Det går inte att beskriva med några ord i världen vilken lycka det är när man hämtar sina barn på flygplatsen efter en vecka och dom bara slänger sig i ens famn.
Kvällen har spenderats med godis och film i soffan innan vi kröp ner i min säng alla tre.
Nu är allt som vanligt igen som Leo sa när vi gick och la oss, han har helt rätt.
Nu är allt som vanligt och jag älskar "som vanligt", jag älskar deras små armar och ben som ligger huller om
Buller i sängen och alla leksaker som ligger utspridda över hela lägenheten.
Jag avskyr tystnaden som blir när mina barn åker, av någon anledning så har jag varit sjukt båda gångerna det varit i Holland.
"Du blir sjuk för att du äntligen kan slappna av lite!", säger ALLA!
Det kan mycket möjligt stämma och varken jag eller Leia är helt krya ännu, tyvärr.
Dock trotsade jag sjukdomen och åkte till Sthlm för att göra lite nytta.(?!)
Hann även träffa min underbara vän som jag umgicks med hela tiden när jag bodde i Solna, samt spendera eftermiddagen på bryggan i solen vid Pampas.
Jag älskar Solna, Solna känns som hem.
Hade barnen inte flyttat runt så mycket redan hade jag nog packat ihop igen och flyttat tillbax. Möjligheten till jobb och utbildningar blir då betydligt mycket enklare.
Tyvärr så har allt bra en baksida, baksidan med solna är alla minnen. Det var där vi flyttade ihop, det var där vi bildade vår familj och det var där det började rasa.
Med andra ord är det med kluvna känslor jag åker runt där och i Sthlm.
Men jag måste släppa det nu, för annars lär jag aldrig somna.
Imorgon ville barnen vara hemma ifrån dagis vilket jag tyckte lät helt fantastiskt. Om vädret tillåter blir det nog en liten utflykt till något mysigt smultronställe här på öjn.
För övrigt så kan det här vara den bästa dagen i mitt liv under det senaste året.
VI HAR FÅTT EN EGEN LÄGENHET, och skall snart flytta till något som faktiskt är vårt igen.
Nu är det bara ett jobb som saknas.
Puss och godnatt!
