25 maj 2010

Grillfest!



I natt har jag sovit med mina två älskade barn på varsin arm, det var varmt och obekvämt men de gör inget för de är helt underbart mysigt. Känner dock att jag fått alldeles för lite sömn och mår som vanligt efter dessa nätter, ont i huvudet, illamående och snurrig.

Idag är de grillfest på prinsens dagis, skall bli jätte mysigt bara vädret håller i sig. Tyvärr kan hans pappa inte vara med och se sin son sjunga men jag kommer stå med filmkameran i högsta hugg. Det är sånna stunder så får mig att känna mig ännu mer (om de går) stolt över min son. Jag vet att jag kommer stå där och de kommer rinna tårar och mitt hjärta kommer slå snabbt. Lycka!

Min prinsessa somnade nyss så då tog jag mod till mig att för första gången duscha när ett av min barn sov. Vad skulle jag annars göra, gå och lukta svett med fettigt hår ännu en dag till? Nej tack. Men de gick hur bra som helst, jag hann till och med raka benen och smörja in mig utan att hon vaknade. Hon sover ännu så jag borde kanske passa på att göra mig i ordning för en gångs skull. Hoppas bara detta allmän tillstånd släpper, vill ju må bra. Kunna njuta av att vara med mina underbara!

Ikväll är de match och självklart sänds den inte i tv, vart kan man följa den texttv eller?

Kul, jävligt roligt!

Snart bär de av på semester och de skall bli sååå underbart!


Göra sig i ordning var de ja....

24 maj 2010

Bikin, check!

Sandie Bikini Set SEK 298, Wonderland - NELLY.COM
Den här kommer jag springa runt i i sommar, hoppas den sitter lika snyggt på mig bara:)

Fotbollsänka!

Ja då sitter man här igen, det är helt tyst. Barnen sover, mannen är påväg till, ja va de nu var?
Det är just de här som får en att fundera på hur man värdesätter sitt liv. Är de meningen att man skall leva för att andra skall må bra eller skall man leva för att själv må bra och i sin tur få ens omgivning att må bra?
Jag vill ju vara omgiven av dom som älskar mig, inte av ytliga vänner som vänder en ryggen lika snabbt som dom gav en handen. Jag vill att min barn skall få en trygg och lugn uppväxt, med folk runt om dom som bryr sig, som älskar dom som vi. Min dröm var inte att bo i en flyttkartong, att fara och flänga! Varje gång jag vetatt de närmar sig bortamatch för jag magont, halsbränna och konstant illamånde. Kan de vara därför dom"riktiga" sportfruarna har nannys, så dom slipper känna sig ensammast i hela världen. Att hela tiden ha någon där, som ställer upp till 100%?
Jag vet att de finns en chans att vi kommer flytta redan i sommar, då har vi alltså bott i den här lägenheten i nästan ett halvår. Jag vet inte om jag är redo för de igen, jag vet inte om Leo skulle må bra av de igen. Jag vet ingenting och de snurrar hela tiden. Tänk om han bara kunde säga precis hur han kände, om de skulle kännas okej att byta dagis, flytta till sin femte lägenhet på 3 år. Hur skall man veta hur han mår? Ja visst man märker de väl när man väl har flyttat, men då är de för sent. Leia är ännu så liten så hon har ingen direkt uppfattning, men eftersom hon har dagisplats från september så skulle de kännas skönt att veta innan. Men vi lever i en ovisvärld, en värld som ändras från dag till dag, från match tillmatch. Allt hänger på min mans prestation på planen, hur sjukt är inte de? Tänk pressen han har på sig, de är ett tungt lass han bär på och en otroligt jobbig uppgift.

Men vi valde de här livet, det var långt ifrån så som man föreställt sig, så som ni föreställer er de. Nu lever vi de och då är de bara att göra de bästa av de.
Så länge mina barn mår bra så skall jag inte ge upp.

En dag, en dag sitter jag där på min egen gård, till vårt eget hus med hela familjen på middag. Någonstans i Visby eller strax utanför. Barnen har kompisar över staketet, familjen och vänner finns nära. Jag har ett jobb, Alexander har ett jobb. Vi lever Svenssonliv och vi älskar de!


Här skall jag sitta om några år med mina bästa!

20 maj 2010

Kramp!!!

Sen igår har jag haft kramp och ont i vänster sida av magen. Det verkar inte vilja ge med sig och gör nu att jag knappt kan gå upprätt! Solen skiner utanför fönstret, mannen är ledig, radio Gotland kommer förbi för att göra en längre intervju med honom och de enda jag känner att jag behöver är att ligga i fosterställning i sängen! MEN de kan man inte när man har barn och en kille som är glödhet just nu!!!

19 maj 2010

Snurrigt!


Just nu har jag massa jag vill skriva om, olika tankar och känslor. Jag vet inte vad jag skall börja med, men jag tror jag än en gång går in på orden skönhet och perfektionsism.

Jag tro att vi alla påverkas av just dem sakerna på ett eller annat sätt, vissa mer, vissa mindre. För vissa går de över styr, vissa kan inte kontrollera de. Dom tar till alla möjliga metoder och ingrepp för att uppnå det där extra. Det som alla ser är fejk, de alla ser inte är inre skönhet. Jag är inte emot plastikoperationer men jag anser att de finns en gräns, jag anser att man skall göra det man mår bra av själv, man skall inte göra om sig. Man skall vara den man är men självklart skall man kunna "rätta till" saker man kanske inte mår bra av, saker som påverkar en på ett negativt sätt.
Jag vet inte vad hon heter men de är någon tjej i USA som gjort massa ingrepp efter någon tv-serie och höll på att dö på kuppen. Människan var ju hur vacker som helst innan, naturlig skönhet. Nu ser hon ut som en barbie, inte snygg med andra ord. Vilken kille vill ha en sån tjej för den hon är? För hur är hon, vem är hon? Vet hon själv de, eller är hon bara förvirrad av media och yttrepåverkan i kampen om att bli perfekt. Inga fel, inga brister! Jag tycker de är lite charmigt med ett ärr där eller liknande. De bevisar bara att man lever och lär.

Jag får själv kämpa med att inte jämföra mig med andra, andra som inte finns på riktigt, jag jämför mig med retuscherade bilder i tidningar och opererade tjejer. Det är väl inte så jag vill se ut, jag vill ha en personlighet att älska inte ett yttre att älska. Jag vill bli sedd för den jag är inte för min slimmade mage eller enorma bröst. Men de finns saker som även jag vill rätta till, som får mig att må dåligt. Saker som fick mig att inse när jag prövade bikini inför sommaren att jag inte kommer visa mig i bikini mer än för min familj. Jag fick en klump i halsen och kände att jag bara ville gråta. Jag får helt enkelt hitta ställen där jag kan trivas för den jag är och avnjuta sommaren med mina barn. För hitta en bikini att trivas i verkar omöjligt, jag avskyr dessa knyt bikinisar. Jag tycker att dom sitter fruktansvärt fullt. Och vad finns de i butikerna, knytbikini eller boxershorts, nej tack! Vad sägs om att slänga upp några hipsters eller liknade till oss som faktiskt fått barn, har ett ärr på magen och bristningar lite här och var? En bh som får en att känna att någonstans där under äger man faktiskt ett par bröst och som är praktiskt att leka med barnen i. Jag går ju inte runt på stranden för att vara snygg, jag går ju runt på stranden för att mysa med min familj och njuta av värmen. Måste jag då sätta på mig en jävla badräckt som jag ägde när jagvar 4? NEJ TACK!
Jag kommer älska att vara på barnfamiljs stränder där ingen dömmer, inga blickar som följer en eller känslan av att inte räcka till. Där räcker jag mer än väl till, för mina barn och min man! Det är livet. Inte vara snyggast på stranden 2010, då borde man se sig om i världen!
En annan sak jag tänkt på sen jag såg ett avsnitt med att Anna "fucking" Anka söker en slav. Kan inte människa jobb själv, göra sina ärenden själv, handla sin egen jävla mat och stå på egna jävla ben. Jag är så less på sånna människor, människor som sitter på sina arslen och låter andra jobba åt dom. Eller dom som lever på sina män (Ja jag gör de nu, men de är inte ett liv jag vill leva och kommer ändra på så fort prinsessan börjar på dagis). Tror dom att deras killar attraheras av tjejer som inte står på egna ben och vill försörja sig själv. Hade dessa tjejer tyckt att de var så kul om deras män levde på dom, om de var dom som fick dra in alla pengar medan deras killar sprang på fik osv. Spenderad upp deras pengar på massa onödigt skit. Nu låter de här förmodligen dumt, men se tex på vilka tjejer Beckham eller Woods varit otrogna med, är de tjejer som springer runt och spenderar pengar eller är de tjejer som faktiskt jobbar och tjänar sina egna pengar? Det är aldrig okej att vara otrogen men kan de vara så att de inte är så attraktivt med tjejer som inte vill göra rätt för sig, som inte vill få lite skit under naglarna. Skyddar absolut inte dom men tror att killar vill ha tjejer med fötterna på jorden och som vill något med livet.
Hur svårt är de tillexempel att vara hemmafru med massa jävla slavar som gör allt, kör barnen hit, köper mat, tvättar, städar och allt annat som vi vanliga dödliga gör. Leker dom ens med sina barn? Har dom, som inte jobbar, tid att umgås med sina barn eller är schemat fullspäckat med behandlingar och dylikt?

Jag säger bara en sak till Anna, Maria och allt va dom heter.
Kom tillbax när ni lever den verkligenheten som verkligen innehåller äkta kärlek, lycka och glädje!

Jag är inte ett dugg jävla avundsjuk!


This is my life my friend!
Cause this is my life, my friend, and this is my time to stand
‘Cause this is my life, my friend, and I can’t be no one else!

16 maj 2010

Full rulle!

Oj oj oj, man är helt slut när barnen somnat.
Det har varit full fart hela tiden, från morgon till kväll. Igår var de lekplatsen och stan, barnen fick åka skylift och vi mammor insåg när dom var på väg upp att de var en väldigt dålig idé. Dom var lyckliga och vi funderade på hur vi skulle fånga dom när dom faller.
Det var trädensdag (What?) så dom bjöd på gratis korv och dricka, så var lunchen avklarad.
Liam blev dödstrött efter ett tag eftersom den lilla huliganen inte somnade förren 1 natten innan. Vi slängde ner barnen i vagnen och bestämde att mammorna skulle få göra lite mamma saker och gick in på stan. Inte värt! Grabbarna sprang åt alla möjliga håll, kastade sig på golvet, försvann ut ur affärer osv. Medans Noelia gick och kollade kläder och jag samlade flocken, som tur var är min lilla dotter en ängel och satt snällt och kollade på och lärde sig vad hon inte skall göra när hon blir så stor för att undvika att mamma blir tokig.


Idag har vi varit på leklandet, det var jätte länge sen vi var där så Leo tyckte de var extra kul att vara där. Dom hade även gjort om lite, tagit bort hoppborgen och satt in fler bord istället? Är inte leklandet ett ställe där barnen är i centrum? Där dom skall leka och ha roligt, inte att föräldrarna skall ha plats att sitta? Tycker att dom borde trycka in ett "bebisland" där oxå, där dom minsta kan vara, ligga och bara vara ett krypa runt.

När vi kom hem vid 5 var de snabbaryck, fixa mat, klä om, klä på, byta blöjor och ge oss i väg till match. Då var barnen trötta, lite gråt och sura miner. Bråk om bilar, vem som äter mest. Ja de mesta blev en diskussion mellan dom. "Ja-a!" "Neee!". Dom slogs inte och de är vi glada för. När vi väl var på matchen gick de bra, dom sprang runt och lekte och jag såg som vanligt inte särskilt mycket utav matchen. Efter matchen fick Leo skriva autografer till ett par ungdomar, "Nya Gerndt!". Han fattade inget men skrev glatt under på pappas bild och njöt av att vara omringad av ungdomar som älskar honom.
Dom lirade lite boll på planen och sen blev de att gå hem och slänga alla tre i badet. Skitaga barn är glada/friska (?) barn sägs de. Vår barn har isf aldrig mått bättre. Leo hoppade ner glatt, Leia oxå. Liam dock, helt förstörd. Han hade ingen lust att bada, men så som dom såg ut hade han inget val. Snabba ryck sen ner i sängen. Nu sover dom som grisar, vi sitter här med två datorer och en telefon med Fall Down. Alexander spelar bara sitt trollerispel, jag och Najalla varvar med datorer, ett game var och undertiden har den andra datorn.
Dagens föräldrar!
Men nu måste jag gå in och lägga mig och hoppas på att mina barn vill sova lite bättre i natt så jag kan få sova som dom andra!

14 maj 2010

Min bästa!!!


Tänk att jag skall få tillbringa flera dagar med dom här underbara människorna, Alexander tillbringar jag ju nästan varje dag med men nu är vi här. En liten perfekt trio!
Snart är hon här, sisådär 1,5 år senare. Men nu kommer hon, nu sitter hon och hennes underbara son i bilen och är lite dryg 4 mil här ifrån.
Jag skall få kvalitets tid med min bästa, vi kommer som vanligt prata om allt mellan himmel och jord. De kommer kännas som världens tyngsta sten har lättat från mitt hjärta när hon ringer och säger att hon är utan för (om hon inte kört vilse). Får då, precis när telefonen ringer vet jag att hon snart sitter här och myser med mig, vi löser våra problem och efter den här visiten kommer vi vara två mycket starkare tjejer.







Lite snabbare kan du väl köra, bara lite?

12 maj 2010

Äckliga dagisvirus!

Nu har jagvarit förkyld i snart en vecka med feber till och från. Leia har även blivit sjuk och Leo är jätte snorig, man kan väl bli trött. MEN 2 barn har kräkts på dagis och så länge vi inte får de så kan jag gått vara förkyld resten av året. Nemas Problemas! Dock är jag less på att inte orka träna, jag blir svettig bara av att gå upp för trappan här hemma. Jag får dom här äckliga tankarna, ångesten kommer krypande när jag inte tränat på 5 dagar. Jag har ju varit ute och gått men jag vill känna hur de svider i musklerna på gymmet. Tänk hur snabbt man kan falla tillbax i samma mörka tankar, dom tankarna som inte skall vara där. Såg mig i spegeln förra veckan och kände mig nöjd, nu vill jag inte ens tänka på de. Varför skall man vara så här, är de bara vi tjejer som är så här? Är de bara vi som dömmer oss själva in på märgen? Jag har fött två barn jag skall vara nöjd med min kropp säger dom, självklart är jag stolt och imponerad över vad min kropp åstadkommit, men jag är inte nöjd med hur den ser ut efter. Jag älskade min kropp när jag var gravid, jag vägde 70 kilo som mest med Leo men kände mig aldrig tjock, stor absolut. Men jag tyckte hela tiden att jag var fin. Nu väger jag 47 och tycker jag är för stor? Hur är man funtad?

För övrigt har min dotter blivit sjövild, klätrar upp på stolar, vagnar, hyllor, you name it! Fick syn på henne över kanten i vardagsrummet ikväll, då hade hon klättrar upp på en stol och tyckte hon stod jätte bra där. Noll koll!
Jag tror inte de kommer dröja länge innan hon går, hon står själv jätte bra och går om man håller henne i en hand.

Leo är så rolig, han säger så roliga kommentarer och använder så vuxna ord. Han kan gå fram till Leia när hon gör något i hans rum och säga "Leia vad gör du nu, de där är ajaj Leia!". Igår när vi stod nere på gården och våra vänner änderna kom på sin vanliga middags tid skickade han iväg vagnen med Leia i mot dom och sa "Mamma jag tycker dom kan äta upp henne!". Jag frågade då om han inte ville ha henne längre, "Jo men hon bara bråkar med mina saker!". Dom har de inte lätt nu, hon vill så mycket och han vill att hon skall leka med dom saker som hon får leka med av honom. Är de meningen att man skall köpa dubbel uppsättning med leksaker när man har två barn? Har ni gjort de?

Men när de väl gäller får ingen röra hans Leia!

När jag var vid läkaren igår och skulle prata om min operation var Leia med på pappas jobb, hon var på matchgenomgång och hade styrketräning. De skall börjas i tid!

Nej nu blir de sängen, väntar ivrigt på Fredag kväll!
- Längtar sååå!

11 maj 2010

Invictus

Out of the night that covers me,

Black as the Pit from pole to pole,

I thank whatever gods may be

For my unconquerable soul.

In the fell clutch of circumstance

I have not winced nor cried aloud.

Under the bludgeonings of chance

My head is bloody, but unbowed.

Beyond this place of wrath and tears

Looms but the Horror of the shade,

And yet the menace of the years

Finds, and shall find me, unafraid.

It matters not how strait the gate,

How charged with punishments the scroll,

I am the master of my fate;

I am the captain of my soul!!!

10 maj 2010

Kvalitetstid med sonen!

Jag och min underbara son hade egentid ikväll, de är inte ofta sen Leia föddes och var väldigt välbehövt.
Vi gick på pappas match, åt popcorn och bara myste. 10 minuter in i andra ville ungen ha en korv, självklart säger jag glatt och springer till kiosken. "JAAAAAAAAAAAAA!". Så jävla typiskt, jag missade hans mål, igen!
Men vad gör de när man har kvalitetstid med sonen, inget kan förstöra de.
Jag saknar verkligen den här tiden med Leo, de blir inte ofta som jag kan ge honom all min tid. Jag vet att han behöver den och gör så gott jag kan, men just nu är Leia inne i en mammaperiod (igen) så de är inte mycket annat som duger. Jag lägger iaf honom nästan varje kväll och de är underbart, få krypa ner med honom läsa en bok och bara ligga och mysa. De är vår tid, min och Leos!
Jag skall införskaffa en dag varje vecka då bara jag och Leo gör något, då jag bara kan ägna mig åt honom! Vi behöver de han och jag!


Sitter och kollar på en dokumentär om knivvåldet i Skottland och England. De är skrämmande, jag var helt ovetande om att de var så fruktansvårt, så allvarligt. Dom sitter där, visar upp sina ärr efter knivhugg som pokaler dom fått, dom är stolta. Berättar om vad dom gjort, hur dom fått som och skrattar. Vart är världen på väg? Är de det här jag fött mina barn till, krig och våld? Varför kan det inte bara upphöra, vad krävs för att alla skall gräva ner stridsyxan och värdera andra människors liv som sitt eget. Jag hoppas aldrig mina barn hamnar i situationer där våld förekommer. Om jag så måste lägga alla mina pengar jag kommer tjäna på livvakter till dom så får de väl bli så. Jag är faktiskt rädd för att låta mina barn växa upp i detta samhälle, där ordet respekt inte existerar längre!
-Nej nu blir de att sova sig frisk så man kan bli av med ångesten och illamåndet!

9 maj 2010

En underbar känsla!

Vaknade nyss och de första jag gjorde var att gå in och se hur de går för familjenlever. Ser då att hon lagt upp min kommentar som ett eget inlägg och känner mig så glad att mitt budskap gick fram. Visst är de underbart att kunna göra andra människor glada! Man önskar man kunde avlasta dom på något sätt men hur? En främling, vad kan jag gör mer än att skänka dom mina tankar och min styrka? Jag hör min älskade son och man leka högt och glatt med lego, samtidigt som jag ligger här brevid min underbara dotter som vaknade till men som somnade om så fort jag la mig här! De är lycka, lycka att leva, älska och bli älskad!

8 maj 2010

Familjenlever!

Jag har fått berättat för mig av min fina vän om en tjej här uppifrån som var gravid, fick havandeskapsförgifting men barnmorskan missade de vilket höll på att kosta henne livet. Har nu kämpat mig igenom hennes blogg under hela dagen. Har läst lite, tagit en paus och gråtit, läst vidare och gråtit. Tårarna kan inte sluta rinna och jag sitter med en klump i halsen. För er som vill ta del av en underbar familj, en otroligt stark pappa, en super stark mamma och en kämpande liten dotter gå in och läs här. För er tjejer, torka bort sminket innan ni sätter er och börjar läsa! Man vill bara kunna göra något, vad som helst men man sitter här och kan inte hjälpa till på något sätt.

De ända vi kan göra är att få oss en tanke ställare, inse hur snabbt saker kan hända och vara glad för det man har. Man skall inte ta något förgivet, de som skulle vara de bästa som hänt en eller en mysig upplevelse kan sluta i tragedi. Man är helt maktlös för livets gång, vilka vändningar de tar och hur de kommer se ut. De ända vi kan göra är att leva i nuet, att visa tacksamhet, kärlek och glädje. Inte gå och vara sura och otrevliga mot varandra, inte bråka och diskutera små saker. Livet är så mycket mer.
Njut njut njut! Ta vara på varje tillfälle du får, gör saker med dina barn och din familj. De man vill göra, de man drömmer om, kämpa för att nå de. För att kunna göra de där som man så gärna vill.

MEN...

Man skall inte stanna i något som man mår dåligt av, man skall se till att må bra själv. Man skall leva de liv man vill leva, inte de liv man borde leva. Är man sambo och har barn så betyder de inte att man måste var ett par resten av livet. Man måste trivas ihop, man måste fungera ihop och känna att man både ger och får de där man vill ha, de där extra som får en att känna att man är någon viktig. Man skall aldrig stanna i något som inte känns bra för barnens skull, barnen mår förmodligen så mycket dåligare av att ha två föräldrar som inte går ihop, som inte är glada och lyckliga. De är bättre att skaffa lyckan på varsitt håll isf och ge barnen den kärlek de behöver. Mår man inte bra så kan man inte de, man fungerar inte om man går och mår dåligt.
Något som jag tror är viktigt är att ta tag i problemen med en gång, inte gå och störa sig på massa saker som från en början kanske bara var en skit sak men som sen ändrade karaktär allt efter tiden går och blev en bomb. Man skall inte vänta tills man har massa saker att ta upp, man måste prata med en gång. Lyssna på varandra och visa varandra respekt.
Man skall aldrig bråka framför barnen, de är BIG NO NO!
Mamma och pappa är ju dom bästa och när dom är arga på varandra vart skall man gå då, vem skall skydda en mot rädslan för konstiga beteenden?
Ens barn skall aldrig behöva ta parti, vara emellan, känna skuldkänslor och känna rädsla i hemmet!
Mår man dåligt som mamma eller pappa måste man våga prata om de, kan man inte prata med varandra, vill man inte visa sig sårad så måste man prata med någon annan. Man kan inte gå och bära allt inom sig, man måste ventilera. Om man stänger in sig i ett rum, täpper för alla tänkabara ställen där man kan få ny syre så dröjer de inte länge innan paniken kommer krypande, känslan av att man är påväg att kvävas. De är samma sak med hjärnan, man måste öppna munnen och få ny syre, ventilera. Det är inte mycket som fungerar annars. Vissa saker kanske går på rutin men den där äkta känslan av att vilja finns inte. Man måste få tillbax livsglädjen. Vissa personer funkar bättre isär än som ett par. Jag ser på min bror och hans ex, Toms mamma. Dom fungerade inte ihop men nu har dom de hur bra som helst, vi firar jul, födelsedagar, fikar, går ut och äter. Ja allt tillsammans! Dom är lyckliga nu, på var sitt håll!
Man är inte misslyckad för att man inte fungerar ihop som par, hur vanligt är inte de nu för tiden? Dock kan jag tycka att vissa ger upp för lätt medans andra vägrar att ge upp även fast de inte är annat än bråk och tjafs. Man är väl bara stark om man står på egna ben? Man är väl stark om man inser att de inte fungerar och gör de bästa för sig själv och sitt barn?
Det är absolut inget man skall skämmas över!
Man skall vara stolt över sig själv, de man åstadkommit, den man är och de man gör!
Man skall inte bry sig om dömande blickar, idiotiska kommentarer och skuldkänslor!

Jag tror att de viktigaste i livet är att leva de liv man vill, visa känslor, visa dom man älskar att man verkligen gör de, inte ta någon eller något förgivet och njuta av livet man har, tiden man har med dom man älskar!

Jag älskar min familj för allt vi gått igenom och fått ut sått och ändå är här vi är idag, vi hade nog inte varit här om vi inte var ifrån varandra ett tag. Nu skrattar vi ihop, gör saker ihop och bara nuddar varandra när vi går förbi. Vi lyckades hitta tillbax till varandra, men de betyder inte att vi är bättre än andra som inte gör de!

Ingen är familjen perfekt...

5 maj 2010

Sånt man behöver som stärker en!


"Jag läste din blogg och fick en klump i magen. Både av oro för dig, dåligt samvete och för att jag blev så förbannad! Det finns några saker jag vill att du ska veta. En sak är att även fast vi inte är några superkompisar som träffas varje dag, även fast du kanske inte vet om du kan lita på mig för att du inte känner mig så vill jag bara tala om för dig att det kan du! För så mycket som du ställt upp för mig, så mycket ställer jag upp för dig, om det behövs och om du vill! Jag vill att du ska veta det, jag förstår hur du känner! Allt skit som sägs, lyssna inte på det för de människorna är ingenting att lyssna på, det är bara skit! Tänk på allt bra du har här i livet. Det är så många som älskar dig My Så många som tycker om dig och ser upp till dig! Jag är en av dom! Liksom, du är så vacker! Du ska bara vara glad för allt fint du har nu, du får inte ta åt dig av all skit som folk säger. Alla gör misstag, det vet vi. Ni ser ut att ha det så bra, ni är som gjorda för varandra! Ni är gifta, ni har barn, ni är kära! Han skulle aldrig göra något dumt igen, lämna alla skitmänniskor för de är inte värda att lyssna på. Fortsätt att vara den förebild du är för många. Hur du lyckats med ditt liv, du är så ung och ändå så himla bra! Nummer två, ni har ingen barnvakt, jag finns här! Jag förstår om du inte vill fråga mig, för jag känner ju inte dig och dina barn eller Alexander. Men jag vill att du ska veta, om du bara vill så kan jag vara barnvakt, jag älskar barn! Jag umgås alltid med våran lilla granne Vera och är ute med henne. Jag är barnvakt åt en kille som heter Harry, dom är från skåne och har ingen barnvakt här så jag brukar rycka in där. Det jag vill säga är bara att jag finns här som en tredje hand om ni behöver. Känner du att du vill lära känna mig först och se om du verkligen vågar låta mig vara barnvakt åt dina barn så visst, säg bara till! För jag förstår att du inte litar på mig nu, men är det något jag älskar och är mest rädd om då är det barn! Jag finns här som hjälp så att du vet! Vill du bara umgås någon dag, så säg bara till!
Jag hade ett svenska tal för klassen idag, då pratade jag om barn, och jag pratade om unga mödrar och förebilder, jag tänkte på dig, hela tiden när jag stod där framme! Jag beundrar dig verkligen My :)
Sköt om dig och hälsa barnen! "

Kollar ner på min senaste tatuering på höften och tänker; EXAKT!
Amor Vincit Omnia

4 maj 2010

Livet som fotbollsfru!

Jag har en känsla av att de finns en del där ute som är fruktansvärt avundsjuka på mitt liv. Efter jag förmodligen aldrig kommer sluta få kommentarer och dylikt om att min man gjort de ena och de andra. Ni tror säkert att jag sitter här helt ovetande om allt som hänt, jag kan inte säga att jag vet allt för de är de bara Alexander som vet. Men jag kan säga att jag tror jag vet allt ni sitter inne och gottar er med. Jag tror inte han skulle ljuga för mig igen, jag tror inte han skulle utsätta sin barn för det igen. Precis samma som er, ni tror en jävla massa men har förmodligen ingen aning om de inte er just er han legat med eller dylikt.
Är det inte han ni borde ifrågasätt och inte mig? Om han vill leva med dessa lögner, om han klarar av att se på sina barn varje dag och känna att han inte svikit dom, om han klarar av att se mig i ögonen varje dag och säga att han älskar mig. Kan inte vi bara få ha de så då? Kan inte vi få leva ett liv uppbyggt på lögner så länge vi har de bra?
Har ni tänkt på att vi är en familj? Att de finns barn i bilden?
Vad är de ni vill få fram, vad får ni ut av er patetiska beteende?
Är de så att ni är avundsjuka och tror att jag har ett underbart liv utan bekymmer och lever hur glassigt som helst?

Då kan jag säga att ni har jävligt fel.
Jag har lämnat allt jag hade för min man skulle få spela fotboll på den nivån han drömt om, jag har flyttat runt, bärt flyttkartonger, packat upp, packat ner. Jag lever ensam i min andra stad där jag inte kände någon från början, jag gick runt själv, pratade med mig själv och var allmänt nedstämd. Vi har ingen som kan hjälpa oss med barnvakt, jag har ingen att vända mig till om det är något. Jag kan inte bara åka hem till min familj över en fika, umgås med mina närmaste varje dag.
Jag är ensam flera dagar i veckan när Alexander är på borta matcher. Jag bär barn, matkassar, sopor och tvätt upp och ned i trapporna. Jag har inte råd att unna mig saker, allt går till barnen.
Alexander är med andra ord inte Zlatan, han sitter inte på flera miljoner i månaden, vi har inga nannys och städerskor.
Vi lever ett vanligt Svensson liv som alla andra, förutom att vi inte har våra nära och kära i närheten.
Så nej jag tror inte mitt liv är så mycket bättre än ert. Jag tror ni har noll koll på vad de egentligen innebär att spela i Sveriges högsta division
Jag måste finnas där 24/7 stötta, berömma, granska, tröst, hylla.
Det finns ingen annan här som han kan få ut sin ilska över när de har gått dåligt en match eller dom har haft en dålig träning. Han kan inte åka hem till bästa vännen och snacka av sig, eller hem till familjen och få lite stöd.
Jag skall stå hemma, lika positiv som alltid. Jag får ta all skit när de inte går som planerat, men jag får oxå glädjas när de går över förväntan.
Visst jag ligger med en som ligger två i skytteligan, men vad fan är de egentligen? Han är väl lika mycket människa som alla andra, de är inte så att han kom på cellgiftet och räddar flera 100 människor varje dag ifrån cancer.

Jag lever inte i märkeskläder, med dyra måltider varje dag, köper allt jag vill ha och gör precis de jag känner för.
Tvärtom!



3 maj 2010

En liten hälsing till dig!

Najalla sa...

Va fan är detta?! Din Dumma Fan. Jag blir galen av att människor som du tar sig friheten att skriva sådana låga, elaka och sårande kommentarer som du gör. Vad rör det dig om My anser sig ha ett bra äktenskap? Om My inte har samma åsikter som du vad gäller otrohet så ska du komma med sådana saker och sedan vara anonym? Om du tycker att hon är pantad som lever med Alexander som då tydligen legat med andra, visa dig vara klokare än henne o antingen hålla käften eller stå upp för det du vet och skriver!

My har gjort sitt liv offentligt, vissa människor gottar sig i hennes sorg. I problemen som finns i andra människors relationer. Men hon sårar INGEN ANNAN via sin blogg, inte så som vissa läsare gör mot henne. Förtjänar hon det tycker ni/du?

Jag gillade inte My på gymnasietiden, usch! Hon va nog bland dom värsta tjejerna jag visste men fråga mig inte varför för det vet jag inte. Idag har vi gett varandra en chans och båda har vi funnit en vän som vi trivs med och känner oss trygga med. Med detta vill jag ha sagt att människor växer, man ger varandra nya chanser och man får en annan syn på livet mot vad man hade när man va yngre. Låt er inte manipuleras av djävulen och vara elaka bara för att ni kanske inte gillar My sedan innan eller för att ni är så jävla kåta på Alexander och avundsjuka på henne.

För fan, ta och väx upp!

Njuter ni av tanken av att såra henne? Tänker ni, "haha, nu jävlar ska hon få"? Eller hur fan tänker ni när ni håller på såhär? Det är ett helt absurt beteende och inte ens acceptabelt. Så nog förstår jag varför man väljer att vara anonym men fy fan vilken jävla mes du är!

För guds skull, låt dom bara va! Låt dom leva sitt liv! Om det för er är ett påhittat liv, låt dom leva det! Om det för er är ett oäkta äktenskap, låt dom leva i det! LÅT DOM LEVA SINA LIV DOM VÄLJER ATT LEVA! Sköt ert istället. Ni är bara här för att förstöra något som håller på att byggas upp på nytt, starkare än någonsin. LÅT MINA VÄNNER VARA!

Urlöjligt och Idiotiskt Beteende.

/ Najalla!

(Jag lovar att slänga in ett inlägg imorgon om min underbara sons födelsedag! Har varit fullt upp och nu orkar jag inte)

-God natt!

1 maj 2010

Morrn Morrn!

Nu blir de gymmet.
Idag skall de fixas massa inför underbara sonens födelsedag imorgon....

Skynda Skynda!