18 november 2011

Veckan försvann.

Jag ligger redan i sängen och skall fortsätta läsa i min bok men jag har inte riktigt kommit in i någon "läskänsla" ännu.
Min rygg värker som bara den och jag fick både frossa och feber efter gaddningen idag, "Skyll dig själv" som min mamma säger.
Den sista halvtimmen var det kämpigt, då kändes det mest som han stod och borrade in i ett stort köttsår. Lite drygt 4 timmar pallade jag innan mitt tålamod försvann trots att jag under den tiden ändå stått, legat och suttit men mina ben ville ut och springa.
Väl hemma kröp jag upp vid elementet medan Jeppson lindade in mig i en filt, det är vänskap det.
Ikväll har vi ätit pizza, druckit vin och kollat på idol.
Jag har inte sett ett helt avsnitt av idol innan idag, jag vet inte vad jag skall säga om det egentligen. Jag har nämnt det tidigare och det känns enbart som lilla melodifestivalen och ingen som är med verkar brinna för det. Halvdant helt enkelt, men det kan vara värt att följa enbart för att se på Pär.

Jag brukar lite titt som tätt påpeka att livet springer iväg och att man skall ta vara på det man har innan det är försent.
Ikväll känner jag så igen. Det är Fredag idag, det var (för mig) Lördag i förgår. Den här veckan har gått skrämmande fort och jag känner att resan jag bokat är precis vad jag behöver för att stanna upp och andas ut lite.

Idag har jag suttit och studerat mina älskade barn medans dom har lekt med varandra och känslan är obeskrivlig.
Min kärlek för dom är gränslös, inget skulle få mig att vara ifrån dom.
Att se dom skratta, prata, tjafsa och allt som hör syskon till är så underbart på alla sätt. När dom skrattar tillsammans i sina lekar så fäller jag ofta en tår av lycka, dom är lyckliga och då är jag lycklig. Det är de enda viktiga i mitt liv.
Mina barn är det jag lever för, dom får mig att ta mig upp ur sängen varje dag och få mitt liv att rulla på.