Idag är de super skönt väder igen, solen kunde dock visa sig lite mer men man skall ändå inte klaga.
Älsklingen har ätit en JÄTTE portion mat så nu somnade han gott.
Ikväll måste jag träna, vet inte om jag skall gå på mamma yoga eller friskis. Men träna skall jag iaf!
Sitter och kollar vagnar på nätet, vet precis vilken jag vill ha men jag tycker verkligen inte om urvalet av färger. Får kolla upp det ordentligt när jag kommer till Gävle för nu börjar de bli dax att beställa vagnen. Skönt att veta att man har en vagn när lillen kommer.
Jag längtar efter att få göra iordning ett hem igen, inreda det som man vill ha det. Få en plats som är ens hem. Där INGEN oinbjuden kommer in, där det inte är svängdörr för vem som helst. Ens eget hem där man själv bestämmer vem som skall komma och inte.
Något man kan kalla för sitt hem, den känslan är underbar! Den känslan vill jag ha utan att någon tar den ifrån en gång på gång. Ens hem är något privat, något man inte vill dela med vem som helst!
Jag skall få ett hem nu!
Förändring är det enda som kommer göra att allt blir bra, men så länge man inte ser felen så är det svårt att ändra på sig!
Tyvärr!
När man inte märker själv hur saker och ting ligger till, när man säger/skriver en sak och när minsta lilla sak går emot en ge upp och inte bry sig.
Vill man så måste man kämpa, man kan inte ge upp och tro att tiden fixar problemen för tiden gör bara problemen ännu värre och ännu större!
Igår var det en intervju med Zlatan i sportbladet, där han pratade om bland annat kvinnorna som jagat honom och om sina barn. Jag fick verkligen gåshud när jag läste hur han ser på just dom två ämnena som jag tror många yngre fotbollsspelar ser på ett helt annat sätt.
Han sa bland annat att när han ser sin barn så brukar han tänka att "Zlatan dom är en del av dig, ditt blod!". När han kommer hem från en träning och är trött så kan han självklart tycka att det är jobbigt när det är stökigt och stimmigt. Men att den känslan går över snabbt, för som han sa "Hur skulle man känna om det inte var stök och stim?".
Han sa bland annat att när han ser sin barn så brukar han tänka att "Zlatan dom är en del av dig, ditt blod!". När han kommer hem från en träning och är trött så kan han självklart tycka att det är jobbigt när det är stökigt och stimmigt. Men att den känslan går över snabbt, för som han sa "Hur skulle man känna om det inte var stök och stim?".
Han njuter av varje sekund han får vara tillsammans med sin familj, ha ett "normalt liv" där han bara kan vara med dom utan att alla kommer framspringande.
Jag tycker att alla "nya" fotbollsspelar borde få en fadder, som Bojan tagit på sig rollen att va till en ny kille i AIK. Det hade förmodligen räddat många relationer och fått nykomlingarna att inse att det inte är någon dans på rosor. Det är en sjuk verkligehet som man inte borde vilja lev i.
För vilken människa blir inte knäpp av att helt plötsligt tjäna massa pengar, få uppmärksamhet från alla håll och massa tjejer/killar svansande efter sig?
Inte konstigt att folk får storhets vansinne!
Men det som jag tycker är värst att när detta "lyxliv" är över, för det är inget man kan göra till man blir 65, det kan ta slut vilken sekund som helst pga skada.
Då står man där, kanske utan familj, utan en klubb som vill ha en och utan den uppmärksamheten man fått innan.
Då är man glömd.
Som en trisslott ungefär.
Det är spännande så länge man fortfarande har rutor kvar att skrapa men när sista rutan är skrapad och man inser att det inte var någon vinst så kastar man den i första bästa papperskorg.
Jag tycker det är sjuk!
Som tur var har Zlatan, en av få, sin trygghet kvar. Nämligen sin familj och sina barn pga att han inte vill vara i centrum och inte vill få den uppmärksamhet som andra kvinnor ger honom.
Nu skall jag göra det jag är kass på, nämligen äta lunch!
Later.
