Du trampar in och vänder upp och ner på vår värld utan att vända dig om en gång och se vilket kaos du orsakat efter dig. Du trampar bara vidare med blicken framåt, du vill inte se vad du har bakom dig. Det skulle orsaka ångest och den ångesten dämpar man med något snabbt och enkelt.
Ens ögon berättar ofta hur man mår, även om munnen ler så säger ögonen något helt annat. I detta fall är det tydligt.
Men jag är ganska säker på att omgivningen blundar för det, för lycka är väl framgång och framgång är väl pengar?
Det skrämmer mig, det gör mig orolig men jag tänker inte lägga ner någon energi på det.
Så länge man inte ser sina misstag och vill rätta till dom går det inte att hjälpa någon.
Jag försökte i 5 år men insåg i Januari att det var ett dött lopp!
Nu får vi börja om på 20 igen, det har vi gjort alldeles för många gånger så vi vet precis vad vi skall göra och att vi klarar det.
Jag kanske framstår som den svaga i det här, men gräv lite under ytan så får ni en helt annan bild.
