Barnen är lämnade på dagis och jag skall bege mig hem till Älsk för att ta sedan åka och träna.
Det finns inget bättre än att börja dagen med ett träningspass, det ger en så mycket ny energi.
Igår var det Kanelbullensdag, det firade vi med att bjuda hem lite folk på fika så klart.
Leia hjälpte mig glatt att duka på bordet medans Leo fixade kaffet, det började glatt tills bullarna kom fram och dom inte fick ta varsin innan dom andra kom. I 20 minute låg dom och grät och skrek i sina sängar.
Mina barn är uppenbarligen väldigt vana med att få som dom vill så när man säger nej går hela världen sönder och mamma är jättedum.
Men det får jag då va ibland, man kan inte få allt man vill och man kan definitivt inte skrika sig till det man vill ha.
Efter dessa 20 minuter kom dom ut till mig i soffan och kröp upp brevid mig och sa förlåt för att dom skrikit.
Jag fick då förklara för hundrade gången att dom skulle få bullar men att dom fick vänta, den här gången köpte dom det och vi satt och mös tills det ringde på dörren. Om våra gäster ens hade hunnit komma över tröskeln innan båda två stod med varsin bulle intryckt i munnen vet jag inte.
Jag tittade på Leo och började skratta, hans svar var " Men mamma, dom är ju här nu!".
Han hade ju helt rätt så vad kunde jag göra mer än att skratta åt dom.
Nej diska, byta om, ta en banan, åka till älsk, åka till gymmet, åka hem, äta lunch, dusch, hämta på dagis, äta mellis, gå till lekplatsen, gå hem, duscha barnen, laga mat, kolla på film, äta nattmack, läsa saga, lägga barnen, mysa ner mig i Os famn framför "Finding Neverland", äta nattmacka, mysa, sova!
Låter som en dag helt i min smak.
