Nytt år.

Jag behöver nog inte ha något större utlägg för hur mitt år varit.
Hela mitt år har varit en prövning på alla plan och jag hat tagit mig igenom det med huvudet högt.
Årets som varit lägger vi bakom oss från och med nu, det finns inget mer att säga om.
Man kan grubbla ihjäl sig eller välja att gå vidare.
Jag väljer det sistnämnda och ser fram emot allt med 2012.
Igår när brevet kom om skiljsmässan så kände jag att 2011 är över på riktigt!

Något jag måste göra innan detta år är slut är att tacka alla er.
Utan er hade jag inte klarat detta, ni har lyft mig, skyddat mig och gett mig en oerhörd styrka.
Jag har gjort mitt bästa för att svara på alla mail och visa min tacksamhet.
Ni är otroliga och era karman är av guld!
Jag kan inte beskriva med ord min tacksamhet men jag tror att ni redan vet hur glad jag är.

Gott nytt år till er alla och se upp med raketer och alkohol.

SKILD!

Äntligen....
Efter mycket tjat till Gävle tingsrätt så har min advokat äntligen fått dom att aggerar.
Jag är numera en skiljd kvinna, från den 28/12-2011 är mitt gamla liv över.
Älsk kommentar när jag ringde henne i ren exstas var, " Du låter lyckligare nu än när du gifte dig!".
Tyvärr så måste jag nog medge att så är fallet!
Nu är ALLT äntligen över, nu kan jag börja leva mitt liv på mitt sätt.

Lyckan är total!

Nu vrider vi på datorn hörrni.

-Lyssna på denna kvinna och börja lev era liv istället för att leva genom andra och planera allt in i minsta detalj. Vi är väl inga "Sickan"?

Från kaos till ordning.

Jag vill ge dagen ros till mina underbara barn som har varit helt fantastiska med rensningen av alla leksaker.
Allt slets fram och varenda låda och liten vrå gick dom igen med resultat av en full flyttkartong med leksaker dom vill skänka bort.
Idag har vi haft en riktig städdag och röjt undan det mesta av julen.
Tomtarna står på rad i hallen redo att återvända ner i kartongen och förvaras i källaren tills nästa jul.
Granen behåller vi ett tag till efter mycket tjat ifrån barnen.
Älsk kom förbi och satte igång att baka chokladbollar med diamanterna, så efter middagen blev det efterrätt och sen sjönk vi ner i soffan.
Totalt utmattade satte vi på "Lejonkungen" och låg där och kämpade för att hålla ögonen öppna.

Nu sover barnen och jag har tänt massa ljus, mina rökelser och mediterat lite.
Känner ett inre lugn efter en hektisk dag och är nu redo att krypa ner i sängen tillsammans med mina delfiner (cd-skiva) och min bok.

Imorgon händer något sjukt spännande och stort i mitt liv, jag är nervös, spänd och otroligt förväntans full.
Vad detta är får ni veta imorgonkväll.

Det skall läras i tid.

Jag och mina barn pratar ofta om hur barn har det i andra länder och även i Sverige, fattigdom och svält.
Dock i väldigt lindriga former men budskapet är detsamma.
Tacksamhet och medmänsklighet.
När mina barn växer upp vill jag att dom skall ha med sig att man alltid kan göra något för någon annan. Stort som litet spelar ingen roll bara man gör NÅGOT.

Imorgon har vi bestämt att det skall rensas bland leksaker och kläder här hemma. Lite får dom så klart spara till sina barn men resten skall dom skänka iväg till andra barn.
Jag kan tänka mig att det kommer ta en hel dag och att det kommer velas fram och tillbaks, men det får det vara värt.
En dag kommer dom kunna se tillbaka på allt dom gjort för andra och vara stolta över sig själva.
Leo ville åka och lämna sakerna till barnen som behöver dom men jag fick förklara att det får vänta tills han blir äldre.
Men en dag kommer jag (om mina barn vill) ta med dom till ett land där människorna behöver det lilla vi kan ge.

Så passa på nu allihopa, medans barnen leker för glatta livet med alla nya klappar, sortera bort sånt dom aldrig leker med eller kläder dom aldrig använder.
Glöm inte att kolla igenom din egen garderob och alla gömmor.

Det som är skräp för somliga är skatter för andra, som Gubben Pettson säger.

Halvtomt eller halvfullt?

Hur ser du på ditt liv?
Alla ser vi olika på våra liv och vem ger oss rätten att döma någon annan för hur den personen lever sitt liv?
Jag har dömt och sågat människor innan, men jag har lärt mig att jag inte har med saken att göra.
Skall lilla jag verkligen gå runt och bry mig mer om hur andra lever sitt liv istället för att leva mitt eget liv? Nej det skall jag absolut inte.
Jag behöver inte gå runt och leta fel hos andra för att lindra mina egna fel och misstag.
Folk anser sig ha rätten att döma mig och granska mig uppifrån och ner istället för att sköta sig själva.
Varför?
För att jag bloggar som en miljon andra, för att jag är ung tvåbarns mamma eller för att jag råkat vara gift med en fotbollsspelare?
Oavsett vad så har ingen annan rätten att döma mig eller någon annan, jag är människa precis som alla andra.
Jag gör rätt, jag gör fel, jag är glad, jag är ledsen.
Allt som hänt i mitt liv, gott som ont kallas just LIVET. Livet som vi alla borde älska och vara rädda om.

Det har tagit tid för mig att ta mig upp på benen igen och stå stadigt, men nu äntligen gör jag det.
Ingens blick, åsikt eller viskning kan påverka mig längre.
Allt destruktivtbeteende är borta och jag ägnar mig bara till sånt jag mår bra av och människor som får mig att le.
Nu förstår jag inte varför jag läst bloggar skrivna av människor som uppenbarligen bär på en massa hat och ångest, varför jag läst skit som skrivits om mig på nätet eller låtit någon annans åsikt påverka mig.
Jag lever mitt liv på mitt sätt och gör det som jag mår bra av, gör det ni andra också.
Ni kommer må så mycket bättre när ni tar er tid att städa upp framför er egen dörr iatället för att försöka skitar ner utanför någon annans.

Jag väljer att se mitt liv som halvfullt helt enkelt!
Testa du också!

Midnatt råder...

Vår julafton började med att jag fick påminna mina barn om att det var julafton och att tomten varit på besök under natten. Då blev det fart och det har de varit sedan dess.
Min dag har varit helt så lugn och skön, dock fruktansvärt tom eftersom min bror med familj inte var här.
Min brorsdotter var magsjuk igår morse så dom stannade hemma för att inte smitta någon. Imorgon firar vi med dom så jag och barnen sov kvar vid mamma och pappa.
Får lite obehagskänslor från när vi bodde så här i 9 månader innan jag hittade eget.
Jag ber till Gud att det inte blir likadant i maj när mitt kontrakt går ut.

Barnen har varit glada och harmoniska hela dagen medans dom har lekt med sina julklappar.
Ingen Kalle Anka blev det heller då vi byggde radiostyrd bilbana för glatta livet.
Leo var modig och kramades med Tomten medans Leia satt dom förstenad i min famn med huvudet i mitt bröst och grät. Stackarn!
Dock förvånas jag över hur smarta mina barn är, Leo sa direkt efter tomten gått " mamma det var Hasse (grannen), när jag såg den riktiga tomten på tv så var han ögonbryn glada, den här tomten hade sura. Sen gick han bars runt boden för att vi inte skulle se när han gick in på sin gård!". Lite senare sitter jag och Leia vid matbordet och från ingenstans säger hon ( utan att ha hört Leo), " det var Hasse som var tomten mamma!".
Ja vad säger man, mina barn är 4 respektive 2 och jag kan inte lura dom!

Ikvällen/natten har avslutade med den årliga julaftonspromenaden tillsammans med bästa Jeppa!
Nu blir det sängen ock jag hoppas mina barn sover ut imorgon så mina underbara föräldrar får sova lite utan deras lek och skrik.

Jag hoppas ni alla haft en härlig julafton!

God Jul!

(Förra året i Helsingborg)

Jag antar att man måste skriva att litet "God Jul-inlägg" även fast julkänslan inte existerar.
Att stå på jobbet och avsluta varje kundkontakt med "God Jul" känns bara helt fel, jag skulle lika gärna kunna säga Glad Påsk.
Leo frågade mig idag om det verkligen kunde bli Julafton när det inte fanns någon snö, ungefär så känner jag också. Vi skiter i att fira julafton imorgon och väntar på snön istället.
Det gick han inte riktigt med på, han hade väntat tillräckligt länge på sina julklappar nu.
Ja Julafton kommer med eller utan snö, samma datum varje år och ändå springer folk runt som förvirrade höns dagen innan när dom har haft ett år på sig att planera vad som skall inhandlas.
Framförhållning någon?

Eftersom vi inte brukar göra som alla andra så bojkottade vi uppesittarkvällen på Bingolotto och slängde på Toystory 2.
Barnen hade svårt att somna ikväll eftersom den där tomten skulle komma imorgon och dom hade inte bestämt sig om han var snäll eller inte.
Efter mycket om och men somnade dom i min säng tillsammans med Woddy, Buzz, Slinky, Kitty, Svampbob, Nallen, Bärgarn, Blixten, Musse Pigg, Pippi, Lillagubben och så var det någon till.

Det sägs att det tar ett år att komma över en människa, jag kan köpa det delvis.
Jag tror att när man upplevt alla årsdagar, midsommar och andra traditioner som "ensam" så har man tagit ett stort steg i att gå vidare.
Vissa människor har man lättare att gå vidare ifrån medans andra sätter djupa sår som med tiden förvandlas till ärr om aldrig försvinner.
Där står jag nu, jag jobbar på att lära mig leva med mina ärr och få en fungerande vardag utan att hela tiden ifrågasätta och vara rädd för att ge av mig själv.
Samtidigt som jag tror att det är nyttigt att aldrig glömma så kan det göra förbannat ont och hejda en i många beslut.
Älsk sa till mig igår när vi låg i sängen att jag har blivit mycket gladare igen och att jag ler. Jag känner mig så, jag känner att jag sakta men säkert börjar bli mig själv igen.
Den glada spralliga tjejen med massa energi börjar återvända ifrån dom döda.

Nej det kommer inget vettigt ifrån mig ikväll känner jag så vi avslutar här och slutar med att säga:
Ha en förbannat god jul MEN glömt inte alla där ute som inte har det lika bra som vi. Skänk dom en tanke imorgon när ni trycker i er julmat och öppnar era julklappar.
Människor behöver mat och vaccin för att överleva, gör en god gärning.
Det är lätt, gå in på UNICEFs sida på facebook och dela ut lite julklappar till dina kära vänner.

Nu skall jag brotta mig ner i sängen bland barn och diverse figurer.

Sockerberoende.Samvete.Julklapp

Hej jag heter My och jag är sockerberoende.
Så nu fick jag det sagt också. Kvällsöppet handlar om just detta ämne ikväll.
Oavsett om man är smal eller kraftig så är sockret skadligt för oss, vi som är sockerberoende lever lite som en jojo.
Vi flyger upp och ner i vårt blodsocker och går ifrån dödströtta till duracellkaniner efter en kexchoklad.= Onyttigt

Annars jobbar jag och står i, just nu befinner jag mig på The Body shop och jag älskar det.
Får jobba med min bästa och träffa massa härliga människor hela dagarna och lära mig massor om hud, hår och smink.
Eftersom det är sena kvällar så här innan jul så hämtar min kära far barnen på dagis så dom slipper så långa dagar.
Jag slänger mig i bilen för att hämta dom kl 19 och tror ni då att dom vill med mig hem?
Nej, dom skall sova vid mommo och moffa säger dom.
Leo har fått sovit där själv 2 kvällar och båda sov där tillsammans igårnatten. Då passade jag på att få massa kvalitetstid med älsk. Vi åkte och köpte tidningar och slängde oss i hennes soffa med ett vinglas och en filt.
Högläsning. Skratt. Allvar.

(Min dåliga humor innebär så klart att jag älskar Ö&B´s reklam. "Kål me later if you must"!)

Som förälder dras man jämt med dåligt samvete. Samtidigt som jag älskar att jobba känner jag mig som en dålig förälder som inte kan hämta mina barn kl 14 på dagis.
Hur man än gör så är man aldrig tillräcklig. Det skall gudarna veta och alla som planerar att skaffa barn. Men alla som har ett jobb och är ensamstående gör ju som jag.
Mina barn mår inte dåligt av det på något sätt och vi lär oss uppskatta tiden vi får ihop annorlunda.
Men trots det så ligger detta förbannade samvete som en mörk dimma över mig. Anledningen?
Förmodligen att jag alltid varit hemma med dom och att jag alltid varit tillgänglig 24/7.
Det är en vana för både mig och dem, att alltid vara tillsammans.
Nu är livet annorlunda på så många sätt och vi gör hela tiden det bästa av situationen.
Jag har förklarat för dom att, "Mamma måste jobba för att vi skall ha pengar så vi kan köpa massa mat och gå på bio ibland. Sen måste vi ju ha toapapper och sköldpaddorna behöver mat också".
Dom gråter inte och skriker vid lämning för att ge deras lilla mamma ännu dåligare samvete, dom pussar på mig och springer in glatt samtidigt som dom skriker "Vi seeeeees ikvääääälllll MAAAAAMMMMMMAAA!!!!".
Det värmer mitt hjärta. Att dom är nöjda och glada av situationen vi befinner oss i.
Jag tackar högre makter för att jag har min familj och kära vänner som hjälper mig med mina diamanter när jag måste jobba.
Älskar er alla så mycket.

Om ni inte vet vad ni skall köpa i julklapp så kan jag tipsa om två små saker som gör stor skillnad. Till er själva, familj, kärlek, vänner eller barn.

Detta underbara armband hittar ni bland annat på Hemtex. Jag har köpt detta till mig och Älsk i tidig julklapp.

Dessa små figurer hittar ni hos bland annat Claes Olsson. Dessa är så klart till mina små barn.


Årets viktigaste julklapp är vår goda gärning till de utsatta i världen.
Glöm inte det.
Varför blir inget sånt Årets Jävla Julklapp undrar jag ju så klart nu????

"Im good but im not an angel, i tell the truth cause then i dont need to remember anything else like people who choose to lie."
- Bojan

Kvinnor.

"Det finns få saker som sticker så mycket i ögonen på folk som när en kvinna fattar egna beslut och lämnar!"
- Mia Skäringer

Gör skillnad.

Ingen som skriker på hjälp!

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Svart.

Nu är det dax för snön att komma.
Idag på jobbet så kändes det enbart fel att säga "tack och god jul!".
Är det någon som har julkänsla?
Det är bara svart svart svart så långt ögat når utan minsta tecken på snö.
Årets julklapp borde helt klart vara Gummistövlar istället för matkassen.

Imorgon står jobb på schemat igen så jag och älsk har redan krupit ner i sängen.
Hon skall få in rutin i mitt liv påstår hon. (Därav ligger jag i sängen nu.)

Jag har inget vettigt att säga ikväll känner jag så vi slutar här och jag önskar alla er en härlig lördagkväll!
Kram

Familjen som gick sönder.

"Jag går med ett flisigt järnok. Två tunga hinkar. Min egen och alla andras. Bär all världens jävla skuld. Vad har jag gjort och hur kunde jag? Frågorna ekat till de blir ett evigt tinnituspip jag inte längre märker. Tills jag blir helt jävla less och skriker: "vems barn får egentligen gå i terapi? Vems barn får friskast relationer som vuxen? De som har föräldrar som vågar visa känslor eller de som har föräldrar som biter ihop till lagningen spricker? Tills amalgamet gräver sig ner i hjärtat?".

Min styrka.

Hur jag orkar?
Svaret är enkelt. Det gör jag inte alltid och när jag faller så har jag familj och vänner som fångar upp mig och påminner mig och varför jag måste kämpa.
Jag kämpar för mina barns bästa och för att ge dom en så "rättvis" uppväxt som möjligt utifrån mina förutsättningar.
För att kunna lära mina barn vad som är rätt och fel måste även jag handla utefter detta.
Som deras mamma måste jag visa dom att det aldrig är okej att slå en annan människa eller att tolerera att bli slagen. Man skall behandla andra som man själv vill bli behandlad och se varje människas värde.
Det finns inte någon som är felfri och det är acceptabelt att göra "mindre" fel, men någonstans går gränsen för fel och oacceptabelt beteende och handling.
Rånar man en annan människa så gör man inte ett FEL, då saknar man brist på medkänsla, empati och respekt.
Som förälder är man en förebild för sina barn, "Barn gör inte det vi säger utan det vi gör" som det så klyschigt heter.
Min styrka kommer ifrån mina barn, hade jag varit själv hade jag förmodligen gett upp för länge sedan.
Det är en jävla balansgång, mitt liv är som en vågskål där det verkar omöjligt att hitta samma vikt.

Med andra ord, mina barn är min styrka och mitt mod.
Att se dom varje morgon och känna deras små kroppar nära mig och höra deras underbara funderingar ger mig allt jag behöver.
Hur jobbigt livet än må vara så vet jag varför jag går igenom detta och varför jag kämpar

Amor Vincit Omnia

Behind the castle walls

Vänskap!

Man vet vilka som verkligen är ens vänner när man hamnar i en "obehaglig" situation och folk ändå hör av sig.
Jag minns hur min mamma berättade för mig om "vänner" och bekantas agerande efter min bror gick bort. Folk gick omvägar på stan för att inte möta henne, dom visste förmodligen inte vad dom skulle säga.
I tuffar tider behövs inga ord eller medhåll. Man behöver närhet och kärlek.
Älsk och jag har knappt varit ifrån varandra sedan i måndags, hon har hela tiden varit vid min sida och visat kärlek.
Hon har bara funnits där vid mig i soffan på kvällarna och pillat med mitt hår eller bara legat nära, äkta vänskap.
Jag har allt jag kan önska mig så det enda som står på min önskelista i år är en lugn jul med snö.

Jag måste tacka er alla igen för allt stöd och alla fina mail ni skickar.
Ni är underbar!

(Jag tänkte skriv ett kort utdrag ifrån ett mail ifrån en gammal pojkvän! Tack!)

"My, jag har länge vetat vad du gått igenom och jag har sagt till dig att du skall ta dig där ifrån ... innan det är för sent. Några gånger har du sagt att "Nu är det sista gången" och sen har du varit tillbax igen. Jag kan inte klandra dig för det trots att det gjort mig besviken på dig. Idag är jag stolt, stolt över att du tog dig där ifrån, stolt för att du anmälde och stolt för att jag känt dig.
Du är utan tvekan en underbar mamma till dina barn och jag vet vilken styrka och mod du bär på så jag tvivlar inte. Du kommer ta dig ur det här som en starkare My än någonsin (hur stark kan man bli?) och dina barn kommer tacka dig vilket även jag vill göra.
Dina starka åsikter, din envishet och ditt goda hjärta är bara några av alla egenskaper du kommer långt på. Var stolt nu, huvudet högt okej?"

Än en gång får jag klart för mig vilka människor man skall lyssna på, jo dom som känner en utan och innan.

Imorgon skall jag äntligen få jobba igen, frizonen där man tänker på annat. Hela nästa vecka är också spikad med jobb så det är tur att alla julklappar är klara.

Stöd

Musikhjälpen 2011

Åsikter.

Det handlar inte om att vinna eller förlora, det handlar inte om att hata eller älska.
Det enda som är viktigt är att göra rätt eller fel, samt att lära sig av sina misstag och kunna stå för sina handlingar.
Jag vet att det finns många där ute som hatar mig och många som hyllar mig.
Självklart är jag tacksam för allt stöd jag fått av alla, jag hade inte klarat av att ta mig igenom det här ensam.
Tack!

Det kommer alltid finns folk som hatar mig, sågar mig och har åsikter om mig. Det är inget jag kan, vill eller orkar bry mig om.
Varför skall jag bry mig om vad människor tycker när dom ändå inte känner mig eller är insatta i vad som verkligen ligger till grund för mitt agerande?
Jag värderar mina barns, vänners och familjs åsikter och tankar.
Så länge jag kan gå med huvudet högt och se mina barn i ögonen varje dag och vara stolt över mig själv som mamma så finns det inga åsikter som kan påverka mig negativt.

Jag vet sanningen, han vet sanningen, det räcker för mig och jag anser att jag gjort rätt.
Det är inte jag som måste leva i en bubbla, jag lever mitt liv med mina barn så gott jag kan.
Bubblor spricker förr eller senare.

"What happens to you does not matter. What you become through those experiences is all that is significant. This is the true meaning of life!"

Lucia!

"Never sacrifice how you are just because someone has a problem with it."

Förhoppningsvis lyckades jag få ihop en timmes sömn i natt. Tankarna snurrade och Leo låg och hostade brevid mig.
Vi körde iväg mina små pepparkakor till dagis i morse och nu ligger vi under en filt i soffan och kollar på "Efter tio".
Denna vecka handlar det om skiljsmässobarn och ämnet kan inte beröra mig mer.
Jag är inte ett skiljsmässobarn så jag har aldrig förstått hur man kan må när man befinner sig där förens nu.
Nu pratar dom om att våga visa barnen sina känslor och inte leva i en rosa bubbla för att "skydda" dom.
Jag är inte alls upplagd för något djupare inlägg idag, så jag släpper det här.

Jag känner iaf att jag kan sträcka på mig efter vår skiljsmässa och faktiskt inse att jag gjort rätt och det bästa för mina barn.
Många tycker att jag svartmålat och dylikt på bloggen.
Visst, det kan förmodligen tolkas på MEN under ytan är det bra mycket mörkare än det som står här.
Jag har skrivit av mig här, på gott och ont.
Något jag kan garantera är att mitt skrivande här inte är det som "skadar" mina barn som jag vet att vissa anser.
Vi är bara människor som gör rätt och fel, tänker impulsivt och grubblar sönder oss.
Alla har vi fel och brister, men jag anser att jag är en bra mamma till mina barn och står för mina handlingar och skrifter.
Det är väl det viktigaste?

Flican och Kråkan.

Morgondagen.

Äntligen äntligen skall mina barn få vara med på sitt första Luciafirande på dagis.
Jag har tjatat och längtat från den dag Leo började på dagis att det vi skall vara kvar där vi bott över Lucia för att han skall få vara med.
Nu äntligen är det dax och här hemma har det sjungits lucia/jullåtar för glatta livet idag.

Jag och Älsk sitter här hemma och kollar "Pengarna på bordet". Har aldrig sett det förut men har en tendens att fastna i alla frågesportsprogram så jag lär väl fortsätta kolla.
Hela dagen har jag dragit med en fruktansvärd huvudevärk som tydligen inte vill ge med sig, men trots det har vi köpt gran.
Imorgon skal den pyntas för allt vad vi är värda.
(Vi jobbar starkt på att få lite julkänsla).

Hade jag och älsk varit med i "pengarna på bordet" hade vi förfarande haft 2 miljoner. Kanske borde sökt tills nästa år?

Livet när det är som bäst!

Advertising space.

Denna helg har fått mig att le, skratta, komma till insikt och fatta viktiga beslut.
Folk kommer och går i ens liv helt enkelt, i det här fallet så tror jag att jag fattat helt rätt beslut och det öppnade samtidigt en ny otippad dörr.
Nu kryper vi ner i sängen och bara njuter med lite lugn musik.


Ps, vet någon vart ifrån stolarna i fotbollskanalen Europa kommer, kontakta mig gärna.

God natt!

Home (not) sweet Home.

Har äntligen fått kramas med mina föräldrar och Älsk, ( det enda som lockade mig att åka hem).

Jag har återvänt som en ny människa till en ö där ingenting är förändrat.
Hela jag ler inombords även fast jag är mer död än levande för tillfället.
Ett härligt (?) pitstop i Tyskland var pricken över I:et så att säga.

Skall få mina troll att vända på dygnet så jag själv kan få somn in så snart som möjligt, men hur gör man?
Låter dom leka och själv gå och lägga sig lockar enormt, men det strider garanterat mot alla regler, principer och allt annat som nu finns gällande att ta hand om barn.

Jag hoppas ni har haft det bra under tiden vi varit iväg och att det har hänt något som värmt era hjärtan lite extra bland alla dansande isbjörnar på gator och torg.

tack för mig!