Man vet vilka som verkligen är ens vänner när man hamnar i en "obehaglig" situation och folk ändå hör av sig.
Jag minns hur min mamma berättade för mig om "vänner" och bekantas agerande efter min bror gick bort. Folk gick omvägar på stan för att inte möta henne, dom visste förmodligen inte vad dom skulle säga.
I tuffar tider behövs inga ord eller medhåll. Man behöver närhet och kärlek.
Älsk och jag har knappt varit ifrån varandra sedan i måndags, hon har hela tiden varit vid min sida och visat kärlek.
Hon har bara funnits där vid mig i soffan på kvällarna och pillat med mitt hår eller bara legat nära, äkta vänskap.
Jag har allt jag kan önska mig så det enda som står på min önskelista i år är en lugn jul med snö.
Jag måste tacka er alla igen för allt stöd och alla fina mail ni skickar.
Ni är underbar!
(Jag tänkte skriv ett kort utdrag ifrån ett mail ifrån en gammal pojkvän! Tack!)
"My, jag har länge vetat vad du gått igenom och jag har sagt till dig att du skall ta dig där ifrån ... innan det är för sent. Några gånger har du sagt att "Nu är det sista gången" och sen har du varit tillbax igen. Jag kan inte klandra dig för det trots att det gjort mig besviken på dig. Idag är jag stolt, stolt över att du tog dig där ifrån, stolt för att du anmälde och stolt för att jag känt dig.
Du är utan tvekan en underbar mamma till dina barn och jag vet vilken styrka och mod du bär på så jag tvivlar inte. Du kommer ta dig ur det här som en starkare My än någonsin (hur stark kan man bli?) och dina barn kommer tacka dig vilket även jag vill göra.
Dina starka åsikter, din envishet och ditt goda hjärta är bara några av alla egenskaper du kommer långt på. Var stolt nu, huvudet högt okej?"
Än en gång får jag klart för mig vilka människor man skall lyssna på, jo dom som känner en utan och innan.
Imorgon skall jag äntligen få jobba igen, frizonen där man tänker på annat. Hela nästa vecka är också spikad med jobb så det är tur att alla julklappar är klara.
