14 februari 2009

Tack, men nej tack!


Hur kan de vara så svårt att "leva" ett liv?
Så mycket krav, tankar och känslor som styr. Även om man vill leva sitt liv på ett sätt så påverkas man ändå av andra. Man bryr sig för mycket om vad folk tycker och tänker. Man låter folk som inte borde få/kunna påverka en göra det.
Varför?
Varför skiter man inte bara i alla andra och lever sitt eget liv?
För sig själv!

Jag har fått "stått ut" med mycket skitsnack i mina dar. Skitsnack som folk hittar på enbart för att förstöra för en eller pågrund av ren jävla avundsjuka. Dom har lyckats påverka mig på ett sätt som jag då spelade oberörd av, men visst fan har de sårat många gånger, visst fan har jag själv blivit chockad och trott att det är skämt när skitsnacket kommer fram till mig.
Och de kommer aldrig fram som en fråga "My har du gjort de här?" utan mer i stil med "Hur fan kunde du?".
Idag är jag inte där, idag så bryr jag mig inte om vad som sägs om mig, för jag vet och dom som känner mig vet. De räcker för mig!
Men något som jag förmodligen altid komer att påverka mig är hur den man tror älskar en sårar en gång på gång. Det är ofattbart, där finns det väl ingen avundsjuka eller vilja att förstöra?
Det är en sak jag inte fattar. Varför gör man vissa saker, varför säger man vissa saker för att sen komma tillbax och tro att allt skall bli som "förr". Att ett förlåt är okej och sen är de bara att gör om det igen! För ett förlåt är väl det viktigaste?
Nej inte för mig, jag vill inte ha ett förlåt jag vill ha förändring. Ingenting annat!
Om man själv vet vad som sårar en, vad man inte vill bli utsatt för,
VARFÖR UTSÄTTER MAN ANDRA FÖR DET?!
Visst fan är de ofattbart. Men ändå så jävla vanligt!

"Jag får men inte du!"



"No matter what you say about love
I keep coming back for more
Keep my hand in the fire, sooner or later
I get what i´m asking for"