"Running away from your problems is a race you´ll never win!"
Oavsett vad så kommer sanningen och alla känslor alltid ifatt oss även om vi springer ifrån dem så fort vi kan just nu.
Om vi inte stannar upp och kollar i backspegeln nu så kommer vi så småningom mötas av ett berg vi förmodligen aldrig kan besegra.
Att samla problem på hög i ett fack som man gömmer undan allra längst bak i hjärnan är som rena självmordet.
När karriären är över, din trygghet lämnat dig eller du får en nära dödenupplevelse (vad vet jag). Då kommer allt det vi förträngt och tryckt undan upp till ytan som en jävla kanonkula i 300 blås och vi vet inte vart eller hur vi skall börja att sortera bland all skit vi samlat på.
Samlar man på skit hemma? Nej man använder och slänger, gör samma ska med problem. Red ut och släng bort det. Det gynnar dig själv och alla andra som är inblandade.
Vi kan springa på bäst fan vi vill i vårt hamsterhjul med tunnelseende, men en dag faller vi oavsett vem vi är. Kanske inte imorgon, kanske inte om 10 år men en dag.
Man kan inte köpa lycka eller hälsa. Det är något man jobbar sig till med medmänsklighet och träning.
Förövrigt är det fredag den trettonde idag och barnen sover ännu i sina sängar utan att ha vaknat en gång. Fredag den trettonde har alltid varit min tur/lyckodag.
Imorgon står det bullbak på schemat här hemma, vem vet alla kanske bränns Fredag den trettonde skall ju ändå förknippas med otur.
Love.
