Afterski och brutna ben.

Om 2 dagar bär det av för en helvecka i Sälen. Eftersom jag aldrig varit där innan så är jag lite smånervös att jag skall komma hem med brutna ben och armar.
Tur att jag har med mig en egen privatlärare, som förmodligen kommer ångra att han ville ha med oss efter mina utbrott jag lär få.
Målet nästa vecka är att kunna åka snowboard, tur att jag är envis som en åsna.
Så ser ni någon i backen mitt i natten så är det bara lilla jag, förresten, ser ni någon som rullar förbi er som en stor boll är det nog också bara jag.

Jag är överlycklig att vi fick förmånen att följa med upp, det är ovärderligt.
Tack underbara fina snälla M.

DOCK förstår jag inte riktigt hur fan man kan åka TILL snö när den äntligen är borta, samt betala pengar för att bryta alla ben i kroppen.
- Du förstår inte känslan av att vara där, luften lugnet.
Nej det återstår väl att se, tror ni mitt frikort gäller på alla sjukhus i Sverige?;)

Sleeptime, imorgon skall det slipas och grundas kök för glatta livet.
Tror inte riktigt mina magmuskler är lika sugna som jag imorgon.
Workout before bedtime is the shit.

Sov lugnt landkrabbor.

Önskeshopping.

Jag kan inte sluta att älska deras utbud av allt ifrån linnen till tavlor.

Kan Dee Art & Design Shop

Ideal?

Hur i helvete (ursäkta mitt språk) skall man se ut och vara för att duga?
Jag såg på Big Brother ikväll där tre (fyra?) idioter till killar står och diskuterar en ny tjejs utseende uppifrån och ner.
-För smala ben.
- För liten rumpa.
- Fult Face.
-För tjock.
- Toppen av botten.
osv.

"Hon är ful i ansiktet, det enda som är bra är hennes silikonbröst. Utan dom hade hon inte varit värd något".
"Hon duger här inne."

Nog för att det är ett gäng inkompetenta idioter i huset (finns undantag) men ändå.

Hur fan kan man vara så jävla ytlig och elak?
Hur ofta ser man en retuscherad "Slitzmodell" springa runt på stan eller en äkta "Barbie"?
Man skall vara smal som en sticka men ha stora bröst och kurvig röv, hur är det ens möjligt?
Jo med hjälp av operationer, som innebär stora risker och samt ökar risken för beroende och minskan självkänslan.
"Fixar" man till en sak med sitt utseende duger inget sen, tyvärr!

Vad säger mest om en människa, jo personligheten, glimten i ögonen och leendet på läpparna. Hållning gör även otroligt mycket med en människas utstrålning.
Så kvinnor, sträck på er och le för att ni är friska och vackra för dem ni faktiskt är.
Se till att leva hälsosamt och må bra istället.

Något som skrämmer mig är att killar och tjejer över 15(?)år är/borde vara fullt medvetna om hur retuscherade bilder i tidningar är och därför inte se dessa personer som ett ideal.
Tjejer borde med andra ord sluta att sträva efter det som ser på bilder och killar borde sluta jämföra tjejerna irl med det dom ser på bild.
Modellerna snortar kola och äter mindre än en myra för att hålla sig så smala som möjligt, dom förstör organ, skelett osv för att uppnå "perfektion". En "PERFEKTION" som är långt ifrån perfekt på alla sätt och vis. Enbart skadlig!

Se människor utifrån personlighet istället för att vara så förbannat ytliga!!!

"Boys, if you don´t look like Calvin Klein models. Don´t expect us to look like Victoria´s Secret Angels"

(säger inte att tjejer är bättre än killar)

Kingsize-tumme!

Efter en underbar dag med konsert, mys och lite meckning av bil hamnade jag på akuten. Skar upp en stor "flik" på insidan av tummen och behövdes sättas ihop. Fick först och främst linda in handen i en handduk för att köra hem till mor och far, (ingen hit att köra med en hand och armbåge.)
Tänkte mor min kunde plåstra ihop mig men det gick inte. Ner på akuten och får veta att damen brevid mig suttit där i 6 timmar, hjälp tänker jag och funderar på att låtsas förblöda tills jag får syn på en liten tjej i 2 årsåldern ligga utslagen i sin pappas knä med världens hosta.
Först blir jag förbannade på att hon inte kan få komma in på ett rum och lägga sig åtminstone, men jag är medveten om att dom gör så gott dom kan där inne bakom väntrummet.
När jag sen får höra att damen som väntat i 6 timmar sitter där pga ett EKSEM (?) så blir jag ännu mer irriterad, vad har man för ätande eksem för att ta upp akuta platser?
Förklaring till hennes väntat blev helt plötsligt glasklar, prioritering kallas det.

Efter en timma kommer det en sköterska och ropar upp mig, jag ber honom att ta in den lilla tjejen innan mig men tyvärr skulle hon till medicin och jag kirurg.
Väl där inne blir jag illamående, ( jag kan se blod, föda 190 ungar, bara jag slipper sy).
Tack Gud hade både läkaren och sköterskan humor så dom skrattade bara åt mig när jag pratade kristendom och sadist
Efter att dom berättat om att klippa bort flikar och död hud så vill jag bara springa ut där ifrån, men jag ligger snällt kvar och blir ihopsatt igen.
När den manliga sköterskan till sist tog fram ett bandage som mest liknande en snopp så kunde jag inte hålla mig längre, jag brast ut i ett asgarv och han förstod humorn i "snoppen" och skrattade gott åt mig.
-Jag förstår vad du associerar till, sa han bara lugnt.

Nu ligger jag här med bultande kingsize-tumme och tycket synd om mig själv. Allt som man gömmer undan för barn borde gömmas för mig, detta är mitt fjärde ärr bara i höger handen.
Klumpig, yes I am!
Eftersom jag inte får böja på tummen så är jag relativt handikappad måste jag säga.
Hur fan skall jag lyckas göra rent vid sköldpaddorna imorgon nu då?
Frivillig?

Femte titeln.

Det är stort gjort av grabbarna, Grattis killar!

Biomys.

Idag har det varit Biomys för hela slanten.

Jag och Leia kollade på Lillefee medans Leo, mormor och Kusin Nellie gick på Lorex.

Eftersom Leo fick ensamtid med mig i natt så fick Leia idag.

Jag önskar varje dag att jag skulle kunna dela på mig och ge barnen alla den uppmärksamhet dom vill ha.

Nu är det omöjligt och alla jag pratat med om detta säger att det enbart är nyttigt för dom så jag måste sluta ha så förbannat dålig samvete hela tiden.

Imorgon står det Mojjekonsert på schemat och två barn är väldigt förväntansfulla.

Vår helg har med andra ord varit helt fantastiskt!

Natt natt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Våren är all over the place.

Åååh vilken underbar dag det har varit.
Jag och barnen har njutit ute i solen hela långa dagen på diverse ställen över Gotland.
Vi mår oförskämt bra jag och mina barn, äntligen!

Leo hittade mitt smink och målade sig lite innan vi gav oss iväg, så fint!!

Mamma älskar er.

Mina änglar

"I will never let you fall
I'll stand up with you forever
I'll be there for you through it all,
even if saving you sends me to heaven."

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig.

"Allt kommer bli bra, inte som du tror men det kommer bli bra" - Min skyddsängel

Underbara vårdag!

Jag och barnen kom precis in efter en lång promenad/cykeltur i skogen.
Vi svängde nerförbi travet och gosade med massa hästar innan vi begav oss vidare på vår tigerjakt.
Vårkänslorna är all over the place just nu och jag kan komma på mig själv gå och le i solen.
I´m in love....in spring!

Jag vågar vara ensam nu.

Redan när jag var 11 år gammal blev jag ihop med min första kille, vårt förhållande höll faktiskt i 2-3 år. När det tog slut gick det 2 veckor och jag var i ett nytt förhållande som också höll 2 år, och efter det ett nytt som också höll 2 år.
Jag trivdes bra och jag förstod aldrig det där med att byta tjej/kille varannan månad. Jag gillade tryggheten och enkelheten.
Innan jag träffade pappan till mina barn hade jag faktiskt varit singel i lite drygt ett halvår och det var med väldigt blandade känslor.
Under den tiden bodde jag i stort sätt hemma vid min bästa tjejkompis och vi höll ihop 24/7.
Jag har aldrig sett någon poäng med att vara själv, jag har alltid velat hålla någon i handen.
Det är absolut inte så att jag sökt mig in i förhållanden bara för att slippa vara självständig utan mitt behov att närhet har varit allt ifrån pojkvänner till bästa vänner.
Vi gjorde liksom aldrig något själva utan vi var alltid fler, alltid ett gäng som stöttade och gav trygghet under gymnasietiden.
Studenten kom, ett nytt förhållande kom och en flytt ifrån alla händer att håll fast i stod på schemat.
Jag slängde mig handlöst emot en värld jag aldrig hade skådat innan.
Ny stad, nya människor och med enbart en pojkvän som trygghet.

Under alla år på fastlandet så har jag känt mig ensam, extremt ensam trots att jag hittat underbara vänner i varje stad och egentligen aldrig varit ensam.
Jag fick min son tidigt och har alltid haft honom vid min sida, mina konversationer under dagarna var till största del med honom om leksaker och annat som föll honom i smaken.
Dock sökte jag mig alltid hemifrån när jag visste att det var dags för träningar.
En sväng på stan eller till en lekplats där det alltid fanns någon att prata med. Tystnaden blev inte lika tydlig.
När det var bortamatcher pratade jag med min mamma sent på nätterna tills jag somnade och jag sov alltid med en lampa tänd, på helspänn.

Jag har erkänt för mig själv och alla andra att jag varit livrädd för att vara ensam innan, men efter tiden på fastlandet så visste jag inget annat än att vara just ensam.

Där och då såg jag mig aldrig som sådär extremt ensam även fast det kunde kännas så. Jag var inte ensam men jag saknade trygghet och någon att prata med.
Det var när jag kom tillbaks till Gotland som jag märkte hur folkskygg jag blivit, hur liten jag blivit och hur osäker jag var.
Jag ville hela tiden gömma mig bakom någon större, samtidigt som jag inte ville vara själv en sekund på dygnet.
"My vad har hänt? Du som alltid är så social och pratglad". Var en väldigt vanlig fråga jag fick, vad hade egentligen hänt?

Jag hade bott själv i en stad med mina barn, det var ungefär så det kändes.
Utan trygghet, utan familj och riktiga vänner.
Men jag gnällde aldrig, jag bet i det sura äpplet och log glatt på alla matcher och låtsades stormtrivas i alla sammanhang även fast jag bara vill hem och kräva ner mig i soffan med mina barn igen.
Jag ville inte vara ensam samtidigt som jag inte ville ha folk runt omkring mig som jag visste att jag ändå skulle flytta ifrån snart igen, förvirringen var total.

Ju mer tiden gick här på ön och jag började umgås med mina gamla vänner igen, barnen fick ett dagis och jag fick ett jobb så började jag bli mig själv.
Jag älskade jobbet, älskade att prata med flera hundra människor varje dag och vara så där äckligt helylle som jag faktiskt tror jag är.
När jag valde att gå, att lämna tvåsamheten och testa mina vingar var det som ett kast ifrån en klippa mot bottenlösmark.
Men jag hade bestämt mig och sett mitt och barnens värde så nu fanns det ingen återvändo. Nu var det bara gå vidare och ta barnen i varsin hand hur jävla rädd jag än är.

PANG!

Jag och barnen fick en egen lägenhet och skulle flytta ifrån mina föräldrar för att faktiskt bo själva.Jag hade aldrig bott själv innan!!!
Lättnaden och paniken spred sig som en löpeld inom mig.
Hur skulle vi klara oss, vi hade aldrig varit själva mer än någon natt då jag haft panik?
Det var med tunga steg jag bar in flyttkartongerna och åkte och köpte en egen säng.

Men sen hände något, det var som att för varje pryl jag plockade upp ur kartongerna blev jag mer lättad.
Äntligen skulle vi ju få något eget, bo ibland dom som älskade oss och inte vara ensamma.
Precis allt det jag hela tiden drömt om.

Fjädrarna som värkt under mina skulderblad var äntligen redo att komma ut, jag ville testa mina egna vingar.

Jag älskar mitt liv nu tillsammans med mina barn, jag älskar att vara själv.
För det är de jag är på kvällarna i min soffa, jag är själv och inte ensam vilket är en extrem skillnad.
Jag har fått tid att rannsaka mig själv, att analysera och filosofera utan att behöva vara någon till lags eller känna oro.
Nu är det t.o.m så att jag väljer att vara själv, att tända mina rökelser och alla ljus medan jag ligger under filten i soffan och zappar bland allt skit på tv.
Utan att behöva prata, bara kunna vara!

Nackdelen med detta är väl att jag trivs så otroligt bra med vår lilla familj, att vara själv och inte behöva känna rädsla för att bli sviken och sårad igen.
Den enda som kan komma åt mig på djupet är jag själv och ibland så känner jag att det är så här jag vill leva.
Självklart kommer det kvällar då jag kryper ihop i soffan och gråter, nätter då jag inte kan sova och stunder då man verkligen saknar tvåsamheten.
Det kan man inte komma ifrån, men jag är både stolt och glad över att jag trivs att vara själv.
Nu är vi en familj, jag och mina barn.

Varje morgon tar jag dom under mina vingar och flyger tryggt iväg.
"Jag kan visst stå när han inte ser på, jag kan visst gå utan hans luft i mina lungor. "
Du har så fel Jocke Berg, man måste testa sina egna vingar innan man kan testa andras.

Man skaffar sig ett osunt beroende av att alltid ha någon där, man får aldrig chansen att lära känna sig själv.
Ni som är där jag varit, hoppa!
Jag lovar er att era vingar bär er hur långt ni vill.

Mina diamanter.

Jag har utan tvekan världens vackraste och härligaste barn. Tack.

Fuck you.

"You´re the reason I have a middle finger"

Man slutar tamigfan aldrig förvånas över hur vissa människor beter sig.
Jag vill inte lägga ner min energi på idioter men när man har dom för nära en så är det svårt att låta bli. När ens barn mår dåligt är det svårt att vara tyst.
För varje gång saker inte händer får jag bevisat varför jag valde att gå, varför vissa människor inte är värda ens tid och varför barn kan må förbannat dåligt pga människor som aldrig borde vilja dom illa.
Jag menar, det handlar om att ta sitt ansvar och visa att man finns där och att man bryr sig. En jävligt simpel och självklar uppgift som förälder, men uppenbarligen är vissa alldeles för lita man för att ens klara av det."

-GODNATT!

"Moffadagen"

VÅREN ÄR HÄR PÅ RIKTIGT.
Idag lekte vi i Almedalen med bara tröjor på oss och satt även ute och fikade vid mor och far.
Min underbara pappa fyller nämligen år idag, grattis papsen.

Ikväll på kvällsöppet fick jag se Anton ifrån Moderaterna som jag satt och skålade med här på Gotland i somras. Det kom lite som en chock måste jag säga.
Ämnet var skilsmässa.
Det enda jag kan säga om detta ämne är, låt var och en sköta sitt privatliv så länge inte eventuella barn kommer till skada. Samt att hålla ihop för barnens skull är nog ibland det värsta du kan göra.
Jag försökte själv så jag vet vad jag pratar om, se ena föräldern som ett vrak eller se båda lyckliga på varsitt hål?
Svaret är enkelt!
Sen kan jag absolut hålla med om att folk kanske ger upp för snabbt, men vem bestämmer egentligen vart gränsen går?
Alla är vi olika så det är utan tveka bäst att var och en sköter sitt liv själv.
Vissa får bättre relationer efter en skilsmässa, andra pratar aldrig mer med varandra.

Jag tycker oxå att media bör släppa statsministerns skilsmässa här och nu. Dom har det garanterat tillräckligt tungt som det är.

Plåtning.

Hello Steeve!
Imorse har jag varit iväg och stått modell igen, den här gången var jag muslim.
Det är så fruktansvärt roligt så att tiden går för fort varje gång jag är där.
Om en månad hoppas vi på att några jobb är klara så då skall jag dela med mig lite till er.

Förövrigt skiner solen på ön men det är svinkallt, vårkänslorna börjar komma och det är mer ljust än mörkt ute.
Allt är med andra ord helt i min smak.
Nu skall jag slänga i mig något ätbart (allt smakar skit när man är förkyld), innan jag skall hämta mina diamanter på dagis.

Om jag inte somnar med barnen ikväll så kommer det ett inlägg om konsten att vara "ensam".

Puss och hej så länge!

Total lycka.

Det går inte att beskriva med några ord i världen vilken lycka det är när man hämtar sina barn på flygplatsen efter en vecka och dom bara slänger sig i ens famn.
Kvällen har spenderats med godis och film i soffan innan vi kröp ner i min säng alla tre.
Nu är allt som vanligt igen som Leo sa när vi gick och la oss, han har helt rätt.
Nu är allt som vanligt och jag älskar "som vanligt", jag älskar deras små armar och ben som ligger huller om
Buller i sängen och alla leksaker som ligger utspridda över hela lägenheten.
Jag avskyr tystnaden som blir när mina barn åker, av någon anledning så har jag varit sjukt båda gångerna det varit i Holland.
"Du blir sjuk för att du äntligen kan slappna av lite!", säger ALLA!
Det kan mycket möjligt stämma och varken jag eller Leia är helt krya ännu, tyvärr.

Dock trotsade jag sjukdomen och åkte till Sthlm för att göra lite nytta.(?!)
Hann även träffa min underbara vän som jag umgicks med hela tiden när jag bodde i Solna, samt spendera eftermiddagen på bryggan i solen vid Pampas.
Jag älskar Solna, Solna känns som hem.
Hade barnen inte flyttat runt så mycket redan hade jag nog packat ihop igen och flyttat tillbax. Möjligheten till jobb och utbildningar blir då betydligt mycket enklare.
Tyvärr så har allt bra en baksida, baksidan med solna är alla minnen. Det var där vi flyttade ihop, det var där vi bildade vår familj och det var där det började rasa.
Med andra ord är det med kluvna känslor jag åker runt där och i Sthlm.
Men jag måste släppa det nu, för annars lär jag aldrig somna.

Imorgon ville barnen vara hemma ifrån dagis vilket jag tyckte lät helt fantastiskt. Om vädret tillåter blir det nog en liten utflykt till något mysigt smultronställe här på öjn.

För övrigt så kan det här vara den bästa dagen i mitt liv under det senaste året.
VI HAR FÅTT EN EGEN LÄGENHET, och skall snart flytta till något som faktiskt är vårt igen.
Nu är det bara ett jobb som saknas.

Puss och godnatt!

Jag kokar över att vuxna män förringar brott - Krönikor - Jenny Persson - Hela Gotland

Jag kokar över att vuxna män förringar brott - Krönikor - Jenny Persson - Hela Gotland

Sjukare än någonsin!

Carola sjunger sin egen låt i house-version. Jag kaskadspyr i hela lägenheten!!!!!!
Fy fan, helt plötsligt blev jag ännu sjukare!
Inte nog med att människan skall blanda in kors, Jesus och fan med hans moster i hennes tugg.
Hon skall även använda en miljon fläktar som drar så mycket ström att det hade räckt till att föda en hel by i Afrika.
Men hon är ju så himla trevlig och ödmjuk.
I helvete heller, kvinnan utstrålar enbart negativa vibbar enligt mig.

Förlåt Carola, din röst kan ingen ta ifrån dig. DEN är en gåva ifrån Gud.
Men kom ner på jorden igen va?!

Influensan!

Dom säger att det är den värsta influensan på 20 år, det kan jag skriva under på Big time.
Har enbart lyckad förflytta mig mellan säng och soffa idag eftersom jag har en värk i kroppen som inte är av denna värld.
Jag är stundtals helt övertygad om att mitt huvud skall sprängas eller lungorna hostas upp.

Just nu är jag otroligt lättad över att mina barn är vid sin pappa och att jag har världens bästa mamma som pysslar om mig hela tiden.
Skall försöka somna nu, trots att jag sovit nästan hela dagen tror jag inte att det skall vara ett problem.
Imorgon skall jag må bättre, punkt slut!

Tattoo, leverfläck, landslag, zlatan och saknad.

Igår låg jag under nålen igen, 4,5 timme denna gång och fortsättning på måndag. Bara jag blir klar till sommaren så är jag nöjd.
Typiskt mig att dra igång stora projekt utan att tänka på jobbet bakom.

Idag har det varit vår på min lilla gröna prick i havet.
Solen har värmt, fåglarna vaknat till liv och människor i rörelse.
Jag och Älsk tog en sväng på staden i skinnpaj, solglajjor och invigning av Conversen i år. Inte illa pinkat med andra ord. Vi svängde även förbi vårdcentralen där jag skulle ta bort en leverfläck som skall skickas på analys.
För det första så skall läkaren vara glad att jag har hög smärtgräns eftersom han började skära långt före det att bedövningen tagit,
Jag både hörde och kände hur han fick ta i, " Vilket hård skin du har!", hör jag honom mumla.
När han sytt färdigt och fått stopp på blödningen ( så klart kapade han ett blodkärl.) ber han Älsk komma och titta på ärret.
"Va?? Nej!! Måste jag det?", hör jag henne säga.
Jag vänder mig om och ser en likblek svimfärdig vän. Stackaren!

Ikväll kunde man äntligen se Landskampen igen.
Vinst och bra spel, kommer bli sjukt spännande i Kiev.
"Alla lag behöver en Joker och han är vår, det är klart han skall med till EM!", Zlatans ord om John.
Vilken jävla lirare han är alltså, det skall bli sinnessjukt spännande att följa hans framtid för den är ljus, han tar Zlatans plats när han lägger skorna brevid tv-spelet.

När vi ändå är inne på Zlatan så måste jag nämna en jobbig sak.
Jag kan väl inte vara den enda människa som läser hans bok med skånskbrytning i huvudet? ( undantag skåningarna).
Det börjar göra mig smått galen faktiskt!

Dagarna går så otroligt sakta nu när barnen är i Holland.
Jag längtar så otroligt mycket efter dom så det är inte klokt, allt påminner om dom, hela tiden vill jag visa dom saker och gosa med dom.
Saknaden blev inte bättre när jag bäddade upp min säng kväll, där under täcket låg Leias snuttefilt och små strumpor hon tagit av sig när hon sov sist.
Jag pratade iaf med Leo förut och det lät som allting var bra där nere.
Det är nyttigt för oss alla fyra att detta fungerar så mamman får längta ihjäl sig lite till helt enkelt.

Nu är det dax att sova eftersom vi skall upp tidigt imorgon.
Håller tummarna för att febern släppt tills dess.

Sov så gott Amigos!