Jag är så förbannat trött på ordet tacksam. Man borde vara tacksam hela tiden. Man skall vara tacksam för att man har tak över huvudet, tacksam för att man är frisk osv.
Men när man inte är det då, när man hela tiden känner att det är något som saknas eller oron för vad som skall komma sen.
Skall man vara tacksam för att Sverige är ett land som styrs av massa pappersarbete vart man än vänder sig. Kösystem hit och kösystem dit som ändå brister i alla kanter.
Oavsett hur tacksam man än är så betyder det inte att livet är en dans på rosor och att allt skall vara så enkelt.
Det finns alltid dom som har det värre och bättre, så är det och kommer alltid att vara.
>Men skall man hela tiden gå och jämföra sig med alla andra så blir man ju knäpp. Jag lever mitt liv efter mina förutsättningar och har mina problem.
Självklart vill jag att alla skall "prioriteras rätt" bland alla papper, men vem är det som sitter där och avgör vad som är värre än det andra.
Jag är glad att jag och barnen har fått ett eget boende nu, men jag är ändå stressad och orolig för vad vi skall göra sen. Redan nu måste jag leta nytt boende för att (förhoppningsvis) vara säker på att vi har ett eget boende till nästa sommar.
Njuta av livet är det jag vill göra, jag njuter av varje sekund med mina barn och alla nära och kära jag har runt mig hela tiden.
Men det är något som saknas, svar och upprättelse.
Något jag förmodligen aldrig kommer få, men jag lever i tron om att sanningen alltid går segrande ur allt.
Jag är så förbannat trött på att folk sitter hemma och tycker och tänker en massa om saker dom inte har en aning om. Ljuger ihop sanningar och glömmer någonstans att det är riktiga människor dom pratar om. Barn som kanske påverkas längre fram och människor som redan har det förbannat tungt.
Det är lätt att gotta sig i andras problem, men att ta tag i sina egna som man uppenbarligen har är inte lika roligt eller intressant.
Majoriteten av alla vet, har upplevt eller sett det jag pratar om. Det är ni som är värda något. All cred till er som står för vad ni vet, sett och hört. Alla ni andra borde städa upp framför sina egna dörrar först, det finns nog många lik i garderoben som borde begravas.<
Usch, ett arg inlägg. Men just nu är jag som en levande vulkan.
Jag är en fighter och den lilla del av er som försöker trycka ner mig eller få mig att hålla käften kommer aldrig lyckas.
Det här är bara början...
