Idag fick jag ett mail av en kille som följer min blogg och är inne i sportbranchen.
Efter jag läst igenom detta så var den enda känsla jag fick upp, "äntligen någon som lyckades sätta ord på några av mina tankar och åsikter".
Sportvärlden skrämmer mig, jag har bara sett en liten liten del av den och det räckte gott och väl för att jag skulle bilda mig en obehaglig uppfattning.
Jag kan långt ifrån dra alla över en kam, jag har sett många underbara idrottare som prioriterar och respekterar sina familj eller flickvän som man skall göra. Dom har insett vad som är det viktiga i livet och har hittat en fungerande balans mellan livet och "nöjet".
Mycket tack vare sin uppfostran skulle jag tro.
För hur man än vänder och vrider på allt så är det ändå som liten man grundas och ens värderingar bildas.
Visst är det förbannat roligt att se på någon som utför sin sport i världsklass, men när man vänder på myntet så är det inte lika intressant längre. I vissa fall så är pengar och kändisskap mer värt än självrespekt och moral, man stannar som partner eller vän oavsett vilket svin man har att handskas med. Det spelar tyvärr ingen roll hur många barn, hur vacker fru eller hur bra dessa människor egentligen har det. Dom har blivit tränade som små att aldrig vara nöjda, att alltid kämpa för att synas. Deras sjuka behov av bekräftelse är inget dom mår bra av (tro mig, jag vet). När dom sen inser vad som gått förlorat så hade man det helt plötsligt ganska bra och den bekräftelse man fick var inte värd det. Men det går inte att lära en gammal hund sitta.
Oavsett hur många chanser dom får, oavsett vilken flickvän dom har så finns det inget slut. Detta avskyvärda beteende kommer följa med dom i graven och sen ner i ett svart hål som brinner (som Leo hade sagt).
Detta ämne skulle jag kunna skriva om tills mina fingertoppar blöder, så därför lämnar jag över till mailet jag fick och fått godkänt att publicera här.
Tack C.
"Läste precis artikeln som du hänvisade till i bloggen.
vill bara berätta att jag idag är tränare för ungdomar (födda 94-95) på elitnivå innan du läser min tolkning. Som jag ser det är det inte ett dugg konstigt att spelare på elitnivå idag har ett mänskligt avvikande beteende.
1. De har aldrig behövt tagit ett eget ansvar.
2. De får aldrig ett NEJ (Agenten dukar ju upp på silverfatet).
3. Från 13-14 år är allt utstakat och förutbestämt pga talangen.
4. De får alltid höra hur världen ligger för deras fötter och att de är "untoucheble"...
5. De är överbetalda snorungar!
Kolla bara i yttersta eliten, samma sak där. Wayne Rooney ligger med prostituerade när frun väntar parets barn, John Terry ligger med en fd lagkompis fru, Ryan Giggs har ett förhållande med sin svägerska i 8 år...Husses, Lijas och Tallinders natt på ett hotell i Sthlm där efter följden blev en kort avstängning från Tre Kronor nämndes i artikeln...fler fall kan rapporteras...tyvärr är det så att varken föreningar, klubbar eller förbunden vågar sätta stopp. Varför? Jo för att pengar styr deras verksamhet. Om de syns för mycket i media oavsett om de tar avstånd eller inte riskerar vi sponsorkontrakten. Vad blir följderna? jo en pressansvarig som beklagar i kort eller väljer att inte kommentera. Detta är tyvärr beviset på att elitidrotten idag styrs av pengar, makt och människor som är vana med att få minst det de vill ha.
De får lära sig att svara på frågor i media, utöva sin talang och att allt går att köpa för pengar! däremot viktigare saker som mänskliga rättigheter, empati och respekt är saker som försvinner ju fler siffror du får i lönespecen. Tråkigt men sant! Tydligt är att vissa klarar detta andra inte...de som klarar det är ofta de som säger att de vill utvecklas och de som inte klarar detta är de som säger se mig, jag är star! Detta är min tolkning! Hur ser du på detta ytliga fenomen? ;)
Just det där med att olika instanser som du säger sportchef, tränare, agent etc enkelt kan sopa allt under mattan och på en vecka är allt som vanligt, det är sjukt! Alla "curlar" bara för att det finns en chans att en dag kanske klubben, familjen, individen kan tjäna pengar på denna vad du kalla robot. :) Jag vet att jag inte borde tänka så här eftersom jag är i karusellen själv, dock slutade jag spela min hockey i förtid (är 29år) och hamnade istället i båset som tränare i min hemma klubb. Men jag har sett det varit på väg in i det och har min absolut bästa vän inne i cirkusen i ett elitserienlag. På något sätt tackar jag ändå min mor som gav mig styrka välja en annan inriktning, för jag vet inte om en fet lön väger upp att man är livegen? Jag lär hellre av livet, människan och framför allt har möjligheten till det FRIA valet! :)"
