Att allt alltid skall vara så förbannat svart eller vitt i många situationer. Allt eller inget, fullt eller tomt, öppet eller stängt!
Vi är kallade landet lagom och mittemellan men ändå fungerar vi inte så i vardagen.
Det finns inget lagom, inget som är lagom bra tex. För det kan alltid vara lite bättre, livet dyrare och lite mer originellt
Vi nöjer oss ofta med det vi har men vi är bittra över det, varför?
Har vi jobb, boende, mat på bordet och rena kläder borde vi väl vara nöjd, till och med tacksamma ( ja jag hatar det ordet).
Jag lever också ofta i svart eller vitt-tänket men jag har gett mig fan på att ta mig därifrån.
Leva i en lite mer grå värld fast i positiv bemärkelse, men om jag kommer lyckas är en annan fråga.
Men jag tog ett stort steg ikväll, jag ringde ett samtal jag aldrig trodde jag skulle ringa igen.
Jag fick känslan av att mina ord berörde och kommer ha effekt i framtiden.
Det har snart gått ett år av bitterhet, nu är det dax att se det positiva i det här.
Nu är det dax att vi agerar, att det blir stor förändring för våra barns skull!
Dom enda som är förlorare i det här är just dom, så nu hoppas jag ( som jag iofs gjort i 6 år) att det blir skillnad, att det finns ett intresse till dom.
Nu seglar den absolut sista båten ifrån min hamn med sitt gråa segel mot ljuset, men vem vet vad som händer på vägen dit. Kommer det fram till hamn eller sjunker det på vägen?
Det återstår och se!
