31 januari 2012

Vänner!




Underbara människor förgyller min vardag!

Take me away!

Jag vill komma bort, bort till en plats där mitt inre lugn kommer fram. En plats där jag kan tänka klart och bara sätta mig ner för att skriva om allt jag bär på.
Om hat, kärlek, besvikelse och lycka. Livet helt enkelt.
Där skall jag inte vända blad längre, där skall jag stänga boken och börja om på en ny.




"No need for revenge. Those who hurt you will eventually screw themselves up. And if you're lucky, God will let you watch!"

29 januari 2012

Äntligen!

Nu är allt som vanligt igen.
Hämtade mina underbara diamanter på flygplatsen ikväll och lyckan var total.
Har aldrig mått så bra och varit så lycklig som jag var då.
Nu ligger dom och sover på varsin sida om mig och deras tunga andetag är som den ljuvligaste musik.
Det är varmt, det är trångt och det är total kärlek!
Älskade små liv!


- Posted using BlogPress from my iPhone

27 januari 2012

Lilla Sam!

Eftersom mina älskade barn är i Holland så passar jag på att gosa med Freja och lilla Sam.






Underbara små barn!

Kom hem.

Kom hem nu, mamma längtar ihjäl sig efter era skratt, skrik, pussar och underbara dofter.
Älskar er mest mina underbara diamanter.
Jag vill att sängen skall vara full av armar och ben, jag vill springa fram och tillbaka mellan mitt och deras rum hela natten.
Helt plötsligt inser man hur värt det är alla sömnlösa nätter bara för att få ha dom nära.
Snart snart snart har jag dom vid min sida igen.




Mail!

Jag vet inte hur många gånger jag har tackat alla er för era underbara mail ni skickar och allt gulligt ni skriver på min tweeter.
Igår fick jag ett långt mail som berörde mig enormt och som fick mig väldigt generad.
Idag fick jag ett nytt, det var två mening som träffade så rätt så jag fällde en tår pga att jag blev så otroligt rörd.

"Härligt att det finns dom som utstrålar så mycket värme och kärlek som du göra...
Världen vore en mycket behagligare plats som det fanns fler av dig.:)"

Detta fick jag ifrån en ny bloggläsare, han hade precis hittat in här vilket jag är glad över.
Så mina ord till dig är, tänk om det fanns fler som dig. Som kan ge andra beröm, komplimanger och göra en hel dag för någon. Det är beundras värt om något.

Ni är underbara!
Puss och god natt!

25 januari 2012

Hjärta fullt av stygn!

Jag sa till alla barnen: "Mamma är här.
Hon ska hjälpa och försvara alla dagar som är," oh-oh
Men det blev varannan vecka sedan tusen dygn
Så jag, jag har hjärtat fullt av stygn

Det händer att dom ringer och vill komma hit
Jag får gömma mina känslor och resonera en bit, oh-oh
För det blev varannan vecka sedan tusen dygn
Så jag, jag har hjärtat fullt av stygn

Ja, jag har dom varannan vecka sedan tusen dygn
Så jag, jag har hjärtat fullt av stygn
Så jag, jag har hjärtat fullt av stygn

Här är vi då tillsammans: kvinna och man
Vi kan tråckla våra revor så gott som vi kan,
Så om du ville vela några enkla dygn
Med nån som har hjärtat fullt av stygn

Jag försöker vara ärlig
Om det nu går
Och jag bär dom som en krona
Varje stygn, varje sår,
Så om du ville dela några enkla dygn
Här är jag med hjärtat fyllt av stygn"

24 januari 2012

Sofias änglar.

Eftersom jag missade första avsnittet av Sofias änglar så har jag suttit uppe och sett det i natt.
Tårarna rinner ännu och jag kan inte riktigt finna ord för programmet.
Jag har fått bevisat för mig att änglar finns på riktigt, och med det syftar jag till största del på Göran som var först på plats vid olika och deras otroliga grannar som har byggt en hel väl till Johan för att han skall kunna ta sin vanliga promenad med rullstolen.
Efter programmet gick jag in för att kolla hur det hade gått för Johans och hans underbara fru samt barn.
Och där fick jag det bevisat igen, får människor med svåra problem hjälp, stöd och glädjen dom behöver i livet så kan under inträffa och mirakel ske.
Detta har hänt Johan, han satt upp med bra hållning, har pratade, skämtade och utstrålade en riktig vinnarskalle.


Ibland tänker jag på att jag kunde varit där hans fru var, vi hade änglavakt och hamnade aldrig i situationen vilket jag är otroligt tacksam för.
Tankarna går i spår med hur mitt liv hade sett ut idag om det näst värsta som kunde hända faktiskt hände.
Jag vill inte ens tänka tanken och är glad att han kan springa runt och leka med sina barn.

Vad gnäller vi om, vi som egentligen har det hur bra som helst?
Hur kan det vara så att dom som faktiskt har det sådär förbannat jävla skit tungt inte gnäller utan bara kämpar på och ser allt ifrån den ljusa sidan?
Dom har varit är, där när man inser hur kort och skört livet är så dom värderar allting annorlunda.
Jag önskar att alla hade tänkt i samma banor.

Nu skall jag krypa ner i sängen och faktiskt njuta av det jag har!
Natt natt.

23 januari 2012

Fredagsmys på en måndag.


Inga konstigheter, här finns det inga helgmys eller speciella dagar. Här tar vi livet som det kommer och tar vara på alla tillfällen vi har.
Ikväll blev det middag med Älsk, Alfapet spel och äcklig efterrätt framför "Mammor och minimodeller".
VARNING!
Köp INTE den färdiga Pannacottan, den smakar skit. En blandning av klumpig vaniljyoghurt och gammal välling.

Äntligen har det dragit igång igen, Kvällsöppet.
Jag älskar Lasse Anrells kommentarer och åsikter, med andra ord är jag överlycklig att han är där som gäst ikväll.
Tyckte även jag såg Texas, stämmer det?

Nu måste jag hänga med i debatten här, återkommer säkert med åsikter efter programmet.

Du kan aldrig bli en nr 1.

Tomt.


Igår flög mina små diamanter till sin far i Holland för första gången så tystnaden har aldrig ekat mer.
Innan vi åkte till flygplasten var det hysteriska gråt och slag som flög i luften, hålla om pussa och bara vara nära lugnade honom så all frustration övergick i nyfikenhet.
Väl på flygplatsen gick det hur bra som helst så jag gjorde processen kort för dom och gjorde att "dagis lämnade".
Pratade med dom om hastigast igårkväll och allt hade gått bra, varför skall jag då oroa mig?
Jag är otroligt glad för att detta äntligen har blivit av och jag hoppas på bättre resultat än sist dom var hos sin pappa.
Om en vecka kommer dom hem igen så den här veckan skall jag ägna åt träning, sova, söka jobb och bara vara My.

Igårkväll var O på besök och vi spelade spel och bara hängde.
Ikväll skall jag ha maten klar tills Älsk slutar och efter det blir det väl bara häng i soffan.

Nej nu skall jag springa iväg till gymmet.

20 januari 2012

Barncancerfonden !!!

Jag vill påminna ALLA att befinna sig i Visby Ishall kl 19 ikväll.
För varje person som kommer så skänker sponsorerna en summa till barncancerfonden.
Med andra ord är det gratis inträde med du kan skänka pengar på plats.
Det enda du egentligen behöver göra är att befinna dig där.
Gör skillnad, gör något!
Vi ses där.

From Soldier to Soldier.


En av mina presenter jag fick igår var något som jag önskat mig ända sedan min mamma fick in det på sitt jobb.
Ett armband ifrån Aagaard som heter From Soldier to Soldier.

Idén till smycket "From Soldier to Soldier" fick smyckedesigner Claus Scheelke när en bekant, Stefan Hylleborg, kom hem från sitt uppdrag som soldat, med ett handgjort armband som gjorts i tjänsten till förmån för en förolyckad soldat.
Armbandet var flätat av fallskärmslina och hade ett lås som bestod av en uniformsknapp.
Claus Scheelke blev tagen av historien och bad om att - tillsammans med Aagaard - få lov att utveckla idén och sätta smycket i produktion. Det flätade armbandet är fortfarande gjort av riktig fallskärmslina med lås i silver eller guld.

Stöd till soldater och deras anhöriga
Varje gång du köper ett "From Soldier to Soldier"-smycke skänker Aagaard 100 SEK till förbundet Fredsbaskrarna - Sverige.
Fredsbaskrarna ger stöd till soldater som skadats i tjänsten samt till deras anhöriga.
Fredskaskrarna är en ideell partipolitisk oberoende intresseorganisation för veteransoldater.

Läs mer på fredsbaskrarnas hemsida.

Det flätade armbandet finns med fallskärmslina i färgerna brun, grön, svart, sand, grå, marin och camouflage.
Låsen till herrmodellen finns i silver. Hjärtlåsen till dammodellen finns i silver eller förgyllt silver med briljanter.

Återförsäljarna på Gotland är Dick´s Guld och Silver, telefon 0498-25 67 68 precis utanför Österport.


Sen finns det alltid en baksida med allting.

18 januari 2012

Önskelista.

Om en halvtimma fyller jag år, frågan har kommit upp väldigt mycket den sista tiden.
-Vad önskar du dig?

Min önskelista innehåller tre saker.

1, Ett jobb.
2, Ett boende.
3, Fungerade relation med barnens far angående dom.

Alla tre saker känns omöjliga att lyckas med, men det handlade ju om att önska sig något!

Jag har allt jag kan önska mig annars, underbara barn, en underbar familj, underbara vänner och alla har en god hälsa.


Ett gott skratt förlänger livet, jag dör aldrig.

Änglar och perfekta människor finns dom?


En skrämmande artikel i aftonbladet idag. Läs här.
Om att pappor skadar sina barn genom att vara sig själva?
Skall man skratta eller gråta?
Jag tror verkligen inte att det är en fråga om vilket kön man har utan enbart om personlighet och från individ till individ.
Det enda jag kan köpa och har hört mycket om innan är att barnen har en grundtrygghet hos mamman eftersom det blir ett speciellt band.
Barnet har legat i mammans mage i 9 månader (om det går som det ska), har hört mammans röst och har redan ett starkt band vid födseln.
Om pappan sedan finns där och bidrar med trygghet och kärlek under de första åren så tror jag absolut inte att barn känner sig mindre trygga med sin far.
Sen tror jag att det är jätteviktigt att pappan utnyttjar sin pappaledighet för att få just det starka banden med sina barn, men även för att se hur det är att vara hemma hela dagarna med barnen.
De pappor jag har pratat med som varit pappalediga har själva sagt att det varit det bästa dom gjort men samtidigt har dom varit helt slut efter en dag.
Ifrån dessa pappa tror jag inte kommentaren kommer "...du gör ju iaf inget på dagarna!". Dom vet bättre idag.
"Män förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlar ur led. De låter barnens huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan."
Jag förstår inte ens hur hon/dom kan säga så, varför skulle pappor av någon anledning inte förstå hur sköra barn är?
Det har väl också enbart med personlighet att göra.
Hur många mammor finns det inte som är alkoholister eller tablettmissbrukare, skulle det på något sätt vara bättre för barnen?
Det finns så många bra pappor ute i världen, som är lika bra om inte tom bättre än mamman.
Detta är inte en fråga om kön, detta är enbart en fråga om personlighet.
Det finns båda mammor och pappor som sätter karriären först, som är otrogna, misshandlar, sviker och prioriterar fel.
Frågan är otroligt viktig, min långt ifrån så svart och vit som hon vill få det att låta.

Sitter just nu och kollar på "Den hemliga miljonären", jag älskar alla dessa program och i pausen fick jag se att "Sofies Änglar" drar igång snart igen.
Tänk att folk måste få sig en sån otrolig tankeställare för att förstår att andra människor behöver hjälp och trygghet.
"Det finns ingen människa som klara sig utan jobb, inte pengarna utan sysselsättningen", säger drogfria Kjelle.
Det kan jag stryka under med 100 gånger om.
Folk som har/har haft dessa problem på denna nivån vet vad livet handlar om, vad som är värt något.
Om dom håller sig drogfria så tvivlar jag inte en sekund på att dem skulle vara en dålig pappa. Jag tror att dom värdesätter allt dom har 100 ggr mer än "oss andra".
Varför är vi så?
Varför måste man förlora det man har eller hamna i en "nära döden situation" för att visa uppskattning?
Allt detta påminde mig om ett gammal inlägg jag skrivit om hur jag tänker och fungerar.
Det hittar ni här.
Googla det och se vad ni kan göra.
Man blir inte lyckligare för att man har dyra bilar och maffiga väskor.
Man blir lycklig när man ser andra lyckliga och man känner att ens existens är viktig.

Notebook!

À real man stays faithful. They don't have time to look for other women, because they are too busy loving the one they have.

16 januari 2012

Ett mail.


Idag fick jag ett mail av en kille som följer min blogg och är inne i sportbranchen.
Efter jag läst igenom detta så var den enda känsla jag fick upp, "äntligen någon som lyckades sätta ord på några av mina tankar och åsikter".
Sportvärlden skrämmer mig, jag har bara sett en liten liten del av den och det räckte gott och väl för att jag skulle bilda mig en obehaglig uppfattning.
Jag kan långt ifrån dra alla över en kam, jag har sett många underbara idrottare som prioriterar och respekterar sina familj eller flickvän som man skall göra. Dom har insett vad som är det viktiga i livet och har hittat en fungerande balans mellan livet och "nöjet".
Mycket tack vare sin uppfostran skulle jag tro.
För hur man än vänder och vrider på allt så är det ändå som liten man grundas och ens värderingar bildas.
Visst är det förbannat roligt att se på någon som utför sin sport i världsklass, men när man vänder på myntet så är det inte lika intressant längre. I vissa fall så är pengar och kändisskap mer värt än självrespekt och moral, man stannar som partner eller vän oavsett vilket svin man har att handskas med. Det spelar tyvärr ingen roll hur många barn, hur vacker fru eller hur bra dessa människor egentligen har det. Dom har blivit tränade som små att aldrig vara nöjda, att alltid kämpa för att synas. Deras sjuka behov av bekräftelse är inget dom mår bra av (tro mig, jag vet). När dom sen inser vad som gått förlorat så hade man det helt plötsligt ganska bra och den bekräftelse man fick var inte värd det. Men det går inte att lära en gammal hund sitta.
Oavsett hur många chanser dom får, oavsett vilken flickvän dom har så finns det inget slut. Detta avskyvärda beteende kommer följa med dom i graven och sen ner i ett svart hål som brinner (som Leo hade sagt).
Detta ämne skulle jag kunna skriva om tills mina fingertoppar blöder, så därför lämnar jag över till mailet jag fick och fått godkänt att publicera här.
Tack C.

"Läste precis artikeln som du hänvisade till i bloggen.
vill bara berätta att jag idag är tränare för ungdomar (födda 94-95) på elitnivå innan du läser min tolkning. Som jag ser det är det inte ett dugg konstigt att spelare på elitnivå idag har ett mänskligt avvikande beteende.
1. De har aldrig behövt tagit ett eget ansvar.
2. De får aldrig ett NEJ (Agenten dukar ju upp på silverfatet).
3. Från 13-14 år är allt utstakat och förutbestämt pga talangen.
4. De får alltid höra hur världen ligger för deras fötter och att de är "untoucheble"...
5. De är överbetalda snorungar!
Kolla bara i yttersta eliten, samma sak där. Wayne Rooney ligger med prostituerade när frun väntar parets barn, John Terry ligger med en fd lagkompis fru, Ryan Giggs har ett förhållande med sin svägerska i 8 år...Husses, Lijas och Tallinders natt på ett hotell i Sthlm där efter följden blev en kort avstängning från Tre Kronor nämndes i artikeln...fler fall kan rapporteras...tyvärr är det så att varken föreningar, klubbar eller förbunden vågar sätta stopp. Varför? Jo för att pengar styr deras verksamhet. Om de syns för mycket i media oavsett om de tar avstånd eller inte riskerar vi sponsorkontrakten. Vad blir följderna? jo en pressansvarig som beklagar i kort eller väljer att inte kommentera. Detta är tyvärr beviset på att elitidrotten idag styrs av pengar, makt och människor som är vana med att få minst det de vill ha.
De får lära sig att svara på frågor i media, utöva sin talang och att allt går att köpa för pengar! däremot viktigare saker som mänskliga rättigheter, empati och respekt är saker som försvinner ju fler siffror du får i lönespecen. Tråkigt men sant! Tydligt är att vissa klarar detta andra inte...de som klarar det är ofta de som säger att de vill utvecklas och de som inte klarar detta är de som säger se mig, jag är star! Detta är min tolkning! Hur ser du på detta ytliga fenomen? ;)

Just det där med att olika instanser som du säger sportchef, tränare, agent etc enkelt kan sopa allt under mattan och på en vecka är allt som vanligt, det är sjukt! Alla "curlar" bara för att det finns en chans att en dag kanske klubben, familjen, individen kan tjäna pengar på denna vad du kalla robot. :) Jag vet att jag inte borde tänka så här eftersom jag är i karusellen själv, dock slutade jag spela min hockey i förtid (är 29år) och hamnade istället i båset som tränare i min hemma klubb. Men jag har sett det varit på väg in i det och har min absolut bästa vän inne i cirkusen i ett elitserienlag. På något sätt tackar jag ändå min mor som gav mig styrka välja en annan inriktning, för jag vet inte om en fet lön väger upp att man är livegen? Jag lär hellre av livet, människan och framför allt har möjligheten till det FRIA valet! :)"

14 januari 2012

Gladiatorerna.



Min lilla sjukling.

Vilken nostalgi, Gladiatorerna på tv igen.
Kommer ihåg när jag var lite och satt och kollade på det hemma i soffan, lika uppspärrade ögon som då hade jag ikväll.
Jag älskar det programmet och jag har absolut ingen aning om varför.
Som min kära vän skrev, Synd att man är för vältränad för att vara med i programmet bara.
Idag tränade jag för första gången på jag vet inte när och min fot ville verkligen inte lika mycket som jag.
När passet var slut och jag trodde att jag var nära att dö kom en underbar bloggläsare fram till mig, klappade mig på axeln och sa några ord som berörde mig enormt.
Jag är så otroligt tacksam för att jag har alla er och ert enorma stöd.
För övrigt så blev jag tipsad om en fruktansvärt bra artikel som dom tyckte jag skulle läsa, sagt och gjort.
Här har ni den.Nu blir det ett glas vitt och en film.
Leia är sjuk och jag hoppas för allt i världen att hon är frisk tills imorgon när pappan och hans flickvän kommer på besök över dagen.

Hoppas ni har en underbar lördagkväll.

Ditt beslut.

A relationship withouttrust is like a car without gas.
You can stay in it as long as you want but it won´t go anywhere.

Jag gjorde mitt val, ett val jag aldrig kommer ångra.
Lyssna på ditt inre och se vad du egentligen vill få ut av ditt liv.
Lev livet som du vill, inte som du borde.

Lite mer Sleepy Hollow och sen sängen.
Jag hoppas fredag den trettonde inte har ställt till med för mycket skit runt om i Sverige.
Natt natt.

13 januari 2012

Fredag den 13 it is.

"Running away from your problems is a race you´ll never win!"

Oavsett vad så kommer sanningen och alla känslor alltid ifatt oss även om vi springer ifrån dem så fort vi kan just nu.
Om vi inte stannar upp och kollar i backspegeln nu så kommer vi så småningom mötas av ett berg vi förmodligen aldrig kan besegra.
Att samla problem på hög i ett fack som man gömmer undan allra längst bak i hjärnan är som rena självmordet.
När karriären är över, din trygghet lämnat dig eller du får en nära dödenupplevelse (vad vet jag). Då kommer allt det vi förträngt och tryckt undan upp till ytan som en jävla kanonkula i 300 blås och vi vet inte vart eller hur vi skall börja att sortera bland all skit vi samlat på.
Samlar man på skit hemma? Nej man använder och slänger, gör samma ska med problem. Red ut och släng bort det. Det gynnar dig själv och alla andra som är inblandade.

Vi kan springa på bäst fan vi vill i vårt hamsterhjul med tunnelseende, men en dag faller vi oavsett vem vi är. Kanske inte imorgon, kanske inte om 10 år men en dag.
Man kan inte köpa lycka eller hälsa. Det är något man jobbar sig till med medmänsklighet och träning.

Förövrigt är det fredag den trettonde idag och barnen sover ännu i sina sängar utan att ha vaknat en gång. Fredag den trettonde har alltid varit min tur/lyckodag.
Imorgon står det bullbak på schemat här hemma, vem vet alla kanske bränns Fredag den trettonde skall ju ändå förknippas med otur.

Love.

New tattoo.

Alla mina tatueringar symboliserar mig och min familj på ett eller annat sätt.
Den här gången var den enbart tillägnad mina underbara föräldrar.

Hade inte stått upp idag utom dom.

Dom har hjälpt mig igenom det här året med boende, pengar, mat, barnvakt och massa kärlek.

En tatuering var precis rätt sätt att hylla dom på enligt mig.

Jag bär nu alltid med mig dom synligt.

Skissen.
Konturerna.
Skuggning.
Färg och klar.

12 januari 2012

Hjärtat fullt av stygn.

Svart eller vitt?

Att allt alltid skall vara så förbannat svart eller vitt i många situationer. Allt eller inget, fullt eller tomt, öppet eller stängt!
Vi är kallade landet lagom och mittemellan men ändå fungerar vi inte så i vardagen.
Det finns inget lagom, inget som är lagom bra tex. För det kan alltid vara lite bättre, livet dyrare och lite mer originellt
Vi nöjer oss ofta med det vi har men vi är bittra över det, varför?
Har vi jobb, boende, mat på bordet och rena kläder borde vi väl vara nöjd, till och med tacksamma ( ja jag hatar det ordet).
Jag lever också ofta i svart eller vitt-tänket men jag har gett mig fan på att ta mig därifrån.
Leva i en lite mer grå värld fast i positiv bemärkelse, men om jag kommer lyckas är en annan fråga.
Men jag tog ett stort steg ikväll, jag ringde ett samtal jag aldrig trodde jag skulle ringa igen.
Jag fick känslan av att mina ord berörde och kommer ha effekt i framtiden.
Det har snart gått ett år av bitterhet, nu är det dax att se det positiva i det här.
Nu är det dax att vi agerar, att det blir stor förändring för våra barns skull!
Dom enda som är förlorare i det här är just dom, så nu hoppas jag ( som jag iofs gjort i 6 år) att det blir skillnad, att det finns ett intresse till dom.
Nu seglar den absolut sista båten ifrån min hamn med sitt gråa segel mot ljuset, men vem vet vad som händer på vägen dit. Kommer det fram till hamn eller sjunker det på vägen?
Det återstår och se!

10 januari 2012

Pressen på oss själva som mammor.


"Mammor är också människor, men med helt orimliga krav på sig själva"

Just nu är jag förbi av trötthet, mina sömnproblem blandat med barnens är inte en hit kan jag tala om.
Innan jag själv gått och lagt mig har jag varit inne vid Leia 3 gånger när hon vaknat och tryckt ner mig i hennes lilla säng, varpå Leo vaknar och vill ha mig där. Det slutar alltid med att vi alla tre kryper ner i min säng, (eftersom mamma inte kan dela på sig.)
När barnen väl somnat bär jag in dom i sina sängar igen och sjunker ner i min.
Efter ett tag kommer första barnet och när den väl somnat kommer nästa, och där springer jag fram och tillbaks med sovande ungar i famnen som värsta hulken morsan.
Hur mycket jag än springer så slutar det alltid med att min säng är full med små armar och ben kors och tvärs på morgonen.
Det är inte enbart någons närhet dom saknar, eftersom jag har försökt tryckt ner dom i samma säng när dom sover för att se om det skulle funka. Icke.
"Barnen skall lära sig att sova i sina egna sängar!!!" ekar i mitt huvud efter att någon av alla BVC- sköterskor bankat in det där.
Så där springer man fram och tillbaks för att vara den där perfekta morsan, som minsann har duktiga barn som sover i egna sängar HELA natten.
Är mina barn sämre för att dom sover hos mig? Nej jag skulle inte tro det.
Jag har testat "Sova hela natten kuren", Musik, Sagor, Band, Leka-slut-på-dom-innan-läggdags och allt annat hitte på som finns.
Inte fan sover dom en hel natt för det och dom gångerna dom gjort det sedan dom föddes går nog att räkna på en hand.

Eftersom min sömn blir lidande så brister även mammas humör ibland och jag sjunker ner till deras nivå och skriker tillbaks efter att jag sagt till dom 15 ggr att dom inte får slåss, kasta saker, retas, dra ut alla kläder ur garderoben osv.
Som mamma skall man alltid orka, alltid vara pedagogisk och alltid ha tålamod. Om det någon gång brister så innebär det inte att man är en dålig mamma utan mer att man är mänsklig.
Just efter mina utbrott så känner jag mig alltid som världens sämsta mamma, men för att jag inte alltid orkar med allt hela tiden så innebär det inte att jag är elak emot mina barn.
En mamma får också vara trött och ha dåliga dagar bara man förklarar för barnen hur det ligger till och varför det blir så där dumt när mamma skriker tillbaks .
Jag är alltid jättenog med att mina barn skall be om ursäkt när dom gör fel, vilket även jag alltid gör till dom när jag anser att jag gjort något fel.
Så efter våra skrik-attacker kramas vi, myser ner oss tillsammans i soffan och pratar om varför det blev som det blev.
Leia yrar oftast runt och skiter i att jag nyss skrek på henne medans Leo vill lyssna och förstå varför mamma faktiskt blev arg.

Vi är bara människor, bara mammor som alltid skall räcka till, kunna allt, ha tålamod och inte skrika åt våra barn.
Vi ställer helt jävla orimliga krav på oss själva om att vara någon slags idealmamma som inte finns, som inte existerar och som inte ens alla barnpsykologer lyckas vara.
Vi mammor borde sluta ha så hög press på oss själva, våga prata öppet om våra "fel och brister" som mamma och se att nästan alla känner på samma sätt, bara det att man hela tiden vill vara så perfekt.
Så länge vi inte slår, skriker för minsta lilla grej, sätter våra barn i situationer dom inte kan hantera eller utsätter dom för mobbing, hot och liknade så är vi alla bara människor, bara mammor som gör vårt yttersta för att våra barn skall ha det så bra som möjligt.
Alla våra beslut kretsar kring dom, alla våra handlingar speglas i dom.
(Jag är inte så dum att jag inte förstår att det finns undantag, men det är så här jag reflekterar över livet som mamma. Anledningen att jag inte nämner pappor är för att jag inte är någon. svårare är det inte. Men finns det någon pappa, som vill gästblogga om livet som pappa, hojta till.)

För övrigt så har Leia vaknat 5 ggr sedan jag började skriva det här inlägget och bytt säng 3 ggr. Leo har vaknat två ggr och bytt säng två ggr.
Nu ligger vi alla tre i sängen om min yta är väl omkring 40 cm att röra mig på.
Början på en härligt natt med andra ord.

Mammor, sträck på er och var stolta över vad ni skapat och vad ni gör för era barn!

8 januari 2012

Vilken fest.

Igår var det en fest som jag sent kommer glömma, min brors sambo fyllde 40 år och det skulle firas.
Hamnplan var bokat och vi bjöds på kanon mat, härliga uppträdanden och många skratt innan vi gick vidare till masters och avslutade kvällen på Surfers.
Kl 03:30 kom vi hem till mig där vi fortsatte till kl 06 i morse.
Djupa samtalsämnen, akrobatiska konster i österport och mycket annat hann vi med innan vi somnade.
Idag har man varit trött och dagen har spenderats hemma vid min kära bror med familj innan vi begav oss hem hit för att kolla på film.
Barnen sover och själv är det dax att gå och lägga sig så snart filmen "Australia" är slut.
Just nu rinner tårarna ner för mina kinder, filmen berör och jag är en känslig människa.
Jag skulle kunna skriva massor om filmen men just nu orkar jag verkligen inte skriva något vettigt.






7 januari 2012

Jag vill något mer än leva småstadsliv.

Thanks and goodbye.

There comes à time when you have to choose between turning the page or just closing the book!

The End of this story.

What?

Visst, dom är råstarka och otroligt duktiga men vad ligger till grund för detta?
Jag vet inte om jag skall ge ris eller ros.
Tagen av klippet blev jag iaf.

Barcelona



"trader all my kroner, it’s all about pesetas and coronas."


Barn är så underbart härliga, tänka vilken lycka jag har som har två barn som uppträder så här för mig.




6 januari 2012

Vikten av detta.

Okej, nu kör vi.

"Det finns inga vinnare i lekar för två, inga vinnare det är bara så"

Nej jag har inga kommentarer angående landslagets, klubben eller något annat som har med fotbollen att göra.
Jag är uppriktigt så förbannat less på allt tjat om det nu.
För mig så är fotbollen en piss i Nilen i det här sammanhanget, två barn är inblandade i något fruktansvärt och det är där VIKTEN borde ligga.
Att se hur den relationen ser ut och vilket ansvar som egentligen tagits och vad dom är och varit med om.
Jag förstår också att det är fotbollen som är intressant och som granskas, vilket också (tyvärr) är det enda viktiga i denna sjuka värld jag en gång levt i.
Redan där och då ifrågasatte jag hur tränare, sportchefer och liknande agerade i vissa situationer.
Noll medkänsla och enbart pengar och resultattänk.
Dock vill jag passa på att ge all cred till Ola Andersson och Danne i (GIF), där är folk med ett hjärta av guld.
Jag säger absolut inte att alla andra är iskalla Riddar Kato utan enbart att dom lever för sporten mer än människorna som är inblandade.

Jag tycker att dagens intervju med Lennart Johansson räcker som svar även ifrån min åsikt.
Man skall vara en förebild samt prestera för att representera att landslag.
Mer behöver jag inte säga, så nu kan ni sluta att ringa och tjata om vad jag tycker om detta.

Nog om detta dystra ämne.
------------------------------------------------------------------------------------


Idag har det bjudits på lite sol samtidigt som det blåst huggorm, men det hindrade inte oss ifrån att gå ut.
Vi lekte massa nere i parken innan vi bestämde oss för att åka på utflykt.
Målen blev Högklint, trollskogen, Fridhem, Kneippbyn, hamnen och Skrubs.
Vi pratade om allt vi såg och barnen försökte förstå att vi faktiskt bodde på en ö mitt i vattnet.
Efter några timmar höll vi på att frysa ihjäl som Leia sa och beslutade oss för att åka hem till Älsk.
Fram med madrassen framför tvn, täcke, kuddar, popcorn och två filmer hann vi med innan det stod middag på schemat.
Leo ville sova kvar vid mormor, Leia vid Hasse men henne lyckades få med mig hem ändå.

Det är nyttigt att få ensamtid med båda barnen varförsig, svårt men viktigt.
Jag försöker att dela på mig så mycket jag kan, vara både mamma, pappa och kompis på samma gång. Det är en match som inte går att vinna, oavsett hur man vänder och vrider på allt så räcker man aldrig till.
Eftersom mina barn är som dag och natt är det svårt att hinna ge den som är framåt, skriker och envis sitt, samtidigt som den tillbakadragna och tysta skall känna sig uppmärksammad även fast den förstnämnda står och drar i en hela tiden.
Jag tror vi har börjat hittat en bra balans i vår vardag nu och även när jag blev spådd fick jag höra det.
Hon såg att barnen stod mig närmst, att jag och Leo var själsfränder och levt många liv ihop. Hon sa även att vår vågskål började väga jämt och att vi börjar få ett lugn i allt.

Jag känner mig äntligen lugn i mig själv, med min vardag och min framtid.
Det är mycket kvar att jobba på för att bli hel igen men jag har börjat vandra vägen emot lycka och tillit.
Jag litar inte på någon (läs. ny bekantskap) och jag måste verkligen få allt överbevisat för att våga tro på det/dom. Det leder till tjat, tjat och åter massa tjat. Tro mig, det är även jobbigt för mig.
Men jag har märkt en sak, det kom in en person i mitt liv förra året som aldrig svikit mig, undanhållit något eller fått mig att tvivla. Honom litar jag på, honom vill jag ha kvar i mitt liv och han har visat mig att det faktiskt finns killar som är bra.
Får någon mig att tvivla EN gång, undanhåller något eller ljuger så är det kört. Då är all min tillit borta och den går inte att jobba upp igen.
Jag tänker inte gå på samma nit en gång till, små lögner räcker för att jag skall tacka för mig.
Så nu skall jag fortsätta leva mitt "hippi" liv med meditation, yoga, rökelser och min jättebuddha på ryggen.
Det är den jag en gång var och börjar bli igen.

Världsmästare!

JAAAAA!
SÅ JÄVLA GÖTT!

Jag är helt slut, nervös, stressad och trött är ingen bra kombination.
Men jag antar att största delen av er känner precis likadant.

Första sidan imorgon GA och GT?!

Godnatt.

Jobb,hockey!

Jag är precis hemkommen ifrån jobbet. Idag/kväll/natt stod det inventering på schemat.
Vi laddade upp med massa godis och pizza för att orka, vilket vi gjorde de.

Väl hemma slängde jag mig i soffan för att äntligen få se på hockeyn, nerverna sitter utanpå och man är en glad att vara svensk idag.
Äntligen en gotlänning man kan vara stolt över sedan Håkan Loobs tid.
24-7 i skott vinner man inga matcher på, pucken skall IN Sverige
Kom igen nu!
Vi spelar jäkligt bra just nu och ser pigga och fräscha ut.

Jag hoppas att mina barn sover länge imorgon.

(idag har jag även varit på healing och spått mig, berättar mer om resultatet imorgon.)
Nu måste jag hänga med i matchen och prata klart med en full Lundbo.

4 januari 2012

JVM!

Pulsen på 200, myror i brallan och två klarvakna barn.
Sverige gjorde 2-2 med andra ord.
Jag som behövde sova ut ligger istället i sängen och tror jag är med i matchen.
Vi tar hem det här, klart vi gör.
Nu finns det inte tid för tvivel, nu finns det bars tid för blod, svett och tårar!
Dock vill jag se ett schysst spel!

Kämpa!

(tack högre makter för alla underbara sidor på nätet som visar matchen)

3 januari 2012

Än var det inte över, såklart!



Jaha, då kämpar jag på ett tag till.
Det är bara att bita ihop och fortsätta veta vad man kämpar för.

1 januari 2012

Lyktor.




Alla borde skicka upp ljuslyktor istället för att skjuta med smällare och raketer.
Det är minst lika vackert och skaderisken mycket mindre.
Min nyår firade jag i Öja, så långt ner på Gotland det går att komma nästan.
Vid 02 åkte vi mot stan och stannade till ute på Kneippbyn vid min bror.
Mina barn somnade vi 01:30 och var supertrötta idag så vi bäddade ner oss i sängen redan vi 19:30.
Trassel på datorn och ljus och rökelser överallt gjorde att dom somnade gott.
Nu sitter jag och väntar på att min underbara brorsdotter skall dyka upp och se klart "Änglagård" tillsammans med mig.
Imorgon skall vi nog åka ner till Gotlands fornsal och hitta runt lite, har inte varit där på 10 år minst så det skall bli spännande.
Är igelkottskvinnan kvar måntro?

Jag hade ett härligt telefonsamtal med skåne idag.
När allt är kravlöst ser man saker och ting annorlunda.