Jag vet att jag gör rätt, jag vet att jag kämpar för mina barn och aldrig någonsin skulle svika dom så. Barn är inget man kan ta förgivet, dom förstår mer än vad man tror och dom kommer inse en dag hur det verkligen var. Inga ord eller saker kan påverka det, det är deras känslor och minnen som kommer avgöra.
Man kan inte skita i att höra av sig till sina barn på över en månad och sen dyka upp och tro att dom skall slänga sig i famnen på en. Barn glömmer snabbt och när dom tom ifrågasätter vem det egentligen är blir man arg, ledsen och tom.
Leos ord både skrämmer och gör mig glad. Jag skulle aldrig säga ett ont ord om den andra till honom men samtidigt kan jag inte ge honom svar på alla frågor utan oftast blir det "Jag vet faktiskt inte Leo!". Just av den enkla anledning att jag faktiskt inte vet hur man kan göra så eller snarare inte göra så.
Jag får helt enkelt bara vara otroligt tacksam för att mina älskade barn är glada, positiva, har vänner, går på dagis och är friska. Dom är mycket tryggare nu och gladare än dom var innan. Leo har riktiga vänner han leker med hela dagarna och Leia springer efter så snabbt hon kan.
Det enda som fattas nu är eget boende men efter sommaren kommer även den biten lösa sig. Vi kommer få det liv vi drömt om, trygghet och alla nära och kära runt omkring oss, dom som verkligen bryr sig och vågar se sanningen.

