På sista tiden har jag tänkt en hel del på mitt liv.
Jag har tänkt tillbax på hur de varit, förr så var min närmaste kompiskräts minst 10 stycken, 10 stycken som alltid fanns och alltid lyssnade. 10 stycken som visste allt om mig och jag allt om dom. Att kunna vara så många och ändå så nära, umgås i princip varje dag är inte vanligt. Men efter gymnasiet så försvann vi iväg på olika håll, man håller kontaken så gått man kan och dom som är dom närmaste närmaste vet man att man kan ringa om 10 år och dom ändå finns där som de var igår. De är äkta vänskap. Sen har man jämt haft en hel mängd med bekanta, som man snackade med men som man visste snackade skit om en så fort man vände ryggen till. Då kände jag att jag inte brydde mig för jag hade iaf många "vänner".
Jag har jämt nästan bara haft killkompisar, varför? Svaret är enkelt!
Killar är ärliga, snackar inte skit, blir inte lacka om dom inte får all uppmärksamhet och dom lyssnar. Tjejer lyssnar med ett halvt öra för att sen börja snacka om sina egna problem. Men killar prioriterar annorlunda, för dom är de inte viktigt att dom är bättre, snyggare eller smarater för dom är ens vän oavsett och de jag fastnat för mest hos just killpolare är att dom kan säga "Nej köp inte den där klänninge för den sitter skit fult på dig, vi hittar en annan" medans en tjej skulle sagt "Ta den, den sitter skit snyggt du ser jättesmal ut" (bara för att veta att på den festen kommer man vara ful).
MEN när man fick barn så var killar inte lika bra vänner längre, eller lika bra kan man inte säga. Men man hade inte så mycket gemensamt, men har inte lika mycke gemensamt med någon vän som inte själv har barn för än en gång så prioriterar man annorlunda.
Så nu har jag bestämt mig för att rensa min "vännerlista" på sånna som jag inte har något gemensamt med och sånna som jag vet snackar skit. Man är inte mer poppis för att man har 300 "vänner" på sin facebook. Nej nu skall de rensas och jag skall ha kvar dom som jag vet bryr sig om mig och som jag vet är lojala mot mig. Ytliga vänner behöver jag inte! Jag har tagit bort många, och bara lagt till en tjej som jag tror och hoppas jag kommer få spendera mycket tid tillsammans med nu när jag flyttar tillbax. Noelia heter hon och henne gillar jag skarpt. Hon kände inte mig och ändå fanns hon där för mig, lät mig berätta min version av saker och dömmer inte. Hon säger vad hon tycker och är inte rädd för att någon skall bli arg.
För hon är fit for fight!
"Jag har hellre 1 riktig vän än 10 falska"
Snart kommer min man från båten och jag skall få sova i hans trygga famn!
