Jag vet inte riktigt vad som har hänt idag men något har ramlat av mig. En tung sten har släppt ifrån mitt bröst och jag andas mycket lättare helt plötsligt.
Jag vet inte vad det kommer ifrån eller hur det blev så men jag älskar känslan och hoppas att den håller i sig.
När vi var på BVC idag med Leo och han började prata med henne utan att hon ens hann fråga honom något så förstod jag att han var redo. Hon lyssnade på honom, såg på hans kroppsspråk och tog oss på allvar.
Nu äntligen har någon mer förstått, någon som "kan" det här skall hjälpa honom och hjälpa oss att göra det bästa för honom.
Detta gjorde så att något stort släppte, så jag kunde le igen och känna att det är alltid värt att kämpa lite till när man är redo att ge upp.
Allt känns mer positivt nu och känslan skrämmer mig nästan eftersom det var så länge sedan jag kände så här.
Hur kan allt bara förändras från en dag till en annan?
Något har kommit tillbax till mig, den här vilja och jävlaranammat har återvänt ifrån det döda.
Efter det som kommit upp den senaste tiden så känner jag mig inte det minsta orolig för vad som komma skall och för första gången känner jag till hundra procent vad som är rätt för mina barn. Bara det är en otrolig lättnad. Nu när jag vet vad jag kämpar för och vad målen är vilket gör det mycket lättare.
Nu är p-spelling-error">boxninghanskarna på, kriget har startat och jag har en segrande armé ända in i slutet på denna hemska mardröm.
