En person som jag ägnade mycket tid med en gång i tiden sa till mig "My min magkänsla tvivlar jag aldrig på. Den säger allt det rätt!". Då tänkte jag, "Mm visst, du är inte riktigt klok!" men idag vet jag att han hade rätt, att magkänslan aldrig sviker en. Tyvärr måste jag säga!
Jag har egentligen aldrig riktigt tvivlat på min magkänsla men jag har aldrig litat på den till 100% som jag gör nu och har gjort ett bra tag. Jag har än så länge inte blivit motbevisad och de kommer förmodligen aldrig att hända.
Man tror man känner en människa, man litar på en människa och ger allt till den personen. Men när magkänslan kommer in i bilden så vet jag nu att de är dax att backa, med en gång!!!
De har varit så många gånger som jag har kunnat få ur personer saker som hänt utan att egentligen haft en aning. Bara magkänslan! Det hände mig idag, igen! Och det värsta är att jag inte blir förvånad längre, det är ju det här som jag bara går och väntar på hela dagarna. När nästa smäll kommer, för den kommer de vet jag och förmodligen ni oxå!
På ett sätt är jag glad att det som jag blev utsatt för idag/kväll, för nu har det absolut sista som fanns kvar övergett mig, nämligen hoppet! Och utan hopp, ja då vet ni. Då finns det INGET kvar!
Nu vet jag precis vad jag måste göra och kommer göra, radera ALLT! Inte lämna något kvar!
Jag borde vetat bättre, men tyvärr så är man blind i vissa situationer.
En annan människa jag en gång (trodde) jag kände sa till mig "När man hittar den rätta så är det okej att säga vad som helst även om man har flickvän", jag har aldrig hållit med om det. Men dum som jag är så redan är borde jag sett att personen ifråga saknade respekt och medkänsla för andra människor.
Ni som varit beroende av något vet hur det känns, hur kvävande känslan är när man vill lägga av men inte kan. När den/det där förbannade "skiten" bara suger sig närmare en. Man backar och backar men suget släpper aldrig. Jag vet att man även kan bli beroende av personer, eller nej fel! Man TROR att man är beroende av en personen men de är bara hjärnan som lurar en.
Så är det med allt tror jag, de står på cigarett paketen att amn dör av rökning, men vad säger en rökare. "Det händer inte mig" och samma sak är det med personer ifråga, "hon/han kommer inte göra så mot mig". Människan är bra på att luta sig själv och intala sig själv saker för att tro att man mår bra.
Men man vet att man egentligen hade mått så jävla mycket bättre utan "skiten" men då ser man inte det, så lever man i sin dröm!
Jag vet att jag kommer gå starkare ur den här "leken" än vad jag gick in i den, men jag vet att vägen dit oxå kommer göra ont, sömnlösa nätter, tårar, ångest attacker osv. MEN när man är över det stadiet så vet man hur stark man är, hur duktig man är.
Men det som jag tror många måste jobba mest med efter "skiten" är att få ett självförtroende igen, att känna att man duger som den man är. För det gör man, det gör ALLA. De gällar bara att hitta den som gör just det som jag nämnt tidigare, kallar en för "det är hon..."!
Om man så måste vänta i 5 år eller till imorgon så kommer det vara värt det.
Det sägs att ensam är stark och jag tror det är helt rätt. Då kan man inte riskera att någon kommer åt en och sårar en, då kan man gå sin egen väg och göra det som är rätt för en själv!
Ingen människa förtjänar att leva med en klump i magen och en sten i bröstet 24 timmar om dygnet, ingen!
Man måste sätta ett högre pris på sig själv och ha respekt för sig själv, jag har inte haft det så det kanske är allt det som de här grundas på. Men nu när allt är raderat och borta så kommer jag lyckas bli lycklig just för att jag kommer sätta ett högre pris på mig själv och allra helst mina barn.
Hopplösa fall finns det gott om och tyvärr är det jävligt svårt att veta hur tragiskt det är innan man är för nära och bunden.
Det som jag skrev innan om att människan är grym på att lura sig själv måste ju vara det som ligger till grund för vissa beteenden. För om man är någorlunda "normal" och bara har lite jävla respekt och omtanke så utsätter man inte människor för vissa saker. Som de sägs "En gång är ingen gång, men två gånger är en gång för mycket" precis så är det. Men sen då när de blir tre, fyra, fem osv vad är det då? Oxå ett beroende?
Jag vet inte, men de är nog så vissa människar är de ingen ide att försöka förstå sig på. Och absolut inte när dom inte ens förstår sig själv! Vem skall förstå då?
Man tror att man är bra för en människa och kan hjälpa en människa, det kan man förmodligen. Men man kan omöjligt hjälpa någon som inte respekterar en och som inte "ser" hjälpen den får.
Då förstör man bara sig själv, man ger och ger av sin energi för att sen vara den som kollapsar, och NEJ! det får och ska inte hända mig!
När en människa suger den sista energin man har är de dax att inse, tyvärr för sent oftast men bättre sent än aldrig!
Jag vet att en hel mängd av er där ute t.o.m mina närmaste vänner tycker jag är blåst som gått igenom allt det här. Jag vet att ni har rätt och jag förstår att många av er där ute som varit/är en del av det här och kommenterat glatt i här hur dum jag är, förmodligen är nöjda nu är jag säger det själv. Jag har varit totoalt ur BLÅST!
Jag tror de har varit det som hållit mig kvar länge, att just ni inte skall se mig falla, att jag inte skall känna att ni tycker jag misslyckats hålla ihop det här!
Men från och med slutet på det här inlägget skall jag leva mitt och mina barns liv.
Det finns massa tomrum att fylla upp så de är bara ut och skaffa nya upplevelser och känslor.
Nu måste jag bara hitta mitt självförtroende och självrespekt i någon gammal dammig låda på vinden, sen är jag fit for fight igen! Vägen dit kommer gå gallant, min hårddisk är tom så nu är det bara att köra igen! Och den här gången skall det ta tid innan någon kommer "för nära" igen, man kan ha kul men jag kommer vara jävligt försiktig den här gången!
Jag har det viktigaste och får den kärlek som betyder mest från min underbara lilla son, han är den enda jag behöver och nu väntar vi på att ytterligare en underbara varelse skall komma och dela vår kärlek och ge av sin kärlek! Vi kommer bli en lycklig liten familj med en mur av stål som räcker så högt att ingen kan komma över, bara rätt person kan öppna porten!
"Han gör något som krossar ditt hjärta.
För att lika snabbt säga de mest underbara ord,
som får dig att glömma gårdagen
och än en gång tro att det finns hopp om en förändring.
Handen på hjärtat, hur känns det längst in?"
