Jag sitter här och gråter, jag är så imponerad av May Mahlangu. Hittade denna artikel om honom idag.
Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro det han varit med om. Han är så lugn, så harmoniks och tillfreds med livet. Han ler hela tiden och känns som en av världens mest omtänksamma människor.
Han har blivit härdad, han har gått igenom något fruktansvärt som man inte kan sätta sig in i om man inte varit med om det själv.
Han har fått kämpa, han har inte glidit på något bananskal utan jobbat hårt för allt.
Jag blir stolt över honom, jag blir rörd trots att han inte vill det.
Han är en förebild, han har fötterna på jorden och han värdesätter det som finns omkring honom.
All lycka till honom i framtiden.
