Home sweet Home.

Idag hade jag tänkte bjuda på lite sjuka bilder ifrån helgens bravader men jag har inte haft en stund över åt något annat än mina barn.
Lyckan var total när dom vaknade i morse och insåg att jag var hemma igen, pussar och kramar för allt vad vi var värda innan vi gick upp och barnen fick syn på sina paket.
Leo fick ett nytt Wii-spel och Leia massa puzzel och en bedårande Hello Kitty- dräkt.
Innan frukost hann vi med puzzel, tv-spel och göra rent till våra sköldpaddor.
Jag frågade barnen vad dom vill hitta på, Leia ville hem till moffa och Leo spela mer, men jag har gjort upp strikta regler för hans spelande både på min mobil och tvn för att minska risken för att följa någon annans fotspår.
Med andra ord blev det inte mer spelande utan något aktivt på schemat. Hockey, tänkte jag och Leo sken upp som en sol.
Syrran droppade vi vid morfar där hon lekte Bosse i "äntligen hemma" och tro det eller ej, jag åkte och köpte skridskor och hjälm.
Nu är jag hockeymamma på riktigt och trivs i min roll (synd att det är förbannat dyrt, man skulle haft en miljon eller två).

När Oliver slutade hämtade vi upp syrran för att åka hem.
Kvällen har spenderats tätt ihopsurrade i soffan alla fyra framför Mario och "Halv åtta hos mig" som denna vecka är på öjn.
Efter barnen somnat gick vi in och la oss (21:15) för att kolla på lite the O.C, ett halvt avsnitt hann vi med innan det börjades snarka och jag tvingades sätta på undertext för att förstå vad dom sa eftersom jag inte hörde ett ord.

Det är så underbart att ligga i hans armar och skratta så vi kiknar och bara pussas en massa.
Han visar mig varje dag att jag är speciell och viktig, vad mer kan man begära?
(snarkningarna är helt klart ett problem jag skall ta tag i på Apoteket imorgon).

Natt natt!

Har just passerat Arboga i ett grå-regnigt höstväder.

Helgen har (i mina ögon) varit fantastisk! Så himla härliga människor man har fått beblandat sig med. Både gamla och nya!:)
Vi har hängt i gäng mest hela tiden och inte haft någon stress i kroppen (förutom idag!) vi har varit på folkets park i Motala, kört fel, bara ätit snabbmat, sovit flera timmar i ett sträck, varit vakna i längre, varit på världens minsta IKEA, lyssnat på musik, shoppat och bara myst.

Nu är vi påväg till Nynäshamn, Mysan kör och bredvid sitter jag. (Hon kör som om hon stulit bilen) ligger på stadiga 140km/h. Flott värre!!
På båten väntar en film och en sammanfattning utav dagarna som gått. Sedan skills vi åt och jag hoppas innerligt att vi inte ses på en vecka! Eller?????? Haha, jag skämtar bara! Vi har haft otroligt fina dagar och jag är superbautaglad över att vi fått sådan bra kontakt igen, jag och Maysan. Med 18 i bagaget så ser jag oss numera som ett oåterskiljaktigt par i våra bästa år. Där bråk, seriösa snack och pepp till livet är en vardag. Det gäller att hålla människor man tycker om nära hjärtat och vårda vänskapen som en kolonilott! Holy moly vad jag snackar! Det sägs att man ska sköta sitt eget liv och skita i andras... Å det är väl inte precis det ni alla gör som kikar in här?? Nu vill jag inte dra er alla över en kam, men endel av er borde ju bara "get the fuck out of here" och sköta erat eget. Men visst, det är ju bara så himla smaskigt att gotta sig i andras liv.
Nu tackar jag för mig och säger slutligen till er alla; Lugn i kanoten!

Adios you crazy amigos!
Hälsningar Jenny aka Ellen Page!

Roadtrip!

Jaha då befinner man sig för tillfället i den lilla hålan Askersund där man enbart erbjuds pizza och en klippning.
Jag och Älsk är på en liten roadtrip för att rensa våra tankar och öppna våra sinnen.
Igår shoppade vi loss i Sthlm innan vi satte oss i bilen genom "halva" Sverige. Vår bilresa hit är värd att berätta om men det får bli vid ett senare tillfälle för nu skall vi bege oss emot Örebro.
Ikväll är det Parken i Motala som gäller, ses vi där?
Absolut!
Bussen går kl 21.
Gött mos!

Släpp mig aldrig.

Money.

Det finns inget värre än att bråka om pengar, det känns så onödigt och dumt.
Men ibland är det tydligen befogat, när personer inte fattar bättre själva.
Jag tänker inte gå in på summor eller liknande utan bara säga att jag förstår inte hur man INTE kan se till att ens barn har mat på bordet, tak över huvudet och hela kläder när man tjänar så förbannat bra som vissa gör.
Allt jag får går enbart till mina barn eftersom jag är själv att betala för allt ( förutom det jag får av försäkringskassan ), jag går knappt runt men gör så gott jag kan för deras bästa.
För mig och dom flesta andra hade det nog varit en självklarhet.
Men vissa är för stora egoister för att ens klara av att se till sina barns bästa.

Det gör ont i mig!

Nellie.

Idag fyller min underbara brorsdotter år så ikväll blir det kalas och massa mys.

Hon är en helt otrolig liten dam på alla sätt och vis, så speciell att jag till och med har hennes namn tatuerat.
Jag älskar henne som hon vore min egen dotter.

Idag ångrar jag att jag inte åkte ner till hbg igår och sket i vad Mr tyckte om det. När jag får höra av spelare, fruar och supportrar att dom saknade mig igår så ångrar jag mig.

May skickade till mig och skrev att han saknade mig och min vänlighet igår, han hade tänkt tillbacka på när HIF vann cupen förra året och jag var med och firade. Han är en underbar människa och jag är så otroligt tacksam att jag har fått chansen att lära känna honom.

Nu skall jag göra mig i ordning för att sedan hämta upp Älsk och göra en massa måsten.

When I held yá.

Tänk om man ändå kunde sjunga eller skriva sina egna låtar.

Halo.

No more.

Ibland så finns det inga ord längre, så är det just nu så jag slänger in lite bilder istället.

Fråga Olle!

På gator röda och blå.

Dom riktiga vinnarna.

HERREGUD vad jag önskar att jag bodde kvar i Helsingborg just idag. Den här dagen vill man inte missa, fest hela dagen och hela natten. SM-Guldet har kommit hem till Olympia.
Jag har fått många mail idag ifrån er söta människor i HBG som undrat om jag var på plats. Jag har inte hunnit svara på alla så jag gör det här istället.
Tyvärr inte, jag sitter hemma på Gotland och följer allt som händer både över nätet, via sms och mms. Tjejerna uppdaterar flitigt så det känns nästan som om man vore där med dom. Jag saknar dom, tur att det finns facebook och mobiltelefoner nu för tiden.

Fy vad jag saknar fotbollen just nu, det är inte hälsosamt för fem öre.

Movies.

Tro det eller ej men vi har gått och blivit med sköldpaddor, jajamen ni hörde rätt. Två små filurer har tillkommit i vår lilla kärleksfulla familj. Leonardo och Raphael (Leo säger dock Raffaeld), Turtles för hela slanten här. Väntar bara på att Leo kommer på att han måste ha Michelangelo och Donatello också.
Vi har pratat om att vi skulle köpa ett akvarium med fiskar ända sedan vi bodde i Solna, men när jag väl var inne i affären och ens tänkte tanken på att köpa fiskar fick jag ont i magen. Så två sköna lirare blev det istället.
Jag har absolut ingen aning om vad jag gett mig in på och i nuläget är Google min absolut bästa vän.

På tal om bästa vän, kl är 02:05 och jag är ännu uppe. Ingen krogen här inte utan en mysig och lugn hemma kväll med mina kära barn och bästa Älsk.
Medans jag la barnen skar hon upp en underbar fruktsallad som vi ät av, plus godis och som om det inte vore nog... Vi slängde i oss massa ostbågar också så just nu mår jag så otroligt dåligt att jag bara vill kräkas.
Kvällen till ära såg vi två kärleksfilmer (så klart).
Den första hette "A little bit of heaven", den var faktiskt bra. Man både grät och skrattade om vartannat. den berörde mig otroligt pga att jag någonstans insåg att det krävas att man skall vara döende för att folk skall få upp ögonen och bry sig. I den här filmen handlade det om att en pappa som inte brytt sig om sin dotter under många många år helt plötsligt började bry sig när hon fick cancer, då fick han för sig att han kunde köpa henne frisk. Pengar pengar pengar. Det gjorde ont i mig och jag hoppas för allt i världen att det inte skall behöva ske något så drastiskt för att pappan till mina barn skall börja se klart.
Den andra filmen hette "Letters from Juliet", den var vacker och en riktigt lovestory men vi var övertrötta och satt mest och skrattade bort allt seriöst, sjöng på gamla dåliga låtar som vi tyckte oss höra i filmen och gjorde om scenerna i filmen i våra huvuden högt.
Men den var superromantisk och jättegullig, även den väckte jobbiga känslor hos mig så en äldre dam säger till sitt barnbarn "Hennes mamma valde att lämna henne när hon var liten, du vet att dina föräldrar älskar dig" (dom hade dött i en trafikolycka).
Sånt gör förbannat ont, jag klarar inte av det. När jag kan relatera till mina barns liv och hur jag är rädd att det kommer bli för dom då brister det inom mig.
Som ni förstår så har jag haft en toppenkväll, trist att jag missade hockeyn dock.

Det är en dag imorgon också och mina barn (som förövrigt bestämde att dom skulle sova i Leos säng tillsammans ikväll för att dom älskade varandra) kommer vakna snart och komma in till mig så jag får passa på att stänga ögonlocken ett tag.
-God natt!

Djuraffären.

När min förbannade migrän har släpp skall jag hämta upp mina barn och åka med dom till djuraffären. Leo önskar sig ett djur och jag älskar djur så något skall vi väl kunna hitta på.
Är lite inne på en sköldpadda, men sedan jag köpte en i Tunisien och min kära vän som var med åkte på salmonella så är jag lite smårädd för alla läskiga sjukdomar dom bär på.
Det visar sig om vi kommer hem med något överhuvudtaget eftersom kravet var att Leo skulle våga hålla i det djur vi köper så är risken ganska liten.
Han är min lilla rädda kille och Leia är inte rädd för nått eller någon. På gott och ont.
Nej nu för det vara klart för den här gången, mitt huvud hänger inte med.

I feel like i´m falling apart inside.

Sedan i Måndags har jag känt mig skakig och snurrig i huvudet. Jag har trott att det berott på sömnbrist som vi alla småbarnsföräldrar lider av, men jag tycker ända jag sovit relativt mycket för att vara jag.
Kanske är det mitt låga blodtryck som spökar igen eller mina dåliga matvanor och överdoserande träning.

Jag vet att allt jag skriver nu bara är tomma ord och ett sett för mig att fly ifrån mina djupare problem.
Att få ett datum till något som kommer vara den värsta dagen i ens liv över en månad längre fram tycker jag är hemskt men förståligt.
Just nu snurrar allt och alla innersta känslor driver mig till vansinne. För första gången vet jag inte om jag kommer orka kämpa till slutet, för den dagen kommer bli slutet på mitt tidigare liv och början på något nytt.
Jag har familj, vänner, pojkvän och er som står bakom mig men som vanligt vill jag orka och klara allt själv.
Detta är mina sämsta egenskaper, att jag inte kan gråta "mina egna tårar", tror att jag klarar allt själv och har förbannat svårt för att berätta hur jag egentligen mår för dom i min omgivning.

Varje dag säger jag till mig själv att jag skall berätta mina djupaste tankar eller om någon frågar hur jag mår så skall jag vara ärlig. Inte lysa upp som en sol och säga "det är bra tack, hur är det med dig?".
Detta handlar alltså om mina närmaste, med bekanta vet man att alla köra samma repliker. Skulle någon man bara känner ytligt svara "Jag mår så jävla dåligt", skulle man blivit helt paff och inte veta hur man skulle bete sig. Så funkar vi av naturen tror jag.

Min äldsta och bästa vän läser av mig även över telefon, hon ringde idag när hon gick till jobbet och vi pratade på ett bra tag. Hon frågade så klart hur jag mådde, jag svarade som vanligt "Bra", hon sa "My gör du verkligen det, jag tror inte det". Så var vi där, jag skulle öppna mig och berätta hur jag mådde. Dem "lättaste" frågorna eller tankarna delade jag med mig av, men det som ligger där inne och gror kan jag inte få ur mig. Så många gånger som jag försökt med alla möjliga människor, men hela käken låser sig på mig och jag får inte fram ett ord. Jag kan gå och förbereda mig att det här och det här skall jag säga när jag skall till min psykolog, sen sitter jag där i stolen och allt blir bara tomt. Alla känslor försvinner och jag stänger av.
Han påstår att jag är en känslomänniska och att jag har lätt att förstå och ta hand om andras känslor (b.la mina barns) men mina egna skjuter jag undan.

Till när?
När skall jag plocka fram skiten och bara spotta ur mig allt, skrika, gråta och kasta saker omkring mig när ingen ser?
En dag kommer bägaren rinna över det vet jag, men när?
Jag har lovat mig själv att om jag inte fått ur mig allt när den utsatta dagen är över så skall jag berätta precis allt. Då skall allt rensas undan och jag skall kunna andas igen.

Det kanske kommer vara värt att må piss i en månad till, men sen är det över och då skall jag aldrig må så som jag mått dom senaste 5 åren igen.
Eller hur?

Prioritera.

Om man knappt träffar sina barn alls pga att man sätter karriären före barnen är väl kanske en sak. MEN när man väl är ledig inte vilja spendera alla dom dagarna med sina barn är sinnesjukt. Det bevisar tillräckligt.
Letar resa för mig och barnen, vi skall bort och bara njuta av sol och bad.

Ägd.

My hips don´t lie.

Min kropp har fel och brister precis som många andra anser om sina egna kroppar.
Men oavsett alla fel jag har så kan jag inte annat än älska den för allt den gör för mig. Den har skapat och burit mina underbara barn och gett dem dom bästa förutsättningarna för ett sunt liv.
Jag har en enormt bra ämnesomsättning vilket gör att jag kan äta allt socker jag behöver för att fungera utan att gå upp i vikt.
MEN i somras när jag inte kunde träna och jobbade hela tiden gick jag upp i vikt, hela 5 kilo.
Eftersom jag är van att äta var fjärde timme så blev mitt oregelbundna ätande och allt cola drickande en chock för min kropp.Under den tiden så mådde jag inte alls bra kroppsligt, jag är van att träna mycket och hade jag inte haft ett jobb där man sprang runt hela tiden så hade jag gått under.

(Jag kom av mig i mitt skrivande när "Eftertio" började. Det handlar om prestationsångest och just nu är Anders Bagge gäst. Vilken underbar människa han är. Tänk att tom dom största lever med denna känsla, nyttigt för oss andra att veta om.)

Jag visste att mina kilon jag gick upp under sommaren skulle vara lätt att bli av med. Sagt och gjort, jag köpte ett träningskort och har nu tränat i en månad och blivit av med dessa kilon.
Detta gör att jag är otroligt tacksam för hur min kropp fungerar. Min kropp har en grund och jag har lätt att hitta tillbaks till den oavsett om jag varit gravid eller gått upp/ner i vikt.

(Jag har fastnat helt i Eftertio och känner att jag tappat fokus på ämnet så det blir bara massa ordbajsande just nu. Vi släpper det här och kollar klart på detta underbara program innan jag drar iväg till gymmet. Gunilla Persson borde sett detta avsnitt så hon får hjälp att tänka till i hur hon beter sig mot sin kära lilla dotter.)

Who am I to believe in love?

True.

Jag vill fly ifrån min egen verklighet.

Lycka är att finnas till.

Natten till idag sov jag max en timma pga att hela sängen var full med massa armar och ben. Det slutade med att jag fick lägga mig nere vid fötterna på mina barn för att åtminstone få plats.Mitt största problem var dock inte bristen av plats utan alla tankar som snurrade. Ibland så ville jag bara väcka O för att höra hans röst men eftersom han skall upp kl halv 7 varje morgon så kändes det fel.
Han skickade det bästa sms som man kan få till mig när jag gick upp ur sängen och det gjorde väldigt mycket. Idag har jag och barnen bara tagit dagen som den kommer utan stress eller måsten. Hela lägenheten har varit full med leksaker och sängarna har varit obäddade, något som aldrig händer annars.
Efter lunch bestämde Leia att hon ville åka till Almedalen och Leo att han ville till leksaksaffären, så fick det bli.

I Almedalen gömde hon sig dock i vagnen vilket även jag önskade att jag kunde göra, det var en miljon äckliga fåglar som svärmade runt mitt huvud och stod på mina skor samtidigt som dom försökte äta ur händerna på mig.

Det var lite för kallt för att stanna på lekplatsen och Leia var inte så pigg så vi gick upp till leksaksaffären istället där vi spenderade en timme innan dom kunde bestämma sig för vad dom ville köpa.
>
Till slut fick Leia syn på ett stort Hello Kitty hus och Leo en stor lego kartong ifrån Cars 2 med flyg och massa bilar.
Så ni kan ju räkna ut vad jag har sysslat med ikväll, byggt lego för fulla muggar.

Han var lite otåligt att allt inte var klart på 2 minuter men när det väl var klart så var han överlycklig.

Vi har även införskaffat en ny rutin i vår lilla familj som den här gången handlar om deras matvanor.
Innan varje måltid skall dom äta upp en liten grönsak som ligger på deras tallrik. Anledningen till detta är att mina barn är livrädda för grönsaker, Leia lite bättre än sin brorsa.
Idag började vi med en gurka som jag skurit som ett L till dom, Leia stoppade in den i munnen utan problem och bad tom om mer. Leo kämpade på med sin bit ett tag och svalde sedan ner den med vatten. Men han åt den och var så otroligt stol efteråt.
Med den metod hoppas jag hitta någon grönsak som dom gillar och samtidigt lära dom att det är inte livfarligt att smaka på något nytt.

Ikväll försökte jag även lägga dom utan att ligga vid båda två innan dom somnade. Det gick sådär.
Först grät dom, sen var dom arga, sen somnade Leia men Leo kunde inte komma till ro så jag fick gå in och sätta mig vid hans säng och sjunga lite för honom tills han somnade.


Ikväll har jag varit ensam vilket har känts otroligt skönt faktiskt, jag längtar efter att gå och lägga mig i min säng själv.
Ibland är det ju så, ibland vill man bara vara själv utan krav och måsten.
Just nu tror jag inte O hade velat vara här iaf eftersom jag sitter och dreglar pga att jag smörjt in mina blåsor med Exylokan.

Varför var jag inte född till Syrian, vilka vackra kvinnor det är.

(Ja jag såg "Mitt stora feta Syrianska bröllop" ikväll).

Detta inlägg har tagit mig över 2 timmar att skriva. Förstår inte hur det är möjligt eftersom jag enbart rest mig ur soffan vid två tillfällen då Leia vaknat till.

Jag ger upp och säger God natt istället.

River muren.

Nu har jag kämpat för att bygga upp en ny mur runt mig och mina barn, en mur som ingen skall kunna ta sig över om jag inte tillåter det.
Det har blivit som mitt revir och där skall ingen annan komma in utan tillstånd.
Jag trodde att jag hade lyckats, att min mur var så pass hög att ingen bara kan klampa in men uppenbarligen hade jag fel.

Just där och då blev jag så paff att jag inte riktigt visste om det var på allvar eller om det var ett skämt. I min värld så frågar man om lov innan man gör något som berör en annan människa.
Idag kom ångesten tillbax igen och min mamma kom till undsättning.
Jag fick gråta i hennes famn medans hon bara höll mig sådär hårt om man vill att någon skall hålla om en när man är ledsen.
Som vanligt så visar jag inte något för mina barn utan håller dom utanför alla känslor även fast jag blivit tillsagt att visa dom att även jag kan vara sårbar.

Mina planer var att åka och träna men halvvägs dit så fick jag jättedåligt samvete för att jag åkte iväg för att dämpa min egen ångest när jag precis träffat barnen igen efter att inte ha haft dom på två dagar. Det blev istället att jag svängde in på Maxi och handlade filmer till dom och massa godis.

Nu har min orimliga pojkvän kommit tillbax efter sin match så vi skall fortsätta att se the OC och jag skall söka lite trygghet hos honom.

15 år igen.

Vi vaknade vid 15:30 idag, slängde oss i soffan och började att se på the OC. Jag har det tre första säsongerna så nu skall vi beta av dom.
Klockan 18 hämtade mamma oss och då var det dax för middag.
En underbar lördag med min kära. Middag, djupa diskussioner och en gitarr.
Nu ligger vi i soffan i pyjamas och kollar på the OC igen.
Imorgon kommer barnen hem ifrån sin farmor igen och då är det dax att bli "vuxen" igen.

Hoppas ni haft en lugn och skön lördag!

Efterfest.

Nu är inflyttningsfesten avklarad och utgången gjord.
Vi sitter fyra tappra själar i soffan och dricker te och kollar på Svanprinsessan.
Jag och Oliver överväger att över ge Jenny och ja va han nu hette. Jag och namn!
Kvällen har varit toppen iaf.
Godmorgon eller säger man godnatt kl halv fem?

Han.

Jag börjar sakta men säkert känna mig mer och mer hel igen. Allting som varit håller på att bli mitt förflutna och jag ser varje dag som ett berg jag besegrat. Nu ser jag på min framtid med andra ögon, med känslan av att våga tro igen.
Jag är ganska säker på att det är han som får mig att se ljust igen, han som varit en del av mitt liv i över ett år nu.
Han får mig att våga tro på kärleken igen och våga tänka tanken att lita på en annan människa. Jag kommer aldrig någonsin kunna lita på någon till 100 % men om det är någon jag litar på så mycket som jag kan så är det på honom.
Jag har försökt intala mig själv flera gånger att vi inte är rätt för varandra, att vi lever för olika liv och att mina problem tynger honom. Men varje dag när jag ser honom så pirrar det till i magen och ett underbart lugn infinner sig hos mig. Hans närhet gör mig trygg, hans sätt att ta i mig och se på mig för mig att smälta.
Barnen trivs otroligt bra med honom och frågar varje dag när han kommer hem. Det är vi nu. Dom känner det och jag vågar känna det.
Jag älskar känslan jag bär på just nu och jag hoppas få kunna känna så här väldigt länge om inte för alltid.
Han är den rätta, han har funnits där hela tiden. När jag varit nere i dom djupaste dalar så har han fångat upp mig och när jag skrattar så jag gråter kollar han på mig och bara ler och pussar på mig.
Något jag är säker på är att det har inte funnits någon som jag har så roligt med som med honom. Jag älskar hur vi tjafsar om orimliga saker och sedan skrattar åt det (ja det är din mening).
Med honom finns det inga krav och måsten, vi tar varje dag som den kommer och njuter av det tillfällen vi får ihop.
För ett halvår sedan trodde jag aldrig att jag kunde känna så här igen, nu börjar det sakta men säkert växa otroligt starka känslor inom mig.
Jag vågar till och med säga att just nu är jag lycklig.
Självklart vet jag att det kommer komma stunder då jag känner att hela världen ramlat över mig igen, men jag vågar även känna efter när dom känslorna kommer. För nu, för första gången, så vet jag att jag verkligen har någon där som kommer fånga mig när jag faller och som inte kommer släppa mig.

Ja jag är kär.

Arbetsförmedlingen.

Jag har vädligt mycket emot arbetsförmedlinge men idag fick jag träffa en helt underbar handläggare. Hon förklarade allting för mig som om jag vore 5 år och gav mig massa beröm för min energi och personlighet.
Jag kände hur jag växte lite som människa efter att ha varit hos henne.
Nu jäklar skall jag hitta ett jobb, jag behöver pengar och det är NU!
Sen är jag alldeles för social för att gå hemma hela dagarna, jag vill träffa folk och dela med mig av mig själv.
Nu skall jag snart springa ner i tvättstugan innan jag skall hämta mina diamanter på dagis. Vädret är riktigt trist och kallt så vi får hitta på något kul inne idag, kanske baka eller måla nya tavlor. (Inte i akryl).

Ikväll har jag en stor överraskning till min kära mor. Antingen kommer jag inte vara hennes dotter längre eller så kommer hon bli jätteglad. Det återstår och ser, men jag räknar med en predikan på 20 minuter ungefär.

TräningsTorsdag.

Jag är nyss hemkommen ifrån gymmet. Skall slänga i mig lite mat, in i duschen och iväg till Arbetsförmedlingen innan jag skall hem och bära ner all tvätt till tvättstugan för att sedan hämta barnen på dagis.

Kl 17 är det dax för träning igen, barnen går på sitt pass och jag på mitt.

Torsdagar innebär dubblaträningar och jag älskar det.

Stress stress stress.

Blixten så klart.

Ända sedan april har Leo varit lovad en Blixten säng, nu efter massa tjat och bråk har han äntligen fått den och lyckan är total.

Jag trodde dock att han skulle sova som en prins i hans nya säng hela natten men icke sa nicke, som vanligt kom han in till mig runt 3 och kröp ner brevid mig och syrran.
Vår lägenhet var helt klart gjord för denna säng, det var på millimetern att vi fick in den i hans rum.

Dom har lite problem.Det är precis att den går in.Leo sliter upp den för allt vad han är värd.Nöjd liten kille.Utslagen liten kille i sin nya säng.

Blixten står och lyser för sin ägare hela natten.

Massage.

Trots massa trams i morse så slutade min dag otroligt bra.
Efter spinningen fick jag ny energi och kände att livet var på min sida igen.
Efter att jag hämtat barnen på dagis så spenderade vi ett tag i lekplatsen innan vi gick hem för att jag höll på att frysa ihjäl. En bra höstjacka står högst upp på min inköpslista nästa helg.
Oliver kom till oss och han och barnen lekte Kung fu panda för fullt, det är en underbar känsla att se barnen skratta och ha så roligt med honom. Leo klättrar och hoppar för fullt, sånt som jag inte riktigt klarar av eller helt enkelt inte är lika kul med morsan.

Kvällen har jag spenderat med min kära vän Jeppa, vi har degat i soffan framför en massa skit på tvn.

Han bjöd mig även på 2 TIMMARS massage som slutade med att vi låg på golvet och han lekte naprapat och knäckte diverse delar på min kropp. Tur att ingen såg oss för det måste sett otroligt roligt ut, men duktig är han och jag känner mig som en ny människa.
Frågan är bara hur min kropp kommer må imorgon på gymmet, lär nog vara lite öm i musklerna.

På sporten ikväll bjöd Niklas Wikegård på en show som alltid. Finns det någon som ser så otroligt entusiastisk ut som honom när han berättar. Han uttryck är i klass med allas vår Arne.
Snart kan han lägga hockeyn på hyllan och hoppa in som dirigent i vilken orkester som helst utan att problem.
Något annat som jag konstaterad inom tvväg ikväll är att hästbonden i "Bonde söker fru" ser ut som en blandning mellan HIFs sportchef Jeppe Jansson och Ola Toivonen. Lite små lustigt måste jag säga.

+

=


Jag hade sett fram emot att få sova själv i min stora nya säng i natt men när jag skulle gå och lägga mig så skrek en liten prinsessa rakt ut, hon är inne i en ålder eller period (va vet jag) där hon drömmer extremt mycket och vilt.
Från att bara skrika rakt ut till att nu ligga här brevid mig och skratta i sömnen. Barn är ett underbar mysterium som jag älskar att försöka klura ut.
Hennes närvaro brevid mig är iaf helt klart bättre än att sova själv, nu får vi bara se hur lång tid det tar innan prinsen kommer in också. Vi har full säng varje morgon i denna lägenhet.
~Kärlek~

EM.

Grattis Sverige till en grym insats!

Spinning!

Kl 12 skall har jag lurat med mig Robin på lite spinning. Ringde honom precis, han lät ganska nyvaken men påstod att han var sjukt taggad.

Min morgon började med att måla trappan en sista gång, få parkeringsböter och tappa bort nycklarna

Någon gång mellan 13-15 idag kommer en STOR överraskning till Leo som han väntat på sedan i April. Lyckan kommer vara total och jag kan garantera att han kommer sova i sin säng i natt och alla andra nätter framöver.

Dom ringde mig för 5 minuter sedan och sa att dom hade en tid för mig på magnetröntgen 20 minuter senare, härlig framförhållning.

Målarmästaren!

Jag håller på för fullt med målandet av mamma och pappas trappa.
Att måla är bland det bästa jag vet, MEN att måla en trappa är fan ingen lek.
Balanserande på bräder, stående på stegen, liggandes på rygg, hängandes över kanten. Ja you name it.
Men resultatet (än så länge) är super snyggt så det får vara värt alla droppar i pannan, över armarna och förstörda naglar!

Jag är kär och galen!

Hemligheten.

Idag var jag vid min psykolog igen, det känns så fruktansvärt jobbigt att ta sig dit för då vet man vad som väntar en. Allt dras upp igen och alla tankar sätter fart på nytt, men efter varje gång jag varit där så känner jag att ännu en liten bit av mig läkt.
När man får svar och man får en förklaring till vissa beteenden så känns det lättar ett acceptera. Man får lite logik i saker och ting även fast det är långt ifrån logiskt eller ens normalt.
Jag blev tipsad idag att läsa en bok som heter "Hemligheten", skriven av Dan Josefsson och Egil Linge. Psykologen trodde att den skulle hjälpa mig att få svar på lite fler frågor och kanske förstå lite bättre hur vissa människor beter sig och varför. När jag var klar svängde jag direkt in på bokhandeln och beställde boken.
Så nu skall det läsas för fullt.

Svek.

Det finns inget jag kan göra längre mer än att lyssna på min psykolog.
Jag måste sluta lägga mig energi på att han inte hör av sig till barnen eller sätter dom först.
Alla hans svek mot dom göra så förbannat ont, mer än alla gånger han svikit mig ihop.
Denna helg skulle han komma men hörde inte ens av sig om hur det blev innan jag skickade ett argt sms och ifrågasatte hur han tänkte.
Att åka till Hbg och visa upp sig går förbannat bra, men att åka till lilla Gotland som man lovat sina barn skiter man i.

Jag tackar Gud för att mina barn har massor av andra som älskar dom och sätter dom först i alla lägen.
Ni vet vilka ni är, jag älskar er!

Jack Sparrow

Utan att tveka en sekund hade jag velat gifta mig med Jack Sparrow, hans karaktär är så jäkla underbar så man kan omöjligt få nog.
Som ni säkert förstår nu så har jag kollat på "Pirates of the Caribbean- i främmande farvatten".
Överlag så tyckte jag inte att filmen var mycket att hänga i julgranen men som sagt så gör Jack Sparrow hela filmerna värda att se.
Något som jag även la märke till var att "Chippen" hade en gästroll som präst i filmen. Visste inte att han hade en skådespelarkarriär på g också.
Alla "Pirates of the Caribbean" filmerna är så fruktansvärt mörka hela tiden, så fort det kommer en ljus scen reagerar man direkt på den, vilket jag tycker är lite jobbigt att titta på.

Nog om filmen och min blivande man.

Dagen har varit supermysig från början till slut. Det blev dock ingen sovmorgon för mig trots att mina små somnade sent igår, idag somnade dom desto tidigare. Klockan 20 sov dom som små grisar inne i min säng båda två.

Vi började morgonen med att se "Toy Story 2" medans vi åt frukost, efter det satte vi på Smurfarna på hög volym och dansade loss för fullt så grannarna kan inte trott att vi var riktigt kloka så som vi skrattade och hoppade runt med balkongdörren öppen.
Efter detta bestämde vi oss för att gå en promenad i det fina vädret så ner med Leia i vagnen och Leo bestämde att han skulle ta sin sparkcykel idag. Jag var rädd att han skulle bli trött snabbt och ge upp men han åkte för fullt och hade hur kul som helst utan att gnälla en gång. Barnen ville gå till leksaksaffären så vi tog sikte mot stan men på vägen gjorde vi ett stop hemma vid Os mamma och pappa. Där höll dom på för fullt att "städa undan sommaren", Leo fick hjälpa till att fixa med poolen och spruta vatten. Jag och Leia satte oss trappan och tittade på medan grabbarna höll på att trixa runt.
Os kära föräldrar gav barnen en Snowracer som dom inte skulle ha längre, lyckan var total.
Så i vinter vet vi vad vi skall göra och nu längtar Leo ännu mer efter snön.
Efter vårt lilla depåstop gick vi ner på stan och åt mat och mötte upp mamma och kusman.
Vi bestämde att åka med hem till mommo och moffa en stund (som blev hela kvällen). Det fina vädret höll i sig så vi passade på att ta en promenad till ner till Linds växthus för att kolla på fiskar och köpa en kruka till vårt stora "träd".
Middag blev vi bjudna på och massa lera byggde vi med allihop, grannar, mommo, moffa, kusma, barnen och jag.
Till slut tog tröttheten över så vi bestämde oss för att åka hem, Älsk hämtade upp oss och kvällen har så klart spenderats med henne.

Förövrigt så vill jag säga åt alla som INTE såg "Fångarna på fortet" ikväll att se reprisen eller kolla på Youtube efter Patrik Ekwalls (nu stavade3 jag säkert fel men jag har iaf lärt mig vad han heter) underbara insats på löparbandet. Det kallar jag underhållning på hög nivå och jag hoppas för allt i världen att han kommer få äta upp det ett tag.

Min säng är full med små armar och ben så jag skall försöka brotta mig ner där någonstans nu. Det finns inget i världen som slår att få dela säng med sina barn och höra deras lätta andetag.

Total lycka!

Godnatt alla pirater!

Idiot.

Allt kan vända pga ett jävla sms.
Just nu har jag lust att spy ur mig vilken idiot han är men han är inte ens värd det.
Fy fan säger jag bara.
Jag har hela tiden haft mina barn under mina vingar men nu är det mer än någonsin. NU får det fan va slut på alla svek...

Bara ben.

Jag trotsar kylan och alla läskiga rubriker i tidningarna om snökaos hit och dit. Man får passa på så länge det går. Ikväll vet jag att det är tre tröjor och långkallingar av ull som gäller.

Fredagsmys.

Idag är barnen ledig ifrån dagis så vi har passat på att göra massa mysiga saker ihop.

Vi började morgonen med att lägga oss under en filt i soffan och kolla på "Andra sidan häcken", efter det åt vi en ordentlig frukost och byggde med lego.

Tillsammans bestämde vi oss för att åka ner till biblioteket och leka lite i almedalen.

Det blåste dock något fruktansvärt nere vid havet så efter 40 minuter på lekplatsen kom vi fram till att vår lekplats var mycket bättre.

Där finns det alltid barn att leka med och alla buskar skyddar mot vinden.

Medans jag satt i solen och tog kort på mina diamanter som lekte runt överallt fick jag sällskap. Jag frågade om han gick hit ofta men han verkade inte ett dugg intresserad. Torrkille.

Nu har vi precis ätit mellis och sitter i soffan och myser framför "Svanprinsessan". Ikväll är det hockey och Idol på schemat.

Har en trött tjej brevid mig just nu.

Simmar.

Fit for fight.

Mina ben är som spagetti ikväll, jag orkade inte ens sitta i soffan utan har intagit ryggläge i sängen.

Efter ett stenhårt benpass igår, crosstrainern, gym och pulsmedelpass idag så känns det.

Jag ser inte fram emot morgonens träningspass just nu, risken att jag känner annorlunda imorgon när min kropp är ännu mer stel är minimal.

Men vad gör det?

Det är bara att bita i det sura äpplet och köra på.

Det är min melodi!

Tvångstankar eller nojjor.

Jag hörde häromdagen på P3 när det handlade om just tvångstankar och andra knäppa nojjor vi människor har. Man fick så klart ringa in till programmet och berätta hur knäpp man var. Vissa saker kände jag rent spontant inte kunde vara sanna, det var så sjuka grejer som människor höll på med så jag blev nästan lite rädd.Detta gjorde ju så klart att jag började fundera på om jag hade något sådant och vad det i så fall skulle vara.
Jag skulle aldrig ha börjat tänka på det för jag kom fram till en jäkla massa "tvångstankar" jag har utan att jag lägger någon större vikt vid det utan att det bara går av farten eller är ren rutin.

Nu mina vänner tänkte jag så klart dela med mig av detta till er:

Jag kan inte gå på toaletten utan att sätta på kranen, detta oavsett om jag är själv hemma eller ute.

Det är en omöjlighet för mig att gå upp ur Åhléns garaget här i Visby utan att sätta mitt högra pekfinger på 3 stycken C-klistermärken som sitter där. Detta skall tilläggas att jag gjort enda sedan jag var liten.

När jag duschar kan jag inte tvätta mitt hår efter jag tvättat mig på ryggen, ryggen är alltid det sista jag tvättar av innan jag går ur duschen för annars känns det som all skit ifrån håret åker ner på ryggen.

Jag kan inte gå och lägga mig utan att gå in och kolla till barnen och lägga på dom täcket. Jag har testat några gånger bara för att jag vill klara det, men det kryper i hela mig och jag måste gå upp.

När jag tvättar mitt ansikte så måste jag smörja in det efter annars känns det som huden skall spricka.

Jag kan inte äta upp den sista kanten på en macka när jag äter den utan lämnar alltid cirka 2 cm kant.

Min dåligaste egenskap är nog att jag måste lukta på precis allt, jag stoppar inte in mat i munnen utan att ha luktat på det. Jag kan stå vid sköljmedelshyllan och lukta på alla sköljmedel innan jag bestämmer mig för vilket jag skall ha oavsett om jag nästan alltid tar samma.

När jag sminkar mig så kan jag inte börja måla ögonen utan att ha fyllt i ögonbrynen. Detta gjorde jag även när jag färgade dom även fast man inte kunde se någon skillnad.

Medans jag står och väntar i en kassa på en matbutik måste jag lägga i ordning tuggummin och halstabletterna.

Jag har tuggummin överallt på samma sätt som Maria Montazami har sina läppstift. Häromdagen hittade jag inget tuggummi och fick lite smått panik så jag började rota i min lilla väska och hitta 3 påsar, lyckan var enorm. Jag har nästan alltid ett tuggummi i munnen, jag känner mig naken, rädd, exposed utan mitt fanatiska tuggande.

(Därför är jag så klart överlycklig när Extra har kommit med små härliga burkar som man kan fylla på och hitta direkt. Jag tuggar alltid samma tuggummin, viktigt.)

Jag känner mig faktiskt inte så knäpp trots mina måsten här i livet, anledningen till detta kan väl vara att jag fick överbevisat för mig tack vare P3 att det finns dom som är tusen gånger värre.
Eftersom jag har väldigt stark självdisciplin så skulle jag aldrig tillåta mig själv att bli beroende av något. När det gäller just detta är jag stark som person och här skall det tilläggas att jag både varit rökare och snusare, men den dagen jag fick reda på att jag var gravid med Leo slutade jag utan att tveka en sekund. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte varit sugen på en cigg eller snus ibland men jag skulle inte falla tillbaka, aldrig någonsin och om jag skulle få för mig att röka någon gång igen så vet jag att när jag inte vill mer så slutar jag utan problem.
MEN när det gäller socker kan jag inte sätta mig emot det, det är omöjligt och jag fungerar inte som människa.
"Hej jag heter My och är sockerbereoende!".

Jag klarar mig inte en hel dag utan att äta eller dricka något med socker i, det behöver nödvändigtvis inte vara godis eller linkande. Ett glas saft räcker, men det är just det där glaset med saft jag inte klarar mig utan. Och i skrivande stund känner jag ett enormt sug efter ett glas kall BOBsaft Jordgubb så jag måste gå och fixa det NU.

Underbart gott!

Jag tror kanske att om jag verkligen skulle ge mig fan på att sluta med allt socker så skulle jag klara det, men eftersom jag inte känner att det inte påverkar mig på ett dödligt sätt om jag fortsätter så ser jag ingen anledning till att vara en bitch för att jag skall lägga av och få abstinens och ont i huvudet som jag får när jag inte får i mig tillräckligt med socker på en dag.
Ipren släng dig i väggen, ett glas saft gör susen.

Nu kommer säker många av er också börja tänka på era tvångstankar och nojjor, det är roligt och man blir förvånad över att man faktiskt inte är så normal som man tidigare trott.
"Vadå jag har inga tvångstankar, det har bara psykisktsjuka människor"
Hell No.

Förlorare.

"Det finns inga vinnare i lekar för två.
Inga vinnare det är bara så!"

Träningsdax.

Älsk skicka lite sms igår kväll och gnällde lite på att hennes ben värkte. Imorse fick jag ett sms där det stod "Jag är paj!!!!".
Men det hindrar så klart inte oss ifrån att åka iväg och träna nu.
Min fot gör enormt ont men eftersom den vanliga röntgen inte visade något och jag väntar på magnetröntgen så är det bara att köra på.
Nej nu skall jag få igång mina ben på gymmet igen, ikväll väntar ett jympapass medans barnen tränar.

Barnens pappa skickade ett sms i söndags och skrev att han och hans nya ville ha barnen över helgen. Nu har han inte hört av sig mer så jag antar att det inte blir något den här gången heller.
Ingen är väl mindre förvånad än jag och barnen, tyvärr.

Photo fix.

Jag älskar Instagrams valmöjligheter, bäst till ligger så klart Earlybird alternativet.