10 mars 2009

Ett steg på vägen...

Min son börjar klättra på väggarna nu, han har varit hur duktig som helst hela tiden. Inge gnäll, ingenting. Men nu börjar han tröttna, han måste in på dagis! Jag skall ringa imorgon och se hur fan de ser ut för hans del!? Läste något i tidingen om att nyinflyttade med småbarn skulle få förtur i dagiskön, måste kollas upp ordentligt!
Idag har vi sovit en skön middag, vi var lika trötta och sega båda två på förmiddagen så de blev bara mys i soffan och Playhause Disney för vår del. Eftermiddagen däremot var de full fart. Leo var ute och spelade Hockey, fotboll och lekte på lekplatsen i 2 timmar med Moffa, medans jag var och tränade. Vilket gick åt helvet för min del. Var tvungen att i princip sluta efter halva passet pga av mitt jävla bäcken och sammandragningarna, magen kändes som en stor sten. Imorgon är de jag som MÅSTE få tummen ur och ringa till Sjukgymnasten, jag kan fan knappt gå nu. Mamma berättade att de kan bli så illa så man får börja gå med kryckor och om inte ännu värre. Så jag hoppas verkligen att de skall hjälpa när jag kommer dit. Märkte när jag körde bil ikväll att de bara skär till i höften och bäckenet när jag parerar mellan fotpedalerna.
Jag vill verkligen inte sluta träna och läkaren sa att det inte gjorde de värre så länge jag lyssnade på kroppen, men när jag bara vill lägga mig ner och gråta för de gör så jävla ont innebär de ju att jag inte skall träna, och promenader är uteslutet de är ännu värre. Nej sluta spekulera och ringa imorgon helt enkelt!

Idag togs de ett steg på vägen vilket känns skönt, på tiden om inte annat! Jag börjar se ett slut på den här skiten nu, men tyvärr så är de en bra bit kvar. Men till mål måste man ju!
Jag låg och tänkte en massa idag innan jag somnade, förmodligen så sattes tankarna igång efter jag messat med min bror. Men de var välbehövt, man behöver en spark i rätt riktning titt som tätt för att inte "falla tillbax" på den redan upptrampade vägen. De är den nya stigen jag skall gå, som jag och ingen annan gått innan. Ingen annan!
Jag tänkte att va fan är pengar egentligen? Pengar gör vissa siutationer lättare, se VISSA! Men man behöver inte mycket pengar för att klara av en vardag och ha ett lyckligt liv. Huvudsaken är att man har mat och tak över huvudet, sen så tror jag att med äkta kärlek så kommer man långt! Jag skulle hellre vilja ha en kille som älskar mig, visar mig respekt och ärlighet istället för någon som försörjer mig och lever i en drömvärld där de bara är den personens tillfredställelse och känslor som skall bli sedda.
Äkta kärlek och respekt är de viktigaste, ingenting annat är betydelsefullt!


Jag älskar den här låten, vill bara röra på mig när jag hör den!
Vad tänkte svenska folket på/med?!

Nu hejar vi på den här, annars vet jag inte!
Hon är så snygg så jag blir arg, haha!

Ni får ursäkta med Agnes?
Herregud!

God natt.