Idag hade jag tänkte bjuda på lite sjuka bilder ifrån helgens bravader men jag har inte haft en stund över åt något annat än mina barn.
Lyckan var total när dom vaknade i morse och insåg att jag var hemma igen, pussar och kramar för allt vad vi var värda innan vi gick upp och barnen fick syn på sina paket.
Leo fick ett nytt Wii-spel och Leia massa puzzel och en bedårande Hello Kitty- dräkt.
Innan frukost hann vi med puzzel, tv-spel och göra rent till våra sköldpaddor.
Jag frågade barnen vad dom vill hitta på, Leia ville hem till moffa och Leo spela mer, men jag har gjort upp strikta regler för hans spelande både på min mobil och tvn för att minska risken för att följa någon annans fotspår.
Med andra ord blev det inte mer spelande utan något aktivt på schemat. Hockey, tänkte jag och Leo sken upp som en sol.
Syrran droppade vi vid morfar där hon lekte Bosse i "äntligen hemma" och tro det eller ej, jag åkte och köpte skridskor och hjälm.
Nu är jag hockeymamma på riktigt och trivs i min roll (synd att det är förbannat dyrt, man skulle haft en miljon eller två).
När Oliver slutade hämtade vi upp syrran för att åka hem.
Kvällen har spenderats tätt ihopsurrade i soffan alla fyra framför Mario och "Halv åtta hos mig" som denna vecka är på öjn.
Efter barnen somnat gick vi in och la oss (21:15) för att kolla på lite the O.C, ett halvt avsnitt hann vi med innan det börjades snarka och jag tvingades sätta på undertext för att förstå vad dom sa eftersom jag inte hörde ett ord.
Det är så underbart att ligga i hans armar och skratta så vi kiknar och bara pussas en massa.
Han visar mig varje dag att jag är speciell och viktig, vad mer kan man begära?
(snarkningarna är helt klart ett problem jag skall ta tag i på Apoteket imorgon).
Natt natt!
