Dom får mig att le.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Du får inte.

Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.

Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Löpning.

Lite löpning och livet leker igen. Tänk att det kan vända så snabbt. 40 minuter utan mål eller måsten. Bara låta fötterna styra en och andas in massor med ny energi.

Idag: frukost, duschen, han, jobb, barnen, mat, bada, tv, sova!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett leende.

Jag är svag just nu. Som den svagaste länk i en kedja. Jag orkar inte hålla ihop eller hålla skenet uppe längre.
Ett leende känns krystat och allt är som ett stor svart hål.

Jag hade kommit så långt men hur är det man säger, två steg fram och ett tillbaka?
Där är jag nu, jag har tagit ett steg tillbaka och alla tankar kväver mig.
Det snurrar som en centrifug och det är svårt att hålla isär eller ta ut just en sak att bearbeta.

Jag är lycklig med det jag har. Jag har ju allt, underbara barn, boende, jobb och en familj som älskar mig.
Men ibland spelar sådana saker ingen roll. Hur lycklig man än må vara så kan man bryta ihop ändå.
Man kan falla och det kan vara svårt att ta sig upp.

Jag är så trött, så fruktansvärt trött.
Jag sover och sover men ändå hittar jag ingen ork.
Utmattad!

Man skall inte gnälla, jag vet!
Jag skriver inte detta för att någon skall tycka synd om mig.
Anledningen till detta inlägg är att jag vill visa människor att det är okej att inte alltid vara stark.

Man måste inte alltid vara stark. Man är lika mycket värd ändå!
Vissa njuter av detta inlägg, andra kanske känner igen sig, vad vet jag!

Jag är bara jag, inget jag kan eller vill ändra på.
Nu är jag svag, om en vecka kanske livet leker igen.
Vem vet.
Oavsett vad så är jag stolt över att jag släppt fasade. Släppt på alla måsten om hur jag skall vara och bara är.

Det är svårt. Svårt att inte lägga på det där leendet igen och låtsas som allt vore perfekt.

Men jag kämpar och varje dag är en kamp.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Min skatt i livet.

Utan er hade jag inte du fungerat. Ni är mitt allt, mitt liv och min lycka.
Det är gränslös kärlek i alla lägen.
Ni är unika och helt fantastiska för de små personligheter ni håller på att utveckla. Jag är inte det minsta orolig för att ni kommer gå långt med det ni tar er för.
Det kommer vara kämpigt och ni kommer falla, men varje gång lovar jag att plocka upp er och alltid finnas där som stöd.
Ni är den störst skatt i världen och det finna inte något jag värdesätter lika högt som er, mina underbara barn!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Överlycklig.

För ett tag sedan var jag och barnen vid underbara Ingela på Ateljé stor och liten för att fotas lite.
Idag blev Anders klar med bilderna och jag är extas. Springer runt som ett barn på julafton och ler hela tiden. Kommer aldrig vilja lämna mitt hem.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Kalas!

Idag har det varit full fart från morgon till kväll.
Kalas stod på schemat och det har varit så mysigt.















Nu har barnen äntligen varvat ner och lyckats somna. Själv är man så slut att det känds som jag skulle svimma. Sus i huvudet och domningar i fingrarna. 24 år och helt jävla förstörd. Härligt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Gjort!

Idag var det gjort, all skräck i onödan nästan. Medicinerna hade gjort sitt jobb så det var ett enkelt men smärtsamt ingrepp.
Återbesök om 3-4 veckor och hoppas att allt är borta då.

Denna dag har varit tuff, ensam med smärta och två små barn är ingen hit. Trots det hittade vi på enklare lekar och gick korta promenader.

När dom kom in genom dörren igår fall allt på plats igen. All oro var som bortblåst.



Ikväll myste vi ner oss med massa kuddar och täcken i soffan framför en film, men det dröjde inte länge innan båda sov gott i mitt knä.


Själv har jag legat i horisontellt läge i soffan och försökt måla naglarna tills jag insåg att jag blött igenom allt.
Så nu ligger jag ny duschad med helt avskavda och kladdig naglar i sängen och försöker sova.

Just nu önskar jag att han vore här extra mycket, blixtar och åska är inte min melodi om vi säger så. Dock är det lite mysigt med regnet som piskar emot rutan och vinden som viner utanför.



Hoppas på bättre väder imorgon till Leias kalas. Enligt Yr så skall det bli det. Vi tror på norrmännen, dom är kämpe bra!

Natt natt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Förälskelse.

Efter förälskelsetiden har man ett helt liv framför sig, då gäller det att hitta någon man fungerat med i vardagen. Jag tror jag är där.
Lever lite som i en dröm just nu.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Min prinsessa!

Idag har min älskade lilla prinsessa fyllt tre år.
Jag förstår inte vart åren tar vägen.
Hon är världens vackraste och härligaste lilla tjej. Ingen är som henne och hon är fantastisk.
Jag är en stolt mamma till denna bestämda lilla tuffing.



Jag är stolt över min uppfostran av henne, där sätter sig ingen över henne eller behandlar henne illa. Hon kommer gå långt, riktigt långt!



Mamma älskar dig Leia Aurora<3


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fotbolls em.

"NÄSTAN så man hör sportjournalisterna vässa sina vidrigt elaka pennor nu va? Våga vara lite oförutsägbara och skriv "shit happens killar!"



- Posted using BlogPress from my iPhone

Jobbe!

Idag var första dagen på nya jobbet. Kämpa mot illamåendet och lärde mig relativt snabbt vissa saker. Detta passar mig galant, tung träning på arbetstid. Sommaren kanske är räddad ändå, trots att jag inte tränat ett skit de senaste 8 månaderna.

Efter jobbet svängde jag ut för att hälsa på "svärfar", underbar människa. Imorgon nalkas det middag och massa snack.

När jag väl var hemma var jag så trött att jag bara vill gå och sova. Men tror ni jag gör det?
Nej, jag sätter istället igång och måla om tv-bänken.
När skall jag lära mig att bara ligga på soffan och lata mig?
Jag skulle behöva det.



Imorgon kommer mannen hem ifrån fångarna på fortet. Det är lycka!

(Jag blir så jävla arg och ledsen när man ringer barnen två dagar i rad utan att få prata med dom. Hans ord har ingen substans alls, enbart lögner.)
Jag saknar dom något enormt och längtar tills jag får hämta hem dom igen.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Nya vägar i livet.

Var inte rädd för att ta en okänd väg, eftersom ibland är det dem som leder dig till dom bästa platserna.
Följ inte gamla mönster bara för att det är en trygghet, testa dig fram och sluta vara rädd för det okända.
Jag gjorde det och hittade den bästa!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Äcklig dag.

Vaknade kl 5 i morse av att jag var tvungen att kräkas. Somnade om och sov till 11, kallsvettig och äcklig.
Försökte få i mig lite frukost trots att ihärdigt illamående.
Kämpade mig runt på linds med mamma men fick sätta mig på golvet för att vila.
Har mått konstant illa hela dagen och det är inte ett dugg bättre ikväll.
Ändå har jag lyckats fått bort alla kartonger och fått ordning i mitt- och barnensrum, samt vardagsrummet.
Nu skall allt bara hitta sin plats och tavlor skall sättas upp så fort jag vet vart jag vill ha det.
Jag trivs otroligt bra i VÅR nya lya. Äntligen har man fått ett förstahandskontrakt så man kan känna sig hemma på riktigt. Kanon läge med lekplatser och grönområden, plus att det är sol på balkongen från morgon till kväll.



Min älskade har märkt att jag mått skit dom senaste dagarna, så igår när jag låg på soffan och lyssnade på deppmusik dök han upp med den här.



Det är kärlek och han fick mig genast på bättre humör. Visst vet man att man hittat rätt i livet när man alltid ler, blir lugn och inte kan sluta röra på varandra när man ses.
Jag älskar pirret i magen och för varje dag så växer allt bara sig större och starkare.
Kan det vara så enkelt att jag hittat mannen i mitt liv?

(imorgon är första dagen på nya jobbet så jag hoppas verkligen att jag vaknar och är fit for fight då).

Natt natt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Love!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Operation.

Har suttit och läst på om den operation som väntar mig, vilket man inte skall göra.
Lätt ångest och en miljon tankar snurrar just nu.
Att alla sover och jag till och med hör mina egna andetag gör inte saken lättare.

Det negativa som kan hända och vad det innebär är nog bland det värsta som kan hända en människa.
Däremot är oddsen på min sida och procenten god.
MEN jag kan ändå inte låta bli att sitta med en klump i magen för vad det faktiskt kan innebära.




Den fantastiska utsikten ifrån båten herromdagen. Skall försöka njuta av den istället tror jag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Flytt.

Snart är det någorlunda ordning i vår nya lägenhet.
Imorgon skall nya soffan hämtas och jag hoppas att den blir precis så bra som jag tror.
Idag har jag varit handygirl och byggt två bänkar till vår lilla balkong. Kommer bli så mysigt att sitta där i sommar.



För första gången i mitt liv har jag blivit en norrbo. Känns jävligt ovant i mitt huvud när jag skall lokalisera mig.
30 sekunder gång till barnens dagis är ju rena drömmen för att bara tala om någon av det positiva saker med att bo här.

Ligger just nu på luftmadrassen på golvet i vardagsrummet som agerar soffa. Överväger att sova kvar här i natt.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Suck och stön.

Jag har flyttat alldeles för många gånger i mitt tjugofyraåriga liv, mina barn har tvingas flytta för mycket i deras unga ålder.
Jag är så förbannat less på detta och ser inget hopp i att packa upp kartongerna ens en gång.
Känns som att dom kommer packas fulla snart igen i alla fall.
Inget känns som HEM och det är en jobbig känsla.



Som vanligt så har jag mina underbara föräldrar som ställer upp och hjälper oss med allt som skall göras.

Barnen älskar lägenheten och jag måste erkänna att det är otroligt lyxigt att kunna gå och hämta dom på 30 sekunder ifrån dagis.

Vi alla tre är lika överlyckliga över att äntligen få sova i våra egna sängar igen. Dock dödar min rygg mig efter allt bärande.



Jag önskar lugnet infaller snart!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Same!

Oavsett hur en familj ser ut så är det en familj. Inget som kan kritiseras eller sågas.
Alla familjer är lika mycket värda!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Premiär!

Idag är det äntligen dags för premiären av Diggiloo här i Ronneby. Än så länge är vädret helt okej och enligt YR så skall det inte regna ikväll.

Igår på genrepet vräkte regnet ner och efter en timma kom jag och Monikers flickvän på att vi borde köpa regnponchos INNAN vi satte oss ner. Värt det försök men tyvärr hjälpte det inte eftersom vi redan var så blöta att kläderna kunde vridas ur.


Man ser att jag suttit med benen i kors.
Snart anländer mina älskade föräldrar hit.
Frågan är om man skall unna sig att gå ner och bada lite i spat innan?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Så långt borta.

Nu har jag varit utan mina barn i 5 dagar och det känns som en evighet. Trotts att det är nyttigt för både dom och mig så är det otroligt jobbigt.
Men nu är det bara två dagar tills jag får ha dom vid mig igen. Längtar så tills jag får bli omslingrad av deras små armar igen.
Dom är allt för mig!






- Posted using BlogPress from my iPhone