Hur ser du på ditt liv?
Alla ser vi olika på våra liv och vem ger oss rätten att döma någon annan för hur den personen lever sitt liv?
Jag har dömt och sågat människor innan, men jag har lärt mig att jag inte har med saken att göra.
Skall lilla jag verkligen gå runt och bry mig mer om hur andra lever sitt liv istället för att leva mitt eget liv? Nej det skall jag absolut inte.
Jag behöver inte gå runt och leta fel hos andra för att lindra mina egna fel och misstag.
Folk anser sig ha rätten att döma mig och granska mig uppifrån och ner istället för att sköta sig själva.
Varför?
För att jag bloggar som en miljon andra, för att jag är ung tvåbarns mamma eller för att jag råkat vara gift med en fotbollsspelare?
Oavsett vad så har ingen annan rätten att döma mig eller någon annan, jag är människa precis som alla andra.
Jag gör rätt, jag gör fel, jag är glad, jag är ledsen.
Allt som hänt i mitt liv, gott som ont kallas just LIVET. Livet som vi alla borde älska och vara rädda om.
Det har tagit tid för mig att ta mig upp på benen igen och stå stadigt, men nu äntligen gör jag det.
Ingens blick, åsikt eller viskning kan påverka mig längre.
Allt destruktivtbeteende är borta och jag ägnar mig bara till sånt jag mår bra av och människor som får mig att le.
Nu förstår jag inte varför jag läst bloggar skrivna av människor som uppenbarligen bär på en massa hat och ångest, varför jag läst skit som skrivits om mig på nätet eller låtit någon annans åsikt påverka mig.
Jag lever mitt liv på mitt sätt och gör det som jag mår bra av, gör det ni andra också.
Ni kommer må så mycket bättre när ni tar er tid att städa upp framför er egen dörr iatället för att försöka skitar ner utanför någon annans.
Jag väljer att se mitt liv som halvfullt helt enkelt!
Testa du också!
