På planet!

Nu sitter vi äntligen på planet och skall lyfta vilken minut som helst.
Det var inga problem att få upp barnen kl 6 i morse, ivrigt hoppade dom upp.
Leo gav mig en stenhård kram och sa "Det ska bli så skönt mamma!".
Dom har redan bestämt att dom skall springa rakt ut i sanden, vilket jag försökte förklarar inte riktigt gick.

Jag hoppas att ni kommer ha det bra i Sverige tills vi kommer tillbax.

Love.

Arlanda.

Just nu befinner vi oss på Arlanda.
Barnen springer runt en julgran som står i terminal 5 och leker ta-fatt. Dom skrattar så dom kiknar och även människorna som ser dom ler.
Tror det eller ej men "barnhatarsverige" ler stort och vänligt när dom ser mina små troll.
Jag försöker gå igenom all packning i huvudet en sista gång innan avresan för att se vad jag har glömt, det enda jag kommer på just nu är min bok. Men den hade ändå legt orörd och tagit plats så det kvittar.
Det kom fram en dam till mig förut och gav mig en storm kram, "massa styrka" sa hon och log vänligt.
Tänk att en kram kan värme en så mycket och ge en så mycket styrka och ny energi, otroligt!
Tack snäll du!

Vi har iaf fått se vinterns första snö ifrån högre höjder när vi flög hit.
När vi kommer hem vill vi ha snö, det har Leo bestämt.

Jag ser ljuset!

Kramarna jag fick av mina underbara barn idag när jag väl kom hem gav mig så mycket styrka igen.
Jag har känt mig helt utmattad hela dagen, så efter allt det sista var packat dök vi i säng.
Vi somnade alla tre men Älsk kom in och väckte mig efter en stund så vi kunde kramas massor innan jag drar.
Nu ligger jag här igen och försöker somna om, min rutin Innan jag somnar är att läsa tidningarna och någon blogg vilket inte kommer hända ikväll. Jag vill hålla mig så långt ifrån den världen som möjligt just nu.

Imorgon flyger vi äntligen. Barnen är helt lyriska och har fått packat sina väskor med leksaker.

Nu skriker prinsessan på mig så jag måste kila.

Tack alla som finns här, där och överallt för ert enorma stöd och värme. Allt jag får betyder otroligt mycket och har inte hunnit svara alla ännu. Därför slängde jag in det här också, så ni vet att ni stärkt mig. Extra stort tack vill jag ge till de tjejer som varit med om liknande saker av samma person och vill få sina röster hörda.
Vi är kvinnor och vi skall hjälpa och stötta varandra!
Jag är stolt över er som är beredda att göra det här, det är mod, styrka och kärlek!

Jag lever med mina minnen.

Sista dagen.

Jag trodde aldrig den här dagen skulle komma, den dagen då jag skall stå upp och få min röst hörd för alla som vill höra.
Det enda jag bär på just nu är en enorm styrka och vilja.
Jag kommer gråta, känna mig tom och allt som hör till, men är det är över kommer den tyngsta stenen som jag någonsin har och kommer bära på försvinna.

Jag vet att jag inte är ensam, jag vet att det finns några modiga tappra damer bakom mig som också vill få sin röst hörd.
Jag kommer se till att dom får det, på ett eller annat sätt för nu är det slut på det "roliga".

Denna dag har varit hemsk, riktigt jävla hemsk. Men trots det har vi lyckats fått julstämning här hemma med tomtar och massa ljus.
Ikväll har vi ätit pepparkakor, druckit "tomtedricka" och kollat på "Vem kan slå Filip och Fredrik?".
ÄNTLIGEN fick dom stryk, att det skulle vara så svårt.
Tänk att hitta en människa som man kompletterar så otroligt bra som dom två, dom är som gjorda för varandra skulle man kunna säga.

En viss herre har lämnat denna blåsiga, gråa och vidriga ö. Det är otroligt tomt utan honom, så är det bara.
Hur mycket jag än försökt förneka det så går det liksom inte att skjuta det under mattan.
Jag vill ha hem honom och jag vill vara med honom nu nu nu.
Hoppet är det sista som överger en har jag ju lärt mig de senaste åren, så varför ändra på det nu?

Jag borde sova nu eftersom det är en förbannat lång och jobbig dag imorgon, (sen bär det av till värmen.)
Barnen pratar inte om något annat just nu, det packas och fixas. Att se deras glädje värmer mitt hjärta denna blåsiga natt.
På tal om blåsten så tror jag fan att trädet som står utanför mitt vardagsrumsfönster kommer på objudet besök när som helst.
Jag hoppas min lilla kisse är inne hemma hos mamma och pappa, annars lär hon testa på att vara fågel just nu.

Natt natt.

STORM.

För två och en halv timme sedan skrev jag att det var dax att sova.
Uppenbarligen har jag ännu inte somnat.
Just nu är det ta mig fan storm överallt.
Min kära vän "tjatar" om att få komma hit så jag kan få prata av mig lite och kanske somna efter det, men med tanke på stormen som är ute så kan jag inte tillåta honom att gå ut.
Även om det hade varit skönt att krypa in i en famn så måste man klara sig själv.
Ensam är stark, right?

Jag fasar nog mest för att flyget inte skall gå just nu.


Nytt försök. God natt!

Magkänslan.

Jag har varit vaken nio timmar idag men är ändå så trött att jag bars vill sova, men det är lättare sagt än gjort.
Hela kvällen har spenderats i horisontelltläge i soffan med mina diamanter. Vi såg på Emil i Lönneberga och Rio innan det var dax för dom att sova.
Dom somnade nästan direkt båda två men Leia har vaknat en gång i halvtimmen och är orolig.
Just nu ligger jag här med henne på min mage och hoppas för allt i världen att hon inte är på gång och bli sjuk.
Något är det iaf som är fel och jag lyckas inte få ur henne vad.
Förhoppningsvis somnar hon in snart så även jag får sova, men oddsen för att det blir mycket sömn i natt är dåliga.

Jag tvivlar att jag kommer bo kvar på samma adress imorgon när jag vaknar, så som det blåser.
Båtarna är inställda imorgon och är även flygen det så bryter jag ihop.
Vill inte ladda om en gång till för vad som komma skall.

Nu släcker vi och ser vad denna natt har att erbjuda.

Jobbe!

Fy fasiken va skönt det var att äntligen få lägga sig i sängen.
Idag/kväll/natt har jag jobbat på en fest, otroligt roligt faktiskt.
Tänk att man mår så otroligt mycket bättre på alla sätt och vis när man jobbar och får träffa massa nya människor. Det är ren glädje för mig, hur skitigt och slitit det än må vara.
Ikväll kom även en bloggläsare fram till mig och berömde mig för min blogg, det värmde i mitt hjärta.

Eftersom jag bara sovit 6,5 timmar sedan i onsdags så känner jag nu att min kropp ger upp.
Jag slänger in handduken och tackar för mig.

Natt natt.

(Det är tomt på ön helt plötsligt.)

The Best.

Trassel.

Det känns som att jag sitter inne i ett stort garnnytsan och allt är en salig röra och jag hittar ingen ände så jag kan ta mig ut.
Jag vet att det här snart är över och att jag kan börja andas igen, men tills dess så kämpar jag för att ta mig igenom varje dag. Så länge barnen är vakna och hemma är det inga problem, då är mitt liv så otroligt ljust. Men när dom somnar in eller jag lämnar dom på dagis så vill jag bara lägga mig ner och sova tills dom är med mig igen.

Jag vet att detta kommer vara värt allt när det är över, men just nu känns det så otroligt tragiskt. Inte hade jag väl minsta tanke på att detta skulle hända mig och mina barn? Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig det.
Men nu har det hänt och nu är det mig det handlar om så det är bara att bita ihop in i det sista.
Nu kan jag ju inte ge upp, när jag kämpat i flera år för att bli rättvist behandlad och med respekt.
Hade jag varit ensam hade jag gett upp, då hade jag bara flytt långt ifrån min verklighet och stannat där tills jag var mogen att återvända hem igen. Men nu har jag mina barn att tänka på och dom som kommer efter mig. Ingen skall behöva vara med om det vi varit med om.

Jag är värd något mycket bättre än det som varit, jag är värd att bli respekterad precis som alla andra kvinnor. Bara för att vi är svagare rent fysiskt så betyder det inte att det är okej att utnyttja det.
Hur mycket det än tar emot att sitta i den här situationen så skulle jag aldrig kunna leva med mig själv om jag inte gjorde det som är rätt, för min och alla andras skull.

I alla år har jag skämts och hållit en fasad uppe för att inte visa mitt misslyckande (som jag alltid sett det tills nu). Jag ville inte att någon skulle veta, jag var ju gift och hade två barn, då är man väl världens lyckligaste?
Men idag vet jag att det inte är jag som misslyckats med någonting utan jag har enbart lyckats ta mig ifrån en ohållbar relation. För min och mina barns bästa.
Jag har alltid fått bita ihop och acceptera allt för att vi skulle vara en familj.
Men tillslut insåg jag att detta inte var ett normalt beteende och det inte längre gick att rädda något, för det fanns inget att rädda.
Allt var bara rädslan för att vara ensam, rädslan för att inte ha någon som gjorde att det kunde vara bra i någon månad.
Men sen var det samma gamla visa igen.

Mina barn förtjänar all respekt i världen, jag förtjänar all respekt i världen.
Valet jag gjorde i Januari var det bästa val jag någonsin gjort och ett val som förmodligen räddade mitt liv.
Jag har och kommer aldrig ångra att jag flydde, för tyvärr var det de jag gjorde. Jag hade inget val längre!

Oavsett vad jag tycker och tänker så hoppas jag att mina barn kommer ha en fungerande relation till sin pappa och att han har sitt ansvar.
Den senaste veckan har han faktiskt ringt vid flera tillfällen och det är jag otroligt glad över. Samtidigt som jag är livrädd att detta bara håller i en kort period och blir som innan sen igen. Men jag håller tummarna för att det skett en förändring och att mitt långa sms kanske fick honom att tänka till.

Jag har satt ner min fot och jag står för att jag gjort det, jag är stolt över mig själv för att jag klarat av detta och jag är tacksam för att jag har så otroligt många som stöttar mig och hjälper mig igenom detta.

Just nu lever jag i ett garnnystan, men snart så hittar jag änden och börjar jobba mig ut emot ljuset igen.

Sakerjagskallgörainnanjagdör.

För att få dessa dagar att gå utan att känna hur något äter upp mig inifrån och se att detta kommer vara värt allt skit när det är över har jag jobbat på en lista. Den är långt ifrån klar men jag tänkte ändå att ni skulle få ett lite smakprov på vad jag skall se till att åstadkomma innan jag dör.



1, Se till att få en hållbar kontakt med mina barns pappa.
2, Skriva klart boken om mitt liv.
3, Resa till Thailand och gömma mig i bergen med munkarna för att lära mig meditera.
4, Åka till Hawaii med mina barn för att lära oss surfa.
5, Bila igenom USA.
6, Åka till Haiti eller Afrika för att jobba ideellt på ett barnhem.
7, Plugga till sjukgymnats.
8, Hjälpa andra som varit med om samma sak som jag och mina barn.
9, Vandra runt kinesiskamuren.
10, Åka på husvagnssemester med mina barn till alla smultronställen i Sverige.

Helping hand.

"We all need somebody that we can lean on
when you wake up look around and see that your dreams gone
when the earth quakes we’ll help you make it through the storm
when the floor breaks a magic carpet to stand on
we are the World united by love so strong
when the radio isn’t on you can hear the songs
a guided light on the dark road your walking on
a sign post to find the dreams you thought was gone
someone to help you move the obstacles you stumbled on
someone to help you rebuild after the rubble’s gone
we are the World connected by a common bond
Love the whole planet sing it along"

Ja vad säger man?
Vi är inte ensamma på denna jord, det finns dom när och dom långt borta som behöver vår hjälp på ett eller annat sätt.
Vi kan alltid göra något, stort eller litet men något kan vi göra.
Jag tror ni kan räkna ut vad några av mina punkter på min "görainnanjaggör"-lista är.

Ungar.

Det finns en prinsessa i min närhet som behandlas väldigt illa i skolan av vissa av sina jämnårig klasskamrater.
Lärare eller rektorn står bara med frågan blick och vet inte vad dom skall göra eller säga.
Hur fan kan det vara möjligt att BARN behandlar varandra så förbannat illa att andra vill ta livet av sig, inte gå till skolan, få anorexi och allt annat skit som hör mobbing till.
Det gör så ont i mig att jag inte vet hur jag skall hantera det, jag vill bara vara där med henne hela tiden och stötta henne, samtidigt som jag bara vill ställa mig och skrika på dess skitungar som inte har vett nog att fatta hur illa dom gör henne.
Jag måste släppa det här viktiga ämnet nu annars kommer jag aldrig kunna somna i natt igen.
Jag kommer göra allt i min makt och jag kommer se till att mina barn varken blir mobbade eller mobba någon.



Jag önskar att hon kunde förstå innebörden av den här låten och gå till skolan imorgon med huvudet högt. Men det är en lång väg dit och jag kommer inte låta henne falla en millimeter till. För nu får det FAN va nog!

Just a Call.

När man träffar eller pratar med människor man inte känt sen innan märker man ganska snabbt om kemin stämmer, om personen ifråga är intresserad av dig som person eller bara är trevlig för att vara artig.
Den senaste månaden har det kommit in tre personer i mitt liv som jag inte känt sen innan. Dessa personer har gjort positiva avtryck hos mig och jag kommer måna om att ha kvar dom i mitt liv.
En dam kom in i mitt liv via mail och sms för någon vecka sedan, en kille kom in i mitt liv för 2 veckor sedan och det senaste tillskottet kom in in kväll.
Jag är så otroligt glad att det faktiskt ännu finns människor där ute som tar mig för den jag är inte som den dom tolkar av att läsa här på bloggen eller pga vad dom hör på stan. I dag växer inte dessa personer på träd så om man väl för chansen att träffa dom så ser man till att vårda dom som den finaste skörden.

Man lär sig något nytt varje dag och man snappar upp så mycket ifrån andra om man bara tar sig tid att lyssna.



Ni vet vilka ni är.

Sena nätter.

Två filmer stod på medans vi pratade som vi aldrig gjort annat.
Det kändes så lätt på något sätt, som vi känt varandra väldigt länge med ändå inte visste något om varandra.
Klockan hann nästan slå 03 innan vi bestämde att det fick räcka för ikväll.
Jag ligger i sängen och känner mig inte ens trött trots att jag vet att klockan snart ringer och det är dax att sätta igång med alla rutiner för att skapa en ny fungerande dag.

Jag har lite att smälta och lite känslor att jobba med innan jag somnar.
Imorgon är dagen då allt skall vara så förbannat enkelt och det skall skrivas listor.
Vill nästan börja nu även fast jag snart skall upp.

Jag hoppas ni sover gott i era trygga sängar trygga ensamma eller i någons famn.

Natt natt.

Livets 7 andliga lagar.

Hej alla barn nu blir det barnprogram titta här vad farbror Frej tar fram   lalalalal
 
Jag fick världens bästa boktips här om dagen, och nu har jag beställt hem boken idag. Du ska få läsa den efter mig!
Här är ett utdrag ur boken, REEEEEAAAAADD:
 
 
Livets 7 andliga lagar - En praktisk vägledning om att uppfylla sina drömmar
 
1. Lagen om oändliga möjligheter
Jag ska sätta mig i kontakt med fältet av oändliga möjligheter genom att ta mig tid varje dag att vara tyst, att bara Vara. Jag ska också sitta ensam i tyst meditation minst två gånger om dagen i ungefär trettio minuter på morgonen och trettio minuter på kvällen.
Jag ska ta mig tid varje dag att komma i kontakt med naturen och att tyst bevittna intelligensen i varje levande sak. Jag ska sitta tyst och se på en solnedgång, eller lyssna på havets vågor, eller en porlande bäck, eller bara helt enkelt känna en blommas doft. Lycklig i min egen tystnad och genom att bli ett med naturen kommer jag uppleva tidsåldrarnas pulserande livskraft, fältet av oändliga möjligheter och obegränsad kreativitet.
Jag ska tillämpa icke-dömande. Jag ska börja min dag med att säga: Idag ska jag inte döma något mer som sker, och under dagen skall jag påminna mig själv om att inte döma.
 
2. Lagen om att ge
Vart jag än går, och vem jag än möter, ska jag ge en gåva. Gåvan kan vara en komplimang, en blomma eller en bön. Idag ska jag ge någonting till varenda en jag kommer i kontakt med, så påbörjar jag processen att sätta glädje, rikedom och överflöd i omlopp i mitt och andras liv.
Idag ska jag tacksamt ta emot alla gåvor som livet har att erbjuda mig. Jag ska ta emot naturens gåvor. Solsken, fågelsång, vårregn eller vinterns första snö. Jag ska också vara öppen att ta emot från andra, vare sig det är i form av en materiell gåva, pengar en komplimang eller en bön.
Jag ska göra en överenskommelse att hålla rikedom cirkulerande i mitt liv genom att ge och ta emot livets värdefullaste gåvor: att bry sig om, tillgivenhet, uppskattning och kärlek. Varje gång jag möter någon ska jag tyst önska dem lycka, glädje och skratt.
 
3. Lagen om karma eller orsak och verkan
Idag ska jag bevittna de val jag gör i varje ögonblick. Genom att bara iaktta dessa val, gör jag mig medveten om dem och uppmärksammar hur jag väljer. Jag ska inom mig veta att det bästa sättet att förbereda mig för vad som helst i framtiden, är att vara helt medveten i nuet.
När jag gör ett val, ska jag ställa mig själv två frågor. Vilka är konsekvenserna av det val jag gör? och Kommer det här valet att ge framgång och glädje för mig och även för dem som påverkas av det här valet?
Jag kommer sedan att be mitt hjärta om vägledning, och låta mig hjälpas av hjärtats meddelande om välbehag och obehag. Om valet ger en känsla av välbehag, ska jag fortsätta hängivet. Om valet ger en känsla av obehag, ska jag göra en paus och för mitt inre föreställa mig konsekvenserna av min handling. Den här vägledningen kommer att mig möjligheten att göra spontant rätta val för mig själv och dem i min närhet.
 
4. Lagen om minsta ansträngningen
Jag ska tillämpa principen att acceptera. Idag ska jag acceptera människor, situationer, omständigheter och händelser så som de dyker upp. Jag kommer att veta att detta ögonblick är som det ska vara, eftersom hela universum är som det ska vara. Jag ska inte kämpa emot hela universum genom att kämpa emot detta ögonblick. Min acceptans är total och fullständig. Jag accepterar saker som de är just nu, inte som jag önskar att de vore.
När jag har accepterat saker som de är, ska jag ta ansvar för min situation och för allt det som sker, som jag ser som problem. Jag vet att ta ansvar betyder att inte klandra någon eller något för min situation (och det inkluderar mig själv). Jag vet också att varje problem är en förklädd möjlighet, och min öppenhet för möjligheter ger mig chansen att ta ögonblicket och omforma det till något som är bättre.
Idag ska mitt medvetande vara förankrat i försvarsfrihet. Jag ska släppa behovet att försvara min synpunkt. Jag ska inte känna något behov att övertyga eller övertala andra att acceptera min synpunkt. Jag ska hålla mig öppen för alla synpunkter och inte vara blint fastlåst vid någon av dem.
 
5. Lagen om avsikt och önskan
Jag ska göra en lista över alla mina önskningar. Jag ska bära den listan med mig vart jag än går. Jag ska titta på min lista innan jag går i tystnad och meditation. Jag ska titta på den innan jag går och lägger mig på kvällen. Jag ska titta på den när jag vaknar på morgonen.
Jag ska släppa fri denna lista över mina önskningar och överlämna den i naturens sköte, och lita på att när saker inte tycks gå min väg finns det en anledning, och att den kosmiska planen har avsikter för mig som är mycket större än jag kunnat tänka mig.
Jag ska påminna mig själv om att iaktta medvetande om ögonblicket just nu i allt jag gör. Jag ska vägra att låta hinder förbruka och skingra min uppmärksamhets kraft från nuet. Jag ska acceptera det nuvarande som det är, och manifestera framtiden genom mina djupaste och länge närda avsikter och önskningar.
 
6. Lagen om oberoende
Idag ska jag ägna mig åt oberoende. Jag ska ge mig själv och min omgivning friheten att vara som de är. Jag ska inte principfast hävda min uppfattning om hur saker borde vara. Jag ska inte tvinga fram lösningar på problem och därigenom skapa nya problem. Jag ska delta i allting med ett oberoende sinne.
Idag ska jag räkna med osäkerheten som en väsentlig del i mina upplevelser. I min vilja att acceptera ovissheten kommer lösningar spontant att växa fram ur problem, ur förvirring, oordning och kaos. Ju mer ovissa saker tycks vara, desto mer säker kommer jag känna mig, eftersom ovissheten är min väg till frihet. Genom ovisshetens visdom kommer jag att finna min säkerhet.
Jag ska ta steget in i fältet för alla möjligheter och se fram emot den spänning som kan komma, när jag håller mig öppen för ett oändligt antal valmöjligheter. När jag tar steget in i fältet för alla möjligheter, kommer jag att uppleva allt det roliga, äventyret, magin och mystiken i livet.
 
7. Lagen om dharma eller livets syfte
Idag ska jag ge kärleksfull näring till den blivande gud eller gudinna som ligger djupt inne i min själ. Jag ska ge uppmärksamhet till den ande inom mig som ger liv åt både min kropp och mitt sinne. Jag ska uppväcka denna stillhet i mitt eget hjärta. Jag ska inom mig bära medvetandet om det tidlösa, eviga Varandet i mitt i upplevelsen av det tidsbundna.
Jag ska göra en lista på mina unika talanger. Sedan ska jag göra en lista på alla saker jag älskar att göra när jag uttrycker mina talanger. När jag uttrycker mina unika talanger och använder dem i mänsklighetens tjänst, förlorar jag begrepp om tiden och skapar överflöd i mitt, såväl som andras liv.
Jag ska fråga mig själv dagligen: Hur kan jag tjäna andra? och, Hur kan jag hjälpa till? Svaren på dessa frågor ger mig möjlighet att hjälpa och tjäna mina medmänniskor med kärlek.



Förändringen skall börja här och nu!

Ond cirkel.

Efter allt som varit har jag hamnat i en ond cirkel där jag fokuserar på allt negativt och missar det som faktiskt får mig att må bra.
Många av er vet nog hur det är att hamna i ett hamsterhjul och inte lyckas ta sig ur det eftersom det bara snurrar snabbare och snabbare.
All skit har tagit för stor plats i mitt liv, allt som sårat mig och gjort mig arg har varit i fokus.
Varför? Det har jag ingen ordentlig förklaring på mer än att jag hamnat i en ond cirkel som jag måste bryta här och nu.
Allt negativt är egentligen mitt "förflutna" även om det ändå spelar en stor roll i mitt liv än idag, men det är inte mitt liv nu.
Jag har människor runt om mig som ger mig så mycket glädje och kärlek. Jag skrattar mer än jag gråter men det kommer inte fram här.
Mitt fokus har legat på att skriva av mig all ilska och inte berätta om min lycka, för jag har faktiskt varit lycklig och haft dom där fjärilarna i magen den senare tiden.
Bestämmer man sig för att man skall se på allt som händer ur en positiv synvinkel så klarar man nog det, jag är förbannat envis och nu har jag gett mig fan på det här.
Visst kommer det säkert komma ett och annat "svart-inlägg" men överlag skall den här bloggen bara handla om allt positivt som händer i mitt liv.
Det blir kanske inte roligare för alla er att läsa men för er som verkligen bryr er så kommer ni glädjas med mig.

Så nu kör vi, POSITIVT!

Surfan.

Tjejerna som inte kom in.


Kvällen igår var lugn och riktigt rolig faktiskt. Hela kvällen stannade vi på Surfers och hängde i mindre gäng, spanade, dansade, skrattade, smsade.
Eftersom det var så svårt att höra vad man sa till en början innan man själv också började skrika beslutade jag och Älsk oss för att sms med varandra.
Lite småroligt faktiskt.
Söta Malin kom och joinade oss ett tag, sedan några goa Göteborgare och sista men inte mins klasskamrater ifrån den gamla tiden som man inte sett på år och dar.

Vi var på Bio också ja, det var ju vår "förfest" så att säga. Filmen var så klart bra, en riktig Lovestory som man inte kan låta bli att älska.
Dock blev vi lite små irriterade på Bella eftersom hon hela tiden skall vara så otroligt besvärad över allt.
Nu längtar man enormt efter Part 2 som kommer i Juni/juli(?), i vilket fall som så är det alldeles för lång tid. Jag tror att boken kommer slå igen, dom som inte läst den innan och sett filmen kan nog inte hålla sig utan måste läsa slutet.
Årets julklapp kanske?


Idag har vi haft en riktig "slapparsöndag" utan några som helst måsten och borde. Vi åt en jättefrukost kl 13, slängde oss i soffan och spelade massa tv-spel, så "Dyngkåt och hur helig som helst", pusslade, byggde med lego, åt mat ifrån Thai Thai och donken, kollade på "Mamma Mu" och la barnen.
Oliver kom till mig ikväll och det var verkligen efterlängtat. Vi låg och kramades i soffan och kollade på "Fråga olle dokumentären" om GILFs (igen).
När vi stod och kramades kom Leo fram till oss och kramade om våra ben, det är en känsla som gör ont samtidigt som den känns helt underbar. Kan inte förklara den bättre än så, ni som upplevt det vet precis vad jag syftar på.
Jag känner mig så lugn och trygg när jag har honom vid mig så jag kommer sakna ihjäl mig efter honom när han åker iväg för att börja plugga.
Nödvändigt ont.
Han åkte nyss hem och jag sitter nu i sängen och fasar för att lägga mig ner eftersom jag har en halsbränna som inte är av denna värld.

Imorgon står det pepparkakhusbak på schemat har mina barn bestämt.
Ännu lite mer samarin och sen försöka sova bort den här förkylningen som vill smyga sig på, vilket jag inte tänker tillåta.

....

Bio.

Mina diamanter är hos sin farmor idag och jag har passat på att städa undan lite.
Skall hoppa in i duschen snart innan jag skall hämta upp Älsk.
Ikväll är det bio på schemat och självklart måste vi tagga till med föregående filmer innan.
Om kvällen avslutas som jag vill så går vi ner på Surfers och tar ett glas vin efter bion.
Imorgon skall jag och barnen börja julpynta lite.
Jag har längtat efter att få göra det ända sedan i Oktober, så nu tänker jag sätta igång så vi får lite julkänsla innan vi åker.

Mer Julpynt åt folket, USA skall det vara!

Silly me I believed in your fairytales.

"Once was a time you and I
Made a promise till the day we die
I trusted each and every word
Never thinking that I'd get burned
Silly me I believed in your fairytales
Boy I thought that I knew you so very well
But you walked on my pride all the tears that I cried
And it cuts like a knife"

Veckan försvann.

Jag ligger redan i sängen och skall fortsätta läsa i min bok men jag har inte riktigt kommit in i någon "läskänsla" ännu.
Min rygg värker som bara den och jag fick både frossa och feber efter gaddningen idag, "Skyll dig själv" som min mamma säger.
Den sista halvtimmen var det kämpigt, då kändes det mest som han stod och borrade in i ett stort köttsår. Lite drygt 4 timmar pallade jag innan mitt tålamod försvann trots att jag under den tiden ändå stått, legat och suttit men mina ben ville ut och springa.
Väl hemma kröp jag upp vid elementet medan Jeppson lindade in mig i en filt, det är vänskap det.
Ikväll har vi ätit pizza, druckit vin och kollat på idol.
Jag har inte sett ett helt avsnitt av idol innan idag, jag vet inte vad jag skall säga om det egentligen. Jag har nämnt det tidigare och det känns enbart som lilla melodifestivalen och ingen som är med verkar brinna för det. Halvdant helt enkelt, men det kan vara värt att följa enbart för att se på Pär.

Jag brukar lite titt som tätt påpeka att livet springer iväg och att man skall ta vara på det man har innan det är försent.
Ikväll känner jag så igen. Det är Fredag idag, det var (för mig) Lördag i förgår. Den här veckan har gått skrämmande fort och jag känner att resan jag bokat är precis vad jag behöver för att stanna upp och andas ut lite.

Idag har jag suttit och studerat mina älskade barn medans dom har lekt med varandra och känslan är obeskrivlig.
Min kärlek för dom är gränslös, inget skulle få mig att vara ifrån dom.
Att se dom skratta, prata, tjafsa och allt som hör syskon till är så underbart på alla sätt. När dom skrattar tillsammans i sina lekar så fäller jag ofta en tår av lycka, dom är lyckliga och då är jag lycklig. Det är de enda viktiga i mitt liv.
Mina barn är det jag lever för, dom får mig att ta mig upp ur sängen varje dag och få mitt liv att rulla på.

Tattoo time.

Du ligger man här under den förbannade nålen igen. 3-4 timmar räknar vi på idag, 1 är avklarad.
Vi hade egentligen tänkt köra massa skuggning och så idag men eftersom jag åker utomlands snart och skall springa runt i bikini så känns det som att motiven är viktigast att få klara.
Skuggningen och det som kvarstår tar vi när jag är hem igen.
Jag vet inte riktigt vad jag skall sysselsätta mig med bara eftersom Robin ville att jag skulle sätta mig upp precis när jag höll på att somna.
Kom in på WF mina vänner!

Tennis.

Tror det eller ej men idag har jag tagit min första tennislektion.
Jag var arg, glad, frustrerad och nöjd för att aldrig ha hållit i ett raket innan.
Beröm fick jag till och med och proffsig hjälp, så detta kommer jag verkligen fortsätta med.
Jag blev ju nästan lite småkär där ute på banan, så detta går man inte miste om.
Det ser hur enkelt ut som helst att spela Tennis men satan i gatan vad svårt det är att inte sätta bollen i lampan eller på läkaren.
Som vanligt är jag för hård emot mig själv och vill kunna alltid på en gång men S lugnade mig och fick mig att känna att jag faktiskt dög.

Längtar till nästa gång.

Älsk.

Hurra Hurra Hurra!











Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna kvinna, samtidigt som ord inte räcker för att beskriva hur mycket jag älskar henne.
Hon är min näst äldsta vän men det känns ändå som jag känt henne hela mitt liv.
Vi har alltid gått på samma skolor, aldrig i samma klass.
Tillsammans har vi gått igenom alla faser i livet än så länge, vi har hjälpt varandra att fattat beslut och alltid stöttat varandra.
För oss finns det ingen "tid" för vänskap, vår vänskap är 24/7 och vi finns alltid där när vi behöver varandra.
Vi respektera varandra fullt ut, lyssnar på varandra och känner av varandra.
Det är underbart med sådan vänskap där man inte alltid behöver säga något utan att närheten räcker gott och väl.
Vi vågar alltid säga vad vi tycker och tänker till varandra vilket är otroligt viktigt i en relation.
Jag ser fram emot alla mina år med denna kvinna och längtar nästan efter att vi sitter där på äldreboendet och går igenom vårt liv.
Alla gånger vi hängt i gäng, smygrökt, festat, bråkat, gråtit, skrattat och bara varit vi.
Listan kan göras hur lång som helst på allt roligt och konstigt vi har gjort ihop, minnen som förlänger livet och jag vet att så länge jag lever kommer jag få uppleva många till i hennes närhet.

Här hemma fixas det presenter för fullt, barnen är lika uppspelta som jag och vi längtar tills vi skall hem till henne på middag och födelsedagsfika.

Älsk, Jag älskar dig (and you know it:)

MMA vs Ishockey.

Ikväll har Kvällsöppet tagit upp sporten MMA, debatten handlar om att vissa vill att det skall förbjudas och så klart andra inte.
Anledningen är att forskare tycker att det är för våldsamt för hjärnan.
Det behövs ingen hjärnkirurg för att fatta att hjärnan tar stryk av upprepade slag så jag fattar inte poängen.
Men den senaste tidens hockeymatcher visar att även där, trots miljoner skydd så tar huvudet stryk och folk ligger halvdöd på isen i flera minuter.
Om man håller på med någon form av kampsport så är det en 10% ökad risk för att få demens, något dom är medvetna om när dom utför sporten.
Dom tränar för att inte bli träffade av slag och sparkar, det är det hela sporten går ut på (förutom att få in träffar då).
Jag tror att det viktigaste med just kampsporten är att matchen är jämna så riksen för skador minskar.
En som utför kampsport går väl 2-3 matcher per år jämfört med en ishockeyspelare som går, vad vet jag, 24??

MMA är en idrott det är inte våld, skillnaden är enorm. Dom slåss i ringen under reglerade former och inte på gatan.
Jag kan erkänna att jag kan tycka det är ganska häftigt att kolla på MMA eller Boxning enbart för att se hur otroligt tekniska dom är. Sen är det självklart fruktansvärt läskigt när man ser hur någon bara fortsätter att mata slag mot någon som inte kan försvara sig pga ett rent adrenalinpåslag. A ledde in mig på denna sport och vi kollade ofta olika matcher vilket jag har fortsatt med. När det är jämna fighter är det sjukt spännande faktiskt.

När det kommer till ungdomar och kampsport så känner jag rent spontant att man inte kan döma kampsporten för allt gatuvåld eller ungdomsvåld. Ungdomar idag ser filmer, spelar dator/tv-spel som är krigsrelaterat. Att dom går in på youtube och kollar "häftiga" fighter för att sen går ut på stan och letar efter ett offer köper jag inte alls.
Om föräldrar inte lyckas ge barnen vettigare värderingar än så, är problemet mycket större än MMA.
Det är vi föräldrar som skall förklara får våra barn som är intresserade av kampsort att det just är en sport under strikta regler och former där läkare, domare osv finns på plats för att avbryta eller rycka in akut om det något skulle gå snett. Vi skall förklara att detta är ett val dom gjort, likt fotboll eller ridning. Ingen jävel springer väl runt och lirar fotboll på stan eller rider runt på sin häst?
Sen finns det självklart kompistryck och liknande inblandat i en del gatubråk och det kan vi inte heller lägga över på MMA. Det är än en gång vi föräldrar som skall ha koll på vad våra ungdomar sysslar med och vilka dom umgås med.

Vill vissa människor hålla på med kampsport, låt dom göra det. Deras liv, deras beslut. Dom vet vad dom ger sig in på, och skulle någon ungdom komma till träningslokalen så tror och hoppas jag att tränarna tar ett snack med dom om vad det innebär. På samma sätt som jag hoppas föräldrarna förklara vad dom ger sig in på.
Kommer Leo en dag och säger "Du morsan jag skall bli nya Mike Tyson!", vad skall jag göra åt det? Jag kommer göra allt för att övertala honom att börja med schack istället, skriva ut allt negativt jag kan hitta om sporten och tvinga honom att läsa det gång på gång.
Står han ändå där, fast besluten om att det är detta han vill hålla på med så kommer jag stötta honom. Jag kommer skrika och gråta på hans matcher men alltid finns vid hans sida och ge honom stöd och uppmuntran.

Självklart förstår jag att det är kan vara otroligt stötande att kolla på om man inte gillar sporten och att det är något "lätt" att skylla på i samhället.

Jag tror som jag har nämnt sedan jag började med den här bloggen att bristen på respekt för varandra är skrämmande liten. Där tror jag problemet ligger med gatuvåldet. Man respekterar inte varandra och man slåss inte på ett "rättvist" sätt nu för tiden. Förr var det en mot en, med nävarna. Idag är det 10 emot en med järnrör, knivar, ja you name it. Det handlar om att vi inte respekterar en annan människas liv. Av filmer och annat skit så tror vi att man är odödlig. "Sparkar jag honom 10 gånger i huvudet så reser han sig igen", verkligheten är en annan.
Skolorna borde starta minst en lektion i veckan där det enbart handlar om moral och etik, respekt och medmänsklighet. Då är jag nöjd och övertygad om att samhället kommer se lite annorlunda ut om något år.

Så till min poäng med det hela, fortsätt sänd fighterna sent på tv, håll koll på dina barn och sätt ner foten när någon gör fel!

Ps, det är en förbannat bra träningsform.

VÄRMEN!

ÄNTLIGEN...skall vi åka på vår första semester.
Ni som följer mig på Twitter visste redan om detta, men inte ni andra.
Igår så köpte vi en resa till värmen och om två veckor bär det av.
Vi går runt på små moln hela familjen och pratar inte om mycket annat än vad vi skall göra och vad som skall packas med.
Om Leo får bestämma så skall hela rummet med, men jag försöker förklara att en ryggsäck med leksaker räcker gott och väl för han kommer ändå inte ha tid att leka med det.
Något jag fasar för är resan ner, många timmar och mina barn (mest Leia) tycker inte om att vara still i mer än 30 sek åt gången + att jag blir extremt åksjuk.
Jag bokade ett familjehotell med Children Club och all inclusive för att underlätta för mig och barnen.
År 2005 var jag utomlands senast så denna resa är efterlängtad och välbehövd eftersom vi pratat om det i två år nu.
Efter detta år som varit så förtjänar vi verkligen den här resan mer än någonting annat. Denna sommar som varit var ingen riktig sommar för oss, jag jobbade konstant och han vara på stranden en gång på hela sommaren.
Så nu äntligen skall vi sola, bada och leka i havet som aldrig förr.
När vi sätter oss på planet ifrån Arlanda så börjar vårt nya liv, där och då lämnar vi allt skit bakom oss och flyr ifrån det sista så vi slipper se, läsa och ringas om det.
För första gången så flyr jag och det står jag för, jag tar med mina barn och när vi kommer hem är vi starka, trygga och ingen kommer någonsin komma över våra murar igen. (Om vi inte tillåter det så klart).
Förövrigt hoppas jag att snön ligger vit på marken när vi återvänder till denna gråa ö.


QUIT YOUR JOB - BUY A TICKET - GET A TAN - FALL IN LOVE - NEVER RETURN .

Migrän.

(Tunisien 2005)

Jag förstår inte varför jag måste dras med den här förbannade migränen var och varannan dag.
Tabletterna jag har hjälper inte överhuvudtaget så jag måste ta mig till läkaren igen för att se om det finns något annat mirakel-piller som kan hjälper.
Leia är feberfri än så länge idag och har sovit till 11:20 så hon borde vara frisk nu.
Nu är det färdigstädat och duschen väntar på oss innan vi skall bege oss in till stan för att fixa det sista.
Förstår inte riktigt att det är sant!

Zlatan.

Av någon anledning kan man aldrig få nog av denna charmige skåning med sitt stora leende och dryga attityd.Jag blev så otroligt glad när hans bok ramlade in i min brevlåda och jag skall läsa tills ögonen blöder.
Många har dömt honom i alla tider, många har sågat honom, många har älskat honom.
Oavsett vad så har han alltid varit sig själv, han har alltid varit Zlatan Ibrahimovic.
Han har grunden för att kunna vara en jävla översittare och tro sig vara mycket bättre än alla andra, men han har levt och lärt. Han har lärt sig uppskatta och han har lärt sig att inte ta någon eller något förgivet.
Ja jag är helt enkelt förbannat imponerad av denna herre och stolt att jag faktiskt har haft stora nöjet att få träffa honom.

Imorgon skall ni få veta en stor och underbar överraskning.

God natt!

Kommer och går.

Jag har lärt mig att "rensa" ibland mina vänner och bekanta eftersom det finns så otroligt många ormar ibland oss.
Människor kan utge sig för att vara någon dom i själva verket inte är hur lätt som helst.
Det finns vissa människor som sätter djupa spår i en, både på gott och ont. Det finns människor som avsiktligt vill såra dig, det finns människor som bara vill dig väl.
Allt detta är ett psykologiskt spel att lära sig läsa människor och våga släppa in människor i sitt liv.
Jag är livrädd för att släppa in någon i mitt liv idag och jag har otroligt svårt för det. Det spelar ingen roll hur mycket jag än vill och försöker så sitter en spärr där och blockerar mig. Idag är jag otroligt tacksam för det, annars hade jag inte legat här i sängen nu och kunna känna att jag börjar älska mitt liv.
Nu är det jag som håller i alla trådar och det är jag som bestämmer vem som skall få vara en del av det och inte. Det är en befrielse.
Många jag mött är inte så helhjärtade och lojala som man tror, när man vänder ryggen till eller det blir ett bråka så glappar käften om saker man egentligen borde håll tyst om.
Det är precis sådana människor jag raderar nu, sådana som tar mer energi av mig än vad dom ger.
Jag vill om ringas av dom som jag vet alltid finns där och som jag alltid kommer finnas där för.
Resten vill jag slutar tänka på mig, glömmer mig och inte nämner mig högt. Det underlättar för alla parter.

Något jag lärt mig på resans gång är att jag glömmer snabbt, både händelser och personer. Jag raderar dom ur mitt minne för att minska risken att dom skall kunna påverka mig.
Sen finns det alltid dom man måste ha kontakt med resten av livet och som lämnat extrema köttsår som kommer läka i sinom tid men ärren kommer alltid finnas kvar.

"Nej gjorde inget dumt mot dig. Du var en ängel som jag behandlade därefter!"
Sen finns det dom man aldrig vågade släppa in helt som man får ångra resten av livet om man har otur.

Sjukling!

Min lilla prinsessa har haft höger sedan i lördagsnatt som ännu håller i sig. Just nu ligger hon uppe på mig och är varm som ett element.
Jag brukar annars frysa men nu svettas jag och lider med henne. Min sömn natten till idag var mellan ca 07:15 och 09 så idag har jag gått på ren vilja.
Sängen har ropat på mig hela dagen och nu när jag väl ligger här kan jag inte somna.
Jag har en hand på Leias rygg och känner hennes tunga andetag och varma andedräkt emot min kropp, som mamma vakar man över sina barn varje natt, extra vaksam är man när dom är sjuka.

Ber en gång till för att hon skall vara frisk imorgon och Leo klara sig helt!

Vila i Frid.

(Min älskade brors grav!)

Jag sitter i soffan och kan inte sluta gråta.
En stor rallyprofil och bekant har tagit sitt liv, Andreas Norrby finns inte ibland oss längre. Han är borta!
Tänk att det kan gå så förbannat snabbt, att livet bara tar slut på några sekunder.
Jag vet egentligen inte vad jag skall skriva eller säga men jag kände att jag ville få skriva några rader.
Det känns som att fler och fler tar sitt liv, jag vet bara 4 stycken i år som tagit sitt liv.
Varför mår folk så dåligt och bär på så mycket ångest?
Hela samhället måste få upp ögonen nu för det måste finnas något vi kan göra för att minska självmorden.
Det gör så ont, så förbannat ont!

Alla förtjänar att må bra och vara lyckliga, få bli sedda och få sin röst hörd för den man är.
Vi måste sluta döma, såga och vara allmänt jävliga emot folk.

Av någon anledning så skrämmer alla självmord mig mer nu för tiden. Det känns så nära samtidigt som det är så långt borta.

Bakom fasaden har vi ingen aning om hur en människa mår för vi har oftast inte tid att bry oss tillräckligt mycket.
En dag är det försent för allt, för alla förlåt, borden och ord man vill säga.
Livet är en skör jävla tråd som vilken sekund som helst kan brista och då är vi maktlösa.

Visa dom du älskar att du faktiskt gör det, respektera dom runt omkring dig och lägg ner lite extra tid på dom i din omgivning. En dag kommer du vara glad att du gjort det, tro mig!

Kärlek till er!

Feminister?

Vi tjejer pratar ofta om att samhället inte är jämnställt, att män behandlas olikt kvinnor och att det borde göras något åt det.
Men hur har vi tänkt att detta skall kunna ske när vi tjejer ändå hugger varandra i ryggen så fort vi får chansen och inte stöttar våra "systrar" eller vill deras bästa?
Vi själva ser ju inte till att lyfta varandra och vara starka ihop, hur skall då samhället kunna göra mirakel och få oss att samarbeta?

Jag har under det senaste 5 åren blivit mer och mer övertygad om hur vi tjejer är skapade. Killar äger oss och styr oss med en järnhand i många fall.
Vi hugger hellre en annan tjej i ryggen än att skälla ut en killen.

Varför?

Jag har absolut ingen aning eller förklaring till detta men det är så fruktansvärt vanligt och det skrämmer mig.

Jag har pratat med många tjejer den senaste tiden som har sagt det ena och det andra om vissa situationer eller människor av det manliga könet, men sen kallar killen igen och då hugger man tjejen i ryggen igen.
Dessa tjejer jag kan relatera till har suttit och pratat med mig eller mailat mig och berättat det ena och det andra, spytt galla över personen och sagt att dom aldrig mer skall prata med personen i fråga.
EN av dessa personer trodde jag på men tjejen ifrån Gotland var jag ganska övertygad om vart hon stod.

Efter fotbollsgalan (inte gotlands) hörde en tjej av sig till mig och var väl i samma eller liknande situation som jag varit i innan. Hon mailade mig för att be om ursäkt för att hon inte trott på det jag skrivit här och att hon nu fått det överbevisat många gånger.
Denna tjej vidarebefordrade även två chatter mellan de två tidigare nämnda tjejerna och en herre.
Jag blev stum när jag läste dem och blev rädd för hur fan vi tjejer fungerar. Man vet inte om man skall skratta eller gråta. Det är både pinsamt och förbannat tragiskt att vi inte står upp mer för varandra och sätter ner foten när en kille gör något fel.
Vi spelar hellre med, lägger huvudet på sned och nickar till allt för att få en del av kakan.

Jag önskar att det kommer en dag då vi tjejer slår oss starka ihop, på jobb, i vardagen och i skolor. Vi måste det, vi måste bry oss om varandra på samma sätt som många killar alltid håller varandra bakom ryggen när det blåser.
Vi tjejer bryr oss inte om att det blåser storm i en annans tjejs liv så länge vi har medvind.

Skärpning tjejer, vi behöver varandra!

Gårdagen i korta drag.

Vi hade en härlig förfest med mjukiskläder och Sunes sommar.
"Gaylord" blev jeppas nickname denna kväll. Ensam kille med 4 tjejer som snackade p-piller, silikonbröst och killar. Men jag tror han älskade det egentligen.
Vår härliga skjuts ner till krogen, lastutrymmet på en minibuss.
Men med Älsk vid min sida gjorde det inget att vi rullade runt där bak och var lagom skitiga när vi kom fram.
"Släppp ut mig!!"
Bästa Emanuel stod för ett förbannat bra uppträdande som vanligt.
Lite gubbvarning på Jeppson som satt och drack Kaffe i baren. (Inte Kaffehalva utan bara kaffe)
Självklart var "vår" lillasyster med och röjde runt på dansgolvet.

Sunes sommar!

Härlig förfest vi naggat ihop. Dricker vin i mjukiskläder, väntar på hämtmat och kollar på Sunes sommar.
Dåbbra väntar oss ikväll och vi är taggade som ett spjut.

Hoppas ni har en förträfflig Lördag!

Full säng.

Hela natten har jag legat med en hand i golvet för att inte ramla ner så på grund av sömnbrist har man en förbannad huvudvärk nu.
Pappa var förbi nyss och fick med sig en liten tjej hem, dom andra sitter och spelar Wii så jag funderar på att sova en timma och se om huvudvärken släpper.
Ikväll kommer det bli grymt, dels för att min älskade vän inte har en aning om vad jag planerat och dels för att större delen av Visby kommer vara ute ikväll.
Dåbra lockar folk, dit vi skall lockar folk. Kan tänka mig att vi springer in och kollar lite på Dåbra också men man vet aldrig:)

Slänger upp lite bilder senare.

Filmmys.

Vi började kvällen med att plöja igenom "Lilla Anna och Långa farbrorn" innan vi gav oss på "Kung fu panda 2".
Jag vågar säga ifrån mitt hjärta att jag verkligen hatar hur Lilla Anna pratar, fy fan va hemskt det låter. Det var en omöjlighet för mig att kunna hänga med i handlingen (om det nu fanns någon) eftersom jag bara satt och fokuserade på hur hon pratade.
Kung fu panda 2 var ju lika awesome som ettan, jag bara älskar Disneys filmer. Jag skrattar mer än barnen och går och slänger ur mig lite repliker lite här och var.

Nu sover barnen och vi skall slänga på en ny film, jag är sinnessjuk sugen på Ace Ventura så jag skall se hur mina övertalningsförmågor är ikväll.
Imorgon är det Fotbollsgalan på Gotland och jag har blivit bjuden, vet inte riktigt om jag skall gå men jag har lockats med ett tacktal om jag kommer. Ett tacktal kan man ju inte säga nej till, kvällen kommer iaf avslutas med utgång och ett jäkla röj.

Efter min långa städdag så känner jag mig trött i kropp och själ så oddsen för att jag somnar under filmen är väldigt stor. Trevlig och social tjej det här.

(Trist att Sverige torskade på parken.)

Nej nu har jag inte tid med detta längre, simma lugnt och ha en förbannat mysig fredagkväll. Det har jag och tänker fortsätta att ha.

Det zappades lite här och jag upptäckte att "Zack och Miri make a porno" gick på femman. Den är ju faktiskt jäkligt rolig.

Hockey, Tvätt, Lekplatsen, Filmmys.

Jag kan erkänna att när jag skulle somna själv i min säng för första gången på väldigt länge igår började det snurra igen.
Men nu har jag gett mig fan på att alla negativa tankar som själ massa energi ifrån mig inte har plats i mitt liv längre, jag vill vara lycklig och den enda som kan se till att jag blir det är jag själv.
Känslan jag hade när jag vaknade var underbar, jag var lycklig för vad jag har åstadkommit och tagit mig igenom.
Att gå till tvättstugan kl 8 kändes inte jobbigt, att brödet var slut fick mig bara att le för att jag varit dum nog och inte kollat upp det igår. Livet känns enkelt igen.

Livet är ingen hästhoppning där vi skall ta oss över hindrena vi stöder på, vi skall ta oss förbi dom, undvika dom och se till att dom inte dyker upp.

Nu kallar tvättstugan, dammsugaren skriker på mig, sköldpaddorna ser arg på mig för att jag inte gjort rent deras vatten, barnen bråkar och livet är fullt med massa måsten. Jag älskar det och betar sakta men säkert av en sak i taget innan det är dax för lite hockey och sedan filmmys.

Oksana.

Vackra kvinna, kloka ord!

Klättrar varje dag.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt idag men något har ramlat av mig. En tung sten har släppt ifrån mitt bröst och jag andas mycket lättare helt plötsligt.
Jag vet inte vad det kommer ifrån eller hur det blev så men jag älskar känslan och hoppas att den håller i sig.

När vi var på BVC idag med Leo och han började prata med henne utan att hon ens hann fråga honom något så förstod jag att han var redo. Hon lyssnade på honom, såg på hans kroppsspråk och tog oss på allvar.
Nu äntligen har någon mer förstått, någon som "kan" det här skall hjälpa honom och hjälpa oss att göra det bästa för honom.
Detta gjorde så att något stort släppte, så jag kunde le igen och känna att det är alltid värt att kämpa lite till när man är redo att ge upp.
Allt känns mer positivt nu och känslan skrämmer mig nästan eftersom det var så länge sedan jag kände så här.

Hur kan allt bara förändras från en dag till en annan?

Något har kommit tillbax till mig, den här vilja och jävlaranammat har återvänt ifrån det döda.
Efter det som kommit upp den senaste tiden så känner jag mig inte det minsta orolig för vad som komma skall och för första gången känner jag till hundra procent vad som är rätt för mina barn. Bara det är en otrolig lättnad. Nu när jag vet vad jag kämpar för och vad målen är vilket gör det mycket lättare.

Nu är p-spelling-error">boxninghanskarna på, kriget har startat och jag har en segrande armé ända in i slutet på denna hemska mardröm.

Over you.

     
“All that is gold does not glitter, not all those who wander are lost; the old that is strong does not wither, deep roots are not reached by the frost. From the ashes a fire shall be woken, a light from the shadows shall spring; renenwed shall be blade that was broken, the crownless again shall be king.”

Djupa sår.

Jag vet varken ut eller in just nu, inte nog med att jag låg vaken nästan hela natten och skrev med en stackars tjej som han sårat och efter det låg jag bara och grubblade på hur en människa kan vara så brutalt elak och vidrig.
Hämtade som sagt barnen vid farmor där dom sovit med "pappan" för att åka till dagis. När vi satt oss i bilen för att åka sa Leo "Tack mamma för att du hämtade oss!". Jag frågade då varför han sa så och frågade om han inte hade haft kul med "pappa", han tittade på mig och fick bara ur sig "Visst behöver jag inte åka hit igen mamma." Då kände jag att nu får det vara nog, det är inte meningen att mina barn skall bryta ihop en gång var tredje månad för att dem träffar sin "pappa" i några timmar och han har med sig nya tjejer då och då.
Jag sa då något som jag aldrig trodde jag skulle säga till mina barn, "Leo du får bestämma själv från och med nu om du vill prata eller träffa "pappa". Jag skall aldrig mer tvinga dig!", "Tack mamma du är bäst" fick jag tillback.

Väl på dagis bröt han ihop, han hade ont i magen, mådde illa och ville bara vara med mig. Jag försökte i en timme att få honom att leka med dom andra barnen och förklara att det var bara en liten stund sen hämtade jag honom igen. Klumpen i min hals växte för varje minut och jag fick kämpa för att hålla mig stark inför honom.
Tillslut kom en fröken och satte sig vid oss och sa "Usch det här är så hemskt, det som har varit så bra nu hela tiden sen förra gången han träffade honom. Han behöver nog en egendag med mamma, han känner sig så sviken så ta med honom hem idag så testar vi imorgon igen".
Lättnaden var total när hon sa dessa ord till mig, att någon annan fick se och höra hans ord och fick bevittna det jag så länge sagt. Jag ville bara ta med mig honom hem ifrån första stund men jag vet att så skall man inte göra för då lär sig barnen att man kan gråta sig till att få åka med hem (enligt någon barntjohejsan) men idag var det annorlunda och jag fick frökens medhåll i mitt tänk.
När vi stängt grinden till dagis hoppade han upp i min famn, pussade på mig och sa minst 10 ggr på vägen till bilen hur mycket han älskade mig.
Väl hemma bäddade vi ner oss i soffan med massa kuddar och har nu plöjt igenom 2 Shrekfilmer.

Barnen kom hem med Gucci skor och ännu en gång ett brustet hjärta.

Dimma

"ööö det är dimma på havet ju".
Man ser knappt sina hand en meter fram på Gotland denna morgon.
Jag har sovit 3 timmar i natt och är just nu så trött så jag inte vet vart jag skall ta vägen, men jag stiger ändå upp med glädje eftersom jag skall hämta mina troll snart.
Mitt adrenalin pumpar som om jag är på väg att ge mig in i ringen för en boxningsmatch på elit nivå. Det här är kanske livets svåraste men viktigaste match.

Let's get ready to rumble!

Mina diamanter.

"Sometimes I just want to punch you, but then I realize you have to look in the mirror everyday and that is punishment enough."

Allt blir bara sjukare och sjukare men jag slutar inte förvånas eftersom jag varit med om precis samma saker i 5 års tid.
Jag är glad att vissa tjejer hört av sig till mig och berättat sina historier av vad dom går igenom nu och gått igenom. Men jag är förbannat ledsen för att jag inte lyckats få folk att förstå innan det är för sent och att jag utsatt mina barn för det här än en gång.
Nu får det vara nog och den här gången tänker jag inte ge med mig minsta lilla.

Otursdag!

Började morgonen med att jag fick övertala en gråtande Leo att det skulle bli kul att få träffa pappa en stund. Tillslut lugnade han ner sig och vi åkte hem till farmor där À och F väntade.
Överlämnandet gick bra och det kändes okej att åka därifrån eftersom jag vet att dom kommer hem till mig imorgonbitti igen.

Efter det åkte jag hem till älsk och slängde mig på soffan och glodde lite på tv med henne innan vi begav oss till Rackethallen för att spela Badminton.
3 av 3 möjliga vinster så jag ät nöjd och glad.
Detta är något som vi skall lägga in i vårt veckoschema, nu skall det spelas för fulla muggar.
Roligt och ro givande.

Tog ett pitstop på Åhléns där vi köpte filmen "Dygnkåt och hur helig som helst" av Mia Skäringe, så ikväll väntas det rulla in lite tjejer i Visbybikten och vi skall ha en filmkväll med bullar och saft.

Nu undrar ni varför detta inlägg fick gå under rubriken "Otursdag" så det skall jag säga er.
På väg hem blev vi stoppade av snuten och tack och lov så körde Jenny så vi åkte "bara" på 2000 kr i Fortkörningsböter. (hade jag kört hade mitt körkort rykt konstaterade vi).
Polisen gick iväg för att skriva sin förbannade böteslapp och kom tillbax med beskedet att bilen var avställd????
Eftersom bilfan står på min kära mor så ringde vi dit henne för att ordna upp alla oklarheter.
Morsan kommer med plattan i mattan och smack, 2000 kr till i böter varsågod!
Då kunde jag inte hålla mig för skratt längre utan bröt ihop av skratt för att hela situationer var så fruktansvärt ofattbar.
Jag antar att snuten jobbar på provision eftersom vi åkte förbi fem min efter och då hade dom åkte iväg nöjda och glada.

Nu har älsk slängt ihop en god middag till oss och vi skall vända allt negativt idag till något positivt.

Stand-up.

Jag erkänner, jag är ett stand-up freak.
Det får mig alltid att skratta och jag har den dåliga humorn att jag skrattar åt det mesta.
Mina små troll är vakna så nu ligger vi alla tre i sängen och kollar på stand-up. Deras magont gick över när dom fick se hur mycket jag skrattade och började skratta åt mig istället.
Imorgon kommer deras pappa igen och då är det alltid illamående och magont natten innan.

Eftersom det varit mycket fotboll och mycket Zlatan på schemat ikväll så tycker jag det här klippet passar bra.

Skall försöka sova lite nu.

Låg underbar humor.

May och Zlatan.

Jag är överlycklig just nu. May vann ett pris och han förtjänar det tusen gånger mer än vad någon annan någonsin gjort.
Av någon anledning blev jag rörd när han stod på scen och höll sitt tacktal. Jag vet inte om det är för att han gett mig så mycket styrka genom allt och peppat mig när jag haft det som jobbigast.Conny fick välförtjänt ta emot pris som årets tränare, det enda som saknades i prisväg var att Pär skulle fått årets målvakt.

Zlatan vann som väntat Guldbollen i år igen, det finns ingen annan som skall ha den så det var ett självklart val.
Jag tycker det är en skam av tv4 att inte låta Svenska Mästarna få gå upp på scen och ta emot folket jubel.

Jag förstår inte varför folk lägger så mycket fokus på mig, vill bli vän med mig, skicka mail till mig och gå in och läsa min blogg efter ikväll?

Oj oj oj.

Efter att sportbladet publicerade en artikel om att A anlände med sin nya flickvän till Fotbollsgalan rasslade det till här på bloggen och jag tredubblade er läsare på mindre än en timme.
Nej jag sitter inte och gråter utan jag är enbart förbannat glad att det inte är jag längre.
Jag skrattade lite lätt när jag läste artikeln som många var snabba att skicka till mig eftersom Sportbladet hånar honom medvetet eller omedvetet vad vet jag. Lite komiskt är det iaf.
Nu sitter jag här i soffan och kollar med spänning på vad som komma skall och jag blev varm inombords när jag såg Crisse vifta med svenska mästarpokalen i bakgrunden nyss.
Det är enbart glädje ifrån min sida så ni behöver inte skicka mer "tycka synd om mig" mail, det är inte jag som behöver dom.
Men tack för er omtanke!

Ett år.

Det sägs att det tar ett år att komma över en människa, man skall fira alla födelsedagar, julafton, nyår, midsommar osv.
Ikväll är det ju fotbollsgalan som jag var med på förra året och hade supermysigt med alla.
Ikväll kollar jag hemifrån soffan enbart för att se HIF ta emot allt jubel och se Zlatan få Guldbollen.
Detta är ett steg till att komma över mitt tidigare liv, det är inte längre jag som får dela alla upplevelser och titlar vilket jag faktiskt är mest tacksam för pga vad som mer kommer på köpet som jag aldrig skulle vilja utsätt mig själv för igen.
Jag glädja med alla som är värda det och jag håller alla tummar i världen för att May tar hem minst ett pris ikväll.

Disken skriker på mig, nej det var visst bara Leia som dansade till Smurfarna.

Vraket.

Steget före.

Minns ni detta inlägg som jag skrev för snart en månad sedan?

IDAG slänger Sportbladet upp det i sin tidning, något jag redan upptäckt och lagt ut till allmänheten för länge sedan.

Snabbt jobbat, som vanligt!

Med detta inlägg tackar jag för idag och kryper ner vid min son som ville sova i min säng i natt!

Natti Natti.

Twitter.

Jag har märket att min kära blogg blivit lite drabbad av mitt twittrande, så nu kära läsare får ni inte glömma att följa mig på min twitter. Där uppdaterar jag hela dagarna och slänger in lite djupa tankar här och var. Sen skall jag självklart försöka blogga lite mer flitigt också för er som inte har twitter.

Söndagar är vår dag.

Jag har inte ett jobb för tillfället mer än lite timmar då och då, mina barn går på dagis tre dagar i veckan vilket innebär att vi har all tid i världen att göra saker tillsammans. Ända sedan dom var små så har vi aldrig riktigt varit hemma och bara njutit av lugnet och varandra som familj utan vi har antingen gått på stan, varit på IKEA, leklandet, badat, handlat osv. Med andra ord har vi alltid varit på språng och otroligt rastlösa, vilket vi ännu är till viss del men jag försöker hitta det där lugnet i hemmet. Det känns som jag har lyckats, vissa dagar vill barnen inte ens gå ut utan dom vill bara att vi leker inne, kollar på film eller bakar.
Vi gör alltid något, vi har alltid något lite projekt på gång men vi har lärt oss alla tre att slänga oss i soffan och ta en paus i vardagen framför en film.

Leia sover inte middag längre och är därför dödstrött efter en dag på dagis, Leo är av den sorten att han gärna kan sitta en hel dag och måla i lugn och ro själv så det dagar barnen går på dagis gör vi inte så mycket mer än att gå till någon lekplats, hockeyträning och gympa (det blev en del ändå nu när jag tänker efter).
Söndagar har ändå blivit lite av vår dag, den dagen vi går runt i pyjamas tills vi åker iväg på något äventyr, äter förmodligen mat vid mamma och pappa och duschar tillsammans innan det är dax att mysa ner sig i min säng och läsa en bok.

Idag har vi gått runt i pyjamas till kl 15, vi såg en film och sedan byggde vi en tågbana i hela vardagsrummet som vi lekte med tills det var dax att åka iväg på allmänhetens-åkning i ishallen. Fika korgen laddades och vi slängde oss i bilen. Hela familjen var ute på isen idag och mormor och morfar kollade på ifrån läktaren.

Det var supermysigt och vi hade jätteroligt tillsammans. Leo går sådana framsteg så jag är förvånad att jag lyckats lära honom att ta sig fram själv på isen när jag själv ser ut som Bambi.
Jag är som vanligt så otroligt stolt över mina barn. Till och med lilla Leia stod själv på isen idag, men största delen höll jag upp henne eller körde runt henne.

Ikväll somnade Leia tidigt så jag och Leo hade en ensam myskväll.
Det började med att han hade duschat, torkat sig och klätt på sig helt själv medans jag nattade Leia.
Efter det kommer den lilla fåfänga killen på att han behöver VERKLIGEN klippa sig NU. Efter massa smicker och kärleksfulla ord till sin mamma gav jag mig och klippt honom.

Jag hade redan bestämt att jag skulle färga mitt hår ikväll så jag slängde i min färg och då kommer han in i badrummet igen, "Mamma jag behöver också färga mitt hår". Svaret blir ett solklart "NEJ Leo det är svart, du har ljust hår så du skall inte färga det svart.". Än en gång massa tjat och fina ord tills mamma gav med sig och gav honom en slinga i håret som han är så otroligt stolt över.

Det är ju bara hår som ändå växer ut så det gjorde mig ganska lättövertalad.

Jag älskar dagar som denna, när det är lugnt och skönt och när vi bara gör det vi känner för utan stress eller press. Barnen mår bra och jag mår bra av det.
Nu inser jag att allt far och fläng som varit innan inte har varit nyttig för våra barn. Så länge man har varandra så tvivlar jag inte en sekund på att flytt hit och dit med barn fungerar till en viss ålder (skolåldern), men vi hade inte ens det så tryggheten fanns aldrig.
Det gjorde så otroligt ont i mitt mammahjärta ikväll när jag och Leo kröp ner under täcket och han lägger sina små armar runt min hals och sätter sin panna emot min och säger, "Mamma visst kommer du aldrig lämna oss. Visst kommer du alltid bo med oss och inte åka ifrån oss!". Det brände innanför mina ögonlock och jag fick svälja flera gånger innan jag fick fram "Nej Leo jag kommer aldrig lämna er och om jag åker någonstans så lovar jag att komma tillbaks till er så snabbt jag kan". Han ger mig en stenhård kram och pussar mig innan han frågar "Mamma du lovar det eller hur?", "Självklart lovar jag det älskling och du vet att om man lovar något så måste man hålla det". Då sken han upp som en sol ifrån sin oro och sa glatt "Jag vet mamma, du är bäst!".

Varje dag så undrar jag vad som snurrar i deras små huvuden, hur dom ser på allt och hur dom påverkas av allt.Man känner sig ofta maktlös när ens barn mår dåligt eller har ont, den känslan gånger tusen känner jag gentemot mina barn varje dag.
Varje dag frågar jag mig själv om mina lögner för att skydda han är rätt sätt eller om jag skall komma med en mildare version av sanningen så dom slipper hoppas och tro mer?
Hur vet man vad som är rätt och fel?