Alla uppfattar vi saker som händer på olika sätt. Vi lägger olika detaljer på minnet, fokuserar på olika saker och värderar olika.
Så fungerar vi människor, vi är olika!
Jag vet att det finns många därute som anser att jag är helt dum i huvudet som skriver så "öppet" i min blogg. Men vet ni vad jag varit med om, vet ni hur mitt och barnens liv ser ut?
Nej, det ni vet utifrån vad ni läser här är bara små sandkorn i Sahara.
Ni har ingen aning om ett skit, vad ni hör och läser är någon annans sanning som gärna vill att ni skall tro att dom sitter inne på sann information.
Köp det om ni vill men tänk en och två gånger innan.
Det snackas om att jag är bitter pga att jag inte längre är "fotbollsfru", att jag är arg för att jag inte kan handla dyra kläder osv.
Jag valde själv att inte vara en del av ett vidrigt spel ( fast från början såg det annorlunda ut), dom pengarna ni tror finns existerar inte i Allsvenskan (iaf inte där jag var), att inte få handla märkeskläder och springa runt och shoppa är något jag inte kan sakna för mitt liv har aldrig varit så. Vi har inte haft råd med det, jag har inte haft intresse för det. A har vid något tillfällen frågat om jag inte vill handla något eftersom jag aldrig känt att jag haft rätten att handla något till mig för hans pengar, (Jag blev ofta påmind om att det var just hans pengar).
Jag har ofta sagt till A att jag skulle vilja att vi varit en "vanlig Svensson familj", där båda jobbar, där vi har ett nätverk av vänner och kan åka på semester.
Samtidigt har jag själv valt att följ med honom, levt "hans dröm". Jag skulle aldrig sätta mig på tvären för det.
Men jag är ännu en egen individ, en egen människa. Jag är inte han, jag har inga skyldigheter att vara en bra förebild för någon klubb.
Jag skriver om mitt liv, inte hans, inte vårt utan mitt.
Klubben borde lägga sin energi på vad han gör istället för vad jag skriver. Hade han inte agerat som han gjort hade det inte kommit upp här. Sen borde dom vara mer tacksamma för att jag ändå "förfinar" sanningen enormt.
Jag är inte ett namn, jag är jag. Hade jag inte varit gift med honom hade mitt bloggande inte varit konstigt. Men för att han är han, gör jag fel?
Hur kan det vara så att jag skall tystas ner, bli kallad för det ena och det andra pga hur mitt liv ser ut?
Det är skrämmande hur omgivningen hanterar problem, man tystar ner det för att sedan göra sig av med det antar jag.
Jag kan iaf gå med rak rygg och huvudet högt eftersom jag vet att jag egentligen bara kan sitta och titta på när människor gräver sina egna gravar.
Sen till er andra som gärna vill informera mig och vilka 93/94or han går på bio med, sover med, spelar klädpoker med, fikar med osv. Jag är inte intresserad av något med den människan, jag har valt att klippa alla band som går. Era bilder och dylikt kan ni behålla för er själva eller radera. Låt honom göra bort sig i lugn och ro så fokuserar vi på något mer intressant.
Deal?
