När man har möjlighet att ta ge sina barn mat på bordet så borde det vara en självklarhet.
Såg på tv11 nu, en reklam från Unicef där hon sitter med ett litet litet barn i sin famn. Man ser att barnet gett upp. Det gör så jävla ont, det brinner innanför mina ögonlock att veta hur lite vi gör för barnen i världen. Vi kan ge dom så mycket men ändå spenderar vi det på att käka ute, köpa nya kläder, ha 2 mobiltelefoner och en svindyr dator osv.
Det är vidrigt hur girriga människor är, hur mycket mer en summa på kontot betyder än ett barn, hur mycket mer det betyder att visa upp att man är "rik" än att ge några barn mat. Jag önskar att jag hade möjlighet att ge pengar till välgörenhet, men just nu har jag inte ens råd att köpa mat, blöjor och ha ett boende till mig och mina egna barn.
Vi hade aldrig någonsin i världen klarat av detta utan mina föräldrar som låter oss bo vid dom gratis, dom handlar mat och blöjor. Gnäller inte för att det är leksaker, flyttkartonger och massa kläder lite här och var.
Dom gör allt dom kan för oss, dom gör allt dom kan för mina barn, för att dom skall ha det så bra som möjligt. Det har dom alltid gjort, dom har alltid gett oss pengar när vi inte haft råd med mat osv. Dom har köpt vagnar och bilbarnstolar till dom.
Dom borde få lugn och ro, spara sina pengar till resor och ge dom till barn i nöjd. När jag har råd kommer dom få tillbax och jag kommer alltid stå i skuld till dom.
Jag önskar för varje dag som går att jag får ett "riktigt jobb", ett eget boende till mig och barnen. Men det är mycket begärt, förbannat mycket begärt! Vi har det "bra" nu så jag borde inte gnälla, vi har kläder, mat och boende. Men på helt fel sätt!
Ni som kan och har råd, gör något vettigt med era pengar och lek inte upp dom. Unna er saker, men se till att ni prioriterar rätt!
Uppmärksamhet och kärlek är viktigt, men tyvärr inte viktigare än mat!
- God natt!
