Världens stoltaste mamma!

Denna sommar har det hänt så otroligt mycket i mina barns utveckling, det går så snabbt så jag önskar jag filmat varje sekund med dom och sedan spela upp det sakta så jag hinner med.

För att börja med Leia, hon kan allt själv. Ja ni vet precis sådär som Lotta på bråkmakargatan. Hon är en kopia av henne så jag funderar på att kolla om Astrid Lindgrens värld söker skådisar till nästa år.

Hon har ett språk och ordförråd som inte är av denna värld. Hon slänger ur sig ord som jag aldrig skulle använda och hon använder ord som jag egentligen är osäker på om hon vet vad det betyder eller bara lyckas slänga in dom rätt hela tiden.

Igår gick prinsessan över ängen utan för, hon snubblar till i gräset och slänger ur sig, "Oj jisses Mamma, jag höll på att trilla!".

Vilken två-åring använder den meningsuppbyggnaden och de orden?

I sommar har hon lärt sig cykla på en trehjuling fort som bara den och hon har även slutat med blöja.

Hon är så otroligt lillgammal och dagisfröknarna ger henne jämt massa beröm för hur kavat hon är och hennes språk.

Varje sekund med henne är ett äventyr, vad som helst kan hända och vilka ord som helst kan trilla ur munnen på den lilla damen. Och den lilla munnen går på högvarv från det att hon vaknar tills dess att hon somnar. På tal om att somna så är det inget hon vill, det kan ta sisådär 1-2 timmar eftersom hon skall ställa en miljon frågor, sjunga tusen låtar och berätta om hela sitt liv 500 ggr.

Även fast jag vill få henne att vara tyst i 30 sekunder lite då och då så älskar jag allt med henne oavsett om hon "kan allt själv" eller sover sött.

Prinsen har haft det tufft i sommar pga olika aspekter i hans liv, men nu är han på benen igen och han är gladare än någonsin. Det finns nog ingen i hans ålder som är så go och ödmjuk. Är han arg eller tvär så kan man sätta ett kryss i almenackan för det händer så sällan. Han är motsatsen till sin lillasyster, han är lugn och tänker innan han pratar.

Idag när vi gick hem ifrån dagis bestämde vi att vi skulle testa och ta av stödhjulen på hans cykel, vi gick hem och tog av dom och killen cyklar iväg själv på en gång. Jag sprang livrädd efter några varv för fort gick det men insåg efter tredje varvet att han kan ju cykla. Han är en sådan person som klarar av allt han tar sig för. Han kan min mobil lika bra som min och han kan alla spel 100 gånger bättre än mig. Det räcker att han ser det en gång så förstår han vad det går ut på och hur han skall göra.

Kompisarna på dagis springer fram när han kommer på morgonen och fröknarna pussar och kramar jämt på honom.

Han funderar mycket på allt, man märker att han söker svar på vissa frågor och att det är mycket som snurrar på honom.

Det viktigaste för honom just nu är att jag kommer exakt på den tid jag sagt. Han hade tom bett fröknarna att dom skulle sätta äggklockan idag så han visste när jag kom. Jag skall börja träna klockan med honom nu för jag tror det är en tidsfråga innan han kan den och när han kan den så tror jag att den oron att jag inte skall komma när jag har sagt det kommer lugna ner sig.

Det är otroligt stressigt vissa dagar att vara där exakt när jag har sagt, än så länge har jag aldrig kommit försent utan nån gång har jag kommit för tidigt, men det är okej.

Han är den bästa förebilden en lillasyster kan ha och han tar hand om henne på ett underbart sätt.

Oavsett om han ibland stressar sönder mig för att komma i tid eller ligger i min famn och kollar på film i sängen innan han somnar så älskar jag allt med honom.

Alla föräldrar har världens finaste, mest begåvade och absolut bästa barn. Det har även jag, jag är inte orolig för att deras barndom skall påverka dom när dem blir äldre som det oftast gör, jag tänker inte låta det ske och jag tänker inte blunda för det om det skulle hända.
Jag är stolt över mina barn för att dom är just dem dom är, för att dom är olika och för att dom går sin väg i livet på sitt sätt.

Att missa en dag med dom är som att mista ett liv, varje dag är ett äventyr, ett äventyr jag aldrig skulle offra för något eller någon!

Love!