Idag började jag, idag gjorde jag det jag länge fruktat.
Jag började skriv, skriva ner mitt liv tillsammans med À. Jag har bara betat av de första 5 månaderna men jag har skrivit och skrivit.
Dragit upp sånt dom jag försökt förträngt men aldrig lyckats med.
Mitt mål är att vara klar innan påsk. Jag vet inte om jag kommer hinna/orka skriva varje dag. Det är så mycket som hänt, så sjuka saker så man kan tro att jag levt i en mardröm.
Det är jobbigt just nu när alla tankar börjar snurra. Men jag vet att när jag är klar med detta kommer en stor jävla sten försvinna från mitt hjärta och känslan av att ha ett hål in i magen kommer vara som bortblåst!
När jag kan läsa igenom allt jag och barnen varit med om kan jag alltid se tillbax och tacka gudarna för att jag tillslut kom till insikt.
Ett exemplar skall jag bränna och med det brinner mitt förflutna bort. Allt dåligt i det!
Jag kommer vara så glad efter detta, jag kommer må så mycket bättre än vad jag någonsin gjort. Jag fick det bekräftat idag utav en av dom som varit där jag är idag med samma person.
Hon är stark, har hittat kärleken och vågar lita på någon igen!
Snart, snart kommer även jag stå där och se tillbax på detta som ett självmordsförsök jag lyckades ta mig ur.
Nu skall jag vända mig om och pussa på min underbara son!
