(Min älskade brors grav!) Jag sitter i soffan och kan inte sluta gråta.
En stor rallyprofil och bekant har tagit sitt liv, Andreas Norrby finns inte ibland oss längre. Han är borta!
Tänk att det kan gå så förbannat snabbt, att livet bara tar slut på några sekunder.
Jag vet egentligen inte vad jag skall skriva eller säga men jag kände att jag ville få skriva några rader.
Det känns som att fler och fler tar sitt liv, jag vet bara 4 stycken i år som tagit sitt liv.
Varför mår folk så dåligt och bär på så mycket ångest?
Hela samhället måste få upp ögonen nu för det måste finnas något vi kan göra för att minska självmorden.
Det gör så ont, så förbannat ont!
Alla förtjänar att må bra och vara lyckliga, få bli sedda och få sin röst hörd för den man är.
Vi måste sluta döma, såga och vara allmänt jävliga emot folk.
Av någon anledning så skrämmer alla självmord mig mer nu för tiden. Det känns så nära samtidigt som det är så långt borta.
Bakom fasaden har vi ingen aning om hur en människa mår för vi har oftast inte tid att bry oss tillräckligt mycket.
En dag är det försent för allt, för alla förlåt, borden och ord man vill säga.
Livet är en skör jävla tråd som vilken sekund som helst kan brista och då är vi maktlösa.
Visa dom du älskar att du faktiskt gör det, respektera dom runt omkring dig och lägg ner lite extra tid på dom i din omgivning. En dag kommer du vara glad att du gjort det, tro mig!
Kärlek till er!
