Jag har sagt de förut och jag säger det igen!
Herre gud vad tiden går fort, för en vecka sedan var jag på MVC och de känns som igår. Imorgon har jag gått en vecka till i graviditeten , tiden bara springer iväg.
Tar man vara på den som man borde? Nej förmodligen inte! Och snart kan det vara för sent!
Man kan inte leva sina dagar som att dom aldrig tar slut, som man vore odödlig. Det kan gå förbannat bort.
Min dag har varit lung som vanligt. Jag tränade ikväll vilket jag verkligen inte skulle gjort, nu har jag så sjuka sammandragningar att om jag inte visste hur "riktiga" värkar känns förmodligen trott att jag skulle föda.
Får nog inse att de här med friskis inte funkar för mig längre. Men innan jag "lägger skorna på hyllan" skall jag testa ett lugnare pass.
Ikväll fick jag samtalet jag väntat på, en glad själ ringde och bidrog med lite lycka i min vardag! :D
Jag är så otroligt glad att min son är en sån underbar frisk själ i mitt liv. Han bidrar med så mycket positivt att de inte går att förklara med ord. Utan honom hade jag aldrig klarat allt skit jag fått gått och går igenom, det är honom jag lever och kämpar för. Honom och hans syster!
Jag köpte en Mammatidning förra veckan där det var en stor intervju med Hanna Graaf. Om allt hon fått stå ut med, från otrohet eller svek och lögner. Hon har tre barn med tre olika män, hon är omgift och idag lyckligare än någonsin. Om hur hon hittade en man som älskar henne för den hon är och hennes barn som hon har från två tidigare förhållanden. Han ger henne och hennes barn uppmärksamhet, kärlek och respekt dagligen. Nu väntar dom sitt första gemensamma barn och hon känner för första gången hur någon finns där för henne till 100% och gläds med henne. Någon som är med på utvecklingssamtal utan att hon behöver be om det.
"Jag kan säga att fast man lever med någon i ett äktenskap så kan man känna sig mer ensam än när man är själv, eftersom man förväntar sig att någon skall finnas där och glädjas. Men det finns ingen där, man får nästan tvinga sig till uppmärksamheten"
"Jag kan säga att fast man lever med någon i ett äktenskap så kan man känna sig mer ensam än när man är själv, eftersom man förväntar sig att någon skall finnas där och glädjas. Men det finns ingen där, man får nästan tvinga sig till uppmärksamheten"
Jag har haft många negativa bilder av Hanna men efter den här intervjun så kände jag någon form av samhörighet med henne.
Hon är stark, snygg och världens lyckligaste idag. Dit skall jag också komma!
