8 december 2008

Du har sårat mig mera än du tycks förstå!

Jag är så jävla trött på att ni där ute skall tycka och tro så mycket om mig men ni har inegn aning, jag vill inte att ni skall tycka synd om mig, ni får inte tycka synd om mig. Jag vill bara att ni skall veta sanningen! Så ni som verkar tro att mitt liv är så jävla perfekt och enkelt skall nu som sagt få veta sanningen!

Jag HATAR mitt liv!

De som får mig att leva och vilja gå upp på morgonen är min SON, han är mitt liv! Han är den jag älskar mer än något annat och mer än jag någonsin kommer älska någon, han och lillegos!
Jag lever i en stad där jag inte känner någon, jag är hemma hela dagarna och väntar på att hämta min son på dagis, jag har haft magkatar i snart 4 år, jag har inget jobb och ingen att prata med eller luta mig emot när de blåser! Jag har äiti anitdeprisiva pga av svek och lögner! För 3 månader sen så var jag självmordsbenägen. Jag får ta skit för saker jag inte gjort och inte sagt! Ni tror att ni kan behandla mig hur som helst och jag bara skall ta och ta. Orka hur mycket som helst, klara hur mycket som helst. Men ni har FEL så in i helvete jävla FEL!
Vill ni ännu byta liv med mig? Idioter!

Varför lovar man att spendera tid med sin familj när man är ledig och den dyrbara tid man har att ta vara på tillsammans läggar man på sina två "hobbysar"?

Respektlöst!

Det sista man skall göra är att ta dom man älskar förgivet, att tro att dom alltid kommer finnas där oavsätt vad för så är de inte. Visst man kan göra fel, dumma saker och lära sig av dom. Men gör man saker som man är jävligt medveten om att de sårar någon enormt så kommer "alltid finnas där" inte att existera. Man kan leva sina liv på olika sätt men om man inte respekterar varandra och inte accepterar och lyssnar på varandra så finns de inget där, en fasad som kommer rasa, en mur som är för hög att ta sig över!
Hur kan man såra någon man älskar medvetet? Hur kan man bete sig som om man äger världen när man bara är en otroligt liten del av den? Alla är värda respekt och omtanke, på ett eller annat sätt. Ingen förtjänar att krypa på knä och vika sig så fort de är något, ingen förtjänad att bli gjord till åtlöje för att man säger och visar vad man känner. INGEN!
Om man har gjort en dum sak varför inte bara inse hur elak man är, be om ursäkt och inte göra saken värre genom att spela "matcho".
Jag har många gånger i mitt liv blivit sårad, lurad, bedragen och gjord till åtlöje för att jag visar känslor och inte bara håller med när någon pratar. Jag har gjort dumma val i livet och jag har blivit behandlad med obefintligt respekt. Nu har jag insett att jag är så pass gammal och har så pass mycket ansvar att jag inte kommer acceptera de längre och igen! Jag vill inte ha egositer i mitt liv mer, jag vill ha någon som är rädd om mig och fångar mig när jag int orkar längre. Någon som pussar mig i pannan när han går förbi bara för att visa att han ser mig!
Nu skall jag må bra, inte leva med en jävla klump i magen för att jag inte vet vad nästa smäll kommer vara. Nu skall jag leva de liv jag förtjänar och jag vill leva. Ingen skall trampa på mig, ingen skall äga mig, ingen skall tro att dom är värda mer än mig!

Jag är stark, jag är snygg och jag kommer lyckas!

Mina underbara barns liv kommer att bli perfekta! Sen vad de innebär återstår och ser, men just nu slänger jag in handuken, bankar mig ut, tar ett evigt byte från detta liv där jag inte blir respekterad och sedd för den JAG ÄR!
Ni andra kan leva i er lilla glasbubbla och tycka att ni är så mycket bättre än alla andra och tro att ni alltid kommer vara i centrum och få de ni vill. Någon gång kommer alla veta vilka svin ni är och vad ni gjort!


Jag hoppas ni njutit av läsningen för de vet jag att många av er har gjort! Nu orkar jag inte mer, kommer bryta ihop och gråta som ett litet barn efter det här! Tack och God natt!
Jag skall avsluta med en bild som den senaste tiden förekommit en del i min blogg!

Upplagd av My kl. 00:07