Nu har jag TRÄNAT, ätit mat och duschat vilket har gjort mig till en helt ny människa. Fan vilken underbar känsla att få träna igen, helt obeskrivligt skönt!
Vilken idiot jag varit som inte börjat träna för länge sen, tänka på min kropp och själ och inte bara på dom andra två i mitt liv. Kanske låter dumt men man måste tänka lite på sig själv för att orka. Efter andra låten , introt på den tredje gav mig sån gåshud och obehaglig men ändå skön känsla, det var Rihannas take a Bow som jag lyssnat på precis hela dan. Är det ödet?
Nu sitter jag till slut i soffan med mina underbara päron och ser på OS innan jag skall kryp ner i sängen till min underbara son...
Tankarna snurrar och jag vet ännu inte vad jag vill med mitt liv. Haha, ännu, de har gått en vecka och jag tror självklart att de skall vara löst, vilken idiot jag är!
Distans måste jag få det vet jag, jag måste landa på jorden efter att ha grävit mig upp till ytan igen. Stå stadigt ett tag med båda fötterna på jorden, inte tåspetsarna inte hälarna utan HELA fötterna. Få upp självinsikten, självförtroendet och respekten för mig själv. Sluta blunda för verkligheten och se ljuset i mitt liv som min son och nu min träning.
Jag är så otroligt rädd för att falla tillbax, för att allt skall bli som vanligt utan förändringar eller respekt för varandra. Jag vill inte, det får inte hända... INTE INTE INTE!
"From the ashes a fire shall be woken, A light from the shadows shall spring, Renewed shall be blade that was broken, The crownless again shall be king"
