Vi började vår semester med en tripp till Kolmården med familjen Hedvall.
Det var perfekt väder och barnen hade de verkligen super bra. Det enda jag kan klaga på är maten, den var riktigt dålig. Vi vuxna åt mat från barnmenyn.
Leo tyckte bäst om bamses värld, husen var uppbyggda som det ser ut i böckerna och "riktiga" Bamse gick runt där och dom kramades länge.
Vi var även på Delfinshowen båda dagarna, sista dagen satt vi längst fram, precis där delfinerna hoppade upp och la sig. Barnen var hel saliga, de satt så nära att de nästan kunde ta på dom. Vi blev blöt av allt vatten som skvätte och Emil blev en del av showen vilket barnen älskade.
När vi var vid tigrarna var Leo hur kaxigt som helst, han stod bara en glasruta mellan sig och tigern. Räckte ut tungan, sa saker som "du kan inte ta mig!" och rätt som de var flög de förbi en fluga. Ungen får panik och börjar nästan gråta "oj jälar en flyga". Där ser man verkligen tydligt hur barn inte har någon uppfattning om vad som egentligen är farligt, tigrarna var cool lugn men flugan var livsfarlig och kunde äta upp honom. Han var faktiskt modigare än jag trodde, han kollade på ormar, hajar, klappade rockor, åkte nordens längsta rutschkana, åkte nära djuren på safarin, hade jätte delfiner hoppande nästan över sig och de ända som skrämde honom var en pytte fluga.
Sista dagen hände dock något som inte fick hända, Leo cyklade runt inne på parken och rätt som de var kom vi till en liten backe. Leo börjar rulla sakta och har full koll, men backen var större än både vi och han trodde. Han fick upp världens fart och jag såg att de skulle gå åt helvete. Precis då börjar han vingla med styret och jag ser bara hur han dyker med huvudet rakt ner i backen. Jag skriker bara rakt ut för jag var övertygad om att han hade slagit ihjäl sig, Alexander springer ner och lyfter upp honom. Bloden bara rinner och han skriker! Vi fick ta en extratröja som vi hade med och torka bort allt blod medans jag springer efter sjukvårdare. När jag kom tillbax hade blödningen lugnat ner sig lite och vi ser att han spräckt läppen, de var som att en tand gått igenom. Vi trodde först att de behövdes sys, men efter som min son är Hulken så lugnar han snabbt ner sig och de visade sig att han "bara" hade en spräckt läpp, skrubbsår på knogar och ena knät. När sjukvårdaren kommer så säger dom att han inte behöver sy, de klarade sig precis. Vi fick iaf fylla i försäkringspapper och lite lugnande ord.
Min son hade änglavakt, han kunde varit totalt sönderslagen men klarade sig välbehållen.
Efter underbara dagar på Kolmården åkte vi direkt vidare till Gotland båda familjerna. Emil tatuerade sig, vi var på Kneippbyn, Spelade minigolf, kastade sten vid Rövar liljas håla och åt glass på hamnen!
Nu njuter vi bara som mest!
