Trötter!

Fy vad jag är trött, helt slut!

Skulle lägga min son men det var jag som somnade inte han, så pappa fick ta över.

Idag har varit en bra dag, har varit på återvinningscentralen och lämnat skräp, varit på plantagen och köpt blommer till vårt hem och till sist var vi och kollade på en ny soffa för en vi har nu skall ut, helst brännas!

Ja juste vi var och kollade på bilar oxå de får man ju inte glömma, nästa bil lutar mot en Q7 eller en S-max, mig kvittar det bara den är automat :)

När min man var på tärning i eftermiddag och min son sov passade jag på att fixa klart så mycket som kan bli klart i vardagsrummet, nu väntar vi bara på alla vårt foton som befinner sig på Gråttland.

Min son vaknade och var på ett strålande humör, nej verkligen inte, så de blev på med kläderna och iväg till JÄTTE lekplatsen. Där han storm trivs och blev min vanliga lilla gullgosse.

Nu sitter jag och min man i soffan och ser på INTER-SAMPDORIA, och Zlatan gjorde precis mål, vilken stjärna han är alltså helt sjuk hur en från Svergie kan erövra världen. Inte bara inom fotbollen utan även utanför, jag vill ha honom som bästa vän, stört skön, ärlig och jävligt dryg, han skiter i allt och alla går sin egen väg, vågar bli hatad och smutskastad, han kör på ändå. Haha vilken skön jävla lirare alltså!

Mmm, jag känner doften av grillad korv med bröd, skall bli så gott med lite mat eftersom jag bara har levt på sonens rester hela dan :)

Efter matchen skall vi se på ARN, vi har inte sett den och de sägs att den är bra och när vi såg att den andra ARN filmen hade premiär idag så insåg vi att vi låg lite efter i tiden och laddade hem den så vi kan gå på bio och se den nya, så imorgon får ni min analys av filmen och om de kommer bli någon bio för att se den andra.

"Libertas inaestimabilis res est"

Destination Gävle!

Nu var det ett tag sedan jag skrev, det har berott på att jag åkt tillbax till Gävle och fortsatt med inredningen av vår mysiga lägenhet.

Och som jag har städat, vartenda hörn och vrå är knäskrubbad för att få bort alla äckliga och vidriga partiklar som påminner om en väldigt vidrig person som tyvärr billigt nog befunnit sig här!

Äntligen börjar man se resultat är hemma, hallen är klar och blev över all förväntan. Min man tyckte t.o.m att jag borde bli inredare vilket borde vara ett plus, för hur ofta ser killar någon skillnad på hur det har sett ut innan man har städat?

Nu börjar även vardagsrummet bli gemytligt, haha, vilket ord! Riktigt soft skriver vi istället!

Leo stor trivs och de är de viktigta.

Min man kämpar för att vinna tillbax mitt förtroende för honom, det kommer ta tid men så länge han är ärlig och visar att han vill så kommer de nog bli bra så småningom.

Tyävrr så existerar fortfarande en massa nollor i mitt liv, som jag inte vet hur jag skall bli av med, men men de är ett senare problem. Ignorera deras existens är nog de bästa!

Min mamma har gjort en underbar hjälte insats för oss den här månaden vilket vi tackar henne enormt för. Tack min mamma, svärmor och mommo!

Om du inte tycker om det jag skriver så läs inte, okej? Svårare än så är de lixom inte om du nu inte vill inse sanningen! Usch!

Min morgon började med en underbart mysig frukost med tända ljus tillsammans med min son och man. Efter frukosten fixade jag och min man en massa medans min underbara son lekte runt. Sedan lagade jag man till min son och efter det la hans pappa honom för att sova middag. Undertiden städade jag vidare och efter min son somnat lagade min man lunch till oss, efter lunchen hoppade vi in i duschen och sedan försvann min man iväg till match. Jag och min son hann till matchen, som slutate 4-0 tror jag, Min man gjorde iaf 2 mål och de är de visentliga :)

Nu skall vi lägga vår son och efter det äta glass, maränger och chocklad sås, eftersom är inte äter godis längre. Sen skall vi kanske spela schak eller njuta av vår vuxentid med lite mys framför en film i soffan.

"Ab imo péctore"

Eget kött och blod, vilket skitsnack!

De sägs att sitt eget kött och blod skyddar man, älskar och bevarar lite extra. Jag vet inte riktigt om jag tror på det. Är de viktigaste att de ser bra ut utåt eller att man faktiskt själv mår bra?

Jag tycker att svaret på den frågan är enkel, de viktigaste är väl att man mår bra själv, för att sen kunna få andra att må bra.

Just nu orkar jag inte, plocka, laga mat och hålla ordning. Jag har fullt jobb att bara orka ta mig upp på morgonen och ta hand om min son, helst av allt skulle jag bara vilja ligga kvar i sängen hela dagarna och gråta och tycka syn om mig själv men de varken kan eller gör jag.

Och få såna kommentarer slängda i ansiktet som jag fick igår av dom som nästan står mig närmast var bland de värsta som kunde hända just nu, men så är de när folk bara tänker på sig själva och hur synd det är om dom. Varför tänka på den som verkligen har en anleding att må

dåligt när man kan tycka syn dom sig själv istället?

Hur fan funkar vissa människor?

Igår fick jag tyvärr packa min och Leos grejer än en gång för att flytta på oss, där vi bodde var vi mest ett irritationsmoment. Jag lagade inte mat och jag städade, nej de gjorde jag inte, för jag ORKADE verkligen inte! Förlåt, jag menar verkligen det, förlåt!

Men jag orkar inte va den starka och själva min stolthet hela tiden, vem kommer jag bli då? Jo en obetydlig människa som de är okej att ljuga för och bedra, för jag skall vara kvar!

Nu kan jag bo här i helgen, sen vet jag faktiskt inte vart min älskade lilla son skall behöva flytta igen, någon som har en 3:a över?

Och nej, jag kommer inte åka upp till Gävle för att de är lättast så, aldrig nu vill jag må bra...

Ni kommer aldrig förstå hur jag mår, och de är inte beroende av mig utan av att ni inte VILL förstå, tyvärr!!!

Nog deppat, jag fick en bra kväll trots allt!

Mysade med min son, sen fick jag upp och la honom. Efter det såg jag, min egen dr Phil, Ulf och Adam på Shooter, sjukt bra. Men de bästa var nog chokladkakan med glass :) Tur att jag har en sån ängel till vän som sov kvar vid oss så vi slapp sova själva.

Idag skall jag hämta Leos pappa på flyget, vilket skall bli skönt! Saknar honom faktiskt lite.

Nej, nu skall jag och min älskade son bada skumbad och sen ut och gå en promenad.

"Amor vincit omnia"

En underbar känsla kom bara så där...

Nu har jag TRÄNAT, ätit mat och duschat vilket har gjort mig till en helt ny människa. Fan vilken underbar känsla att få träna igen, helt obeskrivligt skönt!

Vilken idiot jag varit som inte börjat träna för länge sen, tänka på min kropp och själ och inte bara på dom andra två i mitt liv. Kanske låter dumt men man måste tänka lite på sig själv för att orka. Efter andra låten , introt på den tredje gav mig sån gåshud och obehaglig men ändå skön känsla, det var Rihannas take a Bow som jag lyssnat på precis hela dan. Är det ödet?

Nu sitter jag till slut i soffan med mina underbara päron och ser på OS innan jag skall kryp ner i sängen till min underbara son...

Tankarna snurrar och jag vet ännu inte vad jag vill med mitt liv. Haha, ännu, de har gått en vecka och jag tror självklart att de skall vara löst, vilken idiot jag är!

Distans måste jag få det vet jag, jag måste landa på jorden efter att ha grävit mig upp till ytan igen. Stå stadigt ett tag med båda fötterna på jorden, inte tåspetsarna inte hälarna utan HELA fötterna. Få upp självinsikten, självförtroendet och respekten för mig själv. Sluta blunda för verkligheten och se ljuset i mitt liv som min son och nu min träning.

Jag är så otroligt rädd för att falla tillbax, för att allt skall bli som vanligt utan förändringar eller respekt för varandra. Jag vill inte, det får inte hända... INTE INTE INTE!

"From the ashes a fire shall be woken, A light from the shadows shall spring, Renewed shall be blade that was broken, The crownless again shall be king"

Hjälper detta?

Nu har jag skaffat mig en helt egen blogg.

Har nämligen hört att det skall vara skönt att få ur sig sina känslor och tankar genom att skriva, så vi får se om de hjälper!

Om jag skall skriva allt jag känner och tänker så får jag nog sitta här i veckor utan att sova eller äta, vilket jag självklart inte kan + att jag måste lägga all min tid på min underbara son. För att göra en lååång historia kort så kan man säga att dom senaste två åren i mitt liv har varit totalt oförutsägbara och helt fantastiska, hemska, underbara och vidriga.

Jag har tagit studenten, varit gravid, flyttat från Gotland, blivit sambo, haft 4 olika lägenheter, fött en underbar son, varit "mammaledig", fått nya vänner, varit "fotbolls fru", älskat, blivit sviken, gift mig och nu förmodligen separerat. Ja de är sant, helt sjukt!

Jag har alltså haft allt som man kan önska sig, UTOM en trogen livspartner.

Efter alla lögner och svek så kommer man tillslut till en gräns där man inte orkar bry sig, man vet inte om man skall skratta eller gråta. Jag har den senaste tiden levt i en illusion om att mitt liv inte existerar, att den verklighet som jag har inte är sann, en mardröm som jag snart kommer vakna ur. Men nu efter nästan 2 år så har jag mot min vilja fått inse att det här är tyvärr är min verklighet, mitt Liv!

När man gång på gång blir sviken och bedragen så förlorar man glädjen åt livet och sin tillit till männskligheten. Kommer jag någon gång kunna lite på en annan människa, kommer jag våga tro att de som folk säger till mig verkligen är sanninge?

Jag hoppas, men just nu så ser jag inte att det någon gång skulle kunna inträffa.

Visst låter jag bitter och väldigt självömkande, men så är inte fallet. Jag vill bara kunna förstå va fan de är som händer...

När man blir sviken EN gång så kan man leva med det för man hoppas att människor lär av sina misstag. Men när man blir sviken gång på gång så försvinner det, då blir det mer "jaja visst, vi säger så" fast man egentligen vet att de är bara en tidsfråga till nästa gång. Man slutar lixom hoppas på att de skall bli någon skillnad, kanske är de bra, kanske inte!

Min egen lilla Dr Phil sa till mig att om de är äkta kärlek så kommer den alltid finns kvar oavsett vad som händer och hur många år de går.

Logiskt, visst, men skall man fortsätta älska en människa som inte vill se en lycklig, som bara tänker på sig själv och som inte har något problem att ljuga folk rakt upp i ansiktet?

Eller skall man mot sin vilja försöka glömma och leva för sin egen överlevnad?

Ja du, jag vet inte och förmodligen inte du heller. Framtiden får avgöra vad som händer med mitt liv.

Men en sak vet jag och de är att jag och min underbara son skall flytta tillbax till nära och kära, skaffa mig ett jobb och en dagisplats till min son. Få en fungerande vardag, komma upp till noll och bara bygga uppåt. Börja träna, jag MÅSTE börja träna, fy fan vad jag måste börja träna. Bara tänka på mig själv och ingenting annat, bara nuet. Som jag längtar, skall nog dra iväg redan ikväll.... Ja de ska jag fan!

Nu vaknar min underbara son från sin eftermiddags lur, får fortsätta imorgon!

"Vi gick in i det här som en familj, vi skall ta oss ur det här som en familj"