Tryggheten!

När man är i samma mönster, med samma personer eller gör samma sak under en längre tid bildas en trygghet. Oavsett om man är trygg i det man har eller inte så kommer hela tiden rädslan för att stå på egna ben ikapp en. Man tror inte på sig själv, andra människor får en att tvivla på sig själv. Man känner inte att någon finns där och stöttar en, ger råd på hur man kan få leva de liv man vill. Man kan inte leva på ett visst sätt för att det är lättast så, mår man inte bra själv så måste man släppa och gå vidare. Man måste tro på sig själv och bevisa för sig själv och sin omgivning att man kan. Men hur? Hur gör man de när man hela tiden känner sig underlägsen, inte lika mycket värd, inte lika stor och viktig?
Man har en sten som tynger en inombords, men man känner att de kvittar vad man säger för det är iaf fel och oviktigt.
Man vet att det är ett spel för galleriet från andra sidan och man ser hur folk köper de. Hur dom glider med varje gång och ser de med andra ögon.
Jag måste klara de här nu, jag måste för att fungera...

Känslor!

Det där med känslor är sjukt svårt. Något man aldrig kommer kunna styra över eller påverka, tyvärr kanske!
Känslor är något farlig, ibland är de väldigt förhastat och ibland är de väldigt genomtänkt. Oavsett vilket så är de något så sårbart och ömt som man måste vårda med omsorg.
Man skall inte börja försöka påverka sina känslor, man skall inte låta andras ord påverka dom. Man måste gå sin egen väg och följa sitt hjärta, inte leva ett liv bara för att de var menat så och inte vara så där lycklig och må så där bra som de var tänkt från början.
Meningen med livet är väl att må bra och vara just lycklig, är man inte de så måste man ta tag i det innan de är försent.
Man skall inte brytas ner som person för att vara andra till lags man måste leva för sig själv, för gör man de så kommer dom i ens omgivning att må bra också. Man utstrålar så mycket mer om man är lycklig, allt blir så mycket lättare och roligare då.
Om de finns hinder för att komma dit så måste man våga kämpa sig över dom, för förr eller senare klara man de och då står man där så mycket starkare än vad man gjorde innan.
Jag vet att jag har gjort väldigt mycket bara för att de är lättaste så, för att de skall vara just så. Men nu vill jag inte de längre, jag vill leva det där livet man drömmer om.
Massa kärlek, glada minnen, roliga stunder och bara må så jäkla bra. Känna att man lever som man vill och inte kommer ångra sig när man blir gammal.
Så nu kommer de bli annorlunda i mitt liv, något jag både är rädd för men också ser fram emot med spänning.
Jag vet att jag kommer nå dit och klara det på ett eller annat sätt, och den här gången kommer jag inte tveka på mig själv en sekund!

Förkylningstider!

Jag och mina barn har varit lite små hängiga i snart en vecka, men igår bröt helvetet ut. Leo låg på soffan nästan hela dagen och Leia hade feber och var gnällig. I natt vaknade jag med svullen hals, kul!
Jag var helt död efter gårdagen, de är inte kul att känna att man inte räcker till när ens barn är sjuka. Tack och lov mår dom bättre idag nu när jag känner mig hängig. Nu skall jag försöka få tillbax någon form av röst så jag kan vara lite människa idag.
Lilleman tjatar om ett spela minigolf på Kneippbyn och vädret är inte de roligaste så vi får avvakta lite och se vad vi hittar på.
Leia är även hängigare idag än igår så jag får kolla om mina underbara föräldrar har lust att ha henne ett tag idag.

Jag har världens bästa föräldrar helt klart. När jag är här nere så får dom mig att kunna vara den gamla My som jag känner att jag behöver vara och inte varit på allt för länge. Man kan inte vara en bra mamma om man aldrig får egentid. Jag har knappt haft de på 3 år och nu för första gången känner jag att jag måste få göra saker som vuxen. Inte bara som mamma!
Min kära mamma gör just de möjligt för mig, att jag får tid att umgås med mina vänner som jag träffar en gång om året och som jag verkligen behöver umgås med. Dom säger oxå till mig att jag har försvunnit helt i min mammaroll, att jag bara är mamma My och de vill jag inte. Jag gör allt för mina barn och jag tror inte dom mår dåligt om jag unnar mig lite egentid då och då. Här har jag som sagt möjligheten och några jag vill umgås med. Annars finns inte de!

Så tack min kära lilla mamma för att du gör de möjligt för mig att leva vid sidan av min lilla bubbla jag varit i för länge!

Den bästa!

Äntligen!

Nu har sommaren kommit på riktigt om man vågar säga så!
När vädret är så här är de toppen att vara på Gotland, nära till underbara stränder och havet. Vi spenderar dock hela dagarna på Kneippbyn. Vattnet är tyvärr svin kallt, så ingen av oss vill bada. Men vi kan doppa fötterna, mysa i solen och leka inne på sommarland.

Imorgon hoppas vi på samma väder igen, så vi kan återkomma till pippiland.
Hoppas då att najalla och liam vill följa med, alltid roligare med sällskap!

Igår fyllde som sagt min prinsessa år och vi hade ett litet kalas för henne på kvällen med bror, nellie, ebba, jeppa, sara, edvin, ludvig, lovisa, farmor, simon, simon, noelia, liam, mormor och morfar.
På söndag slår vi på stort och då skall de firas ordentligt!

Jag är så less på hur man måste vara om man är en offentlig person, dom måste jämt vara trevliga, glada, sociala osv.
Kan dom inte bara vara människor inte behöva vara glada och le jämt, inte behöva vara med på allt som dom blir ifrågasatta, inte alltid vara tillgängliga och inte vara "vän" med ALLA?
Man måste ju få vara den man är och göra det man själv och sina närmaste mår bäst av?
Vissa, som t,ex prinsessan gör de nu, hon dra och lever de liv hon mår bäst av.
Jag tycker att de är helt rätt och tycker fler borde tänka mer på vad man själv och dom som verkligen är viktiga mår bäst av!
Nej nån måtta får de väl ändå vara.

Nu blir de sängen innan jag somnar medans jag skriver!

Värkar!

För ETT år sedan låg jag där i förlossningssängen och plågades till döds ( trodde jag då)! I väntan på min lilla prinsessa! Jag har känt samma lycka en gång innan och trodde då att jag aldrig skulle kunna älska något lika mycket som jag älskade honom! Men så fort den blodiga och lila krabat kom upp på mitt bröst smälte jag igen, jag kände de! Precis samma känsla, tårarna bara rann och jag minns att de första jag sa till henne var " du var så duktig, min älskade!". Hon kom, hon jag aldrig trodde jag skulle få. Nu låg hon där på mig och jag var kunde inte sluta kolla på henne! Nu ett år senare kan hon gå, säga vissa ord och fånga våra hjärtan varje sekund! Tyvärr blev hon sjuk ikväll, men även hon kanske minns den här natten för ett år sedan och har lite svårt att sova pga det! Imorgon blir de ett mini kalas och på söndag smäller de!
Mamma älskar dig sååå!

Nu skall de bort!

Ibland han man mindre bra dagar!
Jag måste nu, jag kan inte längre!
De finns för mycket där inne som jag inte får ur mig, varje gång jag försöker så är de alltid något som är fel. Jag säger lite, sen blir allt fel och då tar jag tillbax de.
De kommer aldrig sluta växa om jag inte får börja rensa bland de som redan finns.
Sen hur de skall gå till vet jag inte men jag vet att de skall ut, sen får alla tycka vad dom vill!

Nu My, nu är de din tur!
Nu skall jag börja leva!

Yes!

Jag hade ett mål idag och jag klarade de, jag klarade de bra tom.


Nu känner jag mig jävligt nöjd med mig själv och de här stärkte mig som person, jag trodde aldrig jag skulle klara de.
Men när jag väl gjorde de så kom en otrolig lättnad över mig.
Annars har min dag varit perfekt.
Varit ute och lek och bara njutit av mina barn i solen, träffat fina vänner och kvällen avslutades med minigolf.
Vem som vann?

Jag så klart och stort gjorde jag de, gick tom 11 slag under banans par. Viktigt!

Än en gång kom min underbara son med en bukett blommor till mig, han är så underbart go min älskade son.

Min lilla prinsessa som fyller 1 om 3 dagar har lärt sig gå massa och två nya ord : Kisse och Bulle!

Jag är så otroligt stolt över mina barn! Och faktiskt även över mig själv idag!


Skön känsla!

Tänka om!

Jag måste börja tänka om från och med nu!
Om man är i en situation där någon sviker, ljuger eller går bakom ryggen på en annan människa så är de inte människan som blir sårad och lurad som gjort fel. Det är inte den personen som måste förklara sig eller stå till svars på något sätt! Den personen kan gå med huvudet högt och veta att den gjorde vad den kunde för dom nära. De är inte den som måste förklara för sina barn varför pappa eller mamma betedde sig på ett felaktigt sätt. Den personen kan gå med huvudet högt och veta att den gjorde sitt bästa utan att såra någon MEDVETET, gjorde de den kunde för att vara en god förebild och bra förälder!
Ikväll insåg jag att om Alexandet skulle göra något som skulle förstöra för vår familj är det inte JAG som måste stå där om 5-10 år och förklara för mina älskade barn varför allt är som de är! Jag kan bara krama om dom än en gång och säga " Jag vet tyvärr inte, de måste er pappa svara på. Men jag lovar att aldrig svika er eller få er att på något sätt tappa förtroende för mig! Glöm aldrig mina älskade att ärlighet vara längst och de mår alla bäst av. Kanske inte för stunden men i de långa loppet, att såra en människa medvetet är psykisk misshandel och utsätt aldrig någon för de. Visa att ni är bra människor och låt inte omvärlden skratta åt er och prata bakometa ryggar en dag! För gör ni fel för många gånger kommer era vänner och kärlek vända er ryggen! Jag kommer alltid finns men jag vill inte se att ni gör saker ni ALDRIG kan ta tillbax! Lova mig de, lova mig att visa respekt!"

Nu vet jag att jag alltid kan gå med huvudet högt och känna att jag gjort allt för mina barn!
För de är mitt eget beslut och min egen vilja som avgör vem jag vill vara!
Med de sagt, lägger jag ner mobilen pussar några extra gånger på min son som ligger precis här och tänker...

Du vet vad du gör och inte borde göra.......

Inte en dag för sent!

Äntligen har någon fattat!

Läs här!

Och när ni ännu är inne på ämnet så kan ni läsa lite här!

Det är ju vi som kan!

Can you meet me halfway?

Semester

Vi började vår semester med en tripp till Kolmården med familjen Hedvall.

Det var perfekt väder och barnen hade de verkligen super bra. Det enda jag kan klaga på är maten, den var riktigt dålig. Vi vuxna åt mat från barnmenyn.

Leo tyckte bäst om bamses värld, husen var uppbyggda som det ser ut i böckerna och "riktiga" Bamse gick runt där och dom kramades länge.

Vi var även på Delfinshowen båda dagarna, sista dagen satt vi längst fram, precis där delfinerna hoppade upp och la sig. Barnen var hel saliga, de satt så nära att de nästan kunde ta på dom. Vi blev blöt av allt vatten som skvätte och Emil blev en del av showen vilket barnen älskade.

När vi var vid tigrarna var Leo hur kaxigt som helst, han stod bara en glasruta mellan sig och tigern. Räckte ut tungan, sa saker som "du kan inte ta mig!" och rätt som de var flög de förbi en fluga. Ungen får panik och börjar nästan gråta "oj jälar en flyga". Där ser man verkligen tydligt hur barn inte har någon uppfattning om vad som egentligen är farligt, tigrarna var cool lugn men flugan var livsfarlig och kunde äta upp honom. Han var faktiskt modigare än jag trodde, han kollade på ormar, hajar, klappade rockor, åkte nordens längsta rutschkana, åkte nära djuren på safarin, hade jätte delfiner hoppande nästan över sig och de ända som skrämde honom var en pytte fluga.

Sista dagen hände dock något som inte fick hända, Leo cyklade runt inne på parken och rätt som de var kom vi till en liten backe. Leo börjar rulla sakta och har full koll, men backen var större än både vi och han trodde. Han fick upp världens fart och jag såg att de skulle gå åt helvete. Precis då börjar han vingla med styret och jag ser bara hur han dyker med huvudet rakt ner i backen. Jag skriker bara rakt ut för jag var övertygad om att han hade slagit ihjäl sig, Alexander springer ner och lyfter upp honom. Bloden bara rinner och han skriker! Vi fick ta en extratröja som vi hade med och torka bort allt blod medans jag springer efter sjukvårdare. När jag kom tillbax hade blödningen lugnat ner sig lite och vi ser att han spräckt läppen, de var som att en tand gått igenom. Vi trodde först att de behövdes sys, men efter som min son är Hulken så lugnar han snabbt ner sig och de visade sig att han "bara" hade en spräckt läpp, skrubbsår på knogar och ena knät. När sjukvårdaren kommer så säger dom att han inte behöver sy, de klarade sig precis. Vi fick iaf fylla i försäkringspapper och lite lugnande ord.

Min son hade änglavakt, han kunde varit totalt sönderslagen men klarade sig välbehållen.

Efter underbara dagar på Kolmården åkte vi direkt vidare till Gotland båda familjerna. Emil tatuerade sig, vi var på Kneippbyn, Spelade minigolf, kastade sten vid Rövar liljas håla och åt glass på hamnen!

Nu njuter vi bara som mest!

VIKTIG INFO: JAG VANN MED 2 SLAG PÅ MINIGOLFEN IKVÄLL ÖVER MIN MAN, PLUS ATT JAG GICK 6 SLAG UNDER BANANS PAR! KÄNDES SÅ BEA MÅSTE JAG BARA SÄGA!

Mys

Dålig uppdatering, jag vet!

Men just nu har vi 10 dagars semester och bara myser.

Skall slänga in ett inlägg om vår tripp till Kolmården och Gotland lite senare.

Grabbarna grus!