Det finns en liten snäcka i mitt liv som har varit en stor del av hela mitt liv. Vi möttes någon gång vid sisådär 2-årsålder i en förmodligen kall skog med massa stubbar och skrikande barn. Vi gick vid olika dagmammor som hade bestämt träff där och vi fann nog varandra ganska snabbt. Sen den dagen har vi haft starka band. Vi gick på samma skolor, samma klass, fritids, umgicks dagligen ja you name it.
Vi har en hel del roliga, mindre roliga och sinnesjuka storys i vårt bagage. Det har gått 20 år och vi har ännu varandra vid våra sidor dygnet runt. Oavsett hur långt avstånd vi haft eller hur länge sedan det varit som vi hörts så är det som igår när vi ses och hörs igen.Vi har levt våra liv på helt olika sätt, på helt olika platser med helt olika framtidsplaner men vad fan gör det när allt kommer omkring? När man inser att det viktigaste i livet är äkta vänner just en sådan som min Älsk, som alltid finns där, som alltid lyssnar och som alltid ger en ärliga svar tillbax. Inga konstigheter, rakt och förbannat enkelt!
Det är just därför jag älskar henne så otroligt mycket, hon är äkta.
Vi tycker sällan likadant (lite roligt kanske) men ändå så fungerar vi så förbannat bra. Vi står för våra åsikter och respekterar varandras, det behöver inte vara svårare än så. Har man en sån vän som min snäcka behöver man inte ställa sig in, hålla med eller krångla till det.
När vi möttes i Januari efter att inte ha träffats på.. ja.. 6 månader var vi i samma situation fast ändå i jäkligt olika. Vi var sårade, svaga och vilsna i oss själva. Vi behövde någon som lyfte oss, som lyssnade eller som bara fanns där och gav den närheten vi behövde. Vi åkte runt på kvällar/nätter och pratade, ringde varandra och grät när det blev för mycket. Skickade små sms som bara kunde innehålla orden "Du är stark!". Jag har alltid kunnat prata med Älsk om allt jag bär på, hon är den enda som jag verkligen vågar blotta hela mitt hjärta för. Av den anledning att hon ger mig ärliga svar, tycker hon att jag resonerar åt helvete säger hon det, tycker hon att jag borde se saker på ett annats sätt så säger hon det. Inte bara, jag förstår!Vi ger och tar, dag ut och dag in. Vi kan åka hem till varandra bara för att ha någon där och sen somna i varandras sängar, inga konstigheter. Vänskap kallas det!
Vi lever olika liv, men med samma mål. Att mår bra, njuta av livet och hitta den där personen som verkligen vill att man skall må bra.Vi har en hel sommar framför oss, första sommaren där vi ligger på samma nivå och är på samma ställe. Vi skall bada, grilla, sola, festa, spela kubb, åka på äventyr och bara njuta!
Jag är så lyckligt lottade att denna underbara, vackra och starka kvinna finns i mitt och barnens liv.
Leia kallar henne för "Henny" men jag tror att det hon egentligen är "Honey", för det är precis vad hon är!