Första doppet i havet.

Igår gick vi på en underbart mysig promenad nedanför Kneippbyn. En ljuvlig kväll och helt vindstilla.
Klättrade ned för ett rep för att ta oss ner till stranden.
Jag fick feeling och bestämde mig för att bada för först gången i år.
4 gardigt vatten är ingen hit vill jag lova, men i kom jag med sällskap av underbara Theo.
Pappan fegade ur och satt som en strandad valros på stranden medan vi badade bland pingviner och isbjörnar.






- Posted using BlogPress from my iPhone

- Posted using BlogPress from my iPhone

I'm in love!

Jag har träffat världens absolut underbaraste människa i några månader nu. Han är så godhjärtad och så fin på alla sätt och vis. Jag är så lycklig att jag inte ens kan finna ord för att beskriva min känsla. Allt med honom är harmoni och lugn. Bara vi lutar oss mot varandra så bränner det mot våra kroppar, våra energier är unika. Allt är helt perfekt, så där overkligt perfekt. Jag är kär, så kär att jag springer runt och ler samt har konstant sockerdrickapirr i magen. Jag är så otroligt glad att han fann mig. Äntligen! Imorgon kommer han äntligen hem. En natt till utan honom står jag ut!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Rensa garderob.

Jag är en av dom där tjejerna som inte kan kasta kläder.
Tänk om jag någon gång kommer använda det där igen, tänk om Leia vill ha det när hon blir stor är några av dom tankar som snurrar.
Min förra man kunde ha väldigt roligt åt att jag alltid hittade kläder där ännu prislappen satt kvar och plagg jag inte ens visste att jag hade.
Men idag hände något, Älsk kom på besök medans jag höll på att packa.
Hon fick då för sig att mina garderober skulle rensas.
Jag satt i skräddarställning på golvet medans plagg flög kors och tvärs.


Sorgsen satt jag där och fann inte ens ord för att förklara min separationsångest, larvigt men sant.
Efter någon timme var hon klar och jag blev två hela sopsäckar med kläder fattigare.
Det enda som känns bra med detta är att det kommer till användning av kvinnor och barn som inte har råd med egna kläder istället för att det skall ligga och ta plats hos mig.


För övrigt så är det här ta mig fan sista gången jag flyttar, OM jag nu inte skulle vinna på lotto och kunna köpa mitt drömhus.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Mållös i negativ bemärkelse.

Jag fick ett samtal idag, ett samtal jag aldrig velat ha.
Det värker i mitt bröst, i mitt hjärta och jag känner en sådan förbannad förtvivlan.
Inte hon, inte någon, men fan inte hon.
Varför? Hade hon inte nog? Gör ditt jobb där uppe, om du nu finns!!!

Hon är en utav dom absolut vackraste och underbaraste människor jag träffat.
Jag vill bli som henne när jag blir stor, hon är min förebild.

Hennes ord har alltid stärkt mig, hon har alltid i alla lägen ställt upp på vad det än må vara.

Hon grät, jag grät under vårt samtal idag. Jag ville inte att det skulle ta slut samtidigt som jag inte hittade ord.
"My jag är så jävla stolt över dig, jag är verkligen det. Du är så duktig och så stark. Glöm aldrig det, lova mig det My. Glöm inte hur fantastisk du är!".
Nej jag kommer aldrig glömma dina ord, jag kommer alltid bära med mig dom. Jag lovar!

Nu ber jag, för allt vad jag är värd. För dig!
Nu är det min tur att finnas för dig. När, var och hur!

Helt plötsligt förvandlades den 3 maj till en förbannad jävla skitdag iaf. En dag som kommer vara näst intill ohållbar.

Jag blir så arg, så himla himla arg. Men jag skall vara så stark som hon vill att jag skall vara. Så stark som hon ser mig!
För henne.
Detta är en tuffare fight än någon jag tidigare varit med i. Men jag vet att hela hennes familj, hon och jag är fighters. Vi kastar inte in handduken. Aldrig!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Inskolning, packa, jobba!

Idag var vi första dagen på nya förskolan.
Tack och lov så trivdes dom som fisken i vattnet och båda fann direkt nya vänner.
Detta känns väldigt lovande måste jag säga och jag hoppas det håller i sig.



Igår var vi på en mys roadtrip på ön. Vi besökte loppisar, aktioner och en ny inredningsbutik som jag blev helt "såld" i.
Igår var det första riktiga sommardagen, barnen sprang i t-shirts och jag hade bara en tunn tröja.
När det är detta väder känns det helt plötsligt lite lättare att vara ifrån honom.


Just nu har jag tagit en paus i mitt packande och flyttande.
Snart bär det av till nya lägenheten och det känns för jävla bra.
Den här gången finns det inga hinder att ta sig förbi eller negativa minnen.
Matbord och soffa skall säljas och köpas nytt. Sen så. Så är någon i behov av detta så vet ni vart det finns.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Känns bekant.

"Ensamma mammor är inget nytt,
när barnet kommer har mannen flytt.
Ensam du uppfostrar litet knyte,
medan mannen jagar yngre byte.
Att få uppleva barnets unga år,
är något du aldrig tillbaka får..."


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sweetie

Vi var och handlade på Maxi igår och Leo sprang fram till vågen vid frukt och grönt för att få fram en prislapp.
Lycklig kom han springande till mig och tryckte fast den på min jacka, "Mamma det där är du!".
Jag tittade ner och såg priset, billig tänkte jag samtidigt som jag fick syn på vad "jag" var för vara.
Jag var en Swettie, rent flyt att han fick fram just detta och inte "rugguggla" ( läs ruccola).
Oavsett flyt, tur, tillfällighet eller ödet så värmde lappen mitt mammahjärta.



Ikväll/ natt har vi varit på jakt efter övernaturliga fenomen, b.la besökte vi ett barnhem i Kyllai och platsen där marteboljuset skall synas.

Imorgon står det aktion och ridning på schemat.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Klockren.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Choklad.

Det enda som saknades var ett filmteam, sen hade vi satt scenen i Titanic där det gamla paret lägger sig sked och håller om varandra när båten är påväg att sjunka.
Jag var lite smårädd idag faktiskt,
det blåste sjukt mycket ute på havet och min sjösjuka var inte rolig.
Vi la oss på golvet tätt omslingrade av varandra och somnade medans vi väntade på att sjunka (läs. komma fram).
Tur att han är så fantastisk så man känner sig lika trygg som man gjorde i mammas mage när man är i hans närhet.

Väl hemma hade jag ett brev som väntade på mig. Lyckan var total, en av mina underbara bloggläsare som jobbar med Marabou skickade mig lite smakprov på vad som komma skall.
Oj oj oj säger jag bara, den nya Jappen kommer vara livsfarlig för alla som har kämpat med sina kilon inför i sommar och älskar choklad.
Eftersom jag älskar lakrits så är jag såklart såld i Marabous choklad med saltlakrits, men deras nya ide med jordgubb var också super.
Veckan 19 kommer detta ut i butik, ni som väntar på något gott...




Nu kryper vi ner i sängen, sömnbrist, känslosvall och massa timmar i bil sätter sina spår.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Cash is NOT king!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Roadtrip

Har precis spenderat två dagar på fastlandet. Solna och Gävle stod på schemat denna gång.
Var uppe och hämtade lite saker som stod kvar i ett förråd i Gävle och passade på att kramas med massa underbara människor där.



"löken" skall backa ut bilen som jag lyckades parker in. Marcus får vara en levande backvarnare.



Inga blivande flyttgubbar det här inte, men söta var dom.




Tunnelbana är inte min grej men det är något man måste åka när man är i Sthlm.



Spenderade två dagar vid Lonnie i solna.
Gud vad jag saknar henne, alla vänner på fastlandet. Solna och Gävle känns hem för mig.



Igår plockade jag upp ett yrväder som jag spenderade natten med på ett hotell. Herregud vad underbart mysigt det var på alla sätt. Harmoni.

Tar med mig honom till Gotland men det är med ångest jag åker på båten nu.
Tack och lov har jag underbart sällskap på båten och skall hem till mina älskade barn.

Posted using BlogPress from my iPhone

Gör skillnad.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vårkänslor all over the place.

Godmorgon solstråle.
Sitter just nu på båten och jag måste bara göra ett inlägg.
När jag gick upp kl 6 i morse var det strålande sol och ganska varmt.
Annars brukar jag vilja gråta när jag går upp för att åka till båten. Det brukar vara bitande kyla, blåst och mörkt.
Så mycket ångest över det.

Men idag var det allt annat än ångest.
Jag fick sån jäkla energi av att kliva ut genom dörren i morse och andas in våren.
Planen var att sova på båten men det skiter sig nog.

Så nu sitter jag i min lilla kupé och tittar på Nyhetsmorgon. Brukar annars komma in i det vid 8. Vad händer timmarna innan det?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Godnatt

Tack alla underbara ni som kom med massor av förslag, råd och idéer om detta dagisbyte.

Nu har vi iaf bestämt oss, dom byter en sista gång.
Efter vi var och hälsade på idag ville Leo gå där.
Han såg vår lägenhet ifrån dagis, dom var ute hela tiden, alla är nya och personalen visade stort intresse för dom direkt.

Nu håller vi tummarna för att detta skall bli bra för dom.

På tal om något helt annat så ligger jag redan i sängen faktiskt. Skall upp och iväg med båten imorgon och känner mig långt ifrån kry.
Men men. Sthlm och Gävle här kommer jag.



Godnatt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Checka ur mammarollen.

Jag kan omöjligt vara ensam om att känna att jag ibland vill checka ur min föräldraroll.
Just nu är det så jag känner.
Mina barn har aldrig haft någon trygghet mer än i sina föräldrar.
Vi har flyttat runt en massa, bytt dagis, stad osv.

Sedan vi flyttade till Gotland för lite mer än ett år sen så har vi redan bott på två olika ställen MEN dom har gått på ett dagis.

Nu var det dags för flytt igen, anledningen är att vi äntligen fått ett förstahandskontrakt på en lägenhet och kommer då flytta till andra sidan Visby.

Men med det kommer även ett nytt dagis som alternativ.
Barnen har fått plats på Gotlands bästa dagis som dess utom är ett utedagis vilket vi saknat alla tre.

För min dotter är det inga problem alls eftersom hon är så trygg i sig själv och otroligt kavat.
Min son däremot är raka motsatsen och har det väldigt tungt.
Han har bott i 10 olika bostäder under sina snart 5 år och gått på tre olika dagis.
Han har alltid haft massor med kompisar på dagis men aldrig någon privat.
En jävligt osund uppväxt med andra ord.

Nu har han äntligen fått ett härligt kompisgäng hemma vid sin mormor och morfar så lyckan är totalt.

Men då var det detta med att ta ett bra/rätt beslut för sina barn igen.
Skall jag låta dom gå kvar på detta dagis dom har så dom får ha sina vänner och tryggheten där, för att sedan lämna alla och börja på en ny skola utan någon med sig.

Eller.

Skall jag låta dom byta en sista gång till det bästa dagiset på Gotland och en helt nyöppnad avdelning där ALLA är nya. På så sätt för dom med sig sina vänner till skolan samt får kompisar runt området där vi bor. Men det är ännu en flytt.

Då grund av detta känner jag bara att jag vill checka ur min mammaroll för oavsett vilket beslut jag tar så känns det inte som jag gör det bästa för mina barn.
Jag önskar i dessa lägen att vi var två, att jag hade någon att boll med och som även kunde vara med och ta "rätt beslut".
Men jag sitter ensam med mina tankar och val, allt snurrar och jag ser just nu ingen som helst lösning.

Det låter kanske inte som världens störta problem, men det är ett otroligt stort problem faktiskt.
Ni som har barn vet hur jag känner.
Så om någon har något bra råd att ge mig, ge mig det snabbt.
Just nu behöver jag er.



Ni hittar mig på twitter eller Facebook.





- Posted using BlogPress from my iPhone

- Posted using BlogPress from my iPhone

Den ytliga svåra världen.

Det är twitter, det är Facebook och det är bloggar. En värld som kretsar kring att vara med i alla diskussioner och hålla koll på allt och alla.
Jag kör själv på alla tre och det är en stor del av mitt liv. Läskigt men sant.

Min blogg har blivit mitt bollplank och mitt andrum. Min twitter är min partner som jag delar allt med och facebook vet jag faktiskt inte varför jag har längre. Kanske för att ni skall kunna nå mig, kanske för att vara "inne".

Något jag har kommit underfund med det sista halvåret är att jag läser inga bloggar alls, jag söker aldrig efter någon på facebook eller bryr mig om vad någon skriver på sin twitter (om det inte står inom ramen av det som syns på skärmen när jag loggar in).

Varje dag får jag massa vänförfrågningar på facebook, jag kan omöjligt gå igenom alla eller accepter ens 3% av er.
Varför?
Jag har ingen aning om vilka ni är, tänker inte lägga till folk för att skapa någon ytlig relation och sen inte ens hälsa när man möts på stan.
Tack men nej tack!

Facebook är inte sunt, inte för fem öre.
Förhållande kraschar, rykten sprida och man plågar sig själv.
Jag vet själv hur det varit med ens ex.
Vem skriver på hans logg? Vem är hon som han lagt till? Dejtar han henne?
Det uppmuntrar inte en direkt att släppa taget och gå vidare.

Jag har lärt mig vad jag mår bäst av och därför existerar inte möjligheten att se något av någon jag inte vill.

Bekräftelsebehov är väl den största boven i denna ytliga cybervärld?
Jag känner tydlig skillnad på mig själv nu jämför med 6 månader sedan.
Jag har hittat tryggheten i mig själv och hittat andra sätt att spy ur mig på än där människor utnyttjar det jag mår/mått dåligt över.
Jag börjar känna hur jag kan röra mig, andas ner till djupet av mina lungor och faktiskt njuta av livet igen.
Jag har varken tid, lust eller ork för den ytliga världen mer. Jag behöver inte det, jag behöver min vänner som jag kramar om när vi ses, som jag skrattar och gråter med och som skiter i allt som sker på nätet.

Sen till er som saknar mitt bloggande, mina djupa funderingar och kampen som
Jag tyvärr inte är ensam om att kämpa i. Ni vet att jag finns ett mail bort och ni vet att jag lyssnar, svarar och är ärlig.

Självklart kommer jag inte sluta med mitt bloggande då jag älskar att skriva och dela med mig för att kunna hjälpa andra. Ni läsare har stärkt mig så enormt och varit ett fantastiskt stöd genom den värsta och svåraste tiden i mitt liv. Jag är evigt tacksam.

Jag vågar äntligen resa mig, ta plats och vara stolt över mig själv och för den jag egentligen är. För jag är fan unik.
(oj vad detta sticker i mångas ögon. Hur självgod är hon egentligen osv.)
Jag har bara hittat mig själv och börjat acceptera många av mina brister, testa ni också.
Ni kommer må så ofantligt bra!



- Posted using BlogPress from my iPhone

I love graffiti.

- Posted using BlogPress from my iPhone

När trillar polletten ner?

Något jag absolut aldrig har eller kommer förstå är dessa vidriga människor som uppenbarligen njuter av att såra andra och göra fel.
Oavsett om det är handling eller text så är vissa saker alltid fel om man är i ett förhållande.

Hur länge vill man egentligen vara den där "billiga" bruden/snubben som langar rätt ord vid rätt tillfälle och får en liten dos bekräftelse tillbaka?
För det måste ju enbart vara det de handlar om, bekräftelsen. (Det andra går vi inte ens in på).

Känner man sig verkligen värd något när man alltid har varit den som duger när allt annat skiter sig eller när man bara är ensam?
Jag är ganska övertygad om att man värderar sig själv förbannat låg isf och låter andra faktorer spela in mer.
Manipulativa människor!

Jag är så jävla glad att det inte är jag som står där den här gången, att det inte är jag som blir lurad, utnyttjad ja kalla det vad ni vill.
Men det gör ont i mig, förbannat ont att någon annan skall behöva gå igenom samma sak utan att någon höjer rösten.
När skall NI börja inse att människor faktiskt blir sårade av ert vidriga beteende?
När skall ni börja behandla andra som ni själva vill bli behandlad.
Sök hjälp för fan eller uteslut alla andra från er relation så andra slipper ta del av det.
Nej juste mognads nivå låg väl någonstans där när man gör tvärtemot vad andra säger till en? Sisådär 2-4 år helt enkelt.

Jag tror på Karma Big time så jag säger bara, för er som beter er som någon mycket värre än idioter. Lycka till, för du är inte värd något speciellt.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Stallet.

Har precis kommit hem ifrån lugnet i stallet. Det är något speciellt med atmosfären där ute, helt klart.







Man skulle kunna stå i flera veckor och borsta utan att få bort all vinterpäls.


Det är inte bara jag som tappar hår, det är en sak som är säker.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tattoo!

Tatueringar är för mig ett sätt att visa min personlighet och lyfta de jag älskar lite extra.
Jag har just nu 12 stycken och vet att det inte slutar här.
Det är ett beroende, har man gjort en vill man bara pryda sin kropp mer.
Jag har mina gränser för vart dom får sitta, händer, hals, ansikte är Big no no.
Jag har hållit på med två cover ups ett tag nu, gamla minne som skall suddas ut helt enkelt.
En i nacken samt en i svanken resulterade till en helrygg.
Jag går in på mina 16-18 timmar nu och ännu är det mycket kvar.
Tatueringar är jag, det är en del av mig och min personlighet.
Sen vad andra tycker och tänker, "du förstör din kropp" osv.
Det är ER åsikt, jag accepterar er för att ni inte har tatueringar. Acceptera då mig för mina.
Alla mina har en historia och ett budskap.
För mig är det konst helt enkelt!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Supersize lördag!

Dagen efter långfredagen borde utan tveka Supersizelördagen.
Herregud vad den här dagen har känts lång.
Dock har den varit underbar, började morgonen med att sola lite i lodgen innan vi åkte iväg för att kolla på Mojje, Marko och Loreen.










Fullt ös med runt 5000 i publiken. Stämningen var på topp och vi mammor tog oss ett glas vin på balkongen i solen.
Kvällen har avslutats med en sen men trevlig middag där jag tjötat med underbara Millan, vilken kvinna. "Guds" högra hand!

Nu kom vi hem och alla utom jag har däckat.
Ligger sömnlös och dricker resorb känns sådär.
Imorgon är det en lång dag med 6 timmar i bil och 4 timmar båt. Fy fan! Längtar hem men inte till det.

Den här veckan har varit jäkligt bra för mig/oss. Många bollar har sats i rullning och jag har känt att jag haft full tid för Leo.
Han har uppskattat det här enormt, lixom jag.
Men imorgon, imorgon skall jag äntligen få pussa på min älskade underbara lilla dotter.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Min ängel!

Mamma saknar dig så jag blir tokig. Du är mitt älskande lilla charmtroll och när mamma och storebror kommer hem igen så skall vi pussa dig så mycket att du blir galen på oss.
Vi saknar dig här men vet att du kommer få det kanon kul vid pappa.
Vi älskar dig mest vår älskade Leiapeja!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sälen.

Jag har haft mitt livs bästa kväll/natt.
Så mycket som jag har skrattat och känt kärlek idag minns jag inte när jag gjorde sist.
Jag lär ha träningsvärk i käken imorgon.
Vilka underbara människor det finns.
Tack Robin för allt skratt.



Emanuel ringde taxi nyss.

-taxi Sälen. Vänta.
( massa ljud som låter som världskrig)
E: Hallå?? Är set krig eller?
- nej jag lämnade bara av fyra norrmän.
E: okej, vi är i timmerbyn.
- jaha va är de me de då? Är de ni som åker med Roger?
E: haha va, nej??? Vad det är med det? Vi vill väl ha skjuts.

Vi skrattade så vi höll på att tappa andan.
Här ringer man taxi och säger vart man är och dom svarar " jaha vad är det me de?", det är ju så roligt så det går inte ens att beskriva.
Underbara norrlänningar!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Falska spel.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sälen pic.

Sälen.

Efter 2 dagar i Sälen så har vi hunnit med en hel del.
Skidor, lift, bad, bowling och en massa mys.
Jag älskar lugnet här uppe och för att inte tala om det helt fantastiskt goda vattnet.
Leo har gjort enorma framsteg på bara 2 dagar medans jag ännu inte tagit på mig skidorna.
Här springer man sig svettig och slår sig blå för att träna prinsen. Imorgon har vi bestämt att han skall ha lärt sig bromsa, så då kan jag förhoppningsvis få åka lite.

Det är så underbart med egentid tillsammans med Leo samtidigt som jag saknar Leia så jag håller på att bli tokig. Tack Gud för Skype.
Prinsessan skall flyga till sin pappa med enbart pappans nya tjej på fredag och det känns sådär måste jag säga.
Inte nog med att hon inte kan röra armarna dom har bara träffats ytterst få gånger.
Orolig mamma bitet ihop som vanligt och säger "visst!".
Samtidigt som jag är orolig så måste faktiskt pappan ta ansvaret för att det skall gå bra.

Hela dagen har varit en skitdag trots bad i badhus och skidåkning.
Morgon började med migrän och sedan planering inför Leias resa.
Jag omringas dock av några utav världens finaste människor och fick krypa upp i den famn jag trivs bäst i ikväll när barnen somnat.
Denna dag kunde inte avslutats bättre.

Imorgon är det nya tag och ett besök av Heiniken väntar samt en svängig konsert med Mojje. Så är ni i Sälen, ta er till "skidfjällstorget"(?) kl 16 imorgon.

Godnatt!


- Posted using BlogPress from my iPhone