28 mars 2011

Jag tar mig friheten att skriva några rader.

Denna dystra och mörka färg man möts av i My's blogg gillar jag inte, så jag tog mig även friheten att ändra det. My är inte en dyster eller bitter människa, hon har mycket att ge och egentligen en sån livsglädje som tyvärr idag inte riktigt vill lysa igenom..

Jag har känt My i några år nu, egentligen inte alls länge men vi känner varandra väl. Hur vi blev vänner?! Jag mailade henne efter att ha hört allt skitsnack som sas på en arbetsplats här i Visby, frågade hur saker egentligen låg till. Mailandet fortsatte och här står vi idag. Jag och My va i princip rivaler på gymnasiet, vi gillade (mildt sagt) verkligen inte varandra. Tjejerna med attityd så det skrek om det, det va vi det.. Tur att man ändras :) Fast ibland undrar jag om vi verkligen har det, haha!

My är en stark person men tyvärr inte alltid så stark för att visa sig svag. Hon är ärlig och öppen när det gäller att prata om känslor (där har ni även svar till varför hon publicerar saker i bloggen) men att visa dom tex i tårar, det är inte många som får se. Jag är imponerad av att hon står på benen, att hon har den kraft hon har efter allt som pågått ett tag.. Det finns dom stunder då allt kopplas bort och vi får oss härliga och äkta skratt. Trots allt som faktiskt båda går igenom så mår vi bra tillsammans. Dom stunderna är värdefulla och roliga att minnas! När barnen leker, när man känner deras glädje när dom träffas. Helt fantastiskt. Leia, hon blir helt till sig när hon träffa Liam. Underbara barn!

Våra liv är fyllt med lycka och bra människor omkring oss, ibland hindras man bara att njuta av det fullt ut. Ibland blundar man för det man faktiskt har.

Trots allt sitt så finns hon där för mig, i mitt liv som idag är en enda jävla röra. Hon är där. Du ger mig både styrka och glädje My, det ska du veta! Att stå o kramas med henne i köket va behövligt, hennes tillstånd just då fick mig i tårar. Jag ville inte släppa taget om henne, jag kunde inte hitta orden för att ge den perfekta trösten. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara i ord, det jag kände när jag gick därifrån. Det va precis som att det blev verklighet för mig, som om att jag fattade på riktigt..

Jag vill verkligen att allt detta ska vara över, för alla inblandades skull. Må man säga att man mår bra, men bakom fasaden döljer sig annat. Inte en människa mår bra av varken en separation eller allt bråk som uppstår. Jag vet vad jag pratar om..

Jag hoppas för My och barnens skull att allt ordnar sig här på ön med precis allt dom behöver!

Ja, lite blurr blurr fick det bli..

"Jag har dig och jag släpper dig inte"

//Najalla