Jag visste vad som väntade mig men ändå gjorde det så förbannat ont.
Löftena om att aldrig mer gråta pågrund av mitt "förflutna" svek mig i bilen påväg hem. Dom runt omkring mig vill att jag skall gråta och visa mig svag, jag har sagt att jag skall göra mitt bästa för att få ut mina känslor. Men lika förbannat, log jag och sa hej hej när jag kom hem. Jag vet att det är mitt liv, men jag försöker kanske intala mig att det är någon annans liv. För det händer ju aldrig en själv?
Men nu är detta min verklighet så då är det bara att bryta ihop och komma igen. Ta tjuren vid hornen och allt vad det heter. Man lär sig på den svåra vägen har jag hört, vi hoppas det.
Jag fick precis ett meddelande som innehöll orden " Hoppas du får en bra måndag My :)". Det var precis vad jag behövde. Tack!
Jag kommer klara det!
Nu peppar du upp oss lite igen!
