Jag har alltså varit på Kolmården och inte i sthlm som vi trodde innan. Vart vi skulle var en överraskning men vi tog förgivet att det var till STHLM, men icke sa nicke och svängde mot Norrköping och en Safari.
Vi tillbringade många timmar i en buss med människor vi aldrig sett innan ifrån Sveriges alla hörn.
Ni som har åkte gamla nynäsvägen och sista biten till Kolmården vet att vägen är förjävligt om man lider av åksjuka. Jag och några med mig mådde mindre bra så under speed-dateingen på bussen rörde jag mig inte ur min stol och lyssnade knappt på vad alla sa utan var fullt koncentrerade på att kolla på vägen.
Det där med att ta in namn är något jag är en total katastrof i, hade alla fått ett nummer så hade det funkat mycket bättre."Hej nummer 5!"
På bussen blev vi tilldelade namnlappar som skulle sitta på vårt bröst under dagen, många av oss fick sig ett gott skratt. Ni som sett torsk på tallin vet vad jag pratar om. Att gå runt med en namnlapp gör att man ser vad personen i fråga heter men man anstränger sig inte för att lära sig namnet.
Nog om namn och slingriga vägar.
Väl på Kolmården gick vi in i ett "klassrum" igen, MED våra nummerlappar, där en liten kvinna väntade på oss för att få glädjen att berätta vilket djur vi var. Genom diverse undersökningar, "studiebesök" hos djuren och ett frågeformulär kom vi fram till att dom flesta i vårt "team" blev Elefanter.
Måste avbryta här för den här gången, älsk kallar!
