Vi var på Bio, lekte akrobater i sängen fram till halv4 på morgonen, skrattade så vi grät, lyssnade på massa gamla låtar, pratade om livet, ödet och religon.
Jag hade med mig dem som alltid finns där för mig, som aldrig svikit mig när jag behövt dem. Dom har alltid orkat lyssna i timmar, låtit mig gråta mot deras axlar, fått mig att skratta så jag tappar andan och bara funnits vid min sida åt vilket håll vinden än blåset.Varje dag känns som ännu ett steg närmare äkta lycka och kärlek, för varje dag som går kan jag se på mig själv och tänka, "Fan My, en dag till och du är ännu relativt stark. Du bryter ihop och kommer igen. Du behåller förståndet och du krigar för dina älskade små barn. Du gör precis rätt, se på dig själv, se du ler på riktigt. Du lever mer och mer för varje dag. NU kan du vara dig själv utan ständig oro, nu kan du leva ut ditt liv med dina barn och du kommer lyckas. Du kommer ge dem det bästa. Vilket är din trygghet och kärlek!".
Jag är medveten om att jag kommer behöva lägga alla kort på bordet för att vinna det här, jag vet inte om varken du eller jag vill det. Men du la ribban högt och jag kommer aldrig ge upp, aldrig någonsin. Det enda jag vill ha är mina änglar allt annat är bara materiella saker. Dom är det enda som betyder något, dom är det enda jag någonsin bett om. Det enda jag någonsin levt för och fått tagit fullt ansvar för dygnet runt i 5 års tid. Våra band är så pass starka så det är omöjligt att lösa upp dom, ingen kommer någonsin lyckas. Jag och Leo bodde själv på Gotland under 6 månaders tid när jag väntade Leia pga samma omständigheterna som nu, då var det bara vi. Där, där under den tiden blev vi oslagbara. Det längsta jag varit ifrån dom är en vecka och det var förra veckan. Jag är medveten att det komme bli fler veckor i framtiden, men det kommer inte gå en dag utan att jag pratar med dom.
Leo sa när han kom tillbax hit i fredags "Å va de är skönt att va hemma igen!", när jag kom i söndags sa han "Mamma jag har saknat dig hela tiden, jag va ledsen när du inte var där. Jag älskar dig min mamma". Jag vet att dom har haft det bra, men det var jobbigt att lämna dom när dom var så ledsen och otroligt skönt att få ha dom i min famn igen.
Båda två har varit så glada när dom plockat upp sina saker, cyklat på sina cyklar och mysa framför tvn med alla filmer.
Jag tror att vi alla tre mår jäkligt bra just nu. Leo har mycket frågor som jag försöker ge kloka svar på, svar som jag knappt själv har men jag försöker. Det är skönt att han pratar om allt, att han inte stänger in alla känslor. Jag har funderat på om han skall få gå och prata med någon om allt, allt han sett och undrar över. Hur har ni gjort med era barn, ni som har separerat?Jag ser en ljus framtid för oss tre, jag ser det liv jag alltid drömt om. TRYGGHET!
"Dom band som binder mig här skall jag långsamt lösa upp. Då jag vet att jag gjort allt jag kan, ger jag mig rätten att ge upp!"
- Lisa Ekdahl
