3 augusti 2010

Nu kryper de i kroppen.
Jag har inte tränat på evigheter (förutom en sväng på hotellets "gym"), jag måste träna för att fungera. Men jag har inga träningskläderna med mig. Jag har ingenting med mig. Inga rena kläder ingenting.
Leia skriker och slåss så fort vi skall gå in på rummet och Leo vill hem till Gotland.
De är inte kul att bo med två barn på ett hotellrum. Men de är inte så lätt att hitta boende, de är inget som bara står tomt och väntar på en.
Jag vill få en vardag igen, barnen måste in på ett dagis och få ha sina saker och vänner omkring sig. Jag vill ÄNTLIGEN få tjäna mina egna pengar. Men jobb är inte heller något som står och väntar. För den delen så är de omöjligt att skriva ett bra CV, iaf för mig. Jag tycker hela grejen att berömma sig själv är svår. Jag vet att jag är en grym mamma men de är inte direkt något som gör de lättare att få jobb. 22 år och 2 barns mamma ser inte så bra ut för en arbetsgivare, men egentligen borde det de. Jag kan ta ansvar, är stresstålig, självständig och funkar bra i grupp. Nu blev de visste en början till ett CV.

Jag är helt enkelt bara trött på att va själv, jag är 22 år och rädd för stora folksamlingar pga att jag är van att bara gå runt själv.
Jag fick ett mail nyligen från en lite äldre kvinna som berömde mig otroligt, vilka uppoffringar jag gör och vilket ensamt liv jag lever. Hon har varit precis där jag är, men hon orkade inte efter ett tag. Hon och barnen flyttade till släkten och vännerna. Hon blev lycklig och barnen hade äntligen fått trygghet och chansen att bygga upp ett nätverk. De är otroligt svårt för någon som inte levt i de jag lever att förstå hur ensam man är. Mammas och pappas granne kom fram till mig och barnen vid sandlådan och berömde mig, hur duktig jag var. Klart man blir glad men jag har aldrig sett de så innan. Det har varit så självklart hela tiden!

Mina barn förgyller iaf mina dagar. Herromdagen hoppade leo ner från sin stol efter middagen. Gick fram till mig och sa tack för maten, gav mig världens puss rakt på munnen och sa "Mamma jag älska di!".
Han får mig ofta att gråta av lycka, han och hans undrbara lillasyster! Gladaste tjejen i världen.