30 augusti 2010

sömnlös!

Huvudet bokstavligen snurrar av tankar medans jag hör hur gott alla sover runt mig.
De är en jobbig känsla fylld med stress...
Sov för fan My...

28 augusti 2010

Ajaj!

Ja nu har man varit hemma i 3 dagar. Kan inte ta mig upp och ner i sängen själv. Tack gud för att vi har mamma och pappa här och hjälper oss. Håller bara tummarna att jag skall kunna ta vara på mig själv och barnen från tisdag när dom åker hem.
Eftersom jag inte tål någon form av starkare smärtlindring lever jag på Alvedon, (testade citodon som jag fick utskrivet men de fick mig bara att syp och vara totalt borta)!
Min lilla son är hur go som helst, kommer in och frågar om allt går bra, om jag behöver hjälp upp eller vill ha något.
Förutom att jag tycker synd om mig själv har vi de hur bra som helst!

Flyttar in i VÅRT egna hus den 10 sep!
Har satt upp barnen i dagiskö!
Har fått lite jobberbjudande bla på gym och skribent i en tidning, så håller tummarna för att de blir så.
Håller på att kolla resor. Familjeresa och en Smekmånad!

Livet lever helt enkelt!

Jag var sjukt negativ till de nya programmet "Dansfeber", men så fort jag insåg att de var ett program där pengarna hade ett syfte och gick till Plan blev de helt plötsligt sjukt bra och jag ringer som en tok och hoppas nu för allt i världen att pengarna går till rätt ställe och inte försvinner på vägen!
Bra gjort tv4!

24 augusti 2010

Pirrigt!

Nu börjar jag bli otroligt nervös, jag har sovit okej fram till 5 då klockan ringde och en pigg pappa stack in huvudet och sa " Nu äter vi frukost, så kan du somna om sen!". Sagt och gjort!
Hade otroligt svårt att somna om efter de, men jag låg iaf ner och sparade på så mycket energi jag kunde.
Nu är de in i duschen och sen iväg med taxi!
De blir nog bra de här....

16 augusti 2010

Spännande!

Nu händer de saker, med mycket tankar och känslor så hoppas vi på de bästa.
Idag skall de fixas med massa praktiskt, sen kör vi!
Wihoo!

15 augusti 2010

De svänger snabbt!

Jag sitter här och gnäller över dåligt väder. Knäpper på 4:ans nyheter och ser att de är kaos i Pakistan, det är översvämning och jag vet inte ens hur många tusen som var hemlösa.
Jag måste vakna upp igen, komma in i världen och inse att jag har de fan rätt bra ändå. Jag har boende, visst på hotell och camping just nu men jag har tak över huvudet, mat, kläder och alla mina nära och kära!
Den senaste tiden har varit väldigt konstig. Jag här sväng fram och tillbax, jag har känt olika saker hela tiden. Jag har faktiskt blivit jävligt trött på mig själv.
Just nu är mitt liv väldigt ovisst, de är nog många som skulle vilja byta med mig. Varsågod säger jag!
De är jobbigt att inte veta hur saker skall lösa sig och bli.
Jag önskar jag kunde vara så där känslokall. Bara ta allt med en klackspark, men jag tror att med två barn och ett jävla ansvar så kommer jag aldrig hamna där igen. Jag kommer aldrig bli den där egoisten som man faktiskt är utan barn.
Jag vill adoptera alla barn i världen som inte har de mina barn har. Kärlek, mat, boende!
Men de är kanske en fånig dröm.
Men nån gång skall jag göra något radikalt, nån gång skall jag känna att jag faktiskt gjort något bra för andra än bara mig själv och mina närmaste.

På tal om något helt annat så ökar personers alkoholkonsumtion med 20% under sommar?!?!
De är för mig ofattbart hur man gör så med sig själv. Hellre dricka och gå på krogen för att sen leva på eldorado mat och nudlar än att tänka på vad man gör med sig själv och sina pengar!
Har man de överskottet med pengar så kan man lägga de på mer vettiga saker ( som tex hjälporganisationer)!
Enlig mig!

3 augusti 2010

Nu kryper de i kroppen.
Jag har inte tränat på evigheter (förutom en sväng på hotellets "gym"), jag måste träna för att fungera. Men jag har inga träningskläderna med mig. Jag har ingenting med mig. Inga rena kläder ingenting.
Leia skriker och slåss så fort vi skall gå in på rummet och Leo vill hem till Gotland.
De är inte kul att bo med två barn på ett hotellrum. Men de är inte så lätt att hitta boende, de är inget som bara står tomt och väntar på en.
Jag vill få en vardag igen, barnen måste in på ett dagis och få ha sina saker och vänner omkring sig. Jag vill ÄNTLIGEN få tjäna mina egna pengar. Men jobb är inte heller något som står och väntar. För den delen så är de omöjligt att skriva ett bra CV, iaf för mig. Jag tycker hela grejen att berömma sig själv är svår. Jag vet att jag är en grym mamma men de är inte direkt något som gör de lättare att få jobb. 22 år och 2 barns mamma ser inte så bra ut för en arbetsgivare, men egentligen borde det de. Jag kan ta ansvar, är stresstålig, självständig och funkar bra i grupp. Nu blev de visste en början till ett CV.

Jag är helt enkelt bara trött på att va själv, jag är 22 år och rädd för stora folksamlingar pga att jag är van att bara gå runt själv.
Jag fick ett mail nyligen från en lite äldre kvinna som berömde mig otroligt, vilka uppoffringar jag gör och vilket ensamt liv jag lever. Hon har varit precis där jag är, men hon orkade inte efter ett tag. Hon och barnen flyttade till släkten och vännerna. Hon blev lycklig och barnen hade äntligen fått trygghet och chansen att bygga upp ett nätverk. De är otroligt svårt för någon som inte levt i de jag lever att förstå hur ensam man är. Mammas och pappas granne kom fram till mig och barnen vid sandlådan och berömde mig, hur duktig jag var. Klart man blir glad men jag har aldrig sett de så innan. Det har varit så självklart hela tiden!

Mina barn förgyller iaf mina dagar. Herromdagen hoppade leo ner från sin stol efter middagen. Gick fram till mig och sa tack för maten, gav mig världens puss rakt på munnen och sa "Mamma jag älska di!".
Han får mig ofta att gråta av lycka, han och hans undrbara lillasyster! Gladaste tjejen i världen.