Ikväll är jag där, när jag bryter ihop en stund för att sedan resa mig igen.
Vissa saker i mitt liv gör ännu så fruktansvärt ont, det skär i mitt hjärta när jag tänker på det och jag blir så ledsen.
Dom är så små, dom är så värdefulla!
Jag kan inte förstå hur man kan göra vissa saker, eller snarare inte göra vissa saker.
Som vanligt var kära Jeppa där och fångade upp mig innan jag slog i igen.
"Du kan inte göra något åt det!"
(Det finns även en annan underbar person där ute som fått mig att le igen, du är magiskt bra på att säga precis rätt saker!)
