Idag tränade jag hemma med min kropp som enda vikt och trappan som kondition. Man behöver inte ett gym med massa maskiner för att bränna och bygga.
Jag har tappat bort mig själv lite i träningen just nu, det har nästan gått till överdrift. Om det nu kan det. Fysiskt har det inte gjort det men psykiskt, jag får svårt att äta, tänka och orka något om jag inte rör mig varje dag.
Min syn på min träning, mina matvanor och min kropp har inte alltid varit sund. Som jag nämnt 100ggr minst så är träningen som en frizon för mig där jag kan släppa allt och bara rensa ur alla känslor. Tack vara den och mina underbara föräldrar som gör det möjligt för mig att träna och mina kära vänner har jag tagit mig ur det här starkare än jag någonsin varit och snabbare än vad jag trodde jag skulle klara av. Ikväll hoppas jag på att komma ut i spåret för att rensa huvudet lite med hög musik i öronen, snö i håret och för mycket kläder!
Jag fick höra igår att jag behövde jobba på mina armar eftersom dom tydligen var mindre än en viss persons underarmar. Som tjej borde man väl inte ha större armar än så här?
Nu skall jag ut i vårt härliga väder med snöblandat regn och 3 grader för att hämta mina änglar på dagis, jag känner att solen försöker titta fram men molnen som kommit för att tvätta bort all skit på vår ö har just nu övertaget.
