30 september 2011

Twitter.



Japp då var man fast.



Följ mig på Twitter, ni hittar mig här!

Värmen har återvänt.


Imorse vaknade jag av att solen strålade rakt i ansiktet på mig, det är ett underbart sätt att vakna på.
Vi gick upp och åt frukost framför "Shrek".
Nu skall vi bege oss ner till lekplatsen för att mysa en massa innan det väntas en hel helg med massa jobb för mig.
Njut av er helg.

Puss.

29 september 2011

Svar.

Jag har överlevt dagen, trots tuffa utmaningar av alla dess slag.
Nu ligger jag och hör hur han som ligger vid min sida sover tungt.
Kvällen har innehållit kvalitetstid med Najalla, senare dök även han upp.
Jag har legat på hans bröst hela kvällen och kollat tv, jag har känt mig trygg igen.
Nu har sovklockan ringt, God natt!

Möte.

Nu är dagen här som jag fasat för enda sedan brevet låg i min brevlåda.
Jag är inte redo och jag kommer förmodligen aldrig känna mig redo, men det är något jag måste ta mig igenom för att bli människa igen.
Svar kommer jag aldrig få, men jag kan kanske kan lära mig att leva med det.
Jag tror inte ens att han som orsakat allt detta har svaren, det har han aldrig haft innan så det är bara att acceptera.
Nu häller vi lite salt i såren och sen kryper jag upp i en trygg och varm famn ikväll och får känna mig älskad igen.
Det kommer vara värt det.

Helt plötsligt kändes livet lite lättare, MTV började spela en låt som jag inte på något tänkbart sätt kan stå still när jag hör.
Nu dansar jag in i vardagsrummet istället och tar den har dagen med en klackspark. Det klarar jag väl?

27 september 2011

Valhaj.



" Typiskt er män, att det skall krävas en jävla valhaj för att ni skall känna er underlägsna. Vi tjejer är födda med det".



- P3 levererar

Barnmisshandel?


Hur många av er där ute ser på "Svenska Hollywoodfruar"?
En hel del antar jag.
Jag ser inte på varje avsnitt men har tittat in ibland och den enda anledningen till att jag inte zappar vidare är för att jag älskar Maria Montazami.
Snällare och underbarare människa får man nog leta efter bland den "sortens" människor.
Anledningen till att jag ens tar upp programmet här är för att jag vet allvarligt talat inte vart jag skall ta vägen när det gäller den där förbannade Gunilla Persson.
Hon är en hemsk människa som borde spärras in eller få ordentlig hjälp med sitt sjuka beteende mot sin stackars lilla dotter.
Hade jag varit med i tv3s tv-team hade jag sett till att den där lilla flickan blev behandlas rätt. Hela dottern lyser ju för fan av likgiltighet och olust.
Är hennes sätt att ta hand om sin dotter inte psykiskmisshandel?
Det spelade ingen roll hur sjuk hon var och hur höger feber hon hade, lilla Erika skulle bara sjung på nån tillställning för det var hennes chans att bli stor.
Sist så kräks den lilla stackaren och gråter, vad säger den där käringen då "Det är gud som gör så att du kräks!". What´a fuck?
Jag får lite känslan av att den där Gunilla vill att hennes dotter skall bli något som hon aldrig lyckades bli. Hennes dotter skall bara lyckas och det finns inget annat för henne.
Vad dottern egentligen vill och känner tror hon att hon vet och lyssnar på, men om hon skulle sätta sig ner och bara se på sin dotter så tror jag hon ser att hon inte är lycklig.
Igår skrev jag en statusuppdatering om henne på facebook. Alla som kommenterade den tyckte precis som mig och jag tror inte vi är dom enda i detta avlånga land som håller med oss.
Varför gör ingen något, varför gör inte jag något?
Frågan är väl ganska enkel, vad skall man göra för att stoppa hennes beteende så länge hennes dotter inte vågar säga ifrån.
Jag blir rädd att hennes dotters liv skall gå samma väg tillmötes som resten av alla unga stjärnor i USA. Briteny Spears och Lindsay Lohan bland annat, skräckexpemlar.

Kan hon inte bara låta sin dotter vara barn, ligga i en säng och äta glass och kolla på film hela dagen när hon är sjuk. Sluta och ge henne sån förbannad prestations ångest genom att hela tiden förklara för henne hur mycket bättre hon är än ALLA andra. Man skall absolut ge sina barn beröm och uppmuntran, det är inte det jag säger. Men gränsen är hårfin mellan att ge ångest och bara vara snäll.

Oavsett vad så hoppas jag att tv3 gör något åt hennes beteende. NU!

25 september 2011

En lyckad resa.

Det vänder alltid någon gång, det som inte dödar en stärker en.
Något som HIF bevisat ikväll.
En bra artikel om just det hittar du här.

Sjunger med er här hemma i soffan.

SM-Guld 2011.



Förra året hade jag turen att få vara med på segertåget ifrån svenska cupen och vara med på silverfesten.

Känslan av att kliva in på knutpunkten då var magisk. Det går inte att beskriva med ord hur det kändes.

Jag kan bara tänka mig hur det är på Olympia just nu. Fy fan, det är magiskt.

Bara att höra grabbarna på bussen och se alla bilder som läggs upp på Facebook får en att känna samma känsla som sist.

Jag känner hur mitt adrenalin stiger och jag vill hoppa och dansa med er alla ikväll, mest alla tjejer. Jag lider med dom som inte lyckas fått barnvakt för att dom bor där helt själva i en ny stad.

Vet hur det känns och hur man inser ju jäkla ensam man egentligen är.

Så hur firar jag ikväll undrar ni ju självklart nu.

Jag tar ett glas färkspressad apelsin juice, tänder lite ljus, kryper ner under en filt och kollar på en sinnesjuk bra film vid namnet Déjá vu.

Sm guld!

Helt jävla fantastiskt!
Jag skulle kunna betala dyrt för att vara i Helsingborg just nu.
Det är ni värda grabbar, fruar, barn, Conny och sist men absolut inte minst alla supportrar.
Festa för mig ikväll och få sundets pärla att gunga!

Puss på er!

Ett dygn, check!

Vilken kväll och natt det varit, ett underbart bröllop.
Allt flöt på hur smidigt som helst och alla vara jätte nöjda med oss.
Inatt har jag fått blanda många suspekta drinkar då utbudet inte var det största, men kul hade vi.
Efter stängning åker jag hem till O för att hänga lite med honom, Robin och Robins lillasyster. Ännu mer fylla ännu mer surr till O och lillasyster däckar i sängen.
Jag och Robin blir sittandes i soffan i många timmar till, en fantastisk kille att prata med.
Nu har mina timmar rullat på och jag har varit vaken över ett dygn men ändå känner jag mig inte trött.

Same old shit.
Finns det någon som är annorlunda?

God morgon eller god natt, välj själv!

24 september 2011

Jobbe.

Gårdagen var underbart mysig. Bilder ifrån den kommer imorgon.
Nu väntas en heldag/natts jobb. Här är det bröllop för hela slanten.

På med diverse lindor så jag håller sen kör vi.

Äntligen!

Slänger in en sommarbild och hoppas att Modernatur förstår att jag vill att detta härliga väder skall hålla i sig och att vi INTE vill ha snö ännu, även fast min son tjatar ihjäl sig.

22 september 2011

Ziperall.

"Hösten är inte bara dödsångest och regn!"
- Kloka ord av ingen mindre än Pär Lernström.

Jag fryser i princip jämt och har alltid gjort, jag är nog en av få som gärna klär på mig när jag går och lägger mig. Hade andra parten inte protesterat så hade jag absolut haft duntäcke året runt, helst två vintertid.
Jag brukar gå runt i en brutalt ful fleecekappa som man fick när man handlade för en viss summa hos Ellos för många herrans år sedan. Detta plagg har varit min räddare i nöden under min sjukdagar och kalla dagar.
Nu är som ni alla säkert redan märkt, men inte vill låtsas av, hösten här.
Träden får underbara färger, man har tända ljus varje kväll och man myser gärna under en filt i soffan framför en film i en varm famn.
MEN hösten är inte bara mys och varma färger, det är en årstid som blåser rak igenom en, duschar en var och varannan dag samt bjuder gärna på temperaturer under 10 grader. Alltså inget för mig.

Redan nu går jag runt med massa kläder och raggsockor hemma medans Leia gärna springer runt naken. Jag påpekar för alla som kommer hit att det är kallt i lägenheten, reaktionen jag får är ungefär "Är du allvarlig? Det är hur varmt som helst".
Ända sedan Big Brother (?) har den så kallade Onepiecen varit ett "modeplagg", (helt jävla ofattbart så ful som denegentligen är ).
Jag har köpt att barn sprungit runt i dom, det tycker jag bara är supergulligt. Men när vuxna män går runt i en jättepyjamas så undrar man vart världen är på väg.
Dock har alla som har detta plagg förklarat för mig hur varm och skön den är.
- Man svettas i den.
Underbart tänker jag och beställer en med förhoppning om att kanske slippa frysa ihjäl en vinter till.
Enbart för att inte vara som alla andra och beställa en enfärgad stilren sak, slog jag till med en i leopardmönster.
Typiskt mig, jag vet.



Idag gick jag och mamma en sväng på stan. Jag fick faktiskt med mig två stora stickade varma tröjor hem. En polotröja och en vanlig stickad med lappar för armbågarna. Jag passade även på att köpa upp mig på over knee strumpor och over knee benvärmare.
Här rustas det för höst och vinter helt enkelt.

Jag har gett mig fan på att inte frysa i år, det är en sak som är säker.
Sen är jag extra glad att jag har en varm famn att krypa in i dom kvällar det blåser huggorm ute, mörkret gör sig känt och regnet smattrar mot fönstret.
Men oavsett mina inköp så har jag och Älsk bestämt att vi skall åka någonstans.

Det kommer nog bli en ganska bra årstid ändå, för jag älskar ju Sverige just pågrund av våra fyra årstider.

Troy Davis.


Han var dömd till dödstraff pga att ha mördat en polis 1991. Han har redan fått 3 dödsdagar som han "klarat" sig ifrån.
På platsen där brottet begicks fanns det inga bevis på att Davis skjutit polismannen, 7 av 9 vittnen har tagit tillbax sina vittnesmål och hävdat att poliserna tvingat dom att peka ut Davis som den skyldiga.
Folk världen över har protesterat mot hans avrättning eftersom det är stora brister av bevis på att han är skyldig.
kl 01.00 svensk tid skulle han avrättas, 4 jävla timmar senare ägde avrättningen rum.
Det är så humant så man vill kräkas, hur kan man låta en människa få ligga i 4 timmar och bara vänta på att han skall dö?
Är inte dödstraffet nog?
Vetskapen om att man kan bli dömd till döden på detta sätt är skrämmande. Jag tror att detta kommer kosta det amerikanska rättsväsendet.
Det borde se över beslut om avrättning. I det flesta fall där avrättning ägt rum kan jag tycka att den skyldiga har kommit "lindrit" undan efter allt den gjort.
Men att ta en annan människas liv är inget man gör utan att vara 1000% säker på att personen i fråga ä skyldig.

Detta gör mig vansinnig, det som upprör mig mest är att dom svinen lät honom sitt och lida i 4 timmar innan dom fick sina feta tummar ur arlset och gav honom injektionen.
SKAM!

21 september 2011

Huvudlöss!!!

Möttes av en skylt i morse där det stod: Nu går det huvudlöss på avd ....... så håll koll på era barn.
Under satt det en annan lapp med info om allt man tycks behöva veta om dessa vidriga djur.
Peppar peppar så har jag aldrig haft löss, bara tanke på det får mig att vilja krypa ur mitt skinn.
Nu skall jag in till Apoteket och köpa allt jag tros behöva för att vi skall slippa skiten.
Överväger att ha barnen hemma men det är inte snällt emot dom.
Nojig som jag är känns det som det kryper på hela min kropp just nu!

20 september 2011

Frizon!

Jag har redan gnällt några gånger om att jag inte kan eller har hunnit träna så mycket som jag vill.
Nu har jag hittat övningar som funkar, får köra på det tills läkarna löser mina problem.
I morse skrev jag om att min dag skulle spenderas i sängen tills jag hämtade barnen. Sagt och gjort, satte kl på 13:00 så jag skulle hinna äta något innan jag hämtade dom.
När klockan ringde var jag ännu trött (?) och hade svårt att hålla upp ögonen.
Direkt efter dagis åkte vi hem till mamma och pappa på order ifrån barnen. Vi blev bjudna på mat och mamma åkte hit så jag kunde få träna.
I bilen på väg till träningen var jag övertygad om att jag skulle somna och att det skulle gå åt helvete, men icke.
När jag satte in hörlurarna, vred på musiken och började springa kom känslan tillbaks till mig, det är här jag hör hemma.
På ett svettigt gym!
Det är min frizon, träningen ger mig så mycket kraft, ork och energi.
Från att tro att jag skulle somna till att inte vilja sluta mitt "crossfit"-pass.
Känner mig som en ny människa igen.
Med dem orden säger jag god natt, imorgon kär vi igen!

Ciao!

Just a kiss in the moonlight.



"Lyin' here with you so close to me
It's hard to fight these feelings when it feels so hard to breathe
Caught up in this moment
Caught up in your smile

I've never opened up to anyone
So hard to hold back when I'm holding you in my arms
We don't need to rush this
Let's just take it slow

Just a kiss on your lips in the moonlight
Just a touch of the fire burning so bright
No I don't want to mess this thing up
I don't want to push too far
Just a shot in the dark that you just might
Be the one I've been waiting for my whole life
So baby I'm alright, with just a kiss goodnight

I know that if we give this a little time
It'll only bring us closer to the love we wanna find
It's never felt so real, no it's never felt so right."

Barnlek.



Min lilla ängel vet inte riktigt lag hon skall hålla på. Så känner även jag, båda lagen har olika platser i mitt hjärta. Det är två helt olika lag med helt olika värderingar och tankar. Båda känns som hemma, synd bara att inte Gefle också är med i "striden".
Dock slipper dom kvala i år vilket jag är förbannat glad för.

The Lazy song!

För ovanlighetens skull hade vi en morgon som rullade på utan stress och gråt för att komma iväg till dagis.
Solen skiner och jag har en miljon saker jag måste göra men motivationen finns inte och lusten och orken har svikit mig så jag ligger kvar här under täcket tills det är dax att hämta mina diamanter och vara en pigg och glad mamma igen.
Tänk att det vänder så snabbt, först är man glad, sen har världen ramlat ner över en och sen är man glad igen.
Jag har fått lära mig att det är hur naturligt som helst, alltså är det inget större fel på mig,
Skönt!

"Oh yes, I said it, I said it
I said it 'cause I can

Today I don't feel like doing anything
I just wanna lay in my bed
Don't feel like picking up my phone, so leave a message at the tone.
'Cause today I swear I'm not doing anything

No, I ain't gonna comb my hair
'Cause I ain't going anywhere
No, no, no, no, no, no, no, no, no"

19 september 2011

Be strong.

"Why should I care what they say?
Just want them out of my
‘Cause I’m the king of my own life"

18 september 2011

Mysig söndag.
























Denna dag har enbart gått i "mysandets" tecken.

Pappa kom vid 9 och ville ha kaffe, vi låg ännu och sov men jag släppte glatt in honom och gick in och la mig vid barnen igen. Man måste ju passa på att sova ut när barnen äntligen sover.

Runt 10 klev vi ur sängen och njöt av en mysig frukost med tända ljus.

Halva dagen har vi glidit runt i pyjamas och bara tagit det lugnt.

Vi har krypit ner under täcket i min säng lite då och då för att läsa en bok, vi har målat tavlor med akrylfärg (jag glömde hur j'vla svårt det var att få bort skiten sen jag gjorde det med Leo i Gävle.).


Största delen av dagen har gått åt att måla och träna på alfabetet.

Pappa ringde efter lunch och ville att vi skulle komma bort och äta kvällsmat med honom eftersom mamma också är i sthlm.

Sagt och gjort, vid 17 tog vi lite motsträvigt av oss våra pyjamasar och hoppade på cyklarna för att cykla hem till "moffa".


Idag blev det skogsvägen, Leo klarade det hur bra som helst trots diverse stubbar, lerpölar och katter.

Väl hemma vid pappa sprang barnen direkt upp på övervåningen för att hämta lite böcker.

"MAMMMMMMMA!!! Mommo och Moffa har fått ett nytt rum. Vart är sängen och hur kom soffan hit och du MAMMMMMA vad har hänt här egentligen?", skriker Leo när han väl kommit upp.

Leia skriker snabbt efter "MAAAAAMMMMMMMAAAA var är MIN säng?".

Eftersom vi inte bott på Gotland sedan dess Leo föddes, (med undantag för 6 månader då jag övervägde att flytta hem pga liknande anledningar som nu) så har dom aldrig sett rummet vi bott i som ett rum med tv, soffa och bord utan det har alltid varit utbäddat när vi kommit med en stor säng så barnen fick en liten chock när dom klev in där idag.

Efter en mysig middag med tända ljus och en massa skålande från barnens håll cyklade vi alla hem till oss för att fika och äta av våra nybakade bullar och kärleksmums.


Nu sitter jag och pappa i soffan och väntar båda på att båten skall komma in.


Imorgon väntar ännu ett möte med min advokat, jag är så trött på att aldrig få ett slut på allt detta. Det spelar ingen roll vilka lösningar och förslag vi kommer med, allt är fel. Sen när dom väl kommer med ett förslag som jag går med på så var det tydligen också fel helt plötsligt(?). Allt är som en katt och råtta lek utan slut känns det som.

Efter det har jag och barnen bestämt att leta upp en lekplats vi aldrig varit på innan så vi hoppas att vädret är bättre än idag.


Förresten så hittade jag en fästing på Leo idag som satt fast, nojig som jag är så har jag läst på varenda sida på nätet, i läkarboken och tagit kort på det. Allt för att vara förberdd på diverse symptom.

Fotboll.

Efter att ha sett Sporten med Peppe idag så kände jag ett enormt sug efter att få se lite fotboll live.

Jag har ändå i princip varit gift med sporten i 5 år så det är väl inte underligt att det har satt sina spår. Oavsett vad så kan man inte ta ifrån fotboll den underbara känslan den ger en, glädje, sorg, stress och lugn. Jag saknar att få sitta på hel spänn och bara skrika rakt ut av glädje eller frustration. Känna hur alla supportrar oavsett klubb skriker sig hesa för sina lag varje match.

Det är en stämning som inte går att förklara om man inte varit där. Att åka ner till tjejerna i HBG för att se sista matchen och förmodligen matchen som ger HIF guldet lockar enormt just nu. Förra året fick vi inte uppleva det, i år får vi inte uppleva det på samma sätt men känslan kommer nästan vara den samma när man sitter där igen.

Det får nog bli så!

Dofter.

Dofter är det sinne hos mig som väcker mest känslor och tankar.
Jag la mig precis i sängen för att vila min rygg lite och då slog hans doft till.
Min säng luktar honom och snart ligger han här igen.
Underbart och efterlängtat!
Jag har överlevt denna helg med hans underbara sms, mina barn, älskade vänner och kära pappa.

17 september 2011

Wordfeud is the shit.

Jag och Älsk har snurrat in helt på denna underbara app till telefonen. Har märkt att den snabbt blev en favorit bland alla. Just denna gång älskade jag den lite extra.

Här kommer vår underbara dag i lite bilder.




- Pyttesmå sniglar, mamma!








Vi hittade härliga hösttecken.


























Rensat luften, hjärnan och själen.

Min kära mor har åkt till Sthlm i morse och eftersom pappa knappt vet hur man sätter på en dator så passade jag på att åka hem och sno deras över helgen.
För er del innebär det att jag kommer slänga upp några bilder här igen.

Idag har jag och barnen haft en helt underbart mysig dag tillsammans bara vi tre. Vi låg kvar i sängen till kl 9 i morse och små pratade och bara hade super mysigt innan vi gick upp och åt frukost ihop.
Under frukosten bestämde vi oss för att åka ner till Almedalen för att mata fåglarna och leka lite på lekplatsen innan vi skulle äta lunch på Max.
Sagt och gjort, vi slängde på oss lite kläder och åkte ner. Solen har strålat hela dagen och det har varit varmt, mer än vårdag än en höstdag faktiskt.
Fåglar kan vara bland det äckligaste jag vet, men är man ensam med sina barn så är man och då måste man visa att fåglar minsann inte är ett dugg farliga och stå leende bland massa äckliga djur som trampar en på fötterna och naffsar en i byxbenen. Leo höll sig "utanför" ringen av fåglar och frågade hur han skulle få tag i mer bröd varje gång det tog slut eftersom jag var mitt i matchen. Han vågade inte gå in och jag vågade inte röra mig så jag fick slänga ut bröd till honom medans han sprang runt och slängde sina bitar bakom sig för att undvika att fåglarna kom för nära. Leia travade runt som hon var född till fågeluppfödare och gav dom bröd direkt från handen till deras näbbar. Mamma ser här sa hon bara och sträckte fram lite bröd och väntade på att någon skulle ta det ur handen på henne.

När brödet var slut sprang vi bort till lekplatsen och lekte i några timmar. Det var lagom mycket barn och Leo hittade ganska snabbt en kompis som han lekte med hela tiden. Leia försökte hänga på så gott det gick och grabbarna ville ha med henne.
Det är en otroligt skön syn, aldrig att hon inte får vara med. Det är äkta syskonkärlek mellan mina barn.
Tillslut blev Leia hungrig så vi sa hej då till våra ny funna vänner och åkte till Max och beställde mat som vi sedan åt hemma vid "moffa".
Morfar hade nämligen ringt och sagt att jag hade fått ett stort blombud.
(Blommorna var enorma och otroligt fina, tack snälla du?!)

Mätta och belåtna insåg vi att solen ännu sken och det var varmt så vi beslöt oss för att åka hem och gå på "vår" lekplats istället. Även där hittade barnen några kompisar ifrån dagis så dom lekte sig svettiga och hade super kul.
Runt 17 insåg jag att jag behövde handla och barnen ville INTE följa med eller gå in så kära "moffa" cyklade bort till oss och lekte med dom i parken tills jag kom hem igen.
Ikväll har vi haft mys i soffan, Leia somnade i min famn tidigt efter en heldag i friska luften.
När hon somnat ville Leo att vi skulle träna lite i hans bok där han skall lära sig Alfabetet och få guldstjärnor. Vi satte oss på golvet framför tvn och kämpade på för fullt. Hela 3 guldstjärnor orkade vi med ikväll innan vi beslöt oss för att bara måla istället.
Gitty kom och höll oss sällskap ett tag sedan kom även Älsk och vi såg på film när Leo somnat.

Nu ligger man själv i sängen och är dödstrött men hjärnan är på högvarv.
Anledningen är simpel. Det är för mycket på samma gång och då får man inte riktigt grepp om något utan allt blir bara som en stor jävla massa utan substans.
Det är lite som en kastrull popcorn som poppar, locket skakar för att det är något som vill ut. Så är det med mina känslor, jag vill inte visa mig ledsen och sårbar inför mina barn men nu har jag fått lära mig att det är nyttigt. Mycket nyttigare än att gå och vara spänd och kanske irriterad utan att dom vet varför men tydligt känner av det.
Ikväll brast det för mig, jag kunde inte längre hålla tillbacka alla känslor utan tårarna var tvungna att få komma ut.
Jag ringde då hit Gitty för att få prata av mig lite och bara ha någon där. För ibland känner jag så, jag vill bara krypa upp i mammas famn som när man var lite och gråta och gråta utan att behöva säga ett ord. Bara tömma allt och sen resa sig starkare igen.
Jag är jättedålig på att gråta, när jag gjort det innan har jag aldrig haft någon som brytt sig utan som suttit kvar framför tvn eller datorn. Det har gjort mig till en människa jag inte vill vara, en människa som stänger av alla känslor mot andra och vägrar visa mig svag. Det är en brist och ingenting annat. Jag är rädd för att när jag gråter få höra att jag är larvig eller bara känna mig så jävla ensam.
Det räcker med att någon bara håller om en när man är ledsen, dom behöver inte säga något utan bara finnas där.
Jag har inte haft det på några år, jag har förvandlats och måste bli "människa" igen.
Det handlar inte om att jag är känslokall, tvärtom. Jag är fruktansvärt blödig och har lätt att gråta, men jag kväver mina tårar tills det svämmar över.
På senaste tiden har det blivit så att jag kan ha sett en dokumentär, film eller hört en låt som får mig berörd till tårar och när jag väl gråter pga något som egentligen inte har med mig och mitt att göra blir det lättare och då kommer allt. Då gråter jag för att jag samlat inom mig och velat gråta för innan.
Jag är bara människa med fel och brister, jag är inte omänsklig utan för mig kan det också bli för mycket.
Att jag sedan råkat vara gift med en framgångsrik fotbollsspelare, startat en blogg långt innan han var det och skriver om mitt liv berör många. Hade jag istället varit gift med en kille från Roma (socken på Gotland) och skrivit precis likadant som nu hade ingen brytt sig eller haft åsikter om hur öppen jag är.
Att han nu råkar vara den han är och jag skriver som jag gör sticker i ögonen på folk, det kan jag förstår för folk man läser om och ser på tv skall ju vara "förebilder", omänskliga och perfekta utan fel och brister.
Tyvärr är inte fallet så, tyvärr finns det (som bevisat) många "kända" personer som begår stora misstag och kanske kommer undan med det för att dom är just dem dom är, vad vet jag.
Jag tänker inte låtsas som mitt liv är guld och gröna skogar, jag är bara jag och vill inte vara någon annan även om jag ibland skulle vilja ömsa skin som en orm.
En dag kommer mina ord höras på betydligt större sätt än här på bloggen, enbart för att många av er har stöttat mig till det och ger mig den dagliga peppen jag behöver för att orka. Utan mina barn, mina familj, mina vänner och er hade jag aldrig klarat allt som pågår just nu.
Än så länge är det en lång bit kvar, det värsta börjar kanske nu men jag vet att när detta är över kommer jag kunna andas ut igen och avsluta mitt skrivande (inte här på bloggen så klart).
Ge mig själv en klapp på axeln och säga:
"My, du klarar ta mig fan allt!".

15 september 2011

Pannlampa!

Jag hade verkligen sett fram emot att få börja läsa "min" nya bok ikväll, "Dyngkåt och hur helig som helst" av Mia Skäringer.
Men eftersom jag inte äger mer än två taklampor och barnens läs-och nattlampa så var det kört. Jag testade ändå att tända lite ljus runt omkring mig eftersom jag alltid föredrar ljus framför lampor men det hjälpte inte ett dugg.
Imorgon blir det en tripp till Clas Ohlsson för att införskaffa mig en pannlampa helt enkelt.

Jag håller tummarna för att vår lilla prinsessa ger oss sovmorgon imorgon. Det är väl inte för mycket begärt?

God natt.

I just wanna take a little breather

Tårtfest!

Vi försov oss i morse, ringde dagis och meddelade att vi kom direkt till skogen istället.
Inga problem!
Det var ändå en lugn morgon, barnen åt sin frukost. Leia skulle promt sitta i brorsans knä och äta.
Idag är det tårtkalas på dagis så Leo var tvungen att ha vax i håret som Tomen har innan han kunde åka.
Efter mycket fixa framför spegeln var han klar och tåget kunde gå.

Vad har jag gjort idag då?
Älsk kom hit, vi drog till försäkringskassan och vidare till gymmet.
Det var mycket gnäll på oss idag, träningsvärken ville inte riktigt ge med sig idag.
Vi får hoppas att det är lite bättre till skivstångspasset imorgon.
Nu skall jag göra mig i ordning för tårtkalaset, sen skall jag hem och städa innan det är innebandy som gäller.

Kreativ Torsdag!

14 september 2011

Älskad!

Idag gick det bättre än förväntat vid doktorn. Dock har hon inte fått något svar ifrån varken ortopeden eller röntgen.
Jag har inte kunnat känna idag om jag haft ont för mina ben har värk ändå, underbara träningsvärk.
Innan jag hämtade barnen på dagis åkte jag iväg med mitt CV till en person, det lät lovande så nu håller jag alla tummar i världen.
Barnen var trötta idag så vi bestämde oss för att käka mellanmål framför "Tingeling" i soffan innan vi gick till lekplatsen.
Väl på där höll jag på att frysa ihjäl trots raggisar, dubbla tjocktröjor och jacka, hösten är här på riktigt nu. Det är ännu storm förresten.

Efter någon timme gav jag upp och lockade med mig barnen hem med hjälp av lite godis.
Barnen hoppade in i duschen och jag lagade mat med Melissa på hög volym.
Sen kom han, äntligen.
Leo hade helt plötsligt duschat klart och när Leia oxå fick syn på honom var hon också klar.
Alla hade uppenbarligen längtat efter honom.
Han hade med sig en present till barnen, inte vilken present som helst utan "Rio" filmen som vi hade bestämt att vi skulle få tag på ikväll. Barnen sken upp och en våg av värmde svepte över mig.
Även jag gick två underbara presenter av honom, två ringar från samma märke. Ena som var täckt med stenar och på den andra stod det inbankat "ÄLSKAD".
Mitt hjärta slog dubbla slag och jag fick anstränga mig för att inte gråta.
Han får mig verkligen att känna mig älskad, hans närhet, ord och underbara sms får mig alltid att må bra igen.
Idag hade jag ett jobbigt telefonsamtal med en utav alla "gamar" i journalistvärlden, minuten efter ringer han. Han hör direkt att det inte är bra, men jag säger som vanligt att det är bra. Han känner mig så väl att han börjar prata på om rör och avlopp för han vet att jag inte vill prata om det just då.
Vi pratade ganska länge och kom på att vi båda satt i varsin bil och skulle möta varandra på vägen.
Vi fortsatte att prata, jag var på lite bättre humör. Sen möttes vi, jag såg honom tydligt och han gjorde att hjärta till mig med sina fingrar. Då fick jag tillbax det lugn jag får av honom, han lyckas alltid!
Något jag kommer bära med mig resten av livet är ett starkt minne ifrån i feb./mars i år. Jag hade hållt inne med alla känslor, inte gråtit, inte skrikit, inte pratat. Allt kom på en gång, tårarna bara rann och jag fick ett sånt tryck över bröstet som om jag hade den svåraste form utav astma. Min bror kom, alla var där och försökte lugna mig.
Som vanligt lyckades min bror prata mig " i form" igen innan han åkte. Jag kommer ihåg hur jag låg på övervåningen i bäddsoffan som vi sov i när han kom in till mig. Han la sig bakom mig, nära mig och höll om mig hårt. Jag grät och han viskade i mitt öra, " Jag har dig och jag släpper dig aldrig!" sen pussade han mig i nacken några gånger och det var det sista som krävdes för att jag skulle känna mig trygg igen.

Nu har jag han här brevid mig i sängen, jag är trygg igen!

Omdöme?

Du trampar in och vänder upp och ner på vår värld utan att vända dig om en gång och se vilket kaos du orsakat efter dig. Du trampar bara vidare med blicken framåt, du vill inte se vad du har bakom dig. Det skulle orsaka ångest och den ångesten dämpar man med något snabbt och enkelt.
Ens ögon berättar ofta hur man mår, även om munnen ler så säger ögonen något helt annat. I detta fall är det tydligt.
Men jag är ganska säker på att omgivningen blundar för det, för lycka är väl framgång och framgång är väl pengar?
Det skrämmer mig, det gör mig orolig men jag tänker inte lägga ner någon energi på det.
Så länge man inte ser sina misstag och vill rätta till dom går det inte att hjälpa någon.
Jag försökte i 5 år men insåg i Januari att det var ett dött lopp!

Nu får vi börja om på 20 igen, det har vi gjort alldeles för många gånger så vi vet precis vad vi skall göra och att vi klarar det.
Jag kanske framstår som den svaga i det här, men gräv lite under ytan så får ni en helt annan bild.

13 september 2011

Alfapet!

Träning gick sådär.
Men jag viker mig inte för lite smärta så länge jag inte vet vad som är fel. Korkat jag vet, men det känns på något sätt inte som det kan bli värre.
Mina älskade diamanter kom hem ikväll, dom kom springande mot mig på parkeringen och jag gick äntligen känna deras underbara doft igen.
Leo var med på träningen, Leia var i stallet. Det var så mysigt att ha honom med, han låg precis brevid mig och höll mig i handen på stretchingen.
När vi väl var hemma sa han, " Mamma visst behöver vi inte sova ännu, vi måste mysa med tända ljus och frukt i soffan först. Det var så länge sen!". (2 dagar) Så blev det och det var värt att vänta med duschen och annat som behövdes göras.
När vi gick och la oss började Leo fundera och tänka, han ställde frågor och funderade över saker som jag inte har svar på eller själv förstår. Ibland undrar jag om jag gör rätt när jag skyddar dom ifrån sanningen och hela tiden kommer med förklaringar på hans frågor?
En dag kommer dom förstå utan att jag behöver säga något, jag märker mer och mer att Leo börjar förstå men ändå försöker jag skydda dom.
Förmodligen gör jag fel, men hur vet man när man gör rätt? Det vet man nog inte!

Ikväll har jag och Älsk spelat Alfapet och ätit popcorn. Nu slänger vi oss i sängen och fortsätter en ny omgång på mobilen.
Imorgon skall jag till doktorn igen, om det nu skulle ge något den här gången!

Katia har inte dragit över våran ö ännu, nackdelen med att bo på en ön. Lite vind på fastlandet blir lätt en storm här.
Så även i snacket på stan!

Träna!

Nu skall vi träna.
För första gången sedan juni någon gång.
Nu går jag på ren vilja och skall se om mitt knä, höft och fot vill det jag vill.
Förmodligen inte!

Filmhäng och sen middag!

Nu ligger vi här igen, Älsk och jag med varslen mobil i handen och skrattar till då och då och berättar något kul.
À och hans mor kom och hämtade baren i eftermiddags, det gick över förväntan och nu är det för tyst här hemma.
När barnen åkt drog jag in till stan och satt mig i sminkstolen på The Body Shop och blev sminkad av min bästa. När hon slutat drog hon vi och hyrde film för att sedan åka hem och slänga ihop käk.
Fetaostgratinerad kyckling med pasta stod på menyn, middagar är vi awesome på, det är värre med luncher.
Oliver kom och hängde med oss, senare kom även Jeppa.
Första filmen var "Gullivers resor", förbannat rolig måste jag säga att den var ibland. Jag fick några lättare skrattanfall där jag inte kunde sluta skratta.
Andra filmen var en jag verkligen sett fram emot länge, Fighter, när jag läste om den första gången visste jag att jag skulle älska den.
Den var värd varenda geting den fått helt klart. Grymma skådespelare, grym berättelse och den förmedlade så mycket känslor så man kände att man var i ringen själv.
Jag fick helt klart ett adrenalinpåslag och jag var förbannad många gånger. Det är just då en film är bra, när man påverkas av den.

Imorgon skall vi försöka sova länge (vaknar väl vid 07:30), sen står det träning på schemat innan mina diamanter kommer hem igen.
Tänk vad konstigt det är att när jag ligger här i sängen hör jag Leo vända sig i sin säng och Leia prata i sömnen, man slappnar aldrig av helt eller sover djupt och länge som förälder.

Förresten så har änglarna slutat gråta och istället ersatts av storm.
Med dem orden tackar jag för mig och det här jäkla mobilboggandet, en dator behövs införskaffas.
God natt alla ugglor!

12 september 2011

Gud har talat!

Vaknade av att någon vred på en kran och regn slog mot mitt fönster. Min farmor sa alltid att när det regnade grät änglarna.
Idag har änglarna mycket känslor som svämmat över.
Ungefär så känner jag mig också, magen är som när man åker karusell, hjärnan går på högvarv och hjärtat slår så hårt så det ibland känns som det är påväg att hoppa ur bröstkorgen på mig.

Just nu sitter jag på vårdcentralen igen för att se om dom kan komma på något som kan hjälpa mig och få bort all värk.
Jag är negativ, men det skall man ju inte vara sägs det.
Positiva tankar en regnig grå dag helt enkelt!

Söndagsmys!

Vi började morgonen med att måla en tavla till "Pappa Gerndt" som vi jobbade många timmar med.
Leo är otroligt duktigt på att måla och skriva, stolt mamma som vanligt!
Vi fick även ringa till pappa för att ta reda på vilka nummer han hade i sina olika lag. Perfekt skulle den vara.
Imorgon kommer han och hans nya till ön för att ha barnen en dag, jag skall passa på att få klart här hemma och försöka mig på mitt första träningspass på 2 månader.

Kvällen har jag spenderat med Älsk, vi bakade kärleksmums, såg Inception, färgade hår och nu ligger vi i sängen och pratar om sånt som tynger oss och peppar varandra som vanligt!
Hon börjar kl 05:30 imorgon, stackare. Men det är två timmar sen kommer hon tillbax och slänger sig vid mig i sängen igen.

"Det räcker inte att köpa ett gosedjur för att barnen ännu skall tro att dom har en far!"

Med dom kloka orden säger jag God Natt!

10 september 2011

I bästa vänners lag.

Fick ett sms av Älsk ikväll, hon har slitit på kräklingbomarknad i dag och sålt produkter för BS. Duktig tjej, stolt!
Imorgon skall vi ses, nu var det några dagar sedan och saknaden är stor.
Så är det alltid, det går något dag sen klarar vi oss inte längre. Vi måste uppdateras, äta äckliga luncher tillsammans och bara njuta.
Jag hoppas för allt i världen att vi kommer in på vår utbildning samtidigt, det skall vi bara göra.
Nu går vi och lägger oss i sängen för att kolla på en av tidernas bästa film, Black Swan!

En lördag helt i min smak. Lek i Tallunden hela dagen, lite fotboll, en barnfilm, massa godis, lite teckningar och underbart sällskap.

Slå klackarna i taket men tänk på morgondagen!

Guten Nacht!

Stor kille!

Igår åt vi middag hemma vid mor och far. Leia var supertrött så hon fick sova kvar vid Mommo. Jag, Leo och O åkte hem och slängde oss i soffan där även Leo somnade.
I morse kom han in till mig och kröp ner en stund tills han fick syn på min mobil och ville spela. Han spelade och jag halvsov.
Rätt som det var säger han " Mamma ligg kvar här, du får inte komma ut i köket!", sagt och gjort.
Jag låg kvar i sängen och hur det slår och bankar i köket, stolar flyttas och en liten kille suckar.
Rätt som det var kommer han in med frukost till oss, underbara lilla killen. En macka med ost och en flaska saft
Vi myser ner oss under täcket och njuter av den goda frukosten tillsammans.
När vi ätit upp ligger vid kvar och funderar på vad vi skall göra idag, Leo kollar på en staty i fönstret föreställande ett par som står nära varandra och säger:
"Mamma visst är den långa gubben Alexander Gerndt och den korta du mamma?".
Att ha en kontakt med sina barn hade nog inte skadat, ett samtal nån gång ibland som skulle betyda så mycket för dom. Det hade tagit en minut av ens tid, EN minut som varit guld värd.

Nu skall vi krypa ner under täcket i soffan och kolla på "Surf's up!"

9 september 2011

Tacksam.


Jag är så förbannat trött på ordet tacksam. Man borde vara tacksam hela tiden. Man skall vara tacksam för att man har tak över huvudet, tacksam för att man är frisk osv.

Men när man inte är det då, när man hela tiden känner att det är något som saknas eller oron för vad som skall komma sen.
Skall man vara tacksam för att Sverige är ett land som styrs av massa pappersarbete vart man än vänder sig. Kösystem hit och kösystem dit som ändå brister i alla kanter.
Oavsett hur tacksam man än är så betyder det inte att livet är en dans på rosor och att allt skall vara så enkelt.
Det finns alltid dom som har det värre och bättre, så är det och kommer alltid att vara.
>Men skall man hela tiden gå och jämföra sig med alla andra så blir man ju knäpp. Jag lever mitt liv efter mina förutsättningar och har mina problem.
Självklart vill jag att alla skall "prioriteras rätt" bland alla papper, men vem är det som sitter där och avgör vad som är värre än det andra.
Jag är glad att jag och barnen har fått ett eget boende nu, men jag är ändå stressad och orolig för vad vi skall göra sen. Redan nu måste jag leta nytt boende för att (förhoppningsvis) vara säker på att vi har ett eget boende till nästa sommar.

Njuta av livet är det jag vill göra, jag njuter av varje sekund med mina barn och alla nära och kära jag har runt mig hela tiden.

Men det är något som saknas, svar och upprättelse.

Något jag förmodligen aldrig kommer få, men jag lever i tron om att sanningen alltid går segrande ur allt.
Jag är så förbannat trött på att folk sitter hemma och tycker och tänker en massa om saker dom inte har en aning om. Ljuger ihop sanningar och glömmer någonstans att det är riktiga människor dom pratar om. Barn som kanske påverkas längre fram och människor som redan har det förbannat tungt.
Det är lätt att gotta sig i andras problem, men att ta tag i sina egna som man uppenbarligen har är inte lika roligt eller intressant.
Majoriteten av alla vet, har upplevt eller sett det jag pratar om. Det är ni som är värda något. All cred till er som står för vad ni vet, sett och hört. Alla ni andra borde städa upp framför sina egna dörrar först, det finns nog många lik i garderoben som borde begravas.<
Usch, ett arg inlägg. Men just nu är jag som en levande vulkan.


Jag är en fighter och den lilla del av er som försöker trycka ner mig eller få mig att hålla käften kommer aldrig lyckas.


Det här är bara början...


8 september 2011

Det finns inga ord som räcker, det göra så ont. Mina tankar går till anhöriga och alla små barn som mist ena föräldern.
Livet är bra orättvist.
Vi är inte odödliga, vi borde vara mer rädda om det vi har och våra medmänniskor.
En dag står vi där, då kan det vara för sent.
Den här artikeln gjorde så mina tårar inte kunde sluta rinna, läs här!



R.I.P

Kapten Röd.

Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar
Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma
Suddasuddasuddasudda bort dom
Nertryckare finns alldeles för gott om
Suddasuddasuddasudda bort dom
Som hugger dig i ryggen när du vänder dig om
Vi ser dom redan från start, ögonen säger en helt annan sak
Och det visar sig snart att det rötnaste hjärta har helt annat skal
Vi suddar bort alla tungvrickare
Dom blir mätta på att andra blir hungrigare
Dom vill se oss som en byggsten i deras del av system
Så vi rör oss flummigare
Men gropen som dom gräver kommer dom själva falla i
Men när dom slåss för att skydda sin hierarki
För vad tror dom växer upp när så mycket hat gror?
Tänk i andra banor, jag ber dig!
Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar
Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar
Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma
Ställ in ditt sikte på nåt positivt
För något ryggbitande har vi ingen tid
Jo, jag ser dom men jag bara väljer att se förbi
Kan inte låta dom stjäla min energi
Nej, om nån vill hålla ner dig och se dig vissna
Så använd deras hat som en gnista
för vi växer upp med ljuset, kommer ifrån de dunkla
Det är klart dom vill se vår skuta sjunka
Jag ser dom inte på min radar
Så det spelar ingen roll hur många troll som hatar
Jag bara ser aldrig tillbaka
Nej nån guldgrävarvän kommer jag aldrig sakna
Nej en god vän går först
Dom finns vid din sida när sommar blir höst
Skin över dom, låt dom växa
Har inget hat i mitt bröst!
Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar
Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar

Sjukhusskräck!

Nu är röntgen avklarad, hur många gånger får man komma in en kvart innan bestämd tid inom sjukvården?
High Five till dom och till mig som för en gång skull var i god tid.
Sitter nu i ett dystert väntrum och väntar på att någon snäll kirurg skall bli klar och säga "My Gerndt?".

Det här skall bli en bättre dag än igår.
Ingen parkeringsböter, inget regn, ingen kontakt med människor som bara tar av min energi.

6 september 2011

Kaos i Båstad???

Vad fan är detta för skit?
Usch och fy, jag människorna medveten om vad fan dom slänger ut sig och hur dom beter sig?
Det är väl inte meningen att man skall ligga och skämmas i soffan på deras bekostnad.
"Man vill ju verkligen inte ha partner på sommaren, den här veckan. Det går ju verkligen inte"
"Alltså det är klart man går fram om någon är känd, det är ju en sån kille man vill ha!"

What à fuck!
Nu blev jag än en gång överbevisad om varför jag inte ser på sånt här skit.
Jag mår dåligt och blev än en gång övertygad om att man kan köpa kärlek.

Andra natten i nya lyan.
Kommer mer om det imorgon, nu skall jag gå och lägga mig även fast det tar emot.
Breaking news med filip och Fredrik börjar nu och är utan tveksamt det bästa programmet på tv för tillfället.
Men jag tar mitt förnuft till fånga och hoppas på att kunna sova bort min magvärk.

Puss

4 september 2011

Mitt i allt så skall man räcka till.

Gårdagen var jättemysig, trevligt sällskap och massa skratt och dans.
Natten var magisk, jag somnade tryggt. Vaknade till några gånger och funderade på hur i helvete Robin kunde sova så djupt på soffan medans hans mobil lät som en hel blåsorkester.
Något som jag aldrig skulle hända igen inträffade i natt och jag ångrar inte en sekund av det.
Skjutsade grabbarna till sin personalfest imorse och drog hem trött som John Blund själv och slängde på mig mjukisbyxor för att börja bära ännu mer saker.
Nu vilar jag i soffan i VÅR egen lägenhet.
Barnens rum är helt klart nu, jag längtar till att jag skall få hämta dom vid farmor ikväll och överraska dom eftersom dom inte vet något.
Äntligen får dom lek med ALLA sina leksaker i SITT rum och sova i SINA sängar!

3 september 2011

Kräftskiva!

Köket, check.
Något jag är en jävel på vid det här laget är att flytta.
Förbannat många minnen började att snurrar, på gott och ont!
När ekonomin tillåter skall allt bytas ut, allt gammalt kommer inte passa in i vårt nya liv.
Jag förvånade mig själv idag, både jag och Jenny är awesome på att backa med släp. Tjejer kan!

Nu taggas det för kräftskiva hos Emmapemma, ikväll skall det firas!
Jobb till Jenny och lägenhet till mig. Imorgon köper vi nog varisen lott!

ÄNTLIGEN!!!!!!

Vi har fått en lägenhet!!!
Jag kan inte beskriva med ord du glad jag är just nu, en stor sten har fallit.
Nu skall mina barn äntligen få plocka upp sina saker igen!


Yeah!!

Köttsår.

När allt gammalt dras upp till ytan igen så kommer samma hemska känsla tillbax igen, klumpen i magen och tårarna som rinner.
Jag hittade gamla mail ikväll ifrån tiden jag bodde på Gotland när jag väntade Leia och vi var i samma situation.
Tårarna rinner och rinner.
Alla ord, alla lögner, allt var ett jävla spel som tydligen gick precis lika bra att spela som alla datorspel.
Det som är skönt med mailen är att jag verkligen får svart på vitt vilket pinsamt liv jag levt, hur dum jag varit och hur godhjärtad jag varit.
Jag har kämpat för barnens skull, jag har levt med hoppet om att EN dag så kommer han ändra sig.
Idag vet jag att den dagen inte kommer komma eftersom jag inte är först och knappast sist som varit här med samma person.
Saknaden av empati och medkänsla eller respekt är obefintlig.

Något annat som jag hittade ikväll var över 50 mail ifrån några av er bloggläsare som hamnat under fliken "Annat" på mailen så jag har inte sett dem och därför inte svarat.
Men ikväll har ni fått svar och jag fått tillbax mycket styrka.
Ni är underbara och era ord kommer jag bära med mig genom hela livet och njuta av.
Många av er påpekar att jag skall fortsätta stå upp för mig och barnen och vara den jag är.
Absolut, jag är envis och jag är redo ( så redo man kan bli). Jag gör det här för mig och barnen, jag vet vad jag kämpar för och det är värt all styrka och kraft jag har.
Tack igen, ni är underbara!

2 september 2011

Klubbat.

Idag har jag sprungit runt och delat ut CVn lite här och var med stöd av min bästa.
Vi åt en lunch i solen och la oss på en brygga nere i hamnen och pratade om allt mellan himmel och jord.
Sommaren har varit här idag, vi grillade ikväll och åt ute. Nu väntar lite skönhetsvård och sen en film.
Jag fick ett samtal idag som kommer förändra allt.
Det är en blandad känsla mellan lättnad och rädsla för vad som komma skall.

Äntligen bet sanningen dig i röven.

Världens stoltaste mamma!



Denna sommar har det hänt så otroligt mycket i mina barns utveckling, det går så snabbt så jag önskar jag filmat varje sekund med dom och sedan spela upp det sakta så jag hinner med.


För att börja med Leia, hon kan allt själv. Ja ni vet precis sådär som Lotta på bråkmakargatan. Hon är en kopia av henne så jag funderar på att kolla om Astrid Lindgrens värld söker skådisar till nästa år.

Hon har ett språk och ordförråd som inte är av denna värld. Hon slänger ur sig ord som jag aldrig skulle använda och hon använder ord som jag egentligen är osäker på om hon vet vad det betyder eller bara lyckas slänga in dom rätt hela tiden.

Igår gick prinsessan över ängen utan för, hon snubblar till i gräset och slänger ur sig, "Oj jisses Mamma, jag höll på att trilla!".

Vilken två-åring använder den meningsuppbyggnaden och de orden?

I sommar har hon lärt sig cykla på en trehjuling fort som bara den och hon har även slutat med blöja.

Hon är så otroligt lillgammal och dagisfröknarna ger henne jämt massa beröm för hur kavat hon är och hennes språk.

Varje sekund med henne är ett äventyr, vad som helst kan hända och vilka ord som helst kan trilla ur munnen på den lilla damen. Och den lilla munnen går på högvarv från det att hon vaknar tills dess att hon somnar. På tal om att somna så är det inget hon vill, det kan ta sisådär 1-2 timmar eftersom hon skall ställa en miljon frågor, sjunga tusen låtar och berätta om hela sitt liv 500 ggr.

Även fast jag vill få henne att vara tyst i 30 sekunder lite då och då så älskar jag allt med henne oavsett om hon "kan allt själv" eller sover sött.


Prinsen har haft det tufft i sommar pga olika aspekter i hans liv, men nu är han på benen igen och han är gladare än någonsin. Det finns nog ingen i hans ålder som är så go och ödmjuk. Är han arg eller tvär så kan man sätta ett kryss i almenackan för det händer så sällan. Han är motsatsen till sin lillasyster, han är lugn och tänker innan han pratar.

Idag när vi gick hem ifrån dagis bestämde vi att vi skulle testa och ta av stödhjulen på hans cykel, vi gick hem och tog av dom och killen cyklar iväg själv på en gång. Jag sprang livrädd efter några varv för fort gick det men insåg efter tredje varvet att han kan ju cykla. Han är en sådan person som klarar av allt han tar sig för. Han kan min mobil lika bra som min och han kan alla spel 100 gånger bättre än mig. Det räcker att han ser det en gång så förstår han vad det går ut på och hur han skall göra.

Kompisarna på dagis springer fram när han kommer på morgonen och fröknarna pussar och kramar jämt på honom.

Han funderar mycket på allt, man märker att han söker svar på vissa frågor och att det är mycket som snurrar på honom.

Det viktigaste för honom just nu är att jag kommer exakt på den tid jag sagt. Han hade tom bett fröknarna att dom skulle sätta äggklockan idag så han visste när jag kom. Jag skall börja träna klockan med honom nu för jag tror det är en tidsfråga innan han kan den och när han kan den så tror jag att den oron att jag inte skall komma när jag har sagt det kommer lugna ner sig.

Det är otroligt stressigt vissa dagar att vara där exakt när jag har sagt, än så länge har jag aldrig kommit försent utan nån gång har jag kommit för tidigt, men det är okej.

Han är den bästa förebilden en lillasyster kan ha och han tar hand om henne på ett underbart sätt.

Oavsett om han ibland stressar sönder mig för att komma i tid eller ligger i min famn och kollar på film i sängen innan han somnar så älskar jag allt med honom.


Alla föräldrar har världens finaste, mest begåvade och absolut bästa barn. Det har även jag, jag är inte orolig för att deras barndom skall påverka dom när dem blir äldre som det oftast gör, jag tänker inte låta det ske och jag tänker inte blunda för det om det skulle hända.
Jag är stolt över mina barn för att dom är just dem dom är, för att dom är olika och för att dom går sin väg i livet på sitt sätt.

Att missa en dag med dom är som att mista ett liv, varje dag är ett äventyr, ett äventyr jag aldrig skulle offra för något eller någon!

Love!

1 september 2011



"I was under your spell for such long time,

Couldn´t break the chains.
You played with my heart,
Tore me apart with all your lies and games.

It took all strength I had
But I crawled up on my feet again.

I loved you so much,
that I tought someday you could change.
But all you brought my was a heart full of pain.

I gave you everything but nothing was enough"



If you can´t handle me at my worst, you sure as hell don´t deserve me at my best.

Castle walls?



Sen är det försent.