Tvångstankar eller nojjor.

Jag hörde häromdagen på P3 när det handlade om just tvångstankar och andra knäppa nojjor vi människor har. Man fick så klart ringa in till programmet och berätta hur knäpp man var. Vissa saker kände jag rent spontant inte kunde vara sanna, det var så sjuka grejer som människor höll på med så jag blev nästan lite rädd.Detta gjorde ju så klart att jag började fundera på om jag hade något sådant och vad det i så fall skulle vara.
Jag skulle aldrig ha börjat tänka på det för jag kom fram till en jäkla massa "tvångstankar" jag har utan att jag lägger någon större vikt vid det utan att det bara går av farten eller är ren rutin.

Nu mina vänner tänkte jag så klart dela med mig av detta till er:

Jag kan inte gå på toaletten utan att sätta på kranen, detta oavsett om jag är själv hemma eller ute.

Det är en omöjlighet för mig att gå upp ur Åhléns garaget här i Visby utan att sätta mitt högra pekfinger på 3 stycken C-klistermärken som sitter där. Detta skall tilläggas att jag gjort enda sedan jag var liten.

När jag duschar kan jag inte tvätta mitt hår efter jag tvättat mig på ryggen, ryggen är alltid det sista jag tvättar av innan jag går ur duschen för annars känns det som all skit ifrån håret åker ner på ryggen.

Jag kan inte gå och lägga mig utan att gå in och kolla till barnen och lägga på dom täcket. Jag har testat några gånger bara för att jag vill klara det, men det kryper i hela mig och jag måste gå upp.

När jag tvättar mitt ansikte så måste jag smörja in det efter annars känns det som huden skall spricka.

Jag kan inte äta upp den sista kanten på en macka när jag äter den utan lämnar alltid cirka 2 cm kant.

Min dåligaste egenskap är nog att jag måste lukta på precis allt, jag stoppar inte in mat i munnen utan att ha luktat på det. Jag kan stå vid sköljmedelshyllan och lukta på alla sköljmedel innan jag bestämmer mig för vilket jag skall ha oavsett om jag nästan alltid tar samma.

När jag sminkar mig så kan jag inte börja måla ögonen utan att ha fyllt i ögonbrynen. Detta gjorde jag även när jag färgade dom även fast man inte kunde se någon skillnad.

Medans jag står och väntar i en kassa på en matbutik måste jag lägga i ordning tuggummin och halstabletterna.

Jag har tuggummin överallt på samma sätt som Maria Montazami har sina läppstift. Häromdagen hittade jag inget tuggummi och fick lite smått panik så jag började rota i min lilla väska och hitta 3 påsar, lyckan var enorm. Jag har nästan alltid ett tuggummi i munnen, jag känner mig naken, rädd, exposed utan mitt fanatiska tuggande.

(Därför är jag så klart överlycklig när Extra har kommit med små härliga burkar som man kan fylla på och hitta direkt. Jag tuggar alltid samma tuggummin, viktigt.)

Jag känner mig faktiskt inte så knäpp trots mina måsten här i livet, anledningen till detta kan väl vara att jag fick överbevisat för mig tack vare P3 att det finns dom som är tusen gånger värre.
Eftersom jag har väldigt stark självdisciplin så skulle jag aldrig tillåta mig själv att bli beroende av något. När det gäller just detta är jag stark som person och här skall det tilläggas att jag både varit rökare och snusare, men den dagen jag fick reda på att jag var gravid med Leo slutade jag utan att tveka en sekund. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte varit sugen på en cigg eller snus ibland men jag skulle inte falla tillbaka, aldrig någonsin och om jag skulle få för mig att röka någon gång igen så vet jag att när jag inte vill mer så slutar jag utan problem.
MEN när det gäller socker kan jag inte sätta mig emot det, det är omöjligt och jag fungerar inte som människa.
"Hej jag heter My och är sockerbereoende!".

Jag klarar mig inte en hel dag utan att äta eller dricka något med socker i, det behöver nödvändigtvis inte vara godis eller linkande. Ett glas saft räcker, men det är just det där glaset med saft jag inte klarar mig utan. Och i skrivande stund känner jag ett enormt sug efter ett glas kall BOBsaft Jordgubb så jag måste gå och fixa det NU.

Underbart gott!

Jag tror kanske att om jag verkligen skulle ge mig fan på att sluta med allt socker så skulle jag klara det, men eftersom jag inte känner att det inte påverkar mig på ett dödligt sätt om jag fortsätter så ser jag ingen anledning till att vara en bitch för att jag skall lägga av och få abstinens och ont i huvudet som jag får när jag inte får i mig tillräckligt med socker på en dag.
Ipren släng dig i väggen, ett glas saft gör susen.

Nu kommer säker många av er också börja tänka på era tvångstankar och nojjor, det är roligt och man blir förvånad över att man faktiskt inte är så normal som man tidigare trott.
"Vadå jag har inga tvångstankar, det har bara psykisktsjuka människor"
Hell No.