En människa kan säga vad som helt för att få personer att tro dom, att lyssna på dom och blunda för allt annat som sägs. Allt är avundsjuka och lögner? Vissa personer lever själva i den bubblan, där man ljugit om allt hela sitt liv så att man tillslut själv tror på det man en gång ljugit ihop. Man kan ha saker svart på vitt, bevis kan finnas men ändå slutar man inte ljuga. Man säger samma sak till alla, man kör samma visa om och om igen för man vet att det går hem. Dom som redan varit där och lärt sig spelet ljuger, vill förstöra osv. Man tror på det, varför skulle man inte? Varför skulle personen ljuga? Svaren är många. Idag skäms jag för vad jag utsatt en tjej för för 5 år sedan. Då jag inte visste sanninge, då jag lyssnade blint. Hon försökte varna mig, men jag viftade bort henne. Skrattade lite åt hennes desperata försök att få tillbax honom. Jag fattade inte då, att samma sak skulle hända mig och dom som varit innan mig och kommer vara efter mig. "Du är speciell, som ingen jag mött innan!", "Jag har aldrig känt så här förut, du är den vackraste i världen", "Jag har aldrig saknat någon så som jag saknar dig" osv. Samma sak, olika personen. Man köpte det, man ville ju så gärna att det skulle vara så. Man svävar på små moln, allt är så bra men man har ingen aning vad man ger sig in i och hur jävla dåligt det kommer få en att må en dag. Vi är en del som varit där nu och fler kommer det bli. Man är aldrig speciell, hur många gånger man än hör det kommer man aldrig bli det. Hur mycket han än svär på sina barn att det är sant kommer det aldrig vara det. En av dem som varit där med samma person som mig mailade mig. Hon lovade att jag kommer må så bra när jag väl släpp allt, gått vidare. Hon har gjort det nu, efter lite drygt 7 (?) år. Hon har lyckats bygga upp det han tog ifrån henne, hon har hittat någon där hon är den enda, hon är lycklig nu! Vissa människor kan det där med att manipulera. Veta precis vad man skall säga och göra för att folk skall tro en. Blir man ifrågasatt spinner man bara vidare tills man inte vet var man började. För fråga igen efter nån månad och du får garanterat ett annat svar eller ett "Jag kommer inte ihåg!". Min magkänsla har aldrig svikit mig, det är den jag gått på varje gång. Det är den som fått mig att ge mig fan på att få reda på sanning varje gång. Jag har inte gett mig för klumpen i magen har varit för stor. Nu vet jag att det var så mycket jag inte visste som folk berättat nu. Jag känner mig stark i detta och vet att jag har personer bakom mig som vill att sanningen skall komma fram. Vissa av dom trodde jag aldrig skulle göra det, men nu har även dom fått upp ögonen för vad detta egentligen handlat om. Hur mycket lögner och svek det varit!
